Add parallel Print Page Options

Stilla förtröstan

131 Herre, jag är inte stolt och högfärdig. Jag tror inte att jag är bättre än andra, och jag låtsas inte att jag vet allt och klarar allt.

Istället är jag lugn och lika stilla inför Herren som ett barn som ligger i sin mors armar. Ja, jag är nöjd och trygg hos dig.

Israel, du borde också lita på Herren, både nu och i framtiden.

Den som litar på Herren är förnöjd

131 En vallfartssång. Av David.

Herre, jag är inte stolt och högfärdig.
    Jag går inte in i stora ting,
    sådant som jag inte begriper mig på.
Nej, jag har lugnat ner mig och är stilla,
    som ett spädbarn,
    som ett litet barn i sin mors famn.

Hoppas på Herren, Israel,
    nu och för evigt.

Gud står vid sitt ord

138 Jag vill tacka dig, Herre, av hela mitt hjärta. Andra gudar betyder ingenting för mig. Därför vill jag lova dig med sång.

Jag vänder mig mot ditt heliga tempel och tackar dig för all din nåd och trofasthet. Du har infriat dina löften och gjort mig stum. Du har gjort mer än jag hade väntat mig.

När jag ropade till dig om hjälp så lyssnade du till mig och gav mig ny kraft.

Varje kung på jorden ska tacka dig, Herre, när de får höra att du står vid ditt ord.

Ja, de ska sjunga om vad du, Herre, har gjort, för din makt och ära är gränslös.

Ja, du är den högste, men trots det så tar du hand om de svaga. De stolta genomskådar du redan på långt håll.

Även när jag är omgiven av svårigheter, leder du mig tryggt genom dem. Du går emot mina fiender, och med makt räddar du mig.

Ja, Herre, du kommer också att göra allt för mig i framtiden, för din nåd tar aldrig slut. Det du har påbörjat, det kommer du också att slutföra.

Herre, du genomskådar mig

139 Herre, du genomskådar mig och vet allt om mig.

Du vet om jag sitter eller står. Även om du är långt borta från mig så vet du vad jag tänker.

Du ser mig om jag arbetar eller vilar. Du vet allt om mig.

Redan innan jag talar så vet du vad jag vill säga.

Du omsluter mig på alla sidor, och du håller mig i din hand.

Din kunskap om mig är oerhörd, ja mycket större än vad jag själv förstår.

Jag kan aldrig fly för din Ande! Jag kan aldrig gömma mig, utan att du ser mig.

Om jag far upp till himlen så är du där, och om jag far ner till dödsriket, så är du där.

Även om jag skyndar mig dit där solen går upp eller gömmer mig vid havets yttersta gräns,

10 så kommer din hand att leda mig och din styrka att hjälpa mig.

11 Om jag bad mörkret att gömma mig och ljuset omkring mig att bli natt

12 så gör inte mörkret det mörkt för dig. Ja, för dig lyser natten lika klar som dagen. För dig finns ingen skillnad på mörker och ljus.

13 Du har skapat min kropp med alla dess organ. Du vävde dem samman i min mors liv.

14 Tack för att du skapade mig så unik och så underbar! Det är fascinerande att bara tänka på det. Allt du gör är fantastiskt, det har jag verkligen fått erfara.

15 Du var där när mina ben formades i det tysta, när de fogades samman i min mors liv.

16 Du såg mig innan jag föddes och planerade varje dag i mitt liv, innan någon av dem började. Ja, varje dag skrevs ner i din bok!

17-18 Hur ofattbara är inte dina tankar, Herre! Och hur otroligt många är de inte. Om jag försökte räkna dem skulle jag aldrig nå slutet. När jag vaknar på morgonen, tänker du fortfarande på mig!

19 O, Gud, hur önskar jag inte att du skulle döda alla ogudaktiga som är emot dig. Alla dessa mördare med blod på sina händer, som jag inte vill ha något med att göra.

20 De ljuger och smädar ditt namn, och de uppträder föraktfullt mot dig.

21 Herre, jag hatar alla som hatar dig. Jag avskyr alla som kämpar mot dig.

22 Ja, jag hatar dem, för dina fiender är också mina fiender.

23 Pröva mig, Gud! Känn mitt hjärta och pröva mina tankar!

24 Visa mig om det finns något hos mig som gör dig bedrövad, och led mig på den väg som leder till dig.

Tacksamhet för bönesvar

138 Av David.

Jag vill prisa dig av hela mitt hjärta.
    Jag vill lova dig med sång inför gudarna.
Jag böjer mig ner, mot ditt heliga tempel,
    och prisar ditt namn
för din nåd och trofasthet.
    För du har upphöjt ditt namn och ditt ord över allting.
När jag ropade till dig svarade du mig,
    du styrkte mig och gav mig ny kraft.

