A A A A A
Bible Book List

Psaltaren 51-57 Svenska 1917 (SV1917)

51 För sångmästaren; en psalm av David,

när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba.

Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.

Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd.

Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.

Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar.

Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.

Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.

Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö.

10 Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig.

11 Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.

12 Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.

13 Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.

14 Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.

15 Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.

16 Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.

17 Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.

18 Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust.

19 Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta.

20 Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar.

21 Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.

52 För sångmästaren; en sång av David,

när edoméen Doeg kom och berättade för Saul och sade till honom: »David har gått in i Ahimeleks hus.»

Varför berömmer du dig av vad ont är, du våldsverkare? Guds nåd varar ju beständigt.

Din tunga far efter fördärv, den är lik en skarp rakkniv, du arglistige.

Du älskar ont mer än gott, lögn mer än att tala vad rätt är. Sela.

Ja, du älskar allt fördärvligt tal, du falska tunga.

Därför skall ock Gud störta dig ned för alltid, han skall gripa dig och rycka dig ut ur din hydda och utrota dig ur de levandes land. Sela.

Och de rättfärdiga skola se det och frukta, de skola le åt honom:

»Se där är den man som icke gjorde Gud till sitt värn, utan förlitade sig på sin stora rikedom, trotsig i sin lystnad!»

10 Men jag skall vara såsom ett grönskande olivträd i Guds hus; jag förtröstar på Guds nåd alltid och evinnerligen.

11 Jag skall evinnerligen tacka dig för att du har gjort det; och inför dina fromma skall jag förbida ditt namn, ty det är gott.

53 För sångmästaren, till Mahalát; en sång av David.

Dårarna säga i sina hjärtan: »Det finnes ingen Gud.» Fördärv och styggelse är deras onda verk; ingen finnes, som gör vad gott är.

Gud skådar ned från himmelen på människors barn, för att se om det finnes någon förståndig, någon som söker Gud.

Nej, alla hava de avfallit, allasammans äro de fördärvade; ingen finnes, som gör vad gott är, det finnes icke en enda.

Hava de då intet fått förnimma, dessa ogärningsmän, dessa som uppäta mitt folk, likasom åte de bröd, och som icke åkalla Gud?

Jo, där överföll dem förskräckelse, varest intet förskräckligt var; ty Gud förströdde deras ben, när de lägrade sig mot dig. Så lät du dem komma på skam, ja, Gud förkastade dem.

Ack att från Sion komme frälsning för Israel! När Gud vill åter upprätta sitt folk, då skall Jakob fröjda sig, då skall Israel vara glad.

54 För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David,

när sifiterna kommo och sade till Saul: »David håller sig nu gömd hos oss.»

Gud, fräls mig genom ditt namn, och skaffa mig rätt genom din makt.

Gud, hör min bön, lyssna till min muns tal.

Ty främlingar resa sig upp mot mig, och våldsverkare stå efter mitt liv; de hava icke Gud för ögonen. Sela.

Se, Gud är min hjälpare, Herren uppehåller min själ.

Må det onda falla tillbaka på mina förföljare, förgör dem, du som är trofast.

Då skall jag offra åt dig med villigt hjärta; jag skall prisa ditt namn, o HERRE, ty det är gott.

Ja, ur all nöd räddar det mig, och mitt öga får se med lust på mina fiender.

55 För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David.

Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min åkallan.

Akta på mig och svara mig. I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,

vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga fördärv över mig, och i vrede ansätta de mig.

Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig.

Fruktan och bävan kommer över mig, och förfäran övertäcker mig.

Därför säger jag: Ack att jag hade vingar såsom duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.

Ja, långt bort skulle jag fly, jag skulle taga härbärge i öknen. Sela.

Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder.

10 Fördärva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty våld och genstridighet ser jag i staden.

11 Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne;

12 ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.

13 Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.

14 Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,

15 du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.

16 Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan.

17 Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.

18 Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall höra min röst.

19 Han förlossar min själ och skaffar henne ro, så att de icke komma vid mig; ty de äro många, som stå mig emot.

20 Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter på sin tron av ålder. Sela. Ty de vilja icke ändra sig, och de frukta ej Gud.

21 Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund.

22 Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd.

23 Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar.

24 Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.

56 För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.

Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.

Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.

Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.

Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?

Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.

De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.

Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.

Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.

10 Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.

11 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.

12 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?

13 Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.

14 Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.

57 För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när han flydde för Saul och var i grottan.

Var mig nådig, o Gud, var mig nådig; ty till dig tager min själ sin tillflykt. Ja, under dina vingars skugga vill jag taga min tillflykt, till dess att det onda är förbi.

Jag ropar till Gud den Högste, till Gud, som fullbordar sitt verk för mig.

