Nehemja 6-7

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Fortsatt motstånd

6 När Sanvallat, Tobia, araben Geshem och våra övriga fiender fick höra att jag hade byggt upp muren, och att det inte någonstans fanns en spricka kvar, även om jag ännu inte satt in dörrar i portarna, ² sände Sanvallat och Geshem bud till mig: ”Kom, låt oss mötas i Kefirim^[a] i Onodalen.” Men de hade onda avsikter mot mig. ³ Jag skickade bud till dem med ett svar: ”Jag har ett stort arbete att utföra och kan inte komma. Varför skulle jag låta arbetet avbrytas för att komma och träffa er?”

⁴ Fyra gånger sände de samma bud till mig, och varje gång gav jag dem samma svar. ⁵ Femte gången skickade Sanvallat sin tjänare till mig med samma budskap, nu i ett brev som han hade i handen och som inte var förseglat. ⁶ I brevet stod det:

”Det berättas bland de andra folken, och Geshem^[b] säger det också till mig, att du och judarna tänker göra uppror och att det är därför ni bygger upp muren. Det påstås också att du tänker bli deras kung, ⁷ och att du har tillsatt profeter som ska ropa ut om dig i Jerusalem: Det finns nu en kung i Juda! Dessa uppgifter kommer att nå kungen, så låt oss komma och rådgöra med varandra.”

⁸ Jag skickade honom ett svar: ”Ingenting av det du säger har skett. Du har själv hittat på alltihop.”

⁹ De försökte allesammans att skrämma oss, för de tänkte: ”De kommer att bli för svaga för arbetet, och det kommer aldrig att bli utfört.” ”Men styrk du nu mina händer!”^[c]

¹⁰ Jag gick sedan till Shemaja, Delajas son och Mehetavels sonson, som inte kunde lämna sitt hus^[d], och han sa: ”Låt oss mötas inne i Guds hus och stänga igen templets dörrar, för de kommer för att döda dig, i natt kommer de för att döda dig.”

¹¹ ”Skulle en man som jag fly?” frågade jag. ”Och skulle en man som jag kunna gå in i templet och få behålla livet. Nej, jag går inte dit.”

¹² Då förstod jag att han inte var sänd av Gud, utan han uttalade denna profetia mot mig därför att Tobia och Sanvallat hade lejt honom. ¹³ Han var lejd för att jag skulle bli rädd och göra som han ville och därmed begå en synd. Det skulle skada mitt rykte så att de kunde sprida förtal om mig.

¹⁴ ”Min Gud, tänk på allt ont som Tobia, Sanvallat, profetissan Noadja och alla de andra profeterna gjort i sina försök att skrämma mig!”

Muren uppbyggd

¹⁵ Den tjugofemte Elul blev muren färdig, efter femtiotvå dagar.

¹⁶ När våra fiender hörde det och de angränsande folken såg det, blev de vanmäktiga, eftersom de förstod att det var Gud som hjälpt oss i arbetet. ¹⁷ Under denna tid sände de förnäma männen i Juda många brev till Tobia och Tobia till dem. ¹⁸ Det var nämligen många i Juda som var bundna till honom med en ed, därför att han var svärson till Shekanja, Aras son, och hans son Jochanan hade gift sig med en dotter till Meshullam, Berekjas son. ¹⁹ De berättade för mig om hans goda gärningar, och sedan berättade de för honom vad jag sagt. Tobia skickade också brev för att skrämma mig.

7 När muren var färdig och jag hade satt in dörrarna, utsågs dörrvaktare, sångare och leviter. ² Jag överlämnade ansvaret för ledningen av Jerusalem till min bror Hanani tillsammans med Hananja, befälhavaren i borgen, en pålitlig man, som var gudfruktigare än de flesta. ³ Jag gav dem denna order: ”Öppna inte Jerusalems portar förrän solen står högt och stäng och lås dem innan vakterna går^[e]. Utse också vakter bland Jerusalems invånare, och ställ var och en på sin post och var och en framför sitt eget hus.”

Återuppbyggnad av samhället

(7:4—13:31)

Förteckning över dem som återvände

(Esra 2:1-70)

⁴ Staden var nämligen stor och vidsträckt, men där fanns lite folk och husen var inte uppbyggda. ⁵ Min Gud ingav mig att sammankalla de förnäma männen, styresmännen och folket för att föra in dem i släktregistret. Jag fann släktregistret över dem som först kommit tillbaka, och så här stod det skrivet:

⁶ Dessa är de från provinsen som återvände från deportation och fångenskap. De hade förts bort av den babyloniske kungen Nebukadnessar till Babylonien och återvände nu till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad.

⁷ De kom tillsammans med Serubbabel, Jeshua, Nehemja, Asarja, Raamja, Nachamani, Mordokaj, Bilshan, Misperet, Bigvaj, Nechum och Baana.

Detta var antalet israelitiska män:

³⁹ Präster:

⁴³ Leviter:

⁴⁴ Sångare:

⁴⁵ Dörrvaktare:

⁴⁶ Tempeltjänare:

⁵⁷ Ättlingar till Salomos tjänare:

⁶¹ Dessa var de som återvände från Tel Melach, Tel Harsha, Keruv, Addon och Immer, men som inte kunde uppge om deras familj och släkt härstammade från Israel:

⁶³ Av prästsläkter:

⁶⁴ De letade i sina släktregister, men kunde inte finna dem. Därför uteslöts de från prästämbetet. ⁶⁵ Guvernören förbjöd dem att äta av det högheliga tills en präst trädde fram med urim och tummim.

⁶⁶ Hela församlingen utgjorde sammanlagt 42 360, ⁶⁷ förutom deras slavar och slavinnor som var 7 337. De hade också 245 sångare, både män och kvinnor. ⁶⁸ De hade 736 hästar, 245 mulor,^{[f] 69} 435 kameler och 6 720 åsnor.

⁷⁰ Några familjeöverhuvuden gav gåvor till tempelfonden. Guvernören gav 1 000 gulddareiker^[g], 50 skålar och 530 prästdräkter. ⁷¹ Andra familjeöverhuvuden gav till tempelfonden 20 000 gulddareiker och 2 000 silverminor^[h], ⁷² och det övriga folket bidrog med 20 000 gulddareiker, 2 000 silverminor^[i] och 67 prästdräkter.

⁷³ Prästerna, leviterna, dörrvakterna, sångarna, en del av folket och tempeltjänarna bosatte sig i likhet med de övriga israeliterna i sina städer. När den sjunde månaden var inne hade alla israeliterna bosatt sig i sina städer.