Psaltaren 113-115
Svenska 1917
113 Halleluja! Loven, I HERRENS tjänare, loven HERRENS namn.
2 Välsignat vare HERRENS namn från nu och till evig tid.
3 Från solens uppgång ända till dess nedgång vare HERRENS namn högtlovat.
4 HERREN är hög över alla folk, hans ära når över himmelen.
5 Ja, vem är såsom HERREN, vår Gud, han som sitter så högt,
6 han som ser ned så djupt -- ja, vem i himmelen och på jorden?
7 Han som upprättar den ringe ur stoftet, han som lyfter den fattige ur dyn,
8 för att sätta honom bredvid furstar, bredvid sitt folks furstar;
9 han som låter den ofruktsamma hustrun sitta med glädje såsom moder, omgiven av barn! Halleluja!
114 När Israel drog ut ur Egypten, Jakobs hus ut ifrån folket med främmande tunga,
2 då vart Juda hans helgedom, Israel hans herradöme.
3 Havet såg det och flydde, Jordan vände tillbaka.
4 Bergen hoppade såsom vädurar, höjderna såsom lamm.
5 Varför flyr du undan, du hav? Du Jordan, varför vänder du tillbaka?
6 I berg, varför hoppen I såsom vädurar, I höjder, såsom lamm?
7 För Herren må du väl bäva, du jord, för Jakobs Guds ansikte,
8 för honom som förvandlar klippan till en vattenrik sjö, hårda stenen till en vattenkälla.
115 Icke åt oss, HERRE, icke åt oss, utan åt ditt namn giv äran, för din nåds, för din sannings skull.
2 Varför skulle hedningarna få säga: »Var är nu deras Gud?»
3 Vår Gud är ju i himmelen; han kan göra allt vad han vill.
4 Men deras avgudar äro silver och guld, verk av människohänder.
5 De hava mun och tala icke, de hava ögon och se icke,
6 de hava öron och höra icke, de hava näsa och lukta icke.
7 Med sina händer taga de icke, med sina fötter gå de icke; de hava intet ljud i sin strupe.
8 De som hava gjort dem skola bliva dem lika, ja, alla som förtrösta på dem.
9 I av Israel, förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld.
10 I av Arons hus, förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld.
11 I som frukten HERREN, förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld.
12 HERREN har tänkt på oss, han skall välsigna, han skall välsigna Israels hus, han skall välsigna Arons hus,
13 han skall välsigna dem som frukta HERREN, de små såväl som de stora.
14 Ja, HERREN föröke eder, seder själva och edra barn.
15 Varen välsignade av HERREN, av honom som har gjort himmel och jord.
16 Himmelen är HERRENS himmel, och jorden har han givit åt människors barn.
17 De döda prisa icke HERREN, ingen som har farit ned i det tysta.
18 Men vi, vi skola lova HERREN från nu och till evig tid. Halleluja!
Psaltaren 113-115
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Guds stora omsorg
113 Halleluja!
Prisa Herren, ni hans tjänare,
prisa Herrens namn!
2 Välsignat är Herrens namn
nu och för evigt.
3 Herrens namn ska prisas
från öster till väster.[a]
4 Herren är upphöjd över alla folk.
Hans ära når högre än himlen.
5 Vem är lik Herren, vår Gud,
som sitter på sin tron i höjden,
6 som böjer sig ner och ser så djupt –
vem i himlen, vem på jorden?
7 Den fattige drar han upp ur stoftet,
och den nödställde ur askhögen
8 och sätter honom bland furstar,
bland sitt folks furstar.
9 Han låter den barnlösa hustrun få ett hem
som en lycklig mor till barnen.
Halleluja!
Bäva för Herrens fruktansvärda makt, som han visade vid uttåget ur Egypten
114 När Israel drog ut från Egypten,
Jakobs släkt från ett folk med främmande språk,
2 då blev Juda hans helgedom,
Israel hans rike.
3 Havet såg det och flydde,
och Jordanfloden vände tillbaka.
4 Bergen hoppade som baggar,
och höjderna som lamm.
5 Varför flyr du hav,
varför vänder du tillbaka, Jordan?
6 Varför hoppar ni berg som baggar,
ni höjder som lamm?
7 Darra, jord, inför Herren,
inför Jakobs Gud!
