Add parallel Print Page Options

Ångerpsalm; syndabekännelse och förlåtelse

32 Av David. Maskil[a].

Lycklig är den som har fått sin överträdelse förlåten,
    den vars synd är utplånad.
Lycklig är den som Herren inte tillräknar synd
    och vars ande är utan svek.

Så länge jag teg tynade jag bort
    i min dagliga klagan.
Både dag och natt fanns din tunga hand över mig.
    Min livskraft torkade bort som i hettan av en varm sommardag. Séla

Då bekände jag min synd för dig.
    Jag dolde inte min skuld.
Jag sa: ”Jag vill bekänna mina överträdelser för Herren.”
    Och du förlät mig min syndaskuld. Séla

Därför ska alla fromma be till dig,
    när det går att finna dig.
När de stora vattnen stiger
    kommer de inte att drabba dem.
Du är min tillflykt,
    du bevarar mig för nöden,
du omger mig med befrielsens sånger. Séla

”Jag vill vägleda och undervisa dig på den väg du ska gå.
    Jag ska ge dig råd,
    och jag ska följa dig med min blick.
Var därför inte som en häst eller mula utan förstånd,
    som måste kontrolleras med tygel och betsel
    för att den ska komma till dig.”
10 Många sorger drabbar gudlösa människor,
    men den som förtröstar på Herren
    ska omslutas av hans nåd.

11 Gläd er i Herren och jubla, ni rättfärdiga,
    sjung av glädje, ni rättsinniga.

Lovprisning till Skaparen och Herren

33 Jubla i Herren, ni rättfärdiga,
    för det hör till de rättsinniga att prisa honom!
Prisa Herren med lyra,
    sjung lovsång till honom med tiosträngad harpa!
Sjung en ny sång för honom,
    spela ljuvligt och ropa av glädje!

Herrens ord är tillförlitligt,
    allt han gör sker i trofasthet.
Han älskar rätt och rättfärdighet.
    Jorden är full av Herrens nåd.

Genom Herrens ord blev himlarna till,
    dess här genom hans muns ande.
Han samlade havsvattnen till en plats,
    han lade djupen där de skulle förvaras.
Låt alla i hela världen frukta Herren,
    alla jordens invånare visa vördnad för honom.
För han talade, och det blev till,
    han befallde, och det stod där.

10 Herren gör folkens planer om intet,
    han avvisar deras målsättningar.
11 Herrens plan består för evigt,
    hans avsikter från generation till generation.

12 Lyckligt är det folk vars Gud Herren är,
    det folk som han har utvalt till sitt eget!
13 Från himlen blickar Herren ner,
    han ser varje människa.
14 Han betraktar från sin boning
    alla som bor på jorden,
15 han som har skapat allas hjärtan
    och vakar över allt de gör.

16 Ingen kung kan räddas av en stor armé,
    ingen kämpe kommer undan för sin stora styrka.
17 Stridshästar ger falska hopp om räddning.
    De är starka, men de kan inte rädda någon.
18 Men Herrens ögon följer dem som fruktar honom
    och hoppas på hans nåd.
19 Han räddar dem från döden
    och håller dem vid liv under hungersnöd.

20 Vi väntar på Herren,
    han är vår hjälp och sköld.
21 I honom har vi vår innerliga glädje.
    Vi förtröstar på hans heliga namn.
22 Herre, låt din nåd vila över oss,
    för vi hoppas bara på dig.

Lovprisning och uppmaning till lovprisning för Herren, vittnesbörd om hans godhet, visdomsord

34 Av David, när han hade spelat vansinnig inför Avimelek, som drev bort honom, och han gick därifrån.[b]

Jag vill alltid prisa Herren,
    ständigt ha en lovsång till honom på mina läppar.
Med stolthet vill jag berätta omHerren,
    låt de ödmjuka höra det och glädja sig.
Lova Herren med mig,
    låt oss tillsammans upphöja hans namn.

Jag sökte Herren, och han svarade mig,
    han befriade mig från all min fruktan.
De som ser upp till honom strålar av glädje,
    de behöver inte böja sina huvuden i skam.
Denne arme man ropade till Herren
    och han hörde honom,
    han räddade honom ur all hans nöd.
Herrens ängel håller vakt kring dem
    som fruktar honom
    och befriar dem.

Smaka och se hur god Herren är!
    Lycklig är den människa som tar sin tillflykt till honom!
10 Frukta Herren, ni hans heliga,
    för de som fruktar honom lider ingen brist.
11 Lejon kan lida brist och gå hungriga,
    men de som söker Herren behöver aldrig sakna något gott.
12 Barn, kom och lyssna på mig,
    så ska jag lära er att frukta Herren.
13 Är du en människa som älskar livet
    och vill se många goda dagar?
14 Håll då din tunga borta från det onda
    och dina läppar fria från lögnaktigt tal.
15 Vänd dig bort från det onda,
    gör det goda
    och sök och sträva efter frid.

