Psaltaren 7-9
Svenska 1917
7 En sång av David, som han sjöng till HERREN för benjaminiten Kus' ords skull.
2 HERRE, min Gud, till dig tager jag min tillflykt; fräls mig från alla mina förföljare och rädda mig,
3 så att de icke, såsom lejon, sönderslita min själ och rycka bort henne utan räddning.
4 HERRE, min Gud, har jag gjort sådant, och är orätt i mina händer,
5 har jag med ont vedergällt ned som höll frid med mig eller plundrat den som var min ovän utan sak,
6 så förfölje fienden min själ och tage henne fatt och trampe mitt liv till jorden och lägge min ära i stoftet. Sela.
7 Stå upp, HERRE, i din vrede, res dig mot mina ovänners raseri och vakna upp till min hjälp, du som har påbjudit dom.
8 Må folkens församling omgiva dig, och må du över den vända åter till höjden.
9 HERREN håller dom över folken; skaffa mig rätt, HERRE, efter min rättfärdighet och ostrafflighet.
10 Låt de ogudaktigas ondska få en ände, men håll den rättfärdige vid makt; ty du, som prövar hjärtan och njurar, är en rättfärdig Gud.
11 Min sköld är i Guds hand; han frälsar de rättsinniga.
12 Gud är en rättfärdig domare och en Gud som dagligen vredgas.
13 Om någon icke vill omvända sig, så vässer han sitt svärd, sin båge spänner han och gör den redo;
14 och han riktar mot honom dödande skott, sina pilar gör han brinnande.
15 Se, denne är i födsloarbete med fördärv, han går havande med olycka, men han föder ett intet.
16 Han gräver en grop och gör den djup, men han faller själv i den grav som han gräver.
17 Den olycka han tänkte vålla vänder tillbaka på hans huvud, och över hans hjässa kommer hans ondska.
18 Jag vill tacka HERREN efter hans rättfärdighet och lovsjunga HERRENS, den Högstes, namn.
8 För sångmästaren, till Gittít; en psalm av David.
2 HERRE, vår Herre, huru härligt är icke ditt namn över hela jorden, du som har satt ditt majestät på himmelen!
3 Av barns och spenabarns mun har du upprättat en makt, för dina ovänners skull, till att nedslå fienden och den hämndgirige.
4 När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett,
5 vad är då en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom.
6 Dock gjorde du honom nästan till ett gudaväsen; med ära och härlighet krönte du honom.
7 Du satte honom till herre över dina händers verk; allt lade du under hans fötter:
8 får och oxar, allasammans, så ock vildmarkens djur,
9 fåglarna under himmelen och fiskarna i havet, vad som vandrar havens vägar.
10 HERRE, vår Herre, huru härligt är icke ditt namn över hela jorden!
9 För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David.
2 Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta; jag vill förtälja alla dina under.
3 Jag vill vara glad och fröjdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.
4 Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och förgås för ditt ansikte.
5 Ja, du har utfört min rätt och min sak; du sitter på din tron såsom en rättfärdig domare.
6 Du har näpst hedningarna och förgjort de ogudaktiga; deras namn har du utplånat för alltid och evinnerligen.
7 Fienderna äro nedgjorda, utrotade för alltid; deras städer har du omstörtat, deras åminnelse har förgåtts.
8 Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms;
9 och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa.
10 Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.
11 Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig; ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE.
12 Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, förkunnen bland folken hans gärningar.
13 Ty han som utkräver blodskulder har kommit ihåg dem; han har icke förgätit de betrycktas klagorop.
14 Var mig nådig, HERRE; se huru jag plågas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp från dödens portar;
15 på det att jag må förtälja allt ditt lov och i dottern Sions portar fröjda mig över din frälsning.
16 Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de grävde; i det nät som de lade ut har deras fot blivit fångad.
17 HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom; han snärjer den ogudaktige i hans händers verk. Higgajón. Sela.
