Add parallel Print Page Options

Femte boken

(107—150)

Tacksamhet och lovprisning till Herren

107 Prisa Herren, för han är god,
    hans nåd består för evigt.

Så ska de säga som Herren har friköpt,
    de som han har befriat ur fiendens våld,
samlat från länderna,
    från öster och väster, från norr och söder.

De irrade omkring i öknen, i ödemarken,
    utan att finna någon boplats.
De var hungriga, törstiga,
    och deras liv tynade bort.
De ropade till Herren i sin nöd,
    och han befriade dem ur deras trångmål.
Han förde dem till den rätta vägen,
    till en plats där de kunde bo.
De ska prisa Herren för hans nåd
    och för allt underbart han gjort för människobarnen.
Han gav vatten till den törstige
    och den hungriges själ mättade han med sitt goda.

Read full chapter

107 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,

de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.

De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;

de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.

Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.

Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.

De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.

Read full chapter