Amasja regerar i Juda

(2 Kung 14:1-6)

25 Amasja var tjugofem år gammal när han blev kung, och han regerade i tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Joaddan och var från Jerusalem. ² Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, dock inte helhjärtat.

³ När hans kungamakt var säkrad, avrättade han de män som mördat hans far kungen. ⁴ Men han dödade inte deras barn, utan handlade i enlighet med Herrens befallning i Moses lagbok: ”Föräldrarna får inte dödas för sina barns synder, och barn ska inte dödas för synder som deras föräldrar har begått. Var och en ska dö för sitt eget brott.”

⁵ Amasja samlade judéerna och ställde upp dem familjevis under befäl av högre och lägre officerare från hela Judas och Benjamins stammar. Han mönstrade dem som var tjugo år eller äldre och fann att det var 300 000 utvalda vapenföra män som kunde hantera spjut och sköld. ⁶ Dessutom lejde han 100 000 tappra soldater från Israel för tre och ett halvt ton^[a] silver.

⁷ Men då kom en gudsman till honom och sa: ”O kung, låt inte den israelitiska hären dra ut tillsammans med dig, för Herren är inte med Israel, inte med några från Efraim. ⁸ Gå du frimodigt ut i strid, men Gud ska överlämna dig åt fienden, för Gud har makt att både hjälpa och stjälpa.”

⁹ ”Men vad händer med de tre och ett halvt ton silver jag betalade för den israelitiska styrkan?” frågade Amasja gudsmannen. Gudsmannen svarade: ”Herren har makt att ge dig mycket mer än så!”

¹⁰ Amasja skickade alltså hem den trupp som kommit till honom från Efraim. De blev ursinniga på Juda och gav sig iväg kokande av vrede. ¹¹ Men Amasja tog mod till sig och ledde sin armé till Saltdalen och dödade där 10 000 man från Seir. ¹² Ytterligare 10 000 togs till fånga levande av judéerna. De förde dem upp på toppen av en klippa och störtade ner dem, så att de alla krossades.

¹³ Men männen i den styrka som Amasja hade skickat hem och som inte fått följa med honom till kriget, anföll Judas städer från Samaria till Bet Horon. De dödade 3 000 där och tog med sig ett stort byte.

¹⁴ När Amasja vände tillbaka efter att ha slagit edoméerna, förde han med sig de gudar som folket hade i Seir. Han satte upp dem som sina egna gudar, bad till dem och tände rökelse till dem. ¹⁵ Då blev Herren vred på Amasja, och han sände en profet till honom som frågade: ”Varför rådfrågar du gudar som inte ens kunde rädda sitt eget folk undan dig?”

¹⁶ Men medan han fortfarande talade, frågade Amasja honom: ”När gjorde vi dig till kungens rådgivare? Sluta genast, annars blir du dödad!” Profeten slutade men sa: ”Jag vet att Gud har bestämt sig för att förgöra dig, därför att du har gjort så här och inte lyssnat till mitt råd.”

Amasjas krig med Israel

(2 Kung 14:8-14)

¹⁷ Kung Amasja i Juda höll rådslag och sände bud till Israels kung Joash, Joachas son och Jehus sonson, och utmanade honom: ”Kom, låt oss mötas öga mot öga!”

¹⁸ Israels kung Joash skickade detta svar till Juda kung Amasja: ”En törnbuske på Libanon sände bud till en ceder på Libanon: ’Ge din dotter till hustru åt min son.’ Men ett vilddjur på Libanon kom och trampade ner busken. ¹⁹ Du säger stolt att du har erövrat Edom, du är högmodig och vill vinna mer ära. Stanna hemma! Varför söka efter olycka och riskera att du går under och Juda med dig?” ²⁰ Men Amasja ville inte lyssna. Det kom nämligen från Gud, för att de skulle ges i fiendens hand, därför att de hade sökt Edoms gudar.

²¹ Då attackerade Israels kung Joash, och han och Juda kung Amasja möttes öga mot öga vid Bet Shemesh i Juda. ²² Juda blev besegrat av Israel, och var och en flydde hem till sig. ²³ Israels kung Joash tog till fånga Juda kung Amasja, son till Joash, son till Joachas, vid Bet Shemesh och förde honom till Jerusalem. Där rev han ner tvåhundra meter av stadsmuren, från Efraimsporten till Hörnporten. ²⁴ Han tog allt guld och silver och alla föremål som fanns i Guds hus hos Oved-Edom, liksom alla skatter från kungapalatset. Han tog också gisslan och återvände sedan till Samaria. ²⁵ Men Juda kung Amasja, Joashs son, överlevde kung Joash av Israel, Joachas son, med femton år.

²⁶ Amasjas historia i övrigt är nedtecknad i boken om Judas och Israels kungar. ²⁷ Från den tid då Amasja vände sig bort från Herren, anstiftades en sammansvärjning mot honom i Jerusalem, och han flydde till Lakish, men de skickade dit män efter honom och dödade honom. ²⁸ De hämtade honom sedan med häst tillbaka till Jerusalem och begravde honom bland sina fäder i Judas^[b] stad.

