Romarbrevet 8-10

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Guds Ande ger frihet

8 Det blir alltså ingen fällande dom för dem som är i Kristus Jesus. ² För Andens lag, som ger liv genom Kristus Jesus, har ju gjort oss^[a] fria ifrån syndens och dödens lag. ³ Lagen, försvagad som den var på grund av den syndiga naturen, kunde inte göra det som Gud gjorde genom att sända sin egen Son i en syndig människas gestalt, som ett syndoffer. Så dömde han synden i hans kropp. ⁴ Därför kunde lagens rättfärdighetskrav uppfyllas hos oss som inte leds av vår mänskliga natur utan av Anden.

⁵ De som styrs av sin mänskliga natur tänker på sådant som tillfredsställer den mänskliga naturen, men de som styrs av Anden tänker på sådant som är i överensstämmelse med Anden. ⁶ Det mänskliga sinnelaget medför död, men det andliga leder till liv och frid. ⁷ Det mänskliga sinnelaget är fientligt mot Gud, för det underordnar sig inte Guds lag och kan inte heller göra det. ⁸ De som styrs av sitt mänskliga sinnelag kan aldrig tillfredsställa Gud.

⁹ Men om Guds Ande bor i er, styrs ni inte av er mänskliga natur, utan av Anden. Och den som inte har Kristus Ande tillhör överhuvudtaget inte Kristus. ¹⁰ Om Kristus bor i er är kroppen död på grund av synden, men Anden ger liv på grund av rättfärdigheten. ¹¹ Om hans Ande som uppväckte Jesus från de döda bor i er, ska han som uppväckte Kristus från de döda också göra era dödliga kroppar levande igen genom sin Ande som bor i er.

¹² Vi har alltså, syskon, inga som helst skyldigheter mot vår mänskliga natur, så att vi måste leva som den vill. ¹³ Nej, om ni lever på det viset kommer ni att dö. Men om ni med Anden kväver kroppens impulser får ni leva, ¹⁴ för alla som leds av Guds Ande är Guds barn. ¹⁵ Ni har ju inte fått en ande som förslavar er i rädsla. Nej, Anden gör er till Guds egna barn, som kan ropa till Gud: ”Abba, min far.”^{[b] 16} Anden vittnar med vår ande att vi är Guds barn. ¹⁷ Men om vi är Guds barn, är vi också arvingar till Gud, tillsammans med Kristus, om vi lider tillsammans med honom för att en dag få dela härligheten med honom.

Den härlighet som väntar Guds barn

¹⁸ Jag anser att de lidanden vi får gå igenom här i denna tid inte betyder någonting jämfört med den härlighet som en dag ska uppenbaras för oss. ¹⁹ Hela skapelsen väntar med spänning på att få se Guds barn uppenbaras. ²⁰ Allt skapat har ju hamnat i ett tillstånd av tomhet, inte för att de själva ville det, utan därför att Gud dömde skapelsen till tomheten, dock i hopp ²¹ om att skapelsen en dag ska befrias från förgänglighetens slaveri och få del av Guds barns härliga frihet.

²² Vi vet att hela skapelsen våndas som en kvinna när hon ska föda barn. ²³ Och till och med vi, som har fått Guds Ande som en första gåva, våndas i vårt inre. Vi väntar på att Gud för alltid ska ge oss sina barns rättigheter och befria vår kropp. ²⁴ Vi är räddade i hoppet, men ett hopp som man redan ser uppfyllt är inget hopp, för vem hoppas på något som redan har hänt? ²⁵ Men om vi hoppas på något vi ännu inte ser, väntar vi uthålligt.

²⁶ Dessutom hjälper Guds Ande oss i vår svaghet. Vi vet ju inte ens vad vi ska be om, men Anden vädjar för oss med outtalade ord. ²⁷ Och han, som känner allas hjärtan, vet vad Anden menar, för Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.

²⁸ Vi vet att Gud i allting verkar för något gott för dem som älskar honom och som han har kallat enligt sin plan. ²⁹ Dem som Gud har utvalt har han också bestämt till att bli lika hans Son, så att han skulle bli den förstfödde bland många bröder. ³⁰ Dem som han i förväg har bestämt har han också kallat. Och dem som han har kallat har han också gjort rättfärdiga, och dem han har gjort rättfärdiga har han också gett del av härligheten.

Gud visade sin kärlek genom Jesus Kristus

³¹ Vad drar vi då för slutsats av detta? Jo, att om Gud är på vår sida, vem kan då vara emot oss? ³² Gud skonade ju inte ens sin egen Son, utan utlämnade honom för att rädda oss alla. Skulle han då inte vara beredd att skänka oss allt annat också tillsammans med honom? ³³ Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud själv har ju gjort oss rättfärdiga. ³⁴ Vem kan döma oss? Kristus, han som dog och till och med uppstod och nu sitter på Guds högra sida, vädjar för oss.

³⁵ Vem kan skilja oss från Kristus kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse, svält, nakenhet, fara eller svärd? ³⁶ Det står ju skrivet:

³⁷ Men mitt i allt detta vinner vi en fullkomlig seger genom honom som har visat oss sin kärlek. ³⁸ Jag är övertygad om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som finns nu eller som kommer att finnas i framtiden, varken krafter ³⁹ i höjden eller i djupet eller något annat i skapelsen kan skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

Guds löfte till Israels folk

9 Jag talar sanning i Kristus och ljuger inte. Mitt eget samvete och den heliga Anden försäkrar att det är så här: ² Mitt hjärta är fyllt av sorg och ständig ångest. ³ Jag skulle önska att jag själv var fördömd och skild från Kristus, om det bara kunde hjälpa mina bröder, mina landsmän. ⁴ De är israeliter, de har fått rätten att bli hans barn och få del av hans härlighet. De har fått förbunden, lagen, tempeltjänsten och löftena. ⁵ De är ättlingar till våra förfäder^[d], och från dem härstammar Kristus själv som människa, han som är över allting, Gud välsignad i evighet, amen.