Han skall sända från himmelen och frälsa mig, när jag smädas av människor som stå mig efter livet. Sela. Gud skall sända sin nåd och sin trofasthet.

Min själ är omgiven av lejon, jag måste ligga bland eldsprutare, bland människor vilkas tänder äro spjut och pilar, och vilkas tungor äro skarpa svärd.

Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.

De lägga ut nät för mina fötter, min själ böjes ned, de gräva för mig en grop, men de falla själva däri. Sela.

Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, mitt hjärta är frimodigt; jag vill sjunga och lova.

Vakna upp, min ära; upp, psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden.

10 Jag vill tacka dig bland folken, Herre; jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.

11 Ty din nåd är stor allt upp till himmelen och din trofasthet allt upp till skyarna.

12 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.

Psaltaren 51-57 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Ångerpsalm; en vädjan om nåd, förlåtelse och rening

51 För körledaren. En psalm av David när profeten Natan kom till honom efter att han varit tillsammans med Batseba.

Förbarma dig, Gud, i din nåd,
    ta bort mina överträdelser i din stora barmhärtighet.
Rena mig från min överträdelse,
    gör mig ren från all min synd.

Jag känner mina överträdelser,
    min synd är alltid inför mig.
Det är mot dig, och endast mot dig, jag har syndat
    och gjort det som är ont i dina ögon.
Du visar dig vara rättfärdig när du talar
    och rättvis när du dömer.
Jag är född i synd,
    i synd formades jag i min mors livmoder.
Du har behag till sanning i mitt inre,
    så lär mig vishet i mitt innersta[a].

Rena mig med isop, så att jag blir ren igen.
    Tvätta mig, så att jag blir vitare än snö.
10 Låt mig få höra glädje och fröjd,
    låt den[b] du har krossat få jubla.
11 Göm ditt ansikte för mina synder,
    och ta bort alla mina överträdelser.

12 Skapa[c] i mig ett rent hjärta, Gud,
    ge mig på nytt ett stadigt sinne.
13 Förskjut mig inte ur din närhet
    och ta inte din heliga Ande ifrån mig.
14 Låt mig på nytt få glädjas över din frälsning,
    stöd mig och ge mig ett villigt sinne.

15 Då ska jag undervisa syndare om dina vägar,
    och de ska vända om till dig.
16 Rädda mig från blodskuld, Gud, min frälsnings Gud,
    Då ska jag lovsjunga din rättfärdighet.
17 Herre, öppna min mun,
    jag vill sjunga ditt lov.
18 Slaktoffer behagar dig inte
    om jag skulle ge dig sådana,
    och brännoffer bryr du dig inte om.
19 Offret till Gud är en förkrossad ande,
    och den som i sitt inre är förkrossad och bedrövad
    föraktar du inte, Gud.

20 Låt det i din godhet gå väl för Sion,
    och bygg upp Jerusalems murar.
21 Då kommer du att glädjas över rättfärdiga offer,
    brännoffer och heloffer,
och tjurar ska offras på ditt altare.

Sann och falsk trygghet

52 För körledaren. Maskil. Av David, när Doeg från Edom hade berättat för Saul att David gått till Achimeleks hus.

Varför skryter du över det onda, du mäktige?
    Guds nåd består för alltid.[d]
Din tunga tänker ut fördärv,
    den är vass som en rakkniv,
    och liksom dina handlingar full av svek.
Du älskar det onda mer än det goda,
    lögn mer än sanning. Séla
Du älskar ord som ger skada
    och tal som är svekfullt.

Men Gud kommer att slå ner dig för alltid,
    gripa dig, dra iväg dig från ditt tält
    och utrota dig från de levandes land. Séla
De rättfärdiga ska se det och bli rädda.
    De kommer att skratta åt honom:
”Se, här är en man som inte gjorde Gud till sin fästning,
    utan litade på sin rikedom
    och sökte styrka i sitt fördärv.”

10 Men jag är som ett olivträd,
    som grönskar i Guds hus.
För alltid och i evighet
    förtröstar jag på Guds nåd.
11 Jag vill för evigt prisa dig för vad du gjort,
inför dina fromma hoppas på ditt namn,
    ty det är gott.

Gudsförnekelsens dårskap

(Ps 14)

53 För körledaren.[e] Mahalát. Maskil.[f] Av David.

Dåren säger för sig själv: ”Det finns ingen Gud!”
    De är onda, deras handlingar är fördärvliga,
    det finns ingen som gör det goda.

Från himlen ser Gud ner på människorna
    för att se om det finns någon med förstånd,
    någon som frågar efter Gud.
Men alla har vänt sig bort,
    alla är lika korrumperade.
    Det finns ingen som gör det goda, inte en enda.