Ussia regerar i Juda

(2 Kung 14:21-22; 15:1-3)

26 Allt folket i Juda tog sedan Ussia, som var sexton år, och gjorde honom till kung efter hans far Amasja. ² Han byggde upp staden Elot och lade den på nytt under Juda, efter att kungen hade dött och gått till vila hos sina fäder. ³ Ussia var sexton år när han blev kung, och han regerade femtiotvå år i Jerusalem. Hans mor hette Jekolja och var från Jerusalem. ⁴ Ussia gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans far Amasja hade gjort.

⁵ Han sökte Gud så länge Sakarja levde, som lärt honom gudsfruktan^[c]. Så länge han sökte Herren, gav Gud honom framgång.

⁶ Han drog ut i strid mot filistéerna, bröt ner murarna till Gat, Javne och Ashdod, och byggde städer i området kring Ashdod och på andra håll bland filistéerna. ⁷ Gud hjälpte honom mot filistéerna, mot araberna som bodde i Gur Baal och mot meuniterna. ⁸ De betalade skatt till Ussia. Ryktet om honom spred sig ända till Egypten, för han var mycket mäktig.

⁹ Ussia byggde torn i Jerusalem vid Hörnporten och Dalporten och vid murvinkeln och befäste dem. ¹⁰ Han byggde också torn i öknen och högg ut många vattenreservoarer, för han hade stora boskapshjordar i låglandet och på slätten. Han hade vingårdsarbetare i bergen och på de bördiga fälten. Han älskade jordbruk.

¹¹ Ussia hade en vältränad här som drog ut i strid indelad i avdelningar efter en mönstring som sekreteraren Jeiel och officeren Maaseja gjorde, under befäl av Hananja, en av kungens befälhavare. ¹² Totalantalet familjeöverhuvuden som anförde de tappra krigarna var 2 600. ¹³ Under deras befäl fanns en här på 307 500 man, som med kraft och styrka stred på kungens sida mot fienden. ¹⁴ Ussia försåg hela hären med sköldar, spjut, hjälmar, pansar, bågar och slungstenar. ¹⁵ I Jerusalem lät han göra krigsmaskiner, konstruerade av skickliga män. De ställdes på tornen och murhörnen, för att skjuta pilar och stenar. Ryktet om honom spreds vitt och brett, och han fick mycket hjälp tills han blev mäktig.

Ussia blir spetälsk

(2 Kung 15:5-7)

¹⁶ Men när han hade blivit mäktig, blev han högmodig tills han föll. Han var trolös mot Herren, sin Gud, och trädde in i Herrens tempel för att tända rökelse på rökelsealtaret. ¹⁷ Översteprästen Asarja gick in efter honom, och efter honom åttio andra modiga Herrens präster. ¹⁸ De ställde sig mot kung Ussia och sa till honom:

”Det är inte din sak, Ussia, att tända rökelse åt Herren. Det är bara prästerna, Arons söner, som får göra det, de som är helgade för detta. Gå ut ur helgedomen! Du har varit trolös, och det ska du inte få någon ära för inför Herren Gud.”

¹⁹ Ussia blev ursinnig där han stod med rökelsekaret i handen för att tända rökelsen. Mitt under sitt raseriutbrott drabbades han av spetälska i pannan, inför prästerna, vid rökelsealtaret i Herrens hus. ²⁰ När översteprästen Asarja och de andra prästerna såg på honom, hade han fått spetälska i pannan. De jagade ut honom, och även han själv ville komma därifrån så snabbt som möjligt, eftersom han såg att Herren hade låtit honom drabbas så.

²¹ Kung Ussia förblev spetälsk ända till sin död. Han bodde i ett hus för sig själv och var utestängd från Herrens hus. Hans son Jotam styrde då över kungapalatset och folket i landet.

²² Ussias historia i övrigt, från början till slut, finns nedtecknad av profeten Jesaja, Amos son.

²³ Ussia dog och begravdes bland sina förfäder, men ute på det kungliga begravningsfältet eftersom det ansågs att han varit spetälsk. Hans son Jotam blev kung efter honom.

Jotam regerar i Juda

(2 Kung 15:32-38)

27 Jotam var tjugofem år gammal när han blev kung, och han regerade i Jerusalem i sexton år. Hans mor hette Jerusha och var dotter till Sadok. ² Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans far Ussia hade gjort, och han gick dessutom inte in i Herrens tempel. Men folket fortsatte med sitt ogudaktiga leverne.

³ Jotam byggde Övre porten i Herrens hus och även på Ofelmuren utförde han omfattande byggnadsarbeten. ⁴ Han byggde städer i bergsbygden i Juda och anlade fästningar och torn i skogarna.

