Add parallel Print Page Options

Skaparens lov

104 Lova Herren, min själ!

Herre, min Gud, du är hög och stor,
    du är klädd i majestät och prakt!
Han sveper sig i ljus som en klädnad,
    som en tältduk har han spänt upp himlen.
Över vattnen har han timrat sina salar.
    Molnen är hans vagnar,
    och han rider på vindens vingar.
Han gör vindarna till sina budbärare
    och eldslågorna till sina tjänare.

Han har lagt en fast grund för jorden,
    så att den aldrig kan rubbas.
Du bredde ut djupet som en klädnad över den,
    och vattnen stod över bergstopparna.
De flydde vid din tillrättavisning,
    vid ditt dunder tog de till flykten.
Bergen reste sig,
    och i dalarna fick vattnen den plats du bestämde åt dem.
Du satte en gräns för dem,
    och de ska aldrig mer översvämma jorden.

10 Du lät källor springa fram i dalarna,
    och de vällde fram mellan bergen.
11 De ger djuren vatten att dricka.
    Där släcker vildåsnorna sin törst,
12 Vid dem bygger himlens fåglar sina bon
    och låter sin sång höras från trädens grenar.
13 Du sänder regn från dina salar över bergen,
    och jorden mättas med dina goda gåvor.

Read full chapter