Ordspråksboken 19-21
Svenska 1917
19 Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.
2 Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.
3 En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas
4 Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.
5 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.
6 Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.
7 Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.
8 Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka
9 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.
10 Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.
11 Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.
12 En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.
13 En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.
14 Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.
15 Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.
16 Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.
17 Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.
18 Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.
19 Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.
20 Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.
21 Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.
22 Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.
23 HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.
24 Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.
25 Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.
26 Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.
27 Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.
28 Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.
29 Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.
20 En bespottare är vinet, en larmare är rusdrycken, och ovis är envar som raglar därav.
2 Såsom ett ungt lejons rytande är den skräck en konung ingiver; den som ådrager sig hans vrede har förverkat sitt liv.
3 Det är en ära för en man att hålla sig ifrån kiv, den oförnuftige söker alltid strid.
4 När hösten kommer, vill den late icke plöja; därför söker han vid skördetiden förgäves efter frukt.
5 Planerna i en mans hjärta äro såsom ett djupt vatten, men en man med förstånd hämtar ändå upp dem.
6 Många finnas, som ropa ut var och en sin barmhärtighet; men vem kan finna en man som är att lita på?
7 Den som vandrar i ostrafflighet såsom en rättfärdig man, hans barn går det val efter honom.
8 En konung, som sitter på domarstolen, rensar med sina ögons kastskovel bort allt vad ont är.
9 Vem kan säga: »Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri ifrån synd»?
10 Två slags vikt och två slags mått, det ena som det andra är en styggelse för HERREN.
11 Redan barnet röjer sig i sina gärningar, om dess vandel är rättskaffens och redlig.
12 Örat, som hör, och ögat, som ser, det ena som det andra har HERREN gjort.
13 Älska icke sömn, på det att du icke må bliva fattig; håll dina ögon öppna, så får du bröd till fyllest.
14 »Uselt, uselt», säger köparen; men när han går sin väg, rosar han sitt köp.
15 Man må hava guld, så ock pärlor i myckenhet, den dyrbaraste klenoden äro dock läppar som tala förstånd.
16 Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för de främmandes skull.