8 Han gör klippan till en vattenrik sjö
och stenen till en vattenkälla.
Herren tillhör all ära
115 Inte åt oss, Herre, inte åt oss,
utan åt ditt namn ge ära,
för din nåds och din trofasthets skull.
2 Varför får folk säga:
”Var finns deras Gud?”
3 Vår Gud är i himlen,
och han gör vad han vill.
4 Deras gudar är silver och guld,
människohänders verk.
5 De har mun men kan inte tala,
ögon, men kan inte se.
6 De har öron men kan inte höra,
näsa, men kan inte lukta.
7 De har händer, men kan inte gripa,
och fötter, men kan inte gå.
De ger inga ljud ifrån sin strupe.
8 De som gjort dessa blir som de,
ja, alla som förtröstar på dem.
9 Israel, förtrösta på Herren!
Han är deras hjälp och sköld.
10 Arons släkt, förtrösta på Herren!
Han är deras hjälp och sköld.
11 Alla ni som fruktar Herren, förtrösta på honom!
Han är deras hjälp och sköld.
12 Herren tänker på oss
och vill välsigna Israels folk,
han vill välsigna Arons släkt.
13 Han vill välsigna var och en som fruktar Herren,
små och stora.
14 Må Herren ge många barn till er och era ättlingar.
15 Må ni bli välsignade av Herren,
som har gjort både himmel och jord.
16 Himlen tillhör Herren,
men han har överlämnat jorden åt människorna.
17 De döda prisar inte Herren,
de som har gått ner i tystnaden.
18 Men vi lovar Herren, nu och för evigt!
Halleluja!
Footnotes
- 113:3 Ordagrant: …från soluppgång till solnedgång, vilket var dåtida sätt att uttrycka öster och väster, som i sin tur betydde hela jorden. Jfr v. 2 där man uppmanas till lovprisning nu och för evigt, alltså ska Herren prisas alltid och överallt. V. 3 kan dock också tolkas som parallell till v. 2 och i så fall syfta på lovprisning från morgon (soluppgång) till kväll (solnedgång), alltså hela dagen.
1 Korinthierbrevet 6
Svenska 1917
6 Huru kan någon av eder taga sig för, att när han har sak med en annan, gå till rätta icke inför de heliga, utan inför de orättfärdiga?
2 Veten I då icke att de heliga skola döma världen? Men om nu I skolen sitta till doms över världen, ären I då icke goda nog att döma i helt ringa mål?
3 I veten ju att vi skola döma änglar; huru mycket mer böra vi icke då kunna döma i timliga ting?
4 Och likväl, när I nu haven före något mål som gäller sådana ting, sätten I till domare just dem som äro ringa aktade i församlingen!
5 Eder till blygd säger jag detta. Är det då så omöjligt att bland eder finna någon vis man, som kan bliva skiljedomare mellan sina bröder?
6 Måste i stället den ene brodern gå till rätta med den andre, och det inför de otrogna?
7 Överhuvud är redan det en brist hos eder, att I gån till rätta med varandra. Varför liden I icke hellre orätt? Varför låten I icke hellre andra göra eder skada?
8 I stället gören I nu själva orätt och skada, och detta mot bröder.
9 Veten I då icke att de orättfärdiga icke skola få Guds rike till arvedel? Faren icke vilse. Varken otuktiga människor eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare, varken de som låta bruka sig till synd mot naturen eller de som själva öva sådan synd,
10 varken tjuvar eller giriga eller drinkare eller smädare eller roffare skola få Guds rike till arvedel.
11 Sådana voro ock somliga bland eder, men I haven låtit två eder rena, I haven blivit helgade, I haven blivit rättfärdiggjorda i Herrens, Jesu Kristi, namn och i vår Guds Ande.
12 »Allt är mig lovligt»; ja, men icke allt är nyttigt. »Allt är mig lovligt»; ja, men jag bör icke låta något få makt över mig.
13 Maten är för buken och buken för maten, men bådadera skall Gud göra till intet. Däremot är kroppen icke för otukt, utan för Herren, och Herren för kroppen;
14 och Gud, som har uppväckt Herren, skall ock genom sin kraft uppväcka oss.