Förstår de då ingenting, de som gör orätt,
    de som äter mitt folk som man äter bröd,
    de som inte ber till Gud?

Men de ska bli skräckslagna,
    när ingenting finns att frukta.
Gud strör omkring deras ben som lägrar sig mot dig.
    Du låter dem komma på skam, för Gud förkastar dem.
O, att det från Sion kom räddning för Israel!
    När Gud återupprättar sitt folk från dess fångenskap
    ska Jakob glädja sig och Israel jubla.

En bön om räddning från fienden

54 För körledaren, till stränginstrument. Maskil. Av David när männen från Sif kom och talade om för Saul att David gömde sig hos dem.

Gud, rädda mig genom ditt namn,
    skaffa mig rätt genom din makt!
Hör min bön, Gud,
    lyssna till mina ord!

Främlingar anfaller mig,
    våldsmän är ute efter mitt liv,
    män som inte bryr sig om Gud. Séla

Men Gud är min hjälpare.
    Herren är mitt stöd.
Låt mina motståndares ondska komma över dem själva,
    förgör dem i din trofasthet.

Jag vill komma med mina frivilliga offer till dig.
    Jag vill prisa ditt namn, Herre, för det är gott.
Han har befriat mig ur all min nöd
    och jag har fått se mina fiender besegrade.

Besvikelse och förtvivlan över en väns svek

55 För körledaren, till stränginstrument. Maskil. Av David.

Lyssna till min bön, Gud!
    Göm dig inte när jag vädjar till dig!
Lyssna till mig och svara mig!
    Mina tankar plågar mig,
    jag har ingen ro,
för fienden väsnas och de gudlösa pressar mig.
    De drar olycka över mig,
    och i vrede anfaller de mig.

Mitt inre fylls av ångest,
    dödsångesten griper mig.
Fruktan och fasa gastkramar mig.
    Jag darrar och är rädd,
    skräcken överväldigar mig.
Jag sa: ”Tänk om jag hade vingar som duvan,
    så att jag kunde flyga bort och finna en viloplats.
Jag skulle flyga långt bort
    till öknen och stanna där.” Séla
Jag skulle skynda mig att söka skydd
    undan detta oväder och denna storm.

10 Herre, förvirra de gudlösa,
    låt dem gräla sinsemellan,
    för jag ser våld och strid i staden.
11 Dag och natt går de omkring den på dess murar.
    Olycka och ofärd har förskansat sig därinne.
12 Våldet har tagit överhanden,
    och förtryck och svek lämnar aldrig dess torg.

13 Om det hade varit en fiende som hånat mig,
    hade jag kunnat stå ut med det.
Om det hade varit en ovän som satt sig upp mot mig,
    kunde jag ha gömt mig för honom.
14 Men det var du, min jämlike,
    min vän, min förtrogne.
15 Vi gick i underbar gemenskap
    i folkskaran till Guds hus.

16 Låt döden utan varning ta dem,
    låt dem fara levande ner i dödsriket,
    för ondskan bor i och mitt ibland dem.
17 Men jag vill ropa till Gud,
    och Herren ska rädda mig.
18 Både morgon, middag och kväll suckar jag och klagar högt inför honom,
    och han ska lyssna till mig.
19 Han befriar mig och ger mig frid,
    när fienderna anfaller mig,
    hur många mina motståndare än är.
20 Gud ska höra mig och förödmjuka dem,
    han som har regerat i evigheter, séla,
dessa som aldrig ändrar sig
    och som inte fruktar Gud.

21 Han gav sig på dem som levde i fred med honom,
    han våldförde sig på sitt förbund.[g]
22 Hans ord var hala som smör,
    men hans hjärta var fyllt av stridslust.
Hans tal var lenare än olja
    och ändå ett draget svärd.

23 Lämna din börda till Herren!
    Han ska ta hand om dig.
    Han låter aldrig den rättfärdige vackla.
24 Men du, Gud, ska störta ner dem i fördärvets djup.
    De blodtörstiga och svekfulla uppnår inte ens hälften av människans livslängd.

Men jag förtröstar på dig.

Förtröstan på Gud i farans stund

56 För körledaren, efter ”Den stilla, avlägsna duvan”. Av David, miktam, när filistéerna grep honom i Gat.[h]

Gud, var nådig mot mig!
    Jag är hela tiden förföljd och förtryckt.
Mina fiender förföljer mig dagen lång,
    många strider mot mig i högmod.

Men när jag är rädd,
    förtröstar jag på dig.
På Gud, vars ord jag prisar,
    på Gud förtröstar jag,
jag är inte rädd.
    Vad kan dödliga göra mig?