Alla kungar på jorden ska prisa dig, Herre,
    när de får höra dina ord.
De ska sjunga om Herrens vägar,
    för Herrens härlighet är stor.

Herren är den högste, men han ser till de låga.
    De stolta genomskådar han redan på långt håll.
När jag måste gå igenom nöd,
    håller du mig vid liv.
Du sträcker ut din hand mot mina fienders vrede,
    och med din mäktiga hand räddar du mig.
Herren kommer att fullborda sitt verk för mig.
    Herre, din nåd varar för evigt.
        Överge inte dina händers verk.

Guds allvetande och allestädes närvaro

139 För körledaren. En psalm av David.

Herre, du rannsakar mig och vet allt om mig.
Du vet om jag sitter eller står.
    Även om du är långt borta från mig
    vet du vad jag tänker.
Du granskar mig vare sig jag går eller ligger.
    Du vet om allt som jag företar mig.
Redan innan jag har ett ord på min tunga
    vet du, Herre, vad jag tänker säga.
Du omsluter mig på alla sidor,
    och du håller din hand över mig.
Att veta detta är förunderligt för mig,
    mycket större än vad jag någonsin kan förstå.

Vart skulle jag kunna gå för din Ande?
    Vart skulle jag kunna fly för din närvaro?
Om jag far upp till himlen är du där,
    och om jag bäddar åt mig i dödsriket, är du där.
Om jag kunde ta morgonrodnadens vingar,
    eller gömma mig vid havets yttersta gräns,
10 kommer din hand att leda mig,
    din starka hand att gripa mig.
11 Om jag bad mörkret att gömma mig
    och ljuset omkring mig att bli natt,
12 så är inte mörkret mörkt för dig,
    utan natten lyser som dagen, och mörkret är ljus.

13 Du skapade organen inne i min kropp,
    du vävde samman mig i min mors livmoder.
14 Jag prisar dig för det förunderliga,
    att jag är så underbart skapad!
    Dina verk är förunderliga, det vet jag väl.
15 Mitt skelett var inte dolt för dig
    när jag formades i det tysta,
    när jag vävdes samman i jordens djup.
16 Du såg mig innan jag föddes.
    I din bok blev varje bestämd dag i mitt liv inskriven
    innan någon av dem började.[a]

17 Hur ofattbara är inte dina tankar för mig, Gud!
    Hur enormt är inte deras antal!
18 Om jag försökte räkna dem
    skulle de vara fler än sandkornen.
När jag vaknar,
    är jag fortfarande hos dig.

19 Gud, om du ändå ville döda de gudlösa,
    avlägsna de blodtörstiga från mig!
20 De som talar svekfullt om dig,
    de som har missbrukat dina städer.[b]
21 Herre, skulle jag inte hata dem som hatar dig,
    avsky dem som reser sig mot dig?
22 Jag hatar dem starkt,
    de är mina fiender.

23 Granska mig, Gud!
    Känn mitt innersta och pröva mig,
    känn mina oroliga tankar!
24 Se om min väg leder bort från dig,
    och led mig på den eviga vägen.

Footnotes

  1. 139:16 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 139:20 Eller: de som fåfängt höjer sin röst mot dig. Eller: de som svärjer falskt, dina fiender. Grundtextens innebörd är osäker.

I livsfara

143 Herre, hör min bön! Svara när jag ropar till dig, för du håller dina löften.

Ställ mig inte inför rätta, för ingen är oskyldig i dina ögon.

Mina fiender förföljde mig och tog mig till fånga. De har slagit ner mig till marken och de tvingar mig att ligga i mörker, precis som de som ligger i graven.

Därför har jag förlorat allt mitt hopp och är förlamad av skräck.

Jag minns de fantastiska under som du gjorde förr.

Jag sträcker mig mot dig, ja, jag längtar efter dig precis som ett förtorkat land törstar efter regn.

Kom snart, Herre, och svara mig, för jag blir alltmer deprimerad. Vänd dig inte bort från mig, för då kommer jag att dö.

Påminn mig varje morgon om din godhet, för jag litar på dig. Visa mig den väg jag ska gå! Jag behöver dig!

Rädda mig från mina fiender! Herre, jag flyr till dig, för det är bara hos dig som jag kan gömma mig.

10 Hjälp mig att leva som du vill, för du är min Gud. Låt din gode Ande leda mig på rätta vägar.

11 Herre, stå vid ditt ord. Det kommer att ge ditt namn ära. Led mig ut ur alla svårigheter.

12 Eftersom du är kärleksfull och god mot mig, ber jag dig att utplåna alla mina fiender och döda alla som tänker skada mig, för jag är din tjänare.

