Añadir traducción en paralelo Imprimir Opciones de la página

Gud är vår tillflykt

46 För körledaren. Av Korachs ättlingar, till Alamót[a]. En sång.

Gud är vår tillflykt och starkhet,
    en beprövad hjälp i vår nöd.
Därför är vi inte rädda även om jorden skulle skaka
    och bergen störta ner i havsdjupen,
även om dess vatten skulle brusa och skumma
    och bergen skaka vid havets uppror. Séla

Det går en flod vars strömmar gläder Guds stad,
    till den Högstes heliga boning.
Gud själv är i dess mitt, den ska aldrig vackla.
    Gud hjälper den när morgonen gryr.
Folken väsnas och riken faller.
    Han höjer sin röst, och jorden förgås.

Härskarornas Herre är med oss,
    Jakobs Gud är vår borg. Séla

Kom och se Herrens gärningar,
    ödeläggelser som han gör på jorden.
10 Han gör slut på krigen på jorden,
    han bryter sönder bågen och bräcker spjutet,
    han bränner upp sköldarna i eld.
11 ”Bli stilla och inse att jag är Gud,
    upphöjd över folken, upphöjd över jorden.”

12 Härskarornas Herre är med oss,
    Jakobs Gud är vår borg. Séla

Herren är kung

47 För körledaren. Av Korachs ättlingar. En psalm.

Klappa händer, alla folk!
    Höj jubelrop till Gud och gläd er!

Herren, den Högste, är fruktansvärd,
    han är en stor kung över hela jorden.
Han lade nationer under oss,
    folk under våra fötter.
Han utvalde åt oss vår arvedel,
    Jakobs stolthet, som han älskade. Séla

Gud har stigit upp under jubelrop,
    Herren vid trumpeters ljud.
Lovsjung Gud, lovsjung!
    Lovsjung vår kung, lovsjung!
Gud är kung över hela jorden,
    lovsjung honom med en psalm[b].

Gud är kung över folken,
    han sitter på sin helighets tron.
10 Folkens förnäma samlas
    som Abrahams Guds folk.
Jordens mäktiga tillhör Gud,
    han är upphöjd över allt.

Guds stad

48 En sång, en psalm. Av Korachs ättlingar.

Herren är stor och högt prisad
    i vår Guds stad, på sitt heliga berg.
Det reser sig vackert och högt,
    hela jordens fröjd,
berget Sion i norr,
    den store kungens stad.
Gud är i dess palats,
    som en tillflykt har han visat sig.

Kungar slöt sig samman,
    tillsammans tågade de fram.
De såg och förvånades,
    de förskräcktes och tog till flykten.
De greps av skräck
    som en barnaföderskas ångest.
Du krossade dem
    som östanvinden krossar skeppen från Tarshish.

Det vi har hört får vi se i härskarornas Herres stad,
    i vår Guds stad.
    Gud upprättar den för evigt. Séla

10 Vi begrundar din nåd, Gud,
    här i ditt tempel.
11 Liksom ditt namn, Gud,
    når ditt lov till jordens ändar.
    Din högra hand är full av rättfärdighet.
12 Sions berg gläder sig,
    Juda städer jublar över dina domslut.

13 Gå runt Sion, vandra omkring det,
    räkna alla dess torn!
14 Lägg märke till dess murar,
    betrakta dess palats
så att ni kan berätta om dem för kommande generationer.

15 Denne Gud är vår Gud alltid och för evigt.
    Han ska leda oss så länge vi lever.

Notas al pie

  1. 46:1 Betyder till unga kvinnor, kanske en musikalisk term eller benämning på en känd sång.
  2. 47:8 Här finns ordet maskil, vars betydelse inte är känd (se not till 32:1).

46 För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång.

Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.

Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;

om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. Sela.

En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.

Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.

Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.

HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.

Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.

10 Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.

11 »Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden.»

12 HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.

47 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.

Klappen i händerna, alla folk, höjen jubel till Gud med fröjderop.

Ty HERREN är den Högste, fruktansvärd är han, en stor konung över hela jorden.

Han tvingar folk under oss och folkslag under våra fötter.

Han utväljer åt oss vår arvedel, Jakobs, hans älskades, stolthet. Sela.

Gud har farit upp under jubel, HERREN, under basuners ljud.

Lovsjungen Gud, lovsjungen; lovsjungen vår konung, lovsjungen.

Ty Gud är konung över hela jorden; lovsjungen honom med en sång.

Gud är nu konung över hedningarna, Gud har satt sig på sin heliga tron.

10 Folkens ypperste hava församlat sig till att bliva ett Abrahams Guds folk. Ty Gud tillhöra de som äro jordens sköldar; högt är han upphöjd.

48 En sång, en psalm av Koras söner.

Stor är HERREN och högt lovad, i vår Guds stad, på sitt heliga berg.

Skönt höjer det sig, hela jordens fröjd, berget Sion längst uppe i norr, den store konungens stad.

Gud har i dess palatser gjort sig känd såsom ett värn.

Ty se, konungarna församlade sig, tillhopa drogo de fram.

De sågo det, då häpnade de; de förskräcktes, de flydde.

Bävan grep dem där, ångest lik en barnaföderskas.

Så krossar du Tarsis-skepp med östanvinden.

Såsom vi hade hört, så fingo vi se det, i HERREN Sebaots stad, i vår Guds stad; Gud håller den vid makt till evig tid. Sela.

10 Vi tänka, o Gud, på din nåd, när vi stå i ditt tempel.

11 Såsom ditt namn, o Gud, så når ock ditt lov intill jordens ändar; din högra hand är full av rättfärdighet.

12 Sions berg glädje sig, Juda döttrar fröjde sig, för dina domars skull.

13 Gån omkring Sion och vandren runt därom, räknen dess torn;

14 given akt på dess murar, skriden genom dess palatser, så att I kunnen förtälja därom för ett kommande släkte.

15 Ty sådan är Gud, vår Gud, alltid och evinnerligen; intill döden skall han ledsaga oss.

Paulus på Malta

28 När alla kommit välbehållna iland, fick vi reda på att ön hette Malta. Öns befolkning var mycket vänlig mot oss och gjorde i ordning en brasa och tog hand om oss alla, för det hade börjat regna och var kallt. Paulus samlade ett fång grenar och då han lade det på elden, lockades en huggorm fram av värmen och högg sig fast i hans hand. När öborna såg ormen hänga där, sa de till varandra: ”Han är säkert en mördare! Han lyckades rädda sig ur havet, men rättvisans gudinna vill inte låta honom leva.”

Men Paulus skakade av sig ormen i elden och var helt oskadd. Alla väntade att han skulle svullna upp eller att han plötsligt skulle falla ner död, men när de hade väntat länge och väl och inget hände, ändrade de uppfattning och sa att han var en gud.

Nära denna plats fanns en stor egendom som tillhörde Publius, öns främsta man. Han välkomnade oss och gav oss mat och husrum i tre dagar. Hans far låg sjuk i feber och svår diarré. Paulus gick därför in och bad för mannen och lade sina händer på honom och botade honom. Efter detta kom alla sjuka på ön dit och blev botade. 10 De visade sedan sin tacksamhet på många sätt. Och när det var dags för oss att segla iväg, kom folk ombord med allt möjligt som vi kunde behöva för resan.

Paulus anländer till Rom

11 Det dröjde tre månader innan vi seglade iväg, nu med fartyget ”Tvillinggudarna”[a] från Alexandria som hade övervintrat på ön. 12 Vi lade först till i Syrakusa där vi stannade i tre dagar. 13 Därifrån for vi över till Regium. En dag senare fick vi sydlig vind och kom efter två dagar fram till Puteoli. 14 Där fann vi några troende som bad oss att stanna hos dem i en vecka vilket vi gjorde. Så kom vi till Rom.

15 De troende i Rom hade hört att vi var på väg och kom och mötte oss redan vid Forum Appii[b] och Tres Tabernae[c] och när Paulus såg dem, tackade han Gud och fick nytt mod.

16 När vi till slut kom fram till Rom, fick Paulus lov att bo i en egen bostad tillsammans med den soldat som vaktade honom.

Paulus tal till judarna i Rom

17 Tre dagar efter ankomsten kallade Paulus till sig de judiska ledarna och när de var samlade, sa han till dem:

”Bröder, jag blev arresterad i Jerusalem och överlämnad till romarna, trots att jag inte hade gjort något mot vårt folk eller brutit mot någon av våra förfäders traditioner. 18 Romarna ställde mig sedan inför rätta och ville frige mig eftersom det inte fanns något skäl att döma mig till döden. 19 Men judarna protesterade och jag blev därför tvungen att vädja till kejsaren. Fast min avsikt är inte att på något sätt anklaga mitt eget folk. 20 Det här är alltså bakgrunden till att jag bett er komma hit idag, så att vi kan träffas och talas vid. Jag är bunden med dessa kedjor för Israels hopp.”

21 De svarade: ”Vi har inte fått några brev från Judeen eller några som helst dåliga rapporter om dig av de bröder som kommit hit. 22 Tvärtom vill vi gärna veta vad du tror på, för det vi vet om denna sekt är att den stöter på motstånd överallt.”

23 De kom därför överens om att träffas en annan dag och vid det tillfället samlades ännu fler människor där Paulus bodde. Han började tidigt på morgonen och höll på ända till kvällen med att vittna och undervisa om Guds rike och han försökte med hjälp av Moses lag och profeterna övertyga dem om Jesus.

24 Några av dem blev övertygade av vad han sa men andra trodde inte. 25 Efter en häftig diskussion skildes de sedan åt och Paulus skickade med dem ett sista ord:

”Den heliga Anden hade rätt när han talade genom profeten Jesaja till era förfäder:

26 ’Gå och säg till det här folket:
”Ni lyssnar och lyssnar men fattar inget.
    Ni tittar och tittar men ser inget.”
27 Det här folkets hjärta är hårt.
Deras hörsel är avtrubbad,
    så att de inte kan höra,
och de har slutit sina ögon,
    så att de inte kan se med sina ögon eller höra med sina öron.
Därför kan de inte förstå i sitt hjärta
    och inte vända om och bli botade av mig.’[d]

28 Ni måste därför ha klart för er att Gud nu också vill rädda andra folk än judar. Och de kommer att lyssna.”[e]

30 Paulus bodde sedan i hela två år i det hus han hade hyrt. Han tog emot alla som kom på besök 31 och förkunnade Guds rike och undervisade frimodigt om Herren Jesus Kristus och ingen försökte hindra honom.

Notas al pie

  1. 28:11 Eller Dioskurerna; det är gudarna Castor och Pollux som åsyftas och som betraktades som sjöfartens beskyddare.
  2. 28:15 Forum Appii var en stad som låg 7 mil söder om Rom.
  3. 28:15 Tres Tabernae (Tre tavernor) var en stad cirka 6 mil söder om Rom.
  4. 28:27 Se Jes 6:9-10.
  5. 28:28 En del handskrifter har med en extra vers: 29 Och när han hade sagt detta skildes judarna åt, djupt oeniga.

28 Först sedan vi hade blivit räddade, fingo vi veta att ön hette Malta.

Och infödingarna visade oss en icke vanlig välvilja; de tände upp en eld och togo oss alla med sig dit, för det påkommande regnets och för köldens skull.

När Paulus då tog upp ett fång torra kvistar som han lade på elden, kom, i följd av hettan, en huggorm fram därur och högg sig fast vid hans hand.

Då infödingarna fingo se ormen hänga där vid hans hand, sade de till varandra: »Helt visst är denne man en dråpare, som rättvisans gudinna icke tillstädjer att leva, om han nu ock har blivit räddad undan havet.»

Men han skakade ormen ifrån sig i elden och led ingen skada.

De väntade att han skulle svälla upp eller helt plötsligt falla ned död; men när de efter lång väntan fingo se att intet ont vederfors honom, ändrade de mening och sade att han var en gud.