⁶ Guds ord har ju inte blivit om intet. Israel^[e] är nämligen inte alla som härstammar från Israel. ⁷ På samma sätt är inte alla Abrahams efterkommande hans barn. Det sägs ju: ”Det är bara Isaks efterkommande som ska räknas som dina ättlingar.”^{[f] 8} Det är, med andra ord, inte de barn som föds enligt naturens lagar som är Guds barn, utan de som är födda enligt löftet räknas som hans efterkommande. ⁹ Löftet var detta: ”Nästa år vid den här tiden kommer jag, och då ska Sara ha en son.”^[g]

¹⁰ Men inte bara det, Rebecka fick två barn med en och samme man, vår far Isak. ¹¹ Redan innan de hade gjort vare sig gott eller ont – för att Guds val skulle stå fast ¹² och gärningar inte skulle betyda något, utan bara han som kallar – sades det till Rebecka: ”Den äldre ska tjäna den yngre.”^{[h] 13} Så är det också skrivet: ”Jag älskade Jakob men hatade Esau.”^[i]

¹⁴ Men vad innebär då detta? Är Gud orättvis? Nej, naturligtvis inte! ¹⁵ Han säger ju till Mose:

¹⁶ Det beror inte på människans vilja eller strävan utan på Guds nåd.

¹⁷ I Skriften sägs det nämligen till farao:

¹⁸ Gud förbarmar sig alltså över vem han vill, och han gör hjärtat hårt hos vem han vill.^[l]

Gud är fri att välja sitt folk

¹⁹ Nu kanske någon säger: ”Varför anklagar han oss då? Vem kan sätta sig upp mot hans vilja?”

²⁰ Men vem tror du att du är som försöker kritisera Gud? Inte kan väl det skapade säga till den som har skapat det: ”Varför gjorde du mig så här?” ²¹ Har inte en krukmakare rätt att av samma lerklump göra en vacker prydnadskruka och en annan för vardagsbruk? ²² Då har väl Gud rätt att visa sin vrede och sin makt, men ändå tills vidare ha tålamod med dem som är bestämda till att gå under? ²³ Och kanske ville han göra sin härlighet känd för dem som han i förväg har bestämt ska få del av hans barmhärtighet och härlighet? ²⁴ Till det har han även kallat oss, både judar och andra folk.

²⁵ Det sägs så här genom Hosea:

²⁶ Och:

²⁷ Jesaja utropar om Israel:

²⁹ Jesaja säger också på ett annat ställe:

Israels folk vägrar att tro

³⁰ Vad ska vi då säga om detta? Jo, att människor från andra folk, som inte ens strävade efter rättfärdighet, nu har fått den, en rättfärdighet genom tro. ³¹ Men Israel, som strävade efter en rättfärdighet genom lagen, nådde ingen. ³² Varför? Därför att de inte strävade efter den genom tron utan genom gärningar. De har snubblat över den stötesten, ³³ som Skriften talar om:

10 Syskon, jag önskar av hela hjärtat, och jag ber ständigt till Gud, att Israels folk ska bli räddat. ² Jag kan vittna om hur ivrigt de tjänar Gud, men de saknar insikt. ³ De förstår inte den rättfärdighet som kommer från Gud, utan fortsätter att vidhålla sin egen. De har inte underordnat sig Guds rättfärdighet. ⁴ Kristus är slutet på lagen, för att var och en som tror ska kunna bli rättfärdig.

Räddningen gäller alla

⁵ När det gäller den rättfärdighet som lagen ger, skriver Mose: ”Den som håller buden ska leva genom dem.”^{[s] 6} Men den rättfärdighet som kommer av tro säger: ”Du behöver inte fråga i ditt hjärta: Vem ska fara upp till himlen?” (det vill säga, för att hämta ner Kristus). ⁷ Eller: ”Vem ska fara ner i avgrunden?” (det vill säga, för att hämta tillbaka Kristus från de döda).

⁸ Men vad säger den då? ”Ordet är nära dig. Det finns i ditt hjärta och på dina läppar” (det vill säga, det budskap om tron som vi förkunnar).^{[t] 9} Om du alltså öppet bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, då blir du räddad. ¹⁰ Det är hjärtats tro som leder till rättfärdighet, och den öppna bekännelsen som räddar. ¹¹ Skriften säger ju: ”Ingen som tror på honom ska stå där med skam.”^{[u] 12} Detta gäller för både judar och greker, för alla har samma Herre. Han ger generöst av sitt goda till alla som åkallar honom, ¹³ för ”var och en som åkallar Herrens namn ska bli räddad”^[v].

Alla trodde inte på budskapet om Kristus

¹⁴ Men hur ska de kunna åkalla honom som de inte har kommit till tro på? Och hur ska de kunna tro på någon som de inte har hört om? Hur ska de höra om ingen förkunnar? ¹⁵ Hur kan någon förkunna om han inte är utsänd? Det står skrivet: ”Hur ljuvliga är inte stegen av dem som bär bud om goda ting!”^{[w] 16} Men alla israeliter trodde inte på evangeliet, för Jesaja säger också: ”Herre, vem trodde på vårt budskap?”^{[x] 17} Tron kommer alltså av att man hör budskapet, och budskapet hörs genom Kristus ord.

¹⁸ Men då blir min fråga: Har de inte hört? Jo, visst har de hört det!

¹⁹ Men då säger jag: Israel kanske aldrig förstod? Först säger Mose:

²⁰ Jesaja går så långt att han säger:

²¹ Men om Israels folk säger han: