4 Mosebok 32-34
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Två stammar ber om att få ett särskilt område
32 När Israel kom till Jaers och Gileads land, lade Rubens och Gads stammar, som hade stora fårhjordar, märke till vilket underbart land det var för boskapen.
2 De gick då till Mose, prästen Eleasar och de övriga stamledarna och sa:
3-4 Herren har använt Israel för att utrota befolkningen i hela det här området: Atarot, Dibon, Jaeser, Nimra, Hesbon, Eleale, Sebam, Nebo och Beon. Hela den här trakten är idealisk för våra hjordar.
5 Låt oss få det här landområdet som vår del, i stället för landet på andra sidan floden Jordan.
6 Ni menar att ni vill stanna kvar här i allsköns ro, medan era bröder går över floden för att strida? frågade Mose.
7 Varför gör ni era bröder osäkra så att de tvekar att gå över till det land som Herren har gett dem?
8 Det var på det sättet era föräldrar uppträdde! Jag skickade dem från Kades-Barnea för att de skulle utforska landet,
9 men när de hade gjort det och kom tillbaka från Eskols dal, slog de ner modet på Israels barn, så att de inte vågade gå in i det utlovade landet.
10-11 Herren blev då så vred på dem att han lovade att ingen av dem som vid detta tillfälle var tjugo år eller däröver, och som varit med vid flykten ut ur Egypten, skulle få komma in i det land han lovat Abraham, Isak och Jakob.
12 De enda undantagen var Kaleb, kenaseen Jefunnes son, och Josua, Nuns son, därför att båda helhjärtat följde Herren och hade vädjat till folket att inta det utlovade landet.
13 Herren lät oss sedan vandra fram och tillbaka i öknen i fyrtio år, tills hela denna syndiga generation var borta.
14 Och nu står ni här och beter er på precis samma sätt! Den enda skillnaden är att ni är fler, så Herrens vrede kommer att bli ännu större den här gången.
15 Om ni vänder er bort från Gud på det här sättet, så kommer han att låta folket stanna ännu längre i öknen, och ni kommer att bli ansvariga för död och olycka över hela nationen!
16 Nej, inte alls! förklarade de. Vi tänker bygga fållor åt våra hjordar och städer åt våra hustrur och barn,
17 men sedan vill vi beväpna oss och gå över till andra sidan i spetsen för folket, tills alla har kommit i trygghet. Men först måste vi bygga upp befästa städer åt våra familjer här, för att de ska kunna vara trygga från anfall av dem som bor i området.
18 Vi ska inte slå oss till ro här, förrän alla bland Israels folk har fått sina arvslotter.
19 Vi vill inte ha några landområden på andra sidan floden Jordan, utan vi föredrar att stanna här på den östra sidan.
20 Då sa Mose: Om ni gör som ni har sagt, utrustar er för Herrens krig
21 och håller era trupper kvar på andra sidan Jordan tills Herren har drivit ut alla sina fiender
22 och landet är helt underlagt honom, så kan ni sedan få vända tillbaka hit. Då har ni uppfyllt era skyldigheter mot Herren och de andra stammarna. Och landet på östra sidan av floden Jordan kommer att vara den besittning ni tilldelas av Herren.
23 Men om ni inte gör som ni lovat, syndar ni mot Herren, och ni kan vara övertygade om att ni får känna av följderna.
24 Sätt nu i gång och bygg städer åt era familjer och fållor åt era hjordar, och gör precis som ni har sagt.
25 Vi ska följa dina föreskrifter in i minsta detalj, svarade folket från Gad och Ruben.
26 Våra barn, hustrur och boskapshjordar ska stanna kvar här i Gileads städer,
27 men alla vi andra som är stridsdugliga ska gå ut i striden för Herren, precis som du har befallt.
28 Mose godtog deras förslag genom att säga till Eleasar, Josua och de övriga stamledarna i Israel:
29 Om alla stridsdugliga män i Gads och Rubens stammar går med er över floden Jordan, så ska ni ge dem Gileads land som arvslott när ni intagit landet.
30 Men om de vägrar att göra det, måste de acceptera landområden bland er övriga i Kanaan.
31 Det Herren har befallt ska vi göra, försäkrade folket från Gads och Rubens stammar än en gång.
32 Vi ska strida för Herren i Kanaan, men vårt eget land ska vara på den här sidan av Jordan.
33 Mose tilldelade Gads och Rubens stammar och Manasses gren av Josefs stam hela det område som tillhört amoreernas kung Sihon och kung Og i Basan med alla dess städer.
34-36 Gads folk byggde upp städerna Dibon, Atarot, Aroer, Atrot-Sofan, Jaeser, Jogbeha, Bet-Nimra och Bet-Haran. Alla var befästa och försedda med fårfållor.
37-38 Rubens barn byggde upp städerna Hesbon, Eleale, Kirjataim, Nebo, Baal-Meon och Sibma. (Senare ändrade israeliterna namnen på flera av de städer de hade intagit och byggt upp.)
39 Sedan begav sig Makirs släkt, från Manasses stam, till Gilead, intog det och drev bort amoreerna som bodde där.
40 Mose gav dem Gilead, och de bosatte sig där.
41 Jair från Manasses stam intog byar i Gilead och ändrade namnet på dem till Jairs byar.
42 En annan man, Noba, intog Kenat och dess kringliggande byar och gav området namnet Noba efter sig själv.
Israels väg till löfteslandet
33 Här följer en redogörelse över den väg Israels folk vandrade, från den stund då Mose och Aron ledde dem ut ur Egypten.
2 På Herrens order skrev Mose ner varje uppbrottsorder.
3-4 De startade från staden Rameses i Egypten i den första månaden, dagen efter påskhögtiden. De drog frimodigt iväg och helt öppet inför egyptierna, medan dessa höll på att begrava sina förstfödda söner, som Herren hade dödat under natten, den natt då Herren fullständigt besegrade alla Egyptens gudar!
5-6 Sedan de lämnat Rameses slog de läger i Suckot. Nästa lägerplats var Etam, där öknen började.
7 De lämnade Etam och vände tillbaka till Pi-Hahirot öster om Baal-Sefon, där de slog läger nära Migdol.
8 Därifrån fortsatte de genom Röda havet och vidare tre dagar ut i Etams öken och slog läger i Mara.
9 De lämnade Mara och kom till Elim, där det fanns tolv källor med vatten och sjuttio palmträd, och blev kvar där en tid.
10 När de bröt upp från Elim drog de vidare för att så småningom slå läger vid Röda havet.
11 Nästa lägerplats blev i öknen Sin.
12 Därefter slog de läger i Dofka
13 och sedan i Alus.
14 Från Alus drog de vidare till Refidim, där det inte fanns något vatten för folket att dricka.
15-37 Från Refidim gick färden till Sinais öken, och sedan drog de vidare till Kibrot-Hattaava.Från Kibrot-Hattaava färdades de till Haserot,från Haserot till Ritma,från Ritma till Rimmon-Peres,från Rimmon-Peres till Libna,från Libna till Rissa,från Rissa till Kehelata,från Kehelata till berget Sefer,från berget Sefer till Harada,från Harada till Makhelot,från Makhelot till Tahat,från Tahat till Tera,från Tera till Mitka,från Mitka till Hasmona,från Hasmona till Moserot,från Moserot till Bene-Jaakan,från Bene-Jaakan till Hor-Haggidgad,från Hor-Haggidgad till Jotbata,från Jotbata till Abrona,från Abrona till Esjon-Geber till Kades i öknen Sin ochfrån Kades till berget Hor, på gränsen till Edoms land.
38-39 Medan de var vid foten av berget Hor fick prästen Aron Herrens befallning att gå upp på berget, och däruppe dog Aron. Detta skedde under det fyrtionde året efter det att Israels folk hade lämnat Egypten. Aron dog den första dagen i den femte månaden, och han blev 123 år gammal.
40 Det var då som den kananeiske kungen i Arad, som bodde i Negev i Kanaans land, fick höra att Israels folk närmade sig landets gränser.
41 Sedan de besegrat honom drog de bort från berget Hor och slog läger vid Salmona,
42 sedan i Punon
43 och därefter i Obot
44 och i Ije-Haabarim vid Moabs gräns.
45 Därifrån gick de till Dibon-Gad,
46 Almon-Diblataima
47 och till Abarimbergen framför Nebo.
48 Slutligen slog de läger på Moabs slätter vid floden Jordan, mitt emot Jeriko.
49 Deras läger sträckte sig från Bet-Hajesimot ända till Abel-Hassitim på Moabs hedar.
Inta landet och driv bort folken!
50-51 Det var här som Herren uppmanade Mose att tala till Israel och säga: När ni går över floden Jordan in i Kanaans land
52 ska ni fördriva alla folk som bor där och förstöra deras avgudar, alla uthuggna stenar och gjutna beläten och de helgedomar de har byggt på höjderna för att tillbe sina avgudar.
53 Jag har gett er landet, och nu ska ni inta det och bosätta er där.
54 Ni kommer att bli tilldelade landområden i förhållande till stammarnas storlek. De större områdena av landet kommer att genom lottkastning tilldelas de större stammarna och de mindre områdena ska tillfalla de mindre stammarna.
55 Men om ni vägrar att fördriva folket som bor där, kommer de som bor kvar att förpesta livet för er i det land som är ert eget.
56 Och då kommer jag att förgöra er, på samma sätt som jag har planerat att ni ska förgöra dem.
Kanaans gränser
1-2 Herren bad Mose säga till Israels folk: När ni kommer in i Kanaans land, som ni ska få som ert eget, ska det ha följande gränser.
3 I söder ska det innefatta en del av öknen Sin utmed gränsen till Edom. I öster ska den södra gränsen börja vid Döda havet,
4 fortsätta söderut förbi Skorpionhöjden i riktning mot Sin och vidare mot sin sydligaste punkt Kades-Barnea, varifrån den fortsätter till Hasar-Addar och fram till Asmon.
5 Från Asmon kommer gränsen att följa bäcken Vadi-el-Arish ner till Medelhavet.
6 Kusten utmed Medelhavet ska utgöra gräns i väster.
7-9 Gränsen i norr börjar vid Medelhavet och fortsätter österut till berget Hor, sedan till Lebo-Hamat och genom Sedad och Sifron till Hasar-Enan.
10-11 I öster går gränsen från Hasar-Enan söderut till Sefam och vidare till Haribla, öster om Ain. Därifrån fortsätter den längs höjderna öster om Galileiska sjön,
12 följer sedan floden Jordan och slutar vid Döda havet.
13 Landet ska fördelas genom lottkastning, sa Mose. Det ska delas mellan de nio stammar och den halva stam, Efraim, som är kvar
14-15 eftersom Rubens och Gads stammar och halva Manasses stam redan har fått sina områden på östra sidan av Jordan, mitt emot Jeriko.
16-28 Herren sa till Mose: Jag har valt prästen Eleasar och Josua, Nuns son, att ansvara för fördelningen av landet. Till hjälp ska de ha en ledare från varje stam:Stam Ledare Juda Kaleb, Jefunnes sonSimeon Samuel, Ammihuds sonBenjamin Elidad, Kislons sonDan Bucki, Joglis sonManasse Hanniel, Efods sonEfraim Kemuel, Siftans sonSebulon Elisafan, Parnaks sonIsaskar Paltiel, Assans sonAser Ahihud, Selomis sonNaftali Pedael, Ammihuds son
29 Detta är alltså namnen på de män som jag har utsett till att övervaka uppdelningen av landet mellan stammarna.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica