Add parallel Print Page Options

Räddad från döden

116 Jag älskar Herren, för han har hört mina böner och besvarat dem.

Han har böjt sig ner och lyssnat till mig. Därför ska jag be till honom så länge jag lever.

Döden höll mig i sitt grepp, och gravens fasor gjorde mig förskräckt.

Då ropade jag högt till Herren: Jag ber dig, rädda mitt liv!

Herren är kärleksfull. Det han lovat, det håller han också. Vår Gud är full av barmhärtighet!

Herren beskyddar dem som är som barn och inte kan hjälpa sig själva. Jag var i fara och då räddade han mig.

Nu kan jag slappna av, för Herren har varit god mot mig.

Han har räddat mig från en säker död. Han har torkat mina tårar och bevarat mig från att gå under.

Jag får leva nära honom, och han håller mig vid liv.

10-11 Jag fortsatte att tro på honom även när jag var modlös och sa: Nu vet jag varken ut eller in, och man kan inte lita på någon.

12 Men vad kan jag nu göra för Herren som tack för allt han gjort för mig?

13 Jo, vid offermåltiden ska jag lyfta upp min bägare med vin för han har räddat mig.

14 Inför allt Guds folk vill jag visa att jag håller vad jag lovat.

15 Herren beskyddar alla som älskar honom, för de är dyrbara i hans ögon och han vill inte deras död.

16 Herre, du har befriat mig från mina bojor, och jag tjänar dig precis som min mor gjorde.

17 Därför vill jag ge dig ett tackoffer, och jag ska med hög röst bekänna att du är min Herre.

18-19 Här i templets förgårdar i Jerusalem, inför allt ditt folk, ska jag infria allt jag lovade inför dig. Halleluja!

Lova Herren alla länder!

117 Lova Herren, alla länder! Prisa honom, alla jordens folk,

för han älskar oss innerligt, och hans trofasthet varar i evighet. Halleluja!

Tacksamhet för seger över fiender

118 Tacka Herren, för han är god! Hans nåd varar i evighet.

Låt Israels folk prisa honom med just de orden: Hans nåd varar i evighet!

Låt Arons präster ropa: Hans nåd varar i evighet!

Låt de omvända hedningarna jubla: Hans nåd varar i evighet!

När jag hade det svårt bad jag till Herren, och han svarade mig och befriade mig.

Han står på min sida! Varför skulle jag då vara rädd? Vad kan människor göra mot mig?

Herren är på min sida, och han hjälper mig. Låt dem som hatar mig gripas av skräck!

Det är bättre att söka Herrens beskydd än att lita på människor.

Jag tar hellre min tillflykt till honom än till människor som är mäktiga och inflytelserika.

10 Jag var omringad av fiender, men genom din makt slog jag dem.

11 Ja, jag var omringad på alla sidor, men genom din makt slog jag dem och utplånade dem.

12 De svärmade runt mig som bin, men de slocknade lika fort som en eld bland törnbuskar. Och i Herrens namn utplånade jag dem.

13 De gjorde sitt bästa för att döda mig, men Herren hjälpte mig!

14 Han är min styrka och min sång i stridens hetta, och nu har han låtit mig segra.

15-16 Lyssna till glädjeropen och sången från Guds folk: Herren har med makt utfört sina väldiga gärningar. Han har lyft sin hand till segertecken!

17 Jag behöver inte dö, i stället får jag leva och berätta vad han gjort.

18 Herren har straffat mig hårt, men inte överlämnat mig åt döden.

19 Öppna templets portar för mig! Jag vill gå in genom dem och ge honom mitt tack!

20 Dessa portar är Herrens portar, och endast de som tjänar Herren, får gå in genom dem.

21 Herre, jag tackar dig innerligt för att du har besvarat min bön och räddat mig.

22 Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna har nu blivit en hörnsten.

