Asa bygger upp altaret

(1 Kung 15:13-16)

15 Guds Ande kom över Asarja, Odeds son, ² och han gick ut för att möta kung Asa och talade till honom: ”Lyssna på mig, Asa, och hela Juda och Benjamin! Herren är med er, om ni är med honom. När ni söker honom ska han låta er finna honom, men om ni överger honom, så kommer han att överge er. ³ Under en lång tid var Israel utan den sanne Guden, utan präst som undervisar, och utan lag. ⁴ Men i sin nöd vände de om till Herren, Israels Gud, och sökte honom, och han lät dem finna honom. ⁵ På den tiden kunde ingen färdas tryggt. Förvirring rådde bland invånarna i länderna. ⁶ Folk drabbade samman med andra folk och stad med stad, för Gud plågade dem med alla slags svårigheter. ⁷ Men ni, var nu starka och tappa inte modet, för ni ska få lön för ert arbete!”

⁸ När Asa hörde dessa ord och profetian av profeten Asarja, Odeds son, tog han mod till sig och förstörde alla de vidriga avgudarna i hela Juda och Benjamin och i de städer som han hade intagit i Efraims bergsbygd, och han ställde i ordning Herrens altare framför förhallen till Herrens hus.

⁹ Sedan sammankallade han hela Juda och Benjamin och alla från Efraim, Manasse och Simon i Israel, som bodde bland dem. Många hade nämligen kommit över till honom från Israel när de sett att Herren, hans Gud, var med honom. ¹⁰ De samlades i Jerusalem i den tredje månaden av kung Asas femtonde regeringsår. ¹¹ Den dagen offrade de 700 tjurar och 7 000 får till Herren ur det byte de hade fört med sig. ¹² Sedan ingick de ett förbund att de skulle söka Herren, sina fäders Gud, av hela sitt hjärta och sinne. ¹³ Alla som inte sökte Herren, Israels Gud, skulle dö, liten eller stor, man eller kvinna. ¹⁴ De svor en ed med hög röst till Herren, under jubel, medan man blåste i trumpeter och horn. ¹⁵ Hela Juda gladde sig över eden, eftersom de hade svurit den av hela sitt hjärta. De sökte Gud ivrigt, och han lät dem finna honom. Herren lät dem få ro på alla sidor.

¹⁶ Kung Asa avsatte till och med sin mor Maaka som drottningmoder, därför att hon hade låtit tillverka en asherapåle. Den högg han ner och brände upp i Kidrons dal. ¹⁷ Men offerplatserna blev inte avskaffade från Israel, fastän Asa i sitt innersta var trogen under hela sin livstid. ¹⁸ Han förde till Guds hus de silver- och guldföremål som han och hans far hade helgat. ¹⁹ Sedan blev det inte något mer krig förrän under kung Asas trettiofemte regeringsår.

Asa glömmer Herren

(1 Kung 15:17-22)

16 Men i det trettiosjätte året av kung Asas regering drog kung Basha av Israel ut mot Juda och befäste Rama för att hindra att någon kom vare sig till eller från Asa, kungen i Juda. ² Asa tog då silver och guld som fanns i skattkamrarna i Herrens hus och i kungapalatset och sände det till araméerkungen Ben-Hadad i Damaskus med detta budskap: ³ ”Låt oss ingå förbund, du och jag, liksom det var mellan din far och min far. Jag sänder dig silver och guld. Bryt ditt förbund med Israels kung Basha, så att han lämnar mig i fred.”

⁴ Ben-Hadad gick med på kung Asas förslag och sände sina befälhavare mot Israels städer. De intog Ijon, Dan, Avel Majim och alla förrådsstäderna i Naftali. ⁵ När Basha hörde detta, avslutade han bygget i Rama och upphörde med sitt arbete där. ⁶ Då tog kung Asa med sig alla judéerna, och de förde bort från Rama sten och timmer som Basha använt. Det använde han för att bygga upp Geva och Mispa.