⁵ Han förde krig mot ammoniterna och segrade. De måste det året betala till honom en skatt på tre och ett halvt ton^[d] i silver, 10 000 säckar^[e] vete och 10 000 säckar korn. Den summan betalade ammoniterna också andra och tredje året. ⁶ Jotam blev mycket mäktig, därför att han vandrade stadigt på Herrens, sin Guds, vägar.

⁷ Jotams historia i övrigt, hans krig och annat han företog sig, finns nedtecknat i boken om Israels och Juda kungar.

⁸ Jotam var tjugofem år gammal när han blev kung och regerade i sexton år i Jerusalem. ⁹ Jotam dog och begravdes bland sina förfader i Davids stad. Hans son Achas blev kung efter honom.

16 Detta har jag sagt er för att ni inte ska komma på fall. ² De kommer att utesluta er ur synagogorna, ja, det ska gå så långt att de som dödar er tror sig så tjäna Gud och offra åt honom. ³ Så gör de därför att de aldrig har lärt känna min Fader och inte heller mig. ⁴ Jag har sagt er detta nu så att ni, när den tiden kommer, ska komma ihåg att jag sa det till er. Jag sa det inte till er från början eftersom jag var hos er.

Jesus undervisar om Anden

⁵ Nu går jag bort till honom som har sänt mig och ingen av er frågar vart jag går. ⁶ Det jag har sagt fyller era hjärtan med sorg. ⁷ Men jag säger er sanningen: det är bäst för er att jag går bort för om jag inte gör det, kommer inte Hjälparen till er. När jag har gått bort, ska jag sända honom till er. ⁸ Och när han kommer ska han visa världen vad synd, rättfärdighet och dom är; ⁹ synd: de tror inte på mig, ¹⁰ rättfärdighet: jag går till Fadern och ni ser mig inte längre, ¹¹ och dom: den här världens härskare är dömd.

¹² Det är så mycket jag vill säga er men ni kan inte ta emot det nu. ¹³ Men när han kommer, sanningens Ande, ska han vägleda er i hela sanningen. Han ska inte tala av sig själv utan bara berätta det han hör och låta er veta vad som kommer att hända i framtiden. ¹⁴ Han ska förhärliga mig för han låter er veta vad han har fått från mig. ¹⁵ Allt som min Fader har, det tillhör mig. Därför kan jag säga att han får det av mig som han låter er veta. ¹⁶ Snart ser ni mig inte längre. Men sedan ska ni snart få se mig igen.”

Sorgen ska vändas i glädje

¹⁷ Några av lärjungarna frågade då varandra: ”Vad menar han när han säger att vi snart inte ser honom längre men att vi sedan snart ska få se honom igen och när han säger att han går till sin Fader?” ¹⁸ De undrade: ”Vad menar han med ’snart’? Vi fattar inte vad han säger!”

¹⁹ Jesus visste att de ville fråga honom, så han sa till dem: ”Ni undrar vad jag menade när jag sa att ni snart inte ser mig längre men att ni snart ska få se mig igen? ²⁰ Ja, sannerligen säger jag er: ni kommer att gråta och klaga, men världen ska glädja sig. Ni ska sörja men er sorg ska vändas i glädje. ²¹ När en kvinna föder barn har hon det smärtsamt då hennes stund har kommit. Men när hon har fött sitt barn, glömmer hon smärtan och gläder sig bara över att en människa har fötts till världen. ²² Ni har det också svårt just nu, men jag ska träffa er igen och då ska era hjärtan bli glada och ingen ska ta er glädje ifrån er. ²³ Den dagen behöver ni inte fråga mig om någonting. Ja, sannerligen säger jag er: Fadern ska ge er vad ni än ber om i mitt namn. ²⁴ Ni har ännu inte bett om något i mitt namn. Be nu, så ska ni få och er glädje ska bli fullkomlig!

²⁵ Allt detta har jag talat till er i bilder, men det kommer en tid då jag kan tala till er öppet och utan bilder om min Fader. ²⁶ Den dagen ska ni be i mitt namn och jag säger inte att jag ska be till Fadern för er, ²⁷ för Fadern själv älskar er därför att ni har älskat mig och trott att jag kommer från Gud. ²⁸ Jag kom från Fadern och steg in i världen och jag ska lämna världen och gå till Fadern.”

²⁹ Då sa hans lärjungar: ”Nu talar du i klartext och inte i bilder. ³⁰ Nu förstår vi att du vet allt och inte behöver någon som frågar dig. Därför tror vi att du kommer från Gud.”

³¹ Jesus svarade: ”Nu tror ni? ³² Se, den stund kommer, ja, den är redan här, då ni ska skingras och återvända var och en till sitt och lämna mig ensam. Men jag är inte ensam, för Fadern är med mig. ³³ Detta har jag talat till er för att ni ska ha frid i mig. Här i världen kommer ni att möta bedrövelser men var vid gott mod, jag har besegrat världen.”