17 Orättfånget bröd smakar mannen ljuvligt, men efteråt bliver hans mun full av stenar.
18 Planer hava framgång, när de äro väl överlagda, och med rådklokhet må man föra krig.
19 Den som går med förtal, han förråder hemligheter; med den som är lösmunt må du ej giva dig i lag.
20 Den som uttalar förbannelser över fader eller moder, hans lampa skall slockna ut mitt i mörkret.
21 Det förvärv man i förstone ävlas efter, det varder på sistone icke välsignat.
22 Säg icke: »Jag vill vedergälla ont med ont»; förbida HERREN, han skall hjälpa dig.
23 Tvåfaldig vikt är en styggelse för HERREN, och falsk våg är icke något gott.
24 Av HERREN bero en mans steg; ja, en människa förstår icke själv sin väg.
25 Det är farligt för en människa att obetänksamt helga något och att överväga sina löften, först när de äro gjorda.
26 En vis konung rensar bort de ogudaktiga såsom med en kastskovel och låter tröskhjulet gå över dem.
27 Anden i människan är en HERRENS lykta; den utrannsakar alla hjärtats innandömen.
28 Mildhet och trofasthet äro en konungs vakt; genom mildhet stöder han sin tron.
29 De ungas ära är deras kraft, och de gamlas prydnad äro deras grå hår.
30 Sår som svida rena från ondska, ja, tuktan renar hjärtats innandömen.
21 Konungars hjärtan äro i HERRENS hand såsom vattenbäckar: han leder dem varthelst han vill.
2 Var man tycker sin väg vara den rätta, men HERREN är den som prövar hjärtan.
3 Att öva rättfärdighet och rätt, det är mer värt för HERREN än offer.
4 Stolta ögon och högmodigt hjärta -- de ogudaktigas lykta är dem till synd.
5 Den idoges omtanke leder allenast till vinning, men all fikenhet allenast till förlust.
6 De skatter som förvärvas genom falsk tunga, de äro en försvinnande dunst och hasta till döden.
7 De ogudaktigas övervåld bortrycker dem själva, eftersom de icke vilja göra vad rätt är.
8 En oärlig mans väg är idel vrånghet, men en rättskaffens man handla redligt
9 Bättre är att bo i en vrå på taket än att hava hela huset gemensamt med en trätgirig kvinna.
10 Den ogudaktiges själ har lust till det onda; hans nästa finner ingen barmhärtighet hos honom.
11 Straffar man bespottaren, så bliver den fåkunnige vis: och undervisar man den vise, så inhämtar han kunskap.
12 Den Rättfärdige giver akt på den ogudaktiges hus, han störtar de ogudaktiga i olycka.
13 Den som tillsluter sitt öra för den armes rop, han skall själv ropa utan att få svar.
14 En hemlig gåva stillar vrede och en skänk i lönndom våldsammaste förbittring.
15 Det är den rättfärdiges glädje att rätt skipa, men det är ogärningsmännens skräck.
16 Den människa som far vilse ifrån förståndets väg, hon hamnar i skuggornas krets.
17 Den som älskar glada dagar varder fattig; den som älskar vin och olja bliver icke rik.
18 Den ogudaktige varder given såsom lösepenning för den rättfärdige, och den trolöse sättes i de redligas ställe.
19 Bättre är att bo i ett öde land än med en trätgirig och besvärlig kvinna.
20 Dyrbara skatter och salvor har den vise i sin boning, men en dåraktig människa förslösar sitt gods.
21 Den som far efter rättfärdighet och godhet, han finner liv, rättfärdighet och ära.
22 En vis man kan storma en stad full av hjältar och bryta ned det fäste som var dess förtröstan.
23 Den som besvarar sin mun och sin tunga han bevarar sitt liv för nöd.
24 Bespottare må den kallas, som är fräck och övermodig, den som far fram med fräck förmätenhet.
25 Den lates begärelse för honom till döden, i det att hans händer icke vilja arbeta.
26 Den snikne är alltid full av snikenhet; men den rättfärdige giver och spar icke.
27 De ogudaktigas offer är en styggelse; mycket mer, när det frambäres i skändligt uppsåt.
28 Ett lögnaktigt vittne skall förgås; men en man som hör på får allt framgent tala.
29 En ogudaktig man uppträder fräckt; men den redlige vandrar sina vägar ståndaktigt.
30 Ingen vishet, intet förstånd, intet råd förmår något mot HERREN.
31 Hästar rustas ut för stridens dag, men från HERREN är det som segern kommer.
Ordspråksboken 19-21
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
19 Det är bättre att vara fattig och oförvitlig
än att vara en dåre som ljuger.
2 Att vara ivrig men sakna kunskap för inget gott med sig,
den som bara rusar iväg missar målet.
3 En människas dumhet förstör hennes liv,
men ändå rasar hon mot Herren.
4 Rikedom ger många vänner,
men den fattige har inga vänner kvar.
5 Ett falskt vittne kommer att straffas,
lögnaren kommer inte undan.
6 Många vädjar till en ädel mans välvilja,
och den som är frikostig drar till sig många vänner.
7 Den fattige är hatad av alla sina släktingar,
och hans vänner undviker honom ännu mer.
Förgäves försöker han tala till dem.[a]
8 Den som skaffar sig förstånd älskar sig själv,
och den som bevarar insikten kommer att få framgång.
9 Ett falskt vittne kommer inte undan sitt straff,
och lögnaren går under.
10 Det passar sig inte att en dåre lever i lyx
och ännu mindre att en slav regerar över furstar.
11 En människas förstånd gör henne tålmodig,
och att förlåta en överträdelse ser hon som en heder.
12 Kungens vrede är som ett lejons rytande,
hans välvilja som dagg på gräset.
13 En dåraktig son är en olycka för sin far,
och en hustrus tjat är som ett ihållande takdropp.
14 Hus och rikedomar kan man ärva av sina föräldrar,
men en förståndig hustru kommer från Herren.
15 Lättja leder till djup sömn,
och en slöfock får gå hungrig.
16 Den som lyssnar till tillrättavisning får leva tryggt,
men den som inte ger akt på sin vandring ska dö.
17 Den som visar nåd mot de fattiga lånar till Herren,
och får en belöning av honom för det.
18 Fostra din son så länge det finns hopp,
du vill ju inte bidra till hans död.[b]
19 En man med hett temperament får ta sitt straff.
Om du försöker fostra honom får du göra det gång på gång.
20 Lyssna till råd och ta till dig vägledning,
så blir du vis för resten av livet.
21 Människan gör upp många planer,
men det blir ändå som Herren vill.
22 Det människan längtar efter är nåd och godhet,
och det är bättre att vara fattig än att ljuga.[c]
23 Herrens fruktan ger liv,
mätt går man till vila, skyddad mot det onda.
24 Den late stoppar handen i skålen
men ids inte föra den åter till munnen.
25 Slå hädaren så tar den okunnige lärdom.
Tillrättavisa den som har omdöme, så tar han till sig kunskap.
26 En son som misshandlar sin far och kör iväg sin mor
är skamlös och vanartig.
27 Om du, min son, slutar lyssna på vägledning,
irrar du bort från kunskapens ord.
28 Ett ont vittne hånar rättvisan,
i de gudlösas mun flödar ondska.
29 Straff har bestämts för hädarna
och piskrapp för dårars rygg.
20 Vin leder till hädelse och starka drycker till bråk.
Vettlös är den som raglar av rus.
2 Kungens vrede är som ett lejons rytande.
Den som väcker hans vrede riskerar livet.
3 Det är en ära för en man att hålla sig utanför striden,
men alla som är dåraktiga vill gräla.
4 Den late plöjer inte på hösten
och finner heller inget vid skördetiden.
5 En människas innersta tankar är som djupt vatten,
men den kloke öser upp dem.
6 Många ordar om sin trofasthet,
men var finner man en trogen människa?
7 Den rättfärdige lever oförvitligt,
och lyckliga är hans efterkommande.
8 En kung som sitter på domarsätet
sållar med blicken bort allt ont.
9 Vem kan påstå: ”Jag har ett rent samvete,
jag är fri från synd?”
10 Två olika vikter och två olika mått
är båda lika avskyvärda för Herren.
11 Redan som ung handlar människan svekfullt.
Är hennes uppförande rent och uppriktigt?[d]
12 Örat som hör och ögat som ser,
båda har Herren gjort.
13 Älska inte sömn, för då blir du fattig.
Håll dig vaken, så har du tillräckligt att äta.
14 ”Dåligt, dåligt”, säger köparen,
men går sedan och skryter över sitt fynd.
15 Guld och juveler finns i stor mängd,
men kunskapens ord är en sällsynt juvel.
16 Ta manteln av den som går i borgen för en främling,
behåll den som pant om han gör det för en okänd.
17 Det bröd någon skaffat sig genom bedrägeri smakar sött,
men efteråt har han munnen full av grus.
18 Sätt inte dina planer i verket utan att först fråga om råd,
och dra inte ut i krig utan överläggning.
19 Den som skvallrar avslöjar hemligheter,
undvik därför den som pratar mycket.
20 Honom som förbannar sin far eller mor
låter Gud slockna som en lampa i mörker.
21 Egendom som man skaffat sig snabbt
för ingen välsignelse med sig i slutändan.
22 Säg inte: ”Jag ska löna ont med ont.”
Vänta på Herren, så ska han hjälpa dig.
23 Herren avskyr olika vikter,
och fusk med vågen är fel.
24 Herren styr människans steg,
hur skulle hon då kunna förstå sin väg?
25 Det är riskabelt att snabbt avge stora löften
och först efteråt reflektera över vad man lovat.
26 En vis kung sållar bort de onda
och låter tröskhjulet köra över dem.
27 Herrens lampa söker igenom människans livsande
och granskar hennes innersta.
28 Nåd och trofasthet skyddar kungen,
hans tron består genom nåden.
29 De ungas prydnad är deras styrka,
och de gamlas prakt deras grå hår.
30 Svidande sår renar från ondska,
slag renar en människas inre.
21 Herren styr kungens tankar som vattenbäckar.
Han leder dem i den riktning han vill.
2 En människa tycker att allt hon gör är rätt,
men Herren prövar hjärtat.
3 Att handla rättfärdigt och rättvist
är mer värt för Herren än offer.
4 Stolta ögon och högfärdigt hjärta,
de ondas lampa, är synd.
5 Den flitiges planer ger framgång,
ett hastverk bara förlust.
6 Skatter som skaffas genom lögn
är en flyende dimma och dödlig snara.[e]
7 De gudlösas våld snärjer dem själva,
eftersom de vägrar göra det som är rätt.
8 Den skuldtyngdes väg är svårframkomlig,
men den oskyldige går sin väg rakt fram.
9 Det är bättre att bo i ett hörn på taket
än att dela hus med en grälsjuk kvinna.
10 Den gudlöse längtar efter det onda,
hans medmänniska får ingen nåd av honom.
11 När hädaren straffas lär sig den okunnige visdom,
när den vise vägleds får han kunskap.
12 Den Rättfärdige betraktar den ondes hus
och låter olyckan drabba de onda.[f]
13 Den som håller för öronen för den fattiges rop,
kommer själv att få ropa utan att någon svarar.
14 En gåva i hemlighet stillar vrede,
en muta i det fördolda lugnar förbittring.