⁷ Vid den tiden kom siaren Hanani till kung Asa av Juda och sa till honom: ”Eftersom du har förlitat dig på Arams kung i stället för Herren, din Gud, har du förlorat möjligheten att få den arameiske kungens armé i din makt. ⁸ Hade inte kushiterna och libyerna en stor armé med mängder av vagnar och ryttare? Men eftersom du förlitade dig på Herren, överlämnade han dem alla i din hand. ⁹ Herrens ögon vakar över hela jorden, för att han ska kunna stärka dem som av hela sitt hjärta håller sig till honom. Du har handlat dåraktigt, och från och med nu kommer du ständigt att ha krig.”

¹⁰ Asa blev så rasande på siaren att han i sitt raseri kastade honom i fängelse. Samtidigt började han att brutalt förtrycka andra i folket.

¹¹ Asas historia, från början till slut, finns nedtecknad i boken om Judas och Israels kungar.

¹² Under det trettionionde året av sin regering fick Asa en allvarlig sjukdom i sina fötter, men trots sin sjukdom sökte han sig inte till Herren utan till läkare. ¹³ Asa dog i det fyrtioförsta året av sin regering och gick till vila hos sina fäder. ¹⁴ Han begravdes i den grav som han hade låtit hugga ut åt sig i Davids stad. Han blev lagd på en bädd som var täckt av välluktande kryddor och oljor, och man tände en stor eld till hans ära.

²⁷ Just nu är jag fylld av ångest. Ska jag be: ’Fader, rädda mig från denna stund’? Ändå är det för den stunden jag har kommit. ²⁸ Fader, förhärliga ditt namn!”

Då hördes en röst från himlen: ”Jag har redan förhärligat det och ska förhärliga det igen.” ²⁹ När folket som stod där hörde det sa de att det var åskan, medan andra sa att en ängel hade talat till honom.

³⁰ Men Jesus sa: ”Rösten hördes för er skull, inte för min. ³¹ Domen faller nu över den här världen, nu ska den här världens härskare kastas ut. ³² Och när jag har lyfts upp^[a] från jorden ska jag dra alla till mig.” ³³ Detta sa han för att göra klart för dem hur han skulle dö.

³⁴ Då sa folket till honom: ”Vi har fått lära oss i lagen^[b] att Messias ska stanna för evigt. Hur kan du nu säga att Messias ska lyftas upp? Vem är Människosonen?”

³⁵ Jesus svarade: ”Ljuset ska finnas hos er bara en kort tid till. Vandra medan ni har ljuset, så att inte mörkret får makt över er. Den som vandrar i mörker vet inte vart han går. ³⁶ Tro på ljuset, medan ni fortfarande har ljuset, så ska ni bli ljusets barn.” Sedan Jesus hade sagt detta gick han bort och gömde sig för dem.

Folket vill inte tro på Jesus

³⁷ Trots alla tecken Jesus hade gjort inför dem, trodde de inte på honom. ³⁸ Så gick det i uppfyllelse som profeten Jesaja sagt:

³⁹ De kunde helt enkelt inte tro, för Jesaja säger också:

⁴¹ Detta sa Jesaja eftersom han såg hans härlighet^[e], och det var om honom han talade.

⁴² Ändå fanns det många, till och med i det judiska rådet, som trodde på Jesus, men med tanke på fariseerna vågade de inte erkänna det öppet, för att inte bli uteslutna ur synagogan. ⁴³ De ville hellre bli ärade av människor än av Gud.

⁴⁴ Jesus ropade: ”Den som tror på mig, tror inte på mig utan på honom som har sänt mig, ⁴⁵ och den som ser mig, ser honom som har sänt mig. ⁴⁶ Jag har kommit som ett ljus hit till världen, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörker. ⁴⁷ Om någon hör mina ord men inte håller dem, så dömer inte jag honom, för jag har inte kommit för att döma världen, utan för att rädda den. ⁴⁸ Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare: han ska på den sista dagen dömas av det ord jag har talat. ⁴⁹ Jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag ska säga och tala. ⁵⁰ Jag vet att hans befallning ger evigt liv. Därför talar jag som Fadern har sagt mig.”