I närheten av detta ställe var en lantgård, som tillhörde den förnämste mannen på ön, en som hette Publius; denne tog välvilligt emot oss och gav oss härbärge i tre dagar.

Nu hände sig att Publius' fader låg sjuk i en magsjukdom med feberanfall. Paulus gick då in till honom och bad och lade händerna på honom och gjorde honom frisk.

Men när detta hade skett, kommo också de av öns övriga inbyggare som hade någon sjukdom till honom och blevo botade.

10 Och de bevisade oss ära på mångahanda sätt; och när vi skulle avsegla, försågo de oss med vad vi behövde.

11 Då tre månader voro förlidna, avseglade vi på ett skepp som hade legat vid ön över vintern; det var från Alexandria och bar Tvillinggudarnas bilder.

12 Och vi lade till vid Syrakusa och stannade där i tre dagar.

13 Därifrån foro vi längs kusten och kommo till Regium. Dagen därefter fingo vi sunnanvind, och vi kommo så redan på andra dagen till Puteoli.

14 Där träffade vi på bröder, och hos dem stannade vi, på deras inbjudning, i sju dagar. På detta sätt kommo vi till Rom.

15 Så snart bröderna där fingo höra om oss, gingo de oss till mötes ända till Forum Appii och Tres Taberne. När Paulus fick se dem, tackade han Gud och fick nytt mod.

16 Och då vi hade kommit in i Rom, tillstaddes det Paulus att bo för sig själv, med den krigsman som skulle bevaka honom.

17 Tre dagar därefter kallade han tillhopa de förnämsta av judarna; och när de hade kommit tillsammans, sade han till dem: »Mina bröder, fastän jag icke har gjort något mot vårt folk eller mot fädernas stadgar, blev jag likväl i Jerusalem överlämnad i romarnas händer och fördes bort därifrån såsom fånge.

18 Och när de hade anställt rannsakning med mig, ville de giva mig lös, eftersom jag icke hade gjort något som förtjänade döden.

19 Men då judarna satte sig däremot, nödgades jag vädja till kejsaren; dock, icke som om jag hade någon anklagelse att göra mot mitt folk.

20 Av denna orsak har jag kallat eder hit till mig, för att få se eder och tala med eder, ty det är för Israels hopps skull som jag är bunden med denna kedja.»

21 Då svarade de honom: »Vi hava icke från Judeen mottagit någon skrivelse om dig, ej heller har någon av våra bröder kommit och berättat eller sagt något ont om dig.

22 Men vi finna skäligt att du låter oss höra huru du tänker. Ty om det partiet är oss bekant att det allestädes mötes med gensägelse.

23 Sedan utsatte de en viss dag för honom, och på den kommo ännu flera till honom i hans härbärge. Då vittnade han för dem om Guds rike och utlade vad därtill hör, och försökte att övertyga dem i fråga om Jesus, med bevis både ur Moses' lag och ur profeterna; därmed höll han på från morgonen ända till aftonen.

24 Och somliga läto övertyga sig av det som han sade, men andra trodde icke.

25 Och då de icke kunde komma överens med varandra, gingo de sin väg, och därvid sade Paulus allenast detta ord: »Rätt talade den helige Ande genom profeten Esaias till edra fäder,

26 när han sade: 'Gå åstad och säg till detta folk: Med hörande öron skolen I höra, och dock alls intet förstå, och med seende ögon skolen I se, och dock alls intet förnimma.

27 Ty detta folks hjärta har blivit förstockat; och med öronen höra de illa, och sina ögon hava de tillslutit, så att de icke se med sina ögon eller höra med sina öron eller förstå med sina hjärtan och omvända sig och bliva helade av mig'

28 Det mån I därför veta: till hedningarna bar denna Guds frälsning blivit sänd; de skola ock akta därpå.»

30 I två hela år bodde han sedan kvar i en bostad som han själv hade hyrt. Och alla som kommo till honom tog han emot;

31 och han predikade om Guds rike och undervisade om Herren Jesus Kristus med all frimodighet, utan att någon hindrade honom däri.