15 Veten I icke att edra kroppar äro Kristi lemmar? Skall jag nu taga Kristi lemmar och göra dem till en skökas lemmar? Bort det!
16 Veten I då icke att den som håller sig till en sköka, han bliver en kropp med henne? Det heter ju: »De tu skola varda ett kött.»
17 Men den som håller sig till Herren, han är en ande med honom.
18 Flyn otukten. All annan synd som en människa kan begå är utom kroppen; men den som bedriver otukt, han syndar på sin egen kropp.
19 Veten I då icke att eder kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i eder, och som I haven undfått av Gud, och att I icke ären edra egna?
20 I ären ju köpta, och betalning är given. Så förhärligen då Gud i eder kropp.
1 Korintierbrevet 6
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Dra inte en annan troende inför rätta
6 Hur kan någon bland er som ligger i tvist med en annan dra honom inför rätta inför de orättfärdiga, i stället för de heliga? 2 Vet ni inte att de heliga ska döma världen? Om ni ska döma världen, skulle ni då inte kunna reda ut sådana här småsaker? 3 Vet ni inte att vi ska döma änglar? Då måste vi väl klara av vardagliga tvister. 4 Men nu när ni har sådana här tvister, ta då till domare sådana som församlingen ser ner på![a] 5 Ni borde skämmas! Finns det då ingen bland er som är vis nog att döma mellan sina troende syskon? 6 Men nu har en troende en rättstvist med en annan troende, och det framför ögonen på icke troende!
7 Att ni överhuvudtaget drar varandra inför rätta är ett nederlag för er. Varför inte bara acceptera en oförrätt eller ta en förlust? 8 I stället gör ni själva orätt och roffar åt er, så att det drabbar era egna trossyskon!
9 Vet ni inte att ingen orättfärdig får ärva Guds rike? Bedra inte er själva. Ingen som lever i sexuell omoral, som tillber avgudar, som är otrogen i sitt äktenskap eller som ägnar sig åt homosexualitet, 10 inte heller tjuvar, själviska människor, drinkare, förtalare eller de som lurar andra på pengar får ärva Guds rike. 11 Vissa av er levde tidigare på det sättet, men har nu tvättats rena, helgats och gjorts rättfärdiga i Herren Jesus Kristus namn och i vår Guds Ande.
Tänk på att Guds Ande bor i er kropp
12 ”Allt är tillåtet för mig”, men allt är inte nyttigt.[b] ”Allt är tillåtet för mig”, men jag får inte låta någonting ta makten över mig. 13 ”Maten är till för magen och magen för maten”.[c] Men Gud ska göra slut på både mat och mage. Däremot är kroppen inte till för sexuell omoral. Den är till för Herren, och Herren för kroppen.[d] 14 Så som Gud genom sin kraft uppväckte Herren från de döda, ska han uppväcka också oss. 15 Vet ni inte att era kroppar är Kristus lemmar? Ska jag då ta lemmar av Kristus och förena dem med en prostituerad?[e] Aldrig! 16 Ni vet väl att den som förenar sig med en prostituerad blir en kropp med henne? Det sägs ju: ”De två blir ett kött.”[f] 17 Men den som förenas med Herren blir en ande med honom.
18 Håll er därför borta från all sexuell omoral. All annan synd som en människa begår sker utanför kroppen, men den som ägnar sig åt sexuell omoral syndar mot sin egen kropp. 19 Vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den heliga Anden, som bor i er och som ni har fått av Gud? Ni tillhör inte er själva. 20 Ni har köpts fria, och priset är betalt. Ära därför Gud med er kropp.
Footnotes
- 6:4 Eller: låter ni då sådana döma som församlingen ser ner på?
- 6:12 Konstaterandet kan vara något som korinthierna uttryckte och som Paulus sedan bemötte.
- 6:13 Konstaterandet kan vara något som korinthierna uttryckte och som Paulus sedan bemötte.
- 6:13 Paulus gick emot den gnostiska läran, som påstod att den andliga och den materiella verkligheten var skilda åt, och att man därför kunde leva omoraliskt utan att det påverkade det andliga livet.
- 6:15 Tempelprostitution var allmänt accepterad och praktiserad i den dåvarande grekiska kulturen. Korinth hade ett stort avgudatempel.
- 6:16 Se 1 Mos 2:24.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.