23 Detta är Herrens verk, det är fantastiskt att få se det med egna ögon.

24 Herren har förberett denna festdag för oss, därför är vi glada och jublar.

25 Herre, hjälp oss och ge oss framgång i allt vad vi gör!

26 Välsignad är den som kommer, den som är sänd av Herren till oss. Vi välsignar er från templet.

27-28 Herren Gud är vårt ljus. Jag bär fram mitt offer på altaret inför honom, för han är min Gud och jag vill tacka och lova honom.

29 Tacka Herren, för hans godhet! Hans nåd varar för evigt.

Tacksägelse för räddning från en säker död

116 Jag älskar Herren,
    för han har hört min röst och mina böner.
Han har böjt sig ner och lyssnat till mig.
    Därför ska jag be till honom så länge jag lever.

Dödens snaror omslöt mig,
    dödsrikets fasor höll mig i sitt grepp,
    nöd och förtvivlan kom över mig.
Då ropade jag på Herrens namn:
    Herre, rädda mitt liv!”

Herren är nådig och rättfärdig,
    vår Gud är barmhärtig.
Herren beskyddar de okunniga.
    Jag var nere, och han räddade mig.

Nu kan min själ komma till ro på nytt,
    för Herren har varit god mot mig.

Du har räddat mig från döden,
    mina ögon från tårar
    och mina fötter från att snava.
Jag får leva inför Herren
    i de levandes länder.

10 Jag trodde när jag sa:
    ”Jag plågas svårt.”
11 I min förtvivlan sa jag:
    ”Alla människor är lögnare.”

12 Men vad kan jag nu göra för Herren
    som tack för all hans godhet mot mig?

13 Jag ska lyfta upp räddningens bägare
    och åkalla Herrens namn.
14 Inför allt hans folk vill jag uppfylla
    vad jag lovat Herren.

15 För hans frommas död
    är dyrbar i Herrens ögon.[a]
16 Herre, jag är ju din tjänare,
    jag är din tjänare, din tjänarinnas son,
    du har befriat mig från mina bojor.

17 Jag vill ge dig ett tackoffer
    och åkalla Herrens namn.
18 Inför allt hans folk vill jag uppfylla
    vad jag lovat Herren
19 i gårdarna till Herrens hus,
    mitt i dig, Jerusalem.

Halleluja!

Uppmaning till alla folk att prisa Herren

117 Prisa Herren, alla nationer!
    Lova honom, alla folk,
för hans nåd mot oss är stor,
    och Herrens trofasthet varar i evighet.

Halleluja!

Tacksägelse för Herrens nåd och hjälp

118 Prisa Herren, för han är god!
    Hans nåd varar i evighet.

Säg, Israel:
    ”Hans nåd varar i evighet!”
Säg, Arons släkt:
    ”Hans nåd varar i evighet!”
Säg, ni som fruktar Herren:
    ”Hans nåd varar i evighet!”

I mitt trångmål ropade jag till Herren,
    och han svarade mig
    och förde mig ut till en rymlig plats.
Herren är med mig.
    Jag är inte rädd.
    Vad kan en människa göra mot mig?
Herren är med mig, och han hjälper mig.
    Jag ska triumfera över dem som hatar mig.

Det är bättre att ta sin tillflykt till Herren
    än att lita på människor.
Det är bättre att ta sin tillflykt till Herren
    än lita på personer i maktposition.
10 Jag var omringad av alla folk,
    men i Herrens namn höll jag dem ifrån mig.
11 Jag var fullständigt omringad,
    men i Herrens namn höll jag dem ifrån mig.
12 De svärmade runt mig som bin,
    men de slocknade lika fort som en eld bland törnbuskar.
    I Herrens namn höll jag dem borta från mitt liv.

13 De knuffade mig hårt för att få mig att falla,
    men Herren hjälpte mig.
14 Herren är min styrka och min sång,
    han har blivit min räddning.

15 Glädje och segerrop hörs från de rättfärdigas tält:
    Herren har med makt utfört väldiga gärningar.
16 Herren har lyft sin makts hand.
    Herren har med makt utfört väldiga gärningar.”
17 Jag behöver inte dö,
    utan jag får leva och berätta om Herrens gärningar.
18 Herren har tuktat mig hårt,
    men inte överlämnat mig åt döden.
19 Öppna rättfärdighetens portar för mig!
    Jag vill gå in genom dem och prisa Herren.
20 Det här är Herrens port,
    de rättfärdiga får gå in genom den.
21 Jag prisar dig för att du har besvarat min bön
    och räddat mig.

