Höga Visan 1-3
Svenska 1917
1 Sångernas sång av Salomo.
2 Kyssar give han mig, kyssar av sin mun! Ty din kärlek är mer ljuv än vin.
3 Ljuv är doften av dina salvor, ja, en utgjuten salva är ditt namn; fördenskull hava tärnorna dig kär.
4 Drag mig med dig! Med hast vilja vi följa dig. Ja, konungen har fört mig in i sina gemak; Vi vilja fröjdas och vara glada över dig, vi vilja prisa din kärlek högre än vin; med rätta har man dig kär. ----
5 Svart är jag, dock är jag täck, I Jerusalems döttrar, lik Kedars hyddor, lik Salomos tält.
6 Sen icke därpå att jag är så svart, att solen har bränt mig så. Min moders söner blevo vreda på mig och satte mig till vingårdsvakterska; min egen vingård kunde jag icke vakta.
7 »Säg mig, du som min själ har kär: Var för du din hjord i bet? Var låter du den vila om middagen? Må jag slippa att gå lik en vilsekommen kvinna vid dina vänners hjordar.»
8 »Om du icke vet det, du skönaste bland kvinnor, så gå blott åstad i hjordens spår, och för dina killingar i bet vid herdarnas tält.» ----
9 »Vid ett sto i Faraos spann förliknar jag dig, min älskade.
10 Dina kinder äro så täcka med sina kedjehängen, din hals med sina pärlerader.
11 Kedjehängen av guld vilja vi skaffa åt dig med silverkulor på.»
12 »Medan konungen håller sin fest, sprider min nardus sin doft.
13 Min vän är för mig ett myrragömme, som jag bär i min barm.
14 Min vän är för mig en klase cyperblommor från En-Gedis vingårdar.»
15 »Vad du är skön, min älskade! Vad du är skön! Dina ögon äro duvor.»
16 »Vad du är skön, min vän! Ja, ljuvlig är du, och grönskande är vårt viloläger.
17 Bjälkarna i vår boning äro cedrar, och cypresser vår väggpanel.»
2 »Jag är ett ringa blomster i Saron, en lilja i dalen.»
2 »Ja, såsom en lilja bland törnen, så är min älskade bland jungfrur.»
3 »Såsom ett äppelträd bland vildmarkens träd, så är min vän bland ynglingar; ljuvligt är mig att sitta i dess skugga, och söt är dess frukt för min mun.
4 I vinsalen har han fört mig in, och kärleken är hans baner över mig.
5 Vederkvicken mig med druvkakor, styrken mig med äpplen; ty jag är sjuk av kärlek.» ----
6 Hans vänstra arm vilar under mitt huvud, och hans högra omfamnar mig.
7 Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill. ----
8 Hör, där är min vän! Ja, där kommer han, springande över bergen, hoppande fram på höjderna.
9 Lik en gasell är min vän eller lik en ung hjort. Se, nu står han där bakom vår vägg, han blickar in genom fönstret, han skådar genom gallret.
10 Min vän begynner tala, han säger till mig: »Stå upp, min älskade, du min sköna, och kom hitut.
11 Ty se, vintern är förbi, regntiden är förliden och har gått sin kos.
12 Blommorna visa sig på marken, tiden har kommit, då vinträden skäras, och turturduvan låter höra sin röst i vårt land.
13 Fikonträdets frukter begynna att mogna, vinträden stå redan i blom, de sprida sin doft. Stå upp, min älskade, min sköna, och kom hitut.
14 Du min duva i bergsklyftan, i klippväggens gömsle, låt mig se ditt ansikte, låt mig höra din röst; ty din röst är så ljuv, och ditt ansikte är så täckt.» ----
15 Fången rävarna åt oss, de små rävarna, vingårdarnas fördärvare, nu då våra vingårdar stå i blom. ----
16 Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet ibland liljor.
17 Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, må du ströva omkring, lik en gasell, min vän, eller lik en ung hjort, på de kassiadoftande bergen.
3 Där jag låg på mitt läger om natten, sökte jag honom som min själ har kär; jag sökte honom, men fann honom icke.
2 »Jag vill stå upp och gå omkring i staden, på gatorna och på torgen; jag vill söka honom som min själ har kär.» Jag sökte honom, men fann honom icke.
3 Väktarna mötte mig, där de gingo omkring i staden. »Haven I sett honom som min själ har kär?»
4 Knappt hade jag kommit förbi dem, så fann jag honom som min själ har kär. Jag tog honom fatt, och jag släppte honom icke, förrän jag hade fört honom in i min moders hus, in i min fostrarinnas kammare. ----
5 Jag besvär eder, I Jerusalems döttrar, vid gaseller och hindar på marken: Oroen icke kärleken, stören den icke, förrän den själv så vill. ----
6 Vem är hon som kommer hitupp från öknen såsom i stoder av rök, kringdoftad av myrra och rökelse och alla slags köpmannakryddor?
7 Se, det är Salomos bärstol! Sextio hjältar omgiva den, utvalda bland Israels hjältar.
8 Alla bära de svärd och äro väl förfarna i strid. Var och en har sitt svärd vid sin länd, till värn mot nattens faror.
9 En praktbår är det som konung Salomo har låtit göra åt sig av virke från Libanon.
10 Dess sidostöd äro gjorda av silver, ryggstödet av guld, sätet belagt med purpurrött tyg. Innantill är den prydd i kärlek av Jerusalems döttrar.
11 I Sions döttrar, gån ut och skåden konung Salomo med lust, skåden kransen som hans moder har krönt honom med på hans bröllopsdag, på hans hjärtefröjds dag.