En bön om räddning och befrielse

144 Lovad vare Herren, som beskyddar mig! Han visar mig hur jag ska strida.

Han är alltid kärleksfull och god mot mig. Han är min trygghet och min befriare. Han har gjort mig till härskare över sitt folk.

Herre, vad är då en människa? Hur kommer det sig att du över huvud taget lägger märke till henne? Varför bekymrar du dig om henne?

Hennes liv är som en vindfläkt, och hennes dagar glider bort som skuggor.

Herre, dra undan himlen och stig ner till oss! Bergen ryker när du rör vid dem.

Herre, släpp loss blixtarna och skjut iväg pilarna så att dina fiender skingras.

Sträck ner din hand från himlen och rädda mig ur de djupa vattnen, ur mina fienders våld.

De ljuger alltid och kallar till och med lögnen för sanning!

För dig Gud vill jag sjunga en ny sång och spela på en harpa med tio strängar,

10 för du låter kungarna segra! Du är den som ska rädda din tjänare David från att dö för svärdet.

11 Fräls mig! Befria mig från dessa grymma fiender, dessa lögnare, dessa opålitliga människor.

12-15 Och så här vill jag beskriva ett verkligt lyckligt land, där Herren är Gud:När Gud ger oss seger och fred råder kan våra barn ostört växa upp.Våra söner blir stora och starka som träd.Våra döttrar blir slanka och sköna som pelarna i ett palats.Våra lador blir fyllda till brädden och vi har mer än vad vi behöver.Ute på våra marker får fåren tusentals med lamm,och oxarna är tungt lastade med spannmål.Då ska ingen mer jämra sig och klaga på gator och torg.Lyckligt är det folk som lever så.Ja, lyckliga är de människor vilkas Gud är Herren!

Guds kärlek är gränslös

1-2 Jag vill prisa dig, min Gud och kung, och för evigt lova ditt namn.

Stor är Herren! Prisa honom därför alltid! Hans storhet är ofattbar!

Generation efter generation kommer att berätta för sina barn om allt det underbara han har gjort.

Din härlighet och ditt majestät kommer att vara på allas läppar.

Man kommer att tala om dina mäktiga gärningar, och jag vill då också berätta om hur stor du är.

Ja, alla kommer att tala om hur god du är och sjunga om din rättfärdighet.

Herren är god och barmhärtig. Hans tålamod tar aldrig slut, och hans kärlek är gränslös.

Han är god mot alla, och han visar medlidande med alla.

10 Alla levande varelser ska därför tacka dig, Herre, och ditt folk ska prisa dig.

11 Tillsammans ska de tala om ditt rikes härlighet och ge exempel på din makt.

12 De ska berätta hur du regerar i makt och härlighet.

13 Ditt rike tar aldrig slut, och du ska regera för evigt.

14 Herren reser upp dem som har fallit och dem som är nertyngda av sina bördor.

15 Allt levande ser förväntansfullt upp till dig för att få hjälp. Du ger mat åt alla, allteftersom de behöver.

16 Du mättar ständigt de hungriga, och du ger de törstiga att dricka, ja, du fyller varje behov.

17 Herren är rättvis i allt han gör. Han är fylld av godhet.

18 Han är nära dem som ärligt söker honom.

19 De som respekterar och litar på honom ger han allt de begär. Han hör deras rop om hjälp och räddar dem.

20 Han skyddar alla dem som älskar honom, men de som inte vill ha med honom att göra kommer han att döda.

21 Jag vill lova Herren, och allt som lever ska i alla tider prisa honom, för han är en helig Gud.

Ångerpsalm; bön om räddning

143 En psalm av David.

Herre, hör min bön!
    Lyssna till min åkallan,
    befria mig i din trofasthet och rättfärdighet.
Ställ inte din tjänare inför rätta,
    för ingen levande är rättfärdig i dina ögon.
Min fiende har förföljt mig
    och krossat mig.
Han har placerat mig i mörker,
    precis som de som dött för länge sedan.
Jag är färdig att ge upp
    och mitt hjärta är förlamat.
Jag minns tider som gått,
    jag tänker på allt som du gjort,
    begrundar dina händers verk.
Jag sträcker mina händer mot dig,
    jag törstar efter dig som ett förtorkat land. Séla

Skynda dig, Herre, och svara mig,
    för jag blir alltmer deprimerad.
Vänd dig inte bort från mig,
    för då blir jag som de som ligger i sina gravar.
Låt mig varje morgon erfara din nåd,
    för jag förtröstar på dig.
Visa mig den väg jag ska gå,
    för jag sätter mitt hopp till dig.
Rädda mig från mina fiender!
    Herre, jag flyr till dig.
10 Lär mig att göra din vilja,
    för du är min Gud.
Låt din goda Ande leda mig på jämn mark.