22 Den sten som inte dög åt byggnadsarbetarna
    har blivit en hörnsten.
23 Detta är Herrens verk
    och förunderligt i våra ögon.
24 Detta är dagen då Herren har agerat,
    låt oss därför vara glada och jubla.

25 Herre, rädda oss[b]!
    Herre, ge framgång!

26 Välsignad är han som kommer i Herrens namn!
    Vi välsignar er från Herrens hus.
27 Herren är Gud och ger oss ljus.
    Låt oss gå i en procession tillsammans,
med kvistar i händerna,
    fram till altarets horn![c]

28 Du är min Gud, jag vill prisa dig,
    min Gud, jag vill upphöja dig.

29 Prisa Herren, för han är god!
    Hans nåd varar för evigt.

Footnotes

  1. 116:15 Se Ps 72:14.
  2. 118:25 På hebreiska hosianna.
  3. 118:27 Grundtextens innebörd är osäker och kan kanske också tolkas som en uppmaning till att binda högtidsoffret vid altarets horn.

Frågor om äktenskapet

Nu kommer vi till de frågor ni ställde i ert brev. Mitt svar lyder: om ni inte gifter er så är det bra.

Men oftast är det bäst att vara gift och att varje man har sin egen hustru och att varje kvinna har sin egen man, annars kan ni falla i synd.

Mannen bör ge sin hustru allt som tillhör hennes rätt som gift kvinna, och hustrun bör göra detsamma för sin man.

En kvinna som gifter sig har nämligen inte längre total bestämmanderätt över sin egen kropp, för hennes man har då också rätt till den. Och på samma sätt har mannen inte full rätt till sin egen kropp, för den tillhör också hans hustru.

Vägra därför inte varandra dessa rättigheter. Det enda undantaget till denna regel är om man och hustru vill hålla sig ifrån varandra under en viss tid, för att mera ostört ägna sig åt bönen. Sedan bör de vara tillsammans igen, så att Satan inte får tillfälle att fresta dem på grund av deras brist på självbehärskning.

Jag säger inte att ni måste ingå äktenskap, men ni får gärna göra det om ni så vill.

Jag önskar att alla kunde klara sig utan att gifta sig, och leva som jag gör. Men vi är inte alla lika. Gud ger en del gåvan att vara äkta män eller att vara hustrur, andra ger han gåvan att vara lyckligt ogifta.

Därför säger jag till er som inte är gifta och till änkorna att det är bättre att förbli ogift om ni kan det, precis som jag är.

Men om ni inte kan det, så gift er. Det är bättre att gifta sig än att brinna av begär.

10 Till er som är gifta har jag en befallning, inte bara ett önskemål. Det är inte en order från mig, Herren själv har befallt det. En hustru får inte lämna sin man!

11 Men om hon ändå gör det måste hon antingen leva ogift eller gå tillbaka till honom. Inte heller får en man skilja sig från sin hustru.

12 Här skulle jag vilja göra ett tillägg, men det är mitt eget och inte en direkt befallning från Herren. Om en kristen man har en hustru som inte är kristen, men som vill stanna hos honom i alla fall, får han inte lämna henne eller skilja sig från henne.

13 Och om en kristen kvinna har en man som inte är kristen, och han vill att hon ska stanna hos honom, så får hon inte lämna honom.

14 För den man som inte är kristen kan kanske med sin troende hustrus hjälp bli kristen. Och hustrun som inte är troende kan med sin troende mans hjälp bli kristen. Också för barnen är ju detta det bästa eftersom de då också blir inneslutna i den kristna gemenskapen.

15 Men om mannen eller hustrun, som inte är kristen, gärna vill skilja sig, så är det tillåtet. I sådana fall ska inte den troende mannen eller hustrun kämpa för att den andre ska stanna kvar, för Gud vill att vi ska leva i frid och harmoni.

