⁴ Herre, visa mig dina vägar,
    lär mig dina stigar!
⁵ Led mig i din sanning och undervisa mig,
    du min frälsnings Gud.
    Jag hoppas på dig, alltid.
⁶ Herre, tänk på din barmhärtighet
    och nåd som du alltid har visat.
⁷ Tänk inte på min ungdoms synder,
    mina överträdelser,
utan kom ihåg mig i din nåd,
    tänk på mig i din godhet, Herre.

⁸ Herren är god och rättsinnig,
    därför visar han syndarna vägen.
⁹ Han vägleder de ödmjuka rätt,
    han undervisar de ödmjuka om sin väg.
¹⁰ Alla Herrens vägar är nåd och trofasthet
    för dem som håller hans förbund och befallningar.
¹¹ Herre, för ditt namns skull,
    förlåt min synd, för den är stor.

¹² Vem det än är som fruktar Herren,
    honom låter Herren veta vilken väg han ska välja.
¹³ Han får leva ett gott liv,
    och hans barn ska ärva landet.
¹⁴ Herren har förtroende för dem som fruktar honom,
    och de får insyn i hans förbund.
¹⁵ Jag ser alltid upp till Herren,
    för han frigör min fot ur nätet.

¹⁶ Vänd dig till mig, var nådig mot mig,
    för jag är ensam och nertyngd.
¹⁷ Min ångest blir allt värre.
    Befria mig från min nöd!
¹⁸ Se hur jag lider och vilket elände jag har!
    Förlåt mig alla mina synder!
¹⁹ Se hur många fiender jag har
    och hur våldsamt de hatar mig!

²⁰ Bevara mitt liv och rädda mig!
    Låt mig inte komma på skam,
    för jag tar min tillflykt till dig.
²¹ Låt oskuld och uppriktighet bevara mig,
    för mitt hopp står till dig.

²² O, Gud, befria Israel från all dess nöd!

³ Herrens röst hörs över vattnen,
    Gud, den upphöjde, dundrar.
    Herrens röst hörs över de stora vattnen.
⁴ Herrens röst är väldig,
    Herrens röst är praktfull.
⁵ Herrens röst knäcker cedrar,
    Herren knäcker Libanons cedrar.
⁶ Han får Libanon att hoppa som en kalv
    och Sirjon som en vildoxe.
⁷ Herrens röst slår med ljungande blixtar.
⁸ Herrens röst skakar öknen,
    Herren skakar Kadeshöknen.
⁹ Herrens röst får hindarna att kalva,
    den klär av träden i skogarna.
Allting i hans tempel ropar: ”Ära!”

¹⁰ Herren satt på sin tron vid syndafloden,
    Herren sitter på sin tron för evigt.
¹¹ Herren ger sitt folk styrka.
    Herren välsignar sitt folk med frid.

⁴ Herrens ord är tillförlitligt,
    allt han gör sker i trofasthet.
⁵ Han älskar rätt och rättfärdighet.
    Jorden är full av Herrens nåd.

⁶ Genom Herrens ord blev himlarna till,
    dess här genom hans muns ande.
⁷ Han samlade havsvattnen till en plats,
    han lade djupen där de skulle förvaras.
⁸ Låt alla i hela världen frukta Herren,
    alla jordens invånare visa vördnad för honom.
⁹ För han talade, och det blev till,
    han befallde, och det stod där.

¹⁰ Herren gör folkens planer om intet,
    han avvisar deras målsättningar.
¹¹ Herrens plan består för evigt,
    hans avsikter från generation till generation.

¹² Lyckligt är det folk vars Gud Herren är,
    det folk som han har utvalt till sitt eget!
¹³ Från himlen blickar Herren ner,
    han ser varje människa.
¹⁴ Han betraktar från sin boning
    alla som bor på jorden,
¹⁵ han som har skapat allas hjärtan
    och vakar över allt de gör.

¹⁶ Ingen kung kan räddas av en stor armé,
    ingen kämpe kommer undan för sin stora styrka.
¹⁷ Stridshästar ger falska hopp om räddning.
    De är starka, men de kan inte rädda någon.
¹⁸ Men Herrens ögon följer dem som fruktar honom
    och hoppas på hans nåd.
¹⁹ Han räddar dem från döden
    och håller dem vid liv under hungersnöd.

²⁰ Vi väntar på Herren,
    han är vår hjälp och sköld.
²¹ I honom har vi vår innerliga glädje.
    Vi förtröstar på hans heliga namn.
²² Herre, låt din nåd vila över oss,
    för vi hoppas bara på dig.

² I mitt innersta hör jag synden viska till den gudlöse,
    i hans ögon finns ingen gudsfruktan.^[a]

³ Han inbillar sig att den orätt han gjort aldrig upptäcks,
    att den aldrig blir förhatlig.^[b]
4 Men allt han säger är orätt och svek.
    Han gör inte längre det som är förståndigt och gott.
⁵ Till och med på sin bädd smider han onda planer,
    han har hängett sig åt en väg som inte är god,
    han skyr inget ont.

⁶ Herre, till himlen når din nåd,
    din trofasthet upp till skyarna.
⁷ Din rättfärdighet är som väldiga berg,
    din rättvisa som det stora djupet.
    Både människor och djur räddar du, Herre.
⁸ Hur dyrbar är inte din nåd, Gud!
    Människobarnen har sin tillflykt under dina vingars skugga.
⁹ De får njuta av överflödet i ditt hus,
    du låter dem dricka ur dina glädjeströmmar.
¹⁰ Hos dig är livets källa,
    i ditt ljus ser vi ljuset.

¹¹ Låt din nåd förbli hos dem som känner dig,
    din rättfärdighet i uppriktiga hjärtan.
¹² Låt inte de stolta få trampa på mig,
    och låt inte de onda driva bort mig.
¹³ Där ligger de, de som gör orätt,
    de har kastats ner
och kommer aldrig mer att resa sig.

² Jag sa: ”Jag ska ta mig i akt
    och hålla min tunga från synd,
sätta ett lås för min mun,
    så länge de gudlösa finns i min närhet.”
³ Men när jag blev tyst och stum
    och inte ens kunde säga det som var gott,^[b]
    ökade ångesten bara inom mig.
⁴ Mitt hjärta brände inom mig,
    och ju mer jag grubblade,
desto mer brände elden.
    Jag måste tala:

⁵ ”Herre, hjälp mig att inse att mitt liv har ett slut
    och hur få mina dagar är,
    låt mig förstå min egen förgänglighet.
⁶ Du har gett mig en handfull dagar,
    hela min livstid är ingenting för dig.
    En människas liv är bara en vindfläkt. Séla

⁷ Som en skugga går människan omkring,
    hastar hit och dit för ingenting,
samlar ihop rikedomar utan att veta vem som ska få dem.

⁸ Herre, vad har jag då att hoppas på?
    Mitt hopp står till dig.
⁹ Befria mig från alla mina synder,
    låt mig inte bli hånad av dårar!^[c]
10 Jag ska hålla tyst och inte öppna munnen,
    för det är du som gjort detta.
¹¹ Ta bort din plåga från mig,
    för jag går under av slagen från din hand.
¹² När du tuktar en människa för hennes synd,
    gör du likt malen slut på allt som är henne kärt.
Människan är ingenting mer än en vindfläkt. Séla

¹³ Hör min bön, Herre, lyssna när jag ropar!
    Var inte döv för min gråt.
Jag är en gäst hos dig
    och en främling, som mina förfäder.
¹⁴ Vänd bort din blick från mig,
    så att jag får glädjas innan jag går bort
        och inte längre finns till.”