18 DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i dödsriket, alla hedningar, de som förgäta Gud.
19 Ty icke för alltid skall den fattige vara förgäten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen.
20 Stå upp, HERRE; låt icke människor få överhanden, låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte.
21 Låt, o HERRE, förskräckelse komma över dem; må hedningarna förnimma att de äro människor. Sela.
Psaltaren 7-9
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
En oskyldig mans bön om Guds dom
7 En klagosång[a] av David, som han sjöng till Herren för benjaminiten Kushs skull.
2 Herre, min Gud, till dig tar jag min tillflykt,
rädda mig från mina förföljare, befria mig!
3 Låt dem inte riva mig som lejon
och slita mig i stycken utan att någon räddar mig.
4 Herre, min Gud, om jag har gjort detta,
om jag har handlat fel,
5 om jag har lönat min vän med ont
och plundrat min ovän utan orsak,
6 låt då fienden förfölja mig och hinna upp mig,
trampa mitt liv till marken
och lägga min ära i stoftet. Séla
7 Herre! Res dig i din vrede,
stå upp mot mina fienders raseri!
Vakna upp, min Gud,
du som bestämmer domen.
8 Samla alla folken runt omkring dig,
regera över dem från höjden!
9 Herren är den som dömer folken.
Döm mig, Herre,
efter min rättfärdighet,
efter min integritet.
10 Gör slut på de gudlösas ondska,
låt den rättfärdige stå fast!
Den som prövar sinne och känslor[b] är en rättfärdig Gud.
11 Gud är min sköld,
han räddar de rättsinniga.
12 Gud dömer i rättfärdighet,
Gud ger uttryck för sin vrede varje dag.
13 Om någon inte vill vända om,
slipar han sitt svärd,
spänner sin båge,
14 gör sitt dödande vapen redo
och tar fram sina brinnande pilar.
15 Se, denne är havande med orätt,
han avlar ofärd och föder lögn.
16 Han gräver en grop och gör den djup
men faller själv i den grop han grävt.
17 Olyckan han planerat kommer över honom själv,
våldet drabbar hans eget huvud.
18 Jag vill prisa Herren för hans rättfärdighet.
Jag vill lovsjunga Herrens, den Högstes, namn.
Guds storhet och makt och människans ställning i skapelsen
8 För körledaren, enligt gittit.[c] En psalm av David.
2 Herre, vår Herre,
hur majestätiskt är inte ditt namn över hela jorden!
Din härlighet når högre än alla himlar!
3 Ut ur munnarna på barn och spädbarn har du instiftat makt
för att tysta ovännen och hämnaren.[d]
4 När jag ser din himmel, dina fingrars verk,
månen och stjärnorna, som du har satt där uppe,
5 vad är då en människa, att du tänker på henne,
en människoson[e], att du lägger märke till honom?
6 Du gjorde honom lite lägre än Gud[f]
och krönte honom med härlighet och ära.
7 Du satte honom att härska över allt du har skapat,
du lade allt under hans fötter,
8 får, oxar, vilda djur,
9 himlens fåglar, havets fiskar
och allt som vandrar på havets stigar.
10 Herre, vår Herre,
hur majestätiskt är inte ditt namn över hela jorden!
Tacksägelse över segern
9 För körledaren, till mutlabbén[g]. En psalm av David.[h]
2 Herre, jag vill prisa dig av allt mitt hjärta
och berätta om alla dina under.
3 Jag vill vara glad och jubla i dig.
Jag vill lovsjunga ditt namn,
du den Högste.
4 Mina fiender drar sig tillbaka,
vacklar och förgås inför dig.
5 Du har försvarat min rätt och min sak,
du har satt dig på tronen
som en rättfärdig domare.
6 Du har tillrättavisat folken
och gjort slut på de ogudaktiga
och utplånat deras namn för all framtid.
7 Fienden är borta, utplånad för evigt.
Du ödelade städerna,
man ska inte ens komma ihåg dem.
8 Men Herren regerar för all framtid.
Han har ställt fram sin tron för att döma.
9 Han dömer världen i rättfärdighet,
han härskar över folken med rättvisa.
10 Herren är en tillflykt för de förtryckta,
en borg i nödens tid.
11 De som känner dig vid ditt namn,
förtröstar på dig, Herre,
för du överger inte dem som söker dig.
12 Lovsjung Herren,
honom som bor på Sion!
Berätta för folken vad han har gjort!
13 Han som hämnas blodsdåd kommer ihåg,
han glömmer inte de förtrycktas klagan.
