Add parallel Print Page Options

På flykt men ändå räddad

1-2 En psalm av David, när han flydde från sin son Absalom. Herre, överallt stöter jag på fiender. Det är många som försöker skada mig och

många som säger att Gud aldrig kommer att hjälpa mig.

Men du, Herre, är min sköld, min härlighet och mitt enda hopp. Bara du kan lyfta upp mitt huvud, som nu är nerböjt av skam.

Jag ropade till Herren, och han hörde mig från sitt tempel i Jerusalem.

Därför kan jag sova lugnt hela natten, för Herren vakar över mig.

Nu är jag inte längre rädd, trots att tusentals fiender har omringat mig.

Jag ropar till honom: Stå upp, Herre! Fräls mig, min Gud! Då kommer han att slå dem i ansiktet och slå ut deras tänder.

Ja, Herren lämnar oss aldrig i sticket. Han låter oss uppleva glädje och fred!

Gud beskyddar mig

1-2 Gud, du har alltid försvarat mig och gett mig rätt. Du har alltid tagit hand om mig i mina svårigheter. Hör mig nu än en gång, när jag ropar till dig! Var barmhärtig mot mig och hör min bön!

Herren Gud frågar: Ni människor, som har makten i landet, hur länge ska ni förolämpa mig och tillbe dessa löjliga avgudar, som inte kan göra någonting och som är helt och hållet falska?

Lägg märke till att Herren har utvalt de rättfärdiga åt sig. Därför kommer han att lyssna till mig och svara när jag ropar till honom.

Bäva inför Herren, och synda inte mot honom. Tänk på detta när du ligger tyst i din säng!

Lita på Herren, och bär fram de offer som han tycker om.

Många säger att det aldrig ska bli bättre för oss. Bevisa att de har fel, Herre, genom att låta ditt ansiktes ljus lysa över oss!

Trots deras rika skördar är den glädje vi fått mycket större än deras.

När jag lägger mig somnar jag lugnt, även om jag är ensam, för du, Herre, beskyddar mig.