15 När rättvisan gäller gläds de rättfärdiga,
och de som gör orätt förfäras.
16 Den som irrar bort från förnuftets väg
hamnar i de dödas[g] skara.
17 Den som älskar nöjen blir fattig.
Den som älskar vin och olja blir aldrig rik.
18 Den gudlöse straffas i stället för den rättfärdige
och den trolöse i stället för den rättsinnige.[h]
19 Det är bättre att leva i öknen
än att bo ihop med en grälsjuk och argsint kvinna.
20 Den vise har dyrbara skatter och oljor i sitt hus,
men dåren gör genast av med dem.
21 Den som strävar efter rättfärdighet och nåd
finner livet, rättfärdigheten och äran.
22 Den vise kan inta de mäktigas stad
och riva ner det fäste som de litade på.
23 Den som vaktar sin mun och tunga
skonar sig själv från bekymmer.
24 Smädare heter den som är högfärdig och fräck
och handlar i måttlöst övermod.
25 Den lates åstundan blir hans död,
för hans händer vägrar att arbeta.
26 Den girige vill hela tiden ha mer,
men den rättfärdige ger generöst till andra.
27 De gudlösas offer är avskyvärt,
särskilt om det bärs fram av onda motiv.
28 Ett falskt vittne kommer att förgås,
och den som lyssnar går det illa för.[i]
29 Den gudlöse visar upp en fräck min,
den rättsinnige tänker sig för var han går.
30 Ingen vishet, insikt eller plan
kan stå emot Herren.
31 Hästen rustas för stridens dag,
men räddningen kommer från Herren.
Footnotes
- 19:7 Grundtextens innebörd i versens sista del är oviss.
- 19:18 Versens sista del kan ev. också tolkas som varning för misshandel: …men vålla inte hans död.
- 19:22 Tanken kan också vara att en människa förväntas visa nåd och godhet, och att fattigdom är bättre än att vara en lögnare (som saknar både nåd och godhet).
- 20:11 Alternativ översättning: Redan den unge visar i sina gärningar om han lever rent och uppriktigt.
- 21:6 Enligt andra handskrifter: …dimma för dem som söker döden.
- 21:12 Grundtextens innebörd är osäker, huruvida den rättfärdige är Gud eller en människa.
- 21:16 Det hebreiska ordet är mångtydigt (se not till Ps 88:11); översätts också ibland med ”jättar” i Septuaginta och Vulgata.
- 21:18 Grundtextens innebörd är osäker.
- 21:28 Grundtextens innebörd är inte helt klar, men antagligen är tanken att ett vittne som tänker igenom noga vad han hör (eller ser) inte kommer med några förhastade utsagor och får därmed tala till punkt.
2 Korinthierbrevet 7
Svenska 1917
7 Då vi nu hava dessa löften, mina älskade, så låtom oss rena oss från allt som befläckar vare sig kött eller ande, i det vi fullborda vår helgelse i Guds fruktan. Paulus' andra brev till korintierna, 7 Kapitlet Paulus gläder sig över de vittnesbörd om korintiernas tillgivenhet och lydnad som han har mottagit genom Titus.
2 Bereden oss ett rum i edra hjärtan; vi hava icke handlat orätt mot någon, icke varit någon till skada, icke gjort någon något förfång. --
3 Jag säger icke detta för att döma eder; jag har ju redan sagt att I haven ett rum i vårt hjärta, så att vi skola både dö och leva med varandra.
4 Stor är den tillit som jag har till eder, mycket berömmer jag mig av eder; jag har fått hugnad i fullt mått och glädje i rikt överflöd, mitt i allt vårt betryck.
5 Ty väl fingo vi till köttet ingen ro, icke ens sedan vi hade kommit till Macedonien, utan vi voro på allt sätt i trångmål, utifrån genom strider, inom oss genom farhågor;
6 men Gud, som tröstar dem som äro betryckta, han tröstade oss genom Titus' ankomst,
7 och icke allenast genom hans ankomst, utan ock därigenom att han hade fått så mycken hugnad av eder. Han omtalade nämligen för oss eder längtan, eder klagan, eder iver i fråga om mig; och så gladde jag mig ännu mer.
8 Ty om jag ock bedrövade eder genom mitt brev, så ångrar jag nu icke detta. Nej, om jag förut ångrade det -- eftersom jag ser att det brevet har bedrövat eder, låt vara allenast för en liten tid --
9 så gläder jag mig nu i stället, icke därför att I bleven bedrövade, utan därför att eder bedrövelse lände eder till bättring. Det var ju efter Guds sinne som I bleven bedrövade, och I haven alltså icke genom oss lidit någon skada.
