Add parallel Print Page Options

25 Dessa ordspråk äro ock av Salomo; och Hiskias, Juda konungs, män hava gjort detta utdrag.

Det är Guds ära att fördölja en sak, men konungars ära att utforska en sak.

Himmelens höjd och jordens djup och konungars hjärtan kan ingen utrannsaka.

Skaffa slagget bort ifrån silvret, så får guldsmeden fram en klenod därav.

Skaffa de ogudaktiga bort ur konungens tjänst, så varder hans tron befäst genom rättfärdighet.

Förhäv dig icke inför konungen, och träd icke fram på de stores plats.

Ty det är bättre att man säger till dig: »Stig hitupp», än att man flyttar ned dig för någon förnämligare man, någon som dina ögon redan hava sett.

Var icke för hastig att begynna en tvist; vad vill du eljest göra längre fram, om din vederpart kommer dig på skam?

Utför din egen sak mot din vederpart, men uppenbara icke en annans hemlighet,

10 på det att icke envar som hör det må lasta dig och ditt rykte bliva ont för beständigt.

11 Gyllene äpplen i silverskålar äro ord som talas i rättan tid.

12 Såsom en gyllene örring passar till ett bröstspänne av fint guld, så passar en vis bestraffare till ett hörsamt öra.

13 Såsom snöns svalka på en skördedag, så är en pålitlig budbärare för avsändaren; sin herres själ vederkvicker han.

14 Såsom regnskyar och blåst, och likväl intet regn, så är en man som skryter med givmildhet, men icke håller ord.

15 Genom tålamod varder en furste bevekt, och en mjuk tunga krossar ben.

16 Om du finner honung, så ät icke mer än du tål, så att du ej bliver övermätt därav och får utspy den.

17 Låt din fot icke för ofta komma i din väns hus, Så att han ej bliver mätt på dig och får motvilja mot dig.

18 En stridshammare och ett svärd och en skarp pil är den som bär falskt vittnesbörd mot sin nästa.

19 Såsom en gnagande tand och såsom ett skadedjurs fot är den trolöses tillförsikt på nödens dag.

20 Såsom att taga av dig manteln på en vinterdag, och såsom syra på lutsalt, så är det att sjunga visor för ett sorgset hjärta.

21 Om din ovän är hungrig, så giv honom att äta, och om han är törstig, så giv honom att dricka;

22 så samlar du glödande kol på hans huvud, och HERREN skall vedergälla dig.

23 Nordanvind föder regn och en tasslande tunga mulna ansikten.

24 Bättre är att bo i en vrå på taket än att hava hela huset gemensamt med en trätgirig kvinna.

25 Såsom friskt vatten för den försmäktande, så är ett gott budskap ifrån fjärran land.

26 Såsom en grumlad källa och en fördärvad brunn, så är en rättfärdig som vacklar inför den ogudaktige.

27 Att äta för mycket honung är icke gott, och den som vinner ära får sin ära nagelfaren.

28 Såsom en stad vars murar äro nedbrutna och borta, så är en man som icke kan styra sitt sinne.

26 Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.

Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.

Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!

Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.

Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.

Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.

Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.

Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.

Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.

10 En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.

11 Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.

12 Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.

13 Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.

14 Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.

15 Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.

16 Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.

17 Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.

18 Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,

19 är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»

20 När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.

21 Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.

22 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.

23 Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.

24 En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.

25 Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.

26 Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.

27 Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.

28 En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.