16 Det finns nämligen ingen garanti för en kristen man eller hustru att den andra parten blir omvänd genom att de fortsätter att leva som gifta.

Lev vidare i samma ställning som förut

17 En allmän regel är att var och en bör fortsätta leva i den ställning han var när Gud kallade honom.

18 En man som till exempel redan har gått igenom den judiska omskärelseceremonin innan han blev kristen behöver inte oroa sig för det, och om han inte har blivit omskuren ska han inte göra det nu.

19 Det har ingen betydelse för en kristen om han har gått igenom den ceremonin eller inte. Men det är av avgörande betydelse att han gör Guds vilja och håller Guds bud.

Read full chapter

Frågor om äktenskapet

Jag ska nu svara på det ni skrev: ”Det är bäst för en man att inte röra vid en kvinna.”[a] Nej, på grund av kroppsliga begär, bör varje man leva med sin egen hustru och varje kvinna med sin egen man.[b] Mannen ska ge sin hustru vad han är skyldig till, och likadant hustrun sin man. En kvinnas kropp tillhör inte henne själv utan hennes man, och på samma sätt tillhör en mans kropp inte honom själv utan hans hustru. Håll er inte ifrån varandra utom under en kort tid, och då bara om ni är överens om att ni båda vill koncentrera er på att be. Sedan ska ni komma tillsammans igen, annars kan Satan fresta er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt. Men detta sista säger jag som en tillåtelse, inte som en befallning. Helst skulle jag önska att alla levde som jag. Men var och en har sin nådegåva från Gud, den ena har denna, den andra en annan.

Till ogifta[c] och änkor vill jag säga att det är bättre att förbli som jag. Men om de inte kan leva avhållsamt, bör de gifta sig. Det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär.

10 Till er som nu är gifta har jag däremot en befallning, som kommer från Herren: Hustrun får inte skilja sig från sin man, 11 men om hon nu ändå gör det ska hon förbli ogift eller försona sig med sin man, och mannen får inte skilja sig från sin hustru.[d]

12 Här vill jag göra ett tillägg till de övriga, jag, inte Herren: Om en troende man har en hustru som inte delar hans tro men ändå vill leva med honom, får han inte skilja sig från henne. 13 Och om en troende kvinna har en man som inte delar hennes tro men ändå vill leva med henne, får hon inte skilja sig från honom. 14 Den man som inte tror är helgad genom sin hustru, och den kvinna som inte tror är helgad genom sin troende man. Annars skulle ju era barn vara orena och inte heliga som de är nu.

15 Om den som inte tror däremot vill skilja sig, så låt den personen få göra det. Då är den troende mannen eller kvinnan inte bunden. Gud har ju kallat er att leva i frid, 16 för hur vet du, kvinna, att du kan rädda din man, eller du, man, att du kan rädda din hustru?[e]

Behåll den ställning ni hade innan ni började tro

17 Var och en bör fortsätta att leva i den ställning han hade fått av Herren när Gud kallade honom. Det är den uppmaning jag ger i alla församlingar. 18 Den som var omskuren när han blev kallad, ska inte försöka ändra på det. Den som var oomskuren behöver inte heller låta omskära sig. 19 Det spelar ingen roll om en man är omskuren eller ej. Det viktiga är att hålla Guds bud.

Read full chapter

Footnotes

  1. 7:1 Konstaterandet kan vara något som korinthierna uttryckte och som Paulus sedan bemötte. Det fanns asketer i Korinth som menade att man skulle avhålla sig från sexuellt umgänge även inom äktenskapet.
  2. 7:2 Ordagrant: Men på grund av den sexuella frisläpptheten borde varje man ha sin egen hustru och varje hustru/kvinna ha sin egen make.
  3. 7:8 Det kan också vara änklingar som avses.
  4. 7:11 Jfr Matt 5:32.
  5. 7:16 Annan tolkning: Vem vet, kvinna, om du inte kan rädda din man, eller du, man, om du inte kan rädda din hustru?