11 Herre, bevara mitt liv för ditt namns skull.
    Led mig ut ur nöden för din rättfärdighets skull.
12 Utplåna mina fiender i din nåd,
    förgör dem som är ute efter mitt liv,
    för jag är din tjänare.

Glädje över Guds omsorg

144 Av David.

Lovad vare Herren, min klippa,
    han som lär mina händer att kriga
    och mina fingrar att strida,
han som är nådig mot mig,
    min klippa, min borg,
min befriare och min sköld.
    Hos honom söker jag tillflykt.
Han har lagt mitt folk under mig.

Herre, vad är en människa, att du bryr dig om henne,
    ett människobarn för din omtanke?
Människan är som en vindfläkt,
    hennes liv som en flyende skugga.

Herre, dra undan himlen och stig ner!
    Rör vid bergen, så att de ryker.
Släpp loss blixtarna och skingra dem,
    skjut iväg pilarna och driv bort dem.
Sträck ner dina händer från höjden,
    rädda mig, befria mig ur de djupa vattnen,
    ur främlingarnas våld.
Deras mun är full av lögn
    och deras högra hand av bedrägeri.

För dig, Gud, vill jag sjunga en ny sång
    och spela på en tiosträngad harpa,
10 för du räddar kungarna från nederlaget
    och befriar din tjänare David från det onda svärdet.

11 Rädda mig! Befria mig från främlingarnas våld!
    De, vars munnar är fulla av lögner
och vilkas högra hand är redo till bedrägeri.

12 Våra unga söner blir som välväxta plantor,
    våra döttrar som pelare, uthuggna för palats.
13 Våra lador blir fyllda till brädden
    av livets förnödenheter av alla slag.
Ute på våra marker får fåren tusentals,
    ja, tiotusentals med lamm,
14 och oxarna är tungt lastade med spannmål.
    I muren finns inte längre någon rämna,
ingen fördrivs,
    på våra gator finns inte längre någon som klagar.

15 Lyckligt är det folk som har det så.
    Ja, lyckligt är det folk vars Gud är Herren!

Lova Herren, allt skapat

145 En lovsång av David.

Jag vill upphöja dig, min Gud och kung,
    och för evigt prisa ditt namn.
Jag vill prisa dig varje dag,
    för evigt lovsjunga ditt namn.

Stor är Herren och högt prisad!
    Hans storhet är outgrundlig.
I alla tider ska människor hylla dina verk
    och berätta om dina mäktiga gärningar.
Din härliga prakt, dina underbara verk och ditt majestät
    vill jag begrunda.
De talar om dina fruktansvärda gärningars makt,
    och jag vill förkunna din storhet.
De ska hylla minnet av din stora godhet
    och jubla över din rättfärdighet.
Herren är nådig och barmhärtig,
    sen till vrede, rik på nåd.

Herren är god mot alla,
    han är barmhärtig mot alla som han har skapat.
10 Alla dina verk prisar dig, Herre,
    och dina fromma lovprisar dig.
11 De talar om ditt rikes härlighet
    och förkunnar din makt,
12 för att alla människor ska lära känna din makt,
    ditt rikes ära och härlighet.
13 Ditt rike består för evigt
    och ditt välde från generation till generation.

Herren är trofast i allt han säger,
    nådig i allt han gör.[a]
14 Herren uppehåller alla som håller på att falla
    och reser upp dem som är nertyngda.
15 Allas ögon är riktade mot dig,
    och du ger dem mat i rätt tid.
16 Du öppnar din hand
    och mättar allt levande som hungrar.

17 Herren är rättfärdig i allt han gör,
    nådig mot allt han skapat.
18 Herren är nära alla som ropar,
    som ärligt ropar till honom.
19 Han gör vad de som fruktar honom begär.
    Han hör deras rop och räddar dem.
20 Herren skyddar alla dem som älskar honom,
    men alla onda förgör han.

21 Jag vill lova Herren,
    och allt som lever ska prisa hans heliga namn,
        nu och för evigt.

Footnotes

  1. 145:13 Den senare hälften av versen saknas i grundtexten men finns bland Dödahavsrullarna, i Septuaginta m.fl. och har här översatts från dessa. Eftersom psalmen är alfabetisk kan man utgå ifrån att denna senare del bör finnas med, för att inte en bokstav (hebr. nun) skulle fattas.