16 Herrens ögon följer de rättfärdiga,
    och hans öron hör deras rop.
17 Herren vänder sig mot de onda,
    han utplånar deras minne från jorden.

18 Herren hör när de rättfärdiga ropar,
    och han räddar dem ur all deras nöd.
19 Herren är nära de förtvivlade,
    och han räddar de förkrossade.

20 Den rättfärdige får uppleva mycket ont,
    men Herren befriar honom från allt.
21 Han beskyddar alla hans ben,
    inget av dem ska krossas.

22 Ondskan ska döda den gudlöse,
    och de som hatar den rättfärdige ska dömas.
23 Herren räddar sina tjänares liv,
    och ingen som tar sin tillflykt till honom ska dömas.

En bön om räddning

35 Av David.

Herre, bekämpa dem som bekämpar mig!
    Strid mot dem som strider mot mig!
Ta rustningen och skölden,
    res dig och kom till min hjälp!
Lyft spjutet och lansen mot mina förföljare!
    Säg till mig: ”Jag är din räddning!”

Låt dem som är ute efter mitt liv komma på skam och vanära!
    Låt dem som planerar för min undergång få vända sig bort i skam!
Låt dem blåsa bort som agnar för vinden,
    när Herrens ängel jagar bort dem.
Gör deras väg mörk och hal,
    när Herrens ängel förföljer dem!

Utan orsak har de lagt ut ett nät för mig
    och grävt en fallgrop åt mig.
Låt dem drabbas av undergång
    utan att de vet om det,
fastna i sina egna nät som de lagt ut,
    falla i sin egen grop, till sin undergång.
Men jag ska jubla i Herren
    och glädja mig över hans räddning.
10 Med hela min kropp ropar jag:
    Herre, vem är som du?
Du räddar den svage från den starke
    och den fattige och den nödställde från dem som plundrar dem.”

11 Falska vittnen kommer emot mig.
    De frågar mig om sådant som jag inte vet något om.
12 De lönar mig med ont för gott,
    jag är övergiven.
13 När de var sjuka, klädde jag mig i säcktyg,
    jag ödmjukade mig själv med fasta,
    men min bön återvände bara till mig.[c]
14 Som om det varit min vän eller bror
    eller som i sorg efter en mor
    gick jag sorgklädd och nerböjd.
15 Men nu när jag själv snubblade,
    samlades de i skadeglädje.
De samlades mot mig för anfall
    utan att jag visste något.
    De hånar mig utan hejd.
16 De mobbar mig hånfullt,
    liksom de gudlösa,
    och gnisslar tänder mot mig.[d]

17 Herre, hur länge ska du se på?
    Rädda mig från deras illgärningar,
    mitt dyrbara liv från dessa lejon!
18 Jag ska då tacka dig inför den stora församlingen,
    prisa dig inför folkhopen.

19 Låt inte dem glädjas
    som utan orsak är mina fiender,
låt inte dem blinka med ögonen
    som utan anledning har hatat mig.
20 Det de säger leder inte till fred,
    och de tänker ut svekfulla planer mot de stilla i landet.
21 De gapar mot mig och säger:
    ”Haha, det var väl vad vi skulle se!”

22 Herre, du har sett detta.
    Tig inte! Var inte långt borta från mig!
23 Vakna, stå upp till mitt försvar,
    min Gud och Herre, skaffa mig rätt!
24 Skaffa mig rätt, i din rättfärdighet, Herre, min Gud,
    låt dem inte få glädjas över mig.
25 Låt dem inte få säga: ”Ha, det gick som vi ville!”
    Låt dem inte säga: ”Nu har vi slukat honom.”

26 Låt dem skämmas och förödmjukas
    som gläder sig över min olycka,
låt dem klä sig i skam och förödmjukelse
    som förhäver sig över mig!
27 Men låt alla dem få jubla av glädje
    som gläder sig över min rätt,
låt dem ständigt säga:
    ”Stor är Herren, som vill sin tjänares välgång!”

28 Då ska jag vittna om din rättfärdighet,
    lovprisa dig dagen lång.

Footnotes

  1. 32:1 Det hebreiska ordets betydelse är okänd, men antagligen är det en musikalisk term och kan möjligen syfta på undervisning, visdom eller dikt.
  2. 34:1 Se 1 Sam 21:10-15. Där är David dock inför Akish från Gat och inte inför Avimelek; möjligen ska Avimelek här tolkas som någon form av kunglig titel.
  3. 35:13 Grundtextens innebörd är osäker; mer ordagrant: min bön återvände till mitt bröst.Tanken kan vara att psalmisten inte blev bönhörd, eller möjligen bad med nedsänkt huvud, som också är en vanlig tolkning (i så fall en parallellism till ”jag ödmjukade mig själv”).
  4. 35:16 Grundtextens innebörd är osäker.