10 Ty den bedrövelse som är efter Guds sinne kommer åstad en bättring som leder till frälsning, och som man icke ångrar; men världens bedrövelse kommer åstad död.
11 Se, just detta, att I bleven bedrövade efter Guds sinne, huru mycket nit har det icke framkallat hos eder, ja, huru många ursäkter, huru stor förtrytelse, huru mycken fruktan, huru mycken längtan, huru mycken iver, huru många bestraffningar! På allt sätt haven I bevisat att I viljen vara rena i den sak det här gäller. --
12 Om jag skrev till eder, så skedde detta alltså icke för den mans skull, som hade gjort orätt, ej heller för den mans skull, som hade lidit orätt, utan på det att edert nit för oss skulle bliva uppenbart bland eder själva inför Gud.
13 Så hava vi nu fått hugnad. Och till den hugnad, som vi redan för egen del fingo, kom den ännu mer överflödande glädje som bereddes oss av den glädje Titus hade fått. Ty hans ande har fått vederkvickelse genom eder alla.
14 Och om jag inför honom har berömt mig något i fråga om eder, så har jag icke kommit på skam därmed; utan likasom vi eljest i allting hava talat sanning inför eder, så har också det som vi inför Titus hava sagt till eder berömmelse visat sig vara sanning.
15 Och hans hjärta överflödar ännu mer av kärlek till eder, då han nu påminner sig allas eder lydnad, huru I villigt togen emot honom, med fruktan och bävan.
16 Jag gläder mig över att jag, i allt vad eder angår, kan vara vid gott mod.
2 Korintierbrevet 7
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
7 Kära vänner, det är dessa löften vi har. Låt oss därför rena oss från allt som förorenar kropp eller ande och i gudsfruktan fullfölja vår helgelse.
Paulus gläder sig över församlingens ånger
2 Ge oss plats i era hjärtan. Vi har inte handlat orätt mot någon. Vi har inte lurat någon eller utnyttjat någon. 3 Men detta säger jag inte för att döma er. Nej, jag har ju redan sagt att ni är i våra hjärtan, för att vi ska både dö och leva tillsammans. 4 Jag har stort förtroende för er och är mycket stolt över er. Jag har fått mycket uppmuntran och överflödande glädje mitt i alla våra svårigheter.
5 När vi kom fram till Makedonien, fick vi ingen som helst ro. Runt omkring oss var det stridigheter; konflikter utanför och fruktan innanför. 6 Men Gud, som tröstar de nedtryckta, tröstade oss genom att Titus kom, 7 och inte bara genom att han kom, utan också genom den tröst han själv hade fått hos er, och att han kunde berätta om er längtan, er förtvivlan och er omsorg om mig. Det gladde mig ännu mer.
8 Nu ångrar jag inte längre mitt förra brev till er som gjorde er bedrövade. Först ångrade jag det ett tag, eftersom jag inser att jag gjorde er bedrövade, även om det var övergående. 9 Nu är jag i stället glad, inte för att ni blev bedrövade, utan därför att det fick er att vända om. Er bedrövelse var ju vad Gud önskade, och därför skadade vi ingen. 10 Den bedrövelse Gud låter någon känna leder till omvändelse, och den behöver ingen ångra. Men världslig bedrövelse driver mot döden. 11 Tänk på allt vad denna bedrövelse som Gud lät er känna, ledde till bland er: innerlig hängivenhet, ursäkter, upprördhet, oro, längtan, iver, bestraffning! Ni gjorde allt för att visa att ni är oskyldiga i det här fallet. 12 Men jag skrev inte brevet bara med tanke på den som hade felat, eller på den som fick lida för det, utan också för att ni själva med Guds hjälp skulle inse hur helhjärtat ni egentligen stöder oss. 13 Detta har verkligen tröstat oss.
Förutom denna tröst blev vi väldigt glada för Titus skull. Han var så lycklig och lättad efter att ha träffat er. 14 Jag hade redan innan talat om för Titus hur stolt jag är över er, och jag behövde verkligen inte skämmas över er. Allt jag hade sagt till Titus om er visade sig vara sant, precis som allt annat är sant som jag har sagt till er. 15 Han gillar er nu mer än någonsin, eftersom han minns med vilken respekt och vördnad ni alla lyssnade till honom och var villiga att följa alla hans råd. 16 Ja, jag är verkligen glad att jag så fullständigt kan lita på er.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.