De försöker alltid förvränga vad jag säger.
    Alla deras planer går ut på att skada mig.
De gör en konspiration och lägger sig på lur,
    de vaktar på mina steg och vill ta mitt liv.
Skulle de slippa undan med sin orätt?
    Slå ner folken i din vrede, Gud!

Du har hållit räkning på hur jag har irrat omkring.
    Samla alla mina tårar i din säck,
    du har ju antecknat dem i din bok.
10 Mina fiender ska vända när jag ropar till dig.
    Därför vet jag att Gud är på min sida.

11 På Gud, vars ord jag prisar,
    Herren, vars ord jag prisar,
12 på Gud förtröstar jag.
    Jag är inte rädd,
för vad kan människor göra mig?

13 Gud, jag har gett dig löften,
    och jag vill ge dig tackoffer.
14 För du har räddat mig undan döden och mina steg från fall.
    Därför får jag vandra inför Gud i livets ljus.

Bön om hjälp, tacksägelse

(Ps 108:2-6)

57 För körledaren, ”Fördärva inte”. Miktam,[i] av David, när han på sin flykt från Saul var i grottan.

Var nådig, Gud, var nådig mot mig!
    För till dig tar jag min tillflykt,
under dina vingars skugga tar jag min tillflykt
    tills faran är över.

Jag vill ropa till Gud, den Högste,
    till Gud, som gör allt för mig.[j]
Han sänder sin hjälp från himlen och räddar mig.
    Han tillrättavisar mina förföljare. Séla
Gud sänder sin nåd och trofasthet.

Jag befinner mig bland lejonen,
    jag ligger bland dem som sprutar ut eld,
människor vilkas tänder är spjut och pilar
    och vilkas tungor är skarpa svärd.

Gud, du är upphöjd över himlen!
    Visa din höghet över hela jorden!

De lägger ut nät för mina fötter,
    och jag böjs ner.
De gräver en grop där jag ska gå,
    men de faller själva ner i den. Séla

Mitt hjärta är orubbligt, Gud,
    mitt hjärta är orubbligt.
    Jag vill sjunga och spela.
Vakna upp, min ära[k]!
    Vakna upp, harpa och lyra!
    Jag vill väcka morgonrodnaden.

10 Herre, jag vill prisa dig bland folken,
    inför alla människor vill jag sjunga lovsång till dig.
11 Din nåd är stor,
    ända upp till himlen når den,
    din trofasthet upp till skyarna.

12 Gud, du är upphöjd över himlen!
    Visa din höghet över hela jorden!

Footnotes:

  1. 51:8 Grundtextens innebörd är osäker; det stängda skulle vara en mer ordagrann översättning.
  2. 51:10 Ordagrant: de ben; ben (skelett) stod ofta för människans kropp eller person.
  3. 51:12 Skapa är samma verb som används t.ex. i 1 Mos 1:1 och som bara kan ha Gud som subjekt; innebörden anses ofta vara skapelse ur intet, i detta fall ber alltså psalmisten om ett totalt nytt hjärta (sinne).
  4. 52:3 Sambandet mellan versens första och andra del är svår att se och grundtextens exakta innebörd osäker. Poängen tycks dock vara att när fienden hotar psalmisten är Guds nåd alltid hans trygghet.
  5. 53:1 Psalm 53 är till en stor del identisk med Psalm 14. Här används dock ”Gud”, i stället för gudsnamnet (översatt ”Herren”) i Psalm 14, och v. 6 skiljer sig något.
  6. 53:1 Det är okänt vad Mahalát betyder, liksom Maskil (se not till 32:1), men antagligen är det också en musikalisk term eller anvisning, möjligen ett instrument.
  7. 55:21 Vem som åsyftas framkommer inte, men möjligen densamme som i v. 14. Det är också oklart huruvida det ska översättas hans förbund eller sitt förbund.
  8. 56:1 Den stilla, avlägsna duvan kan antas ha varit en känd sång, medan betydelsen av miktam är okänd; bl.a. har försoningspsalm föreslagits.
  9. 57:1 Fördärva inte kan antas ha varit en känd sång. Betydelsen av miktamär okänd.
  10. 57:3 Grundtextens innebörd är osäker i versens senare del.
  11. 57:9 Ordagrant: ja, min ära.Det hebreiska ordet syftar på någonting tungt, högt, magnifikt, vördnadsväckande och kan här kanske också tolkas som helhjärtenhet: Jag vill sjunga och spela av hela min själ/av hela mitt hjärta.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Viewing of
Cross references
Footnotes