14 Herre, var nådig mot mig,
se hur jag får lida för dem som hatar mig,
du som kan lyfta mig upp från dödens portar,
15 så att jag kan lovprisa dig i dotter Sions[i] portar
och glädjas över din räddning.
16 Folken faller själva i den grop de grävt,
och deras egen fot fastnar i det nät de lagt ut.
17 Herren gör sig känd,
han skipar rätt.
Den gudlöse snärjs i sina egna gärningar.
Higgajón[j]. Sélah
18 De gudlösa ska återvända till dödsriket,
alla folk som har glömt Gud.
19 Den fattige ska inte vara glömd för alltid,
inte heller är de förtrycktas hopp borta för evigt.
20 Stå upp, Herre! Låt inte människor få makten!
Låt folken bli dömda inför dig!
21 Låt skräcken komma över dem, Herre!
Låt folken veta att de är bara människor! Séla
Footnotes
- 7:1 Den hebreiska termen förekommer endast här och dess exakta betydelse är inte känd. Bakgrunden till sången är inte heller känd, eftersom benjaminiten Kush inte står omtalad någon annanstans.
- 7:10 sinne och känslor, ordagrant hjärtan och njurarna. Hjärtat betraktades som säte för människans medvetna, intellektuella liv, och njurarna (inälvorna) stod för känslorna.
- 8:1 Grundtextens innebörd är osäker; gittit kan syfta på vinpressen (så enligt Septuaginta), och psalmen har kanske sjungits vid vinskörden.
- 8:3 Grundtexten är svårförståelig, och ”makt” har i Septuaginta tolkats som lovsång (se Matt 21:16 där texten citeras ur Septuaginta).
- 8:5 Eller ett människobarn, här syftande på människan som skapad av Gud. Människoson blir i Nya Testamentet en benämning som Jesus använder om sig själv, (t.ex. Matt 16:27f.), och i Heb 2 tillämpas texten direkt på honom.
- 8:6 Jfr Heb 2:6-7 där texten citeras ur Septuaginta; t.ex. änglar i st.f. ”Gud”. Det hebreiska ordet elohim (Gud, gud, gudar) används ibland även i andra betydelser, se t.ex. fotnot till 2 Mos 22:8, beroende på sammanhanget.
- 9:1 Grundtextens innebörd är osäker men tycks syfta på sonens död eller dö för sonen, antingen så att psalmen sjöngs vid ett sorgetillfälle eller att den sjöngs i samma tonart som en känd sång om sonens död.
- Ps 9-10 har uppenbarligen varit en psalm från början; tillsammans utgör de en delvis alfabetisk psalm (varje ursprunglig vers börjar med en bokstav i tur och ordning som de är i det hebreiska alfabetet, om än inte helt konsekvent här). Septuaginta och Vulgata har bibehållit enheten och skiljer sig därför i numreringen av psalmerna fr.o.m. Ps 9-10 t.o.m. Ps 147 (vår Ps 11 är 10 i Septuaginta osv.).
- 9:15 dotter Sions förekommer i Psaltaren endast här men flera gånger hos Jesaja och i Klagovisorna, syftande på Jerusalems befolkning. Kanske betraktades en stad symboliskt som mor till dess invånare.
- 9:17 Higgajón förekommer även i 92:4 och dess betydelse är okänd. Antagligen är det en musikalisk anvisning.
Apostlagärningarna 18
Svenska 1917
18 Därefter lämnade Paulus Aten och kom till Korint.
2 Där träffade han en jude vid namn Akvila, bördig från Pontus, vilken nyligen hade kommit från Italien med sin hustru Priscilla. (Klaudius hade nämligen påbjudit att alla judar skulle lämna Rom.) Till dessa båda slöt han sig nu,
3 och eftersom han hade samma hantverk som de, stannade han kvar hos dem, och de arbetade tillsammans; de voro nämligen till yrket tältmakare.
4 Och i synagogan höll han var sabbat samtal och övertygade både judar och greker.
5 När sedan Silas och Timoteus kommo ditned från Macedonien, var Paulus helt upptagen av att förkunna ordet, i det att han betygade för judarna att Jesus var Messias.
6 Men när dessa stodo emot honom och foro ut i smädelser, skakade han stoftet av sina kläder och sade till dem: »Edert blod komme över edra egna huvuden. Jag är utan skuld och går nu till hedningarna.»
7 Och han gick därifrån och tog in hos en man vid namn Titius Justus, som »fruktade Gud»; denne hade sitt hus invid synagogan.
8 Men Krispus, synagogföreståndaren, kom med hela sitt hus till tro på Herren; också många andra korintier som hörde honom trodde och läto döpa sig.
9 Och i en syn om natten sade Herren till Paulus: »Frukta icke, utan tala och tig icke;
10 ty jag är med dig, och ingen skall komma vid dig och göra dig skada. Jag har ock mycket folk i denna stad.»
11 Så uppehöll han sig där bland dem ett år och sex månader och undervisade i Guds ord.
12 Men när Gallio var landshövding i Akaja, reste sig judarna, alla tillhopa, upp mot Paulus och förde honom inför domstolen
13 och sade: »Denne man förleder människorna att dyrka Gud på ett sätt som är emot lagen.»
14 När då Paulus ville öppna sin mun och tala, sade Gallio till judarna: »Vore något brott eller något ont och arglistigt dåd begånget, då kunde väl vara skäligt att jag tålmodigt hörde på eder, I judar.
15 Men är det någon tvistefråga om ord och namn eller om eder egen lag, så mån I själva avgöra saken; i sådana mål vill jag icke vara domare.»
16 Och så visade han bort dem från domstolen.
17 Då grepo de alla gemensamt Sostenes, synagogföreståndaren, och slogo honom inför domstolen; och Gallio frågade alls icke därefter.
18 Men Paulus stannade där ännu ganska länge. Därpå tog han avsked av bröderna och avseglade till Syrien, åtföljd av Priscilla och Akvila, sedan han i Kenkrea hade låtit raka sitt huvud; han hade nämligen bundit sig genom ett löfte.
19 Så kommo de till Efesus, och där lämnade Paulus dem. Själv gick han in i synagogan och gav sig i samtal med judarna.
20 Och de bådo honom att han skulle stanna där något längre; men han samtyckte icke därtill,
21 utan tog avsked av dem med de orden: »Om Gud vill, skall jag vända tillbaka till eder.» Och så lämnade han Efesus.
22 Och när han hade kommit till Cesarea, begav han sig upp och hälsade på hos församlingen och for därefter ned till Antiokia.
23 Sedan han hade uppehållit sig där någon tid, for han vidare, och färdades först genom det galatiska landet och därefter genom Frygien och styrkte alla lärjungarna.
24 Men till Efesus kom en jude vid namn Apollos, bördig från Alexandria, en lärd man, mycket förfaren i skrifterna.
25 Denne sade blivit undervisad om »Herrens väg» och talade, brinnande i anden, och undervisade grundligt om Jesus, fastän han allenast hade kunskap om Johannes' döpelse.
26 Han begynte ock att frimodigt tala i synagogan. När Priscilla och Akvila hörde honom, togo de honom till sig och undervisade honom grundligare om »Guds väg».
27 Och då han sedan ville fara till Akaja, skrevo bröderna till lärjungarna där och uppmanade dem att taga vänligt emot honom. Och när han hade kommit fram, blev han dem som trodde till mycken hjälp, genom den nåd han hade undfått.
28 Ty med stor kraft vederlade han judarna offentligen och bevisade genom skrifterna att Jesus var Messias.
Apostlagärningarna 18
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Paulus i Korinth
18 Sedan lämnade Paulus Athen och for till Korinth. 2 Där blev han bekant med en jude som hette Aquila. Han var född i Pontos men hade nyligen kommit från Italien tillsammans med sin hustru Priscilla, eftersom kejsar Claudius hade utvisat alla judar från Rom. Paulus sökte upp dem 3 och bodde sedan och arbetade tillsammans med dem, för de var tältmakare[a] precis som han.
4 Varje sabbat talade Paulus i synagogan och försökte övertyga både judar och greker. 5 Och sedan Silas och Timotheos anlänt från Makedonien, koncentrerade sig Paulus helt på förkunnelsen och vittnade för judarna att Jesus är Messias. 6 Men när judarna sa emot honom och hånade honom, skakade Paulus sina kläder och sa: ”Ni får själva ta ansvar för ert liv.[b] Jag är utan skuld. Från och med nu tänker jag vända mig till andra folk.”
7 Sedan gick Paulus därifrån till Titius Justus som var gudfruktig och vars hus låg vägg i vägg med synagogan. 8 Föreståndaren för synagogan, Crispus och hela hans familj började tro på Herren. Många andra i Korinth som hörde Paulus började också tro och lät döpa sig.
9 En natt talade Herren till Paulus i en syn: ”Var inte rädd! Fortsätt att tala! Låt dig inte tystas, 10 för jag är med dig. Ingen kommer att angripa eller skada dig, för det är många som tillhör mig i den här staden.” 11 Paulus stannade därför kvar i Korinth i ett och ett halvt år och undervisade dem om Guds budskap.
12 Men när Gallio hade blivit landshövding över Achaia,[c] gick judarna till angrepp mot Paulus och förde honom inför domstolen. 13 De anklagade honom: ”Den här mannen förleder människor att dyrka Gud på ett sätt som är emot lagen.” 14 Men innan Paulus hann försvara sig, sa Gallio till judarna: ”Ni judar, om fallet gällde något brott eller annat ont som mannen gjort skulle jag lyssna på er. 15 Men ska ni bara gräla om ord och namn och er egen lag, då kan ni ta hand om det själva. Jag vill inte vara domare i sådana frågor.” 16 Och så körde han bort dem från domstolen.
17 Då kastade sig folkhopen över Sosthenes, en föreståndare för synagogan och misshandlade honom mitt framför domstolen. Men Gallio struntade i dem.
Paulus återvänder till Antiochia i Syrien – Paulus gör en ny resa
18 Paulus stannade kvar en längre tid i Korinth, men sedan tog han farväl av de troende och seglade till Syrien. Med på resan hade han också Priscilla och Aquila. Paulus hade dessförinnan låtit klippa av sitt hår i Kenchreai eftersom han hade gett ett löfte.[d] 19 När de kom till Efesos, skildes Paulus från Priscilla och Aquila och han gick sedan till synagogan för att diskutera med judarna. 20 De bad honom stanna längre, men han avböjde 21 och sa i sitt farväl till dem: ”Om Gud vill, så kommer jag tillbaka till er en annan gång.”[e] Sedan gick han ombord igen och lämnade Efesos.
22 När båten kom till Caesarea, gick Paulus iland och fortsatte till Jerusalem för att hälsa på församlingen. Därifrån reste han vidare till Antiochia. 23 Men när han hade varit där en tid, reste han till Galatien och Frygien och styrkte lärjungarna överallt.
Apollos blir undervisad i Efesos
24 Under tiden hade en jude som hette Apollos kommit till Efesos. Han var från Alexandria och en beläst man som väl kände till Skriften. 25 Apollos hade fått höra om Herrens väg och han talade med stor entusiasm och undervisade noggrant om Jesus. Men han kände bara till Johannes dop. 26 Så när Priscilla och Aquila fick höra honom i synagogan där han med stort mod talade till folket, tog de med honom hem och förklarade närmare vad Guds väg innebär.
27 När han sedan ville ta sig över till Achaia, uppmuntrade de troende honom och skrev till lärjungarna att välkomna honom. Och när han kom dit, blev han till stor hjälp för dem som genom Guds nåd kommit till tro. 28 Utifrån Skriften kunde han offentligt med stor kraft gå emot judarna och bevisa att Jesus verkligen är Messias.
Footnotes
- 18:3 Ordet hade fått en vidare betydelse och syftar på tillverkning av läderprodukter.
- 18:6 På grekiska: Ert blod må komma över era egna huvuden.
- 18:12 Gallio var landshövding i den romerska provinsen Achaia i nuvarande Grekland år 51-53.
- 18:18 Löftet var antagligen ett nasirlöfte. Jfr 4 Mos 6.
- 18:21 Enligt en del handskrifter: Jag måste hinna i tid till högtiden i Jerusalem. Men om Gud vill….
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.