Nehemja 6-7
Svenska 1917
6 När nu Sanballat och Tobia och araben Gesem och våra övriga fiender hörde att jag hade byggt upp muren, och att det icke mer fanns någon rämna i den -- om jag ock vid den tiden ännu icke hade satt in dörrar i portarna --
2 då sände Sanballat och Gesem bud till mig och läto säga: »Kom, låt oss träda tillsammans i Kefirim i Onos dal.» De tänkte nämligen göra mig något ont.
3 Men jag skickade bud till dem och lät säga: »Jag har ett stort arbete för händer och kan icke komma ned. Arbetet kan ju icke vila, såsom dock måste ske, om jag lämnade det och komme ned till eder.»
4 Och de sände samma bud till mig fyra gånger; men var gång gav jag dem samma svar som förut.
5 Då sände Sanballat för femte gången till mig sin tjänare med samma bud, och denne hade nu med sig ett öppet brev.
6 Däri var skrivet: »Det förljudes bland folken, och påstås jämväl av Gasmu, att du och judarna haven i sinnet att avfalla, och att det är därför du bygger upp muren, ja, att du vill bliva deras konung -- sådant säger man.
7 Du lär ock hava beställt profeter som i Jerusalem skola utropa och förkunna att du är konung i Juda. Eftersom nu konungen nog får höra talas härom, därför må du nu komma, så att vi få rådslå med varandra.»
8 Då sände jag bud till honom och lät svara: »Intet av det du säger har någon grund, utan det är dina egna påfund.»
9 De ville nämligen alla skrämma oss, i tanke att vi då skulle förlora allt mod till arbetet, och att detta så skulle bliva ogjort. Styrk du nu i stället mitt mod!
10 Men jag gick hem till Semaja, son till Delaja, son till Mehetabel; han höll sig då inne. Och han sade: »Låt oss tillsammans gå till Guds hus, in i templet, och sedan stänga igen templets dörrar. Ty de skola komma för att dräpa dig; om natten skola de komma för att dräpa dig.»
11 Men jag svarade: »Skulle en man sådan som jag vilja fly? Eller kan väl en man av mitt slag gå in i templet och dock bliva vid liv? Nej, jag vill icke gå dit.»
12 Jag förstod nämligen att Gud icke hade sänt honom, utan att han förebådade mig sådant, blott därför att Tobia och Sanballat hade lejt honom.
13 Han var lejd, för att jag skulle låta skrämma mig till att göra såsom han sade och därmed försynda mig; på detta sätt ville de framkalla ont rykte om mig, för att sedan kunna smäda mig.
14 Tänk, min Gud på Tobia, ävensom Sanballat, efter dessa hans gärningar, så ock på profetissan Noadja och de andra profeterna som ville skrämma mig!
15 Och muren blev färdig på tjugufemte dagen i månaden Elul, efter femtiotvå dagar.
16 När nu alla våra fiender hörde detta, betogos de, alla de kringboende folken, av fruktan, och sågo att de hade kommit illa till korta; ty de förstodo nu att detta arbete var vår Guds verk.
17 Vid denna tid sände ock Juda ädlingar många brev till Tobia, och brev från Tobia ankommo ock till dem.
18 Ty många i Juda voro genom ed förbundna med honom; han var nämligen måg till Sekanja, Aras son, och hans son Johanan hade tagit till hustru en dotter till Mesullam, Berekjas son.
19 Dessa plägade också inför mig tala gott om honom, och vad jag sade buro de fram till honom. Tobia sände ock brev för att skrämma mig.
7 När nu muren var uppbyggd, satte jag in dörrarna; och dörrvaktare, sångare och leviter blevo anställda.
2 Och till befälhavare över Jerusalem satte jag min broder Hanani jämte Hananja, hövitsman i borgen, ty denne hölls för en pålitlig man och var gudfruktig mer än många andra.
3 Och jag sade till dem: »Jerusalems portar må icke öppnas, förrän solen är högt uppe; och medan vakten ännu står kvar, skall man stänga dörrarna och sätta bommarna för. Och I skolen ställa ut vakter av Jerusalems invånare, var och en på hans post, så att envar får stå framför sitt eget hus.»
4 Och staden var vidsträckt och stor, men där fanns icke mycket folk, och husen voro icke uppbyggda.
5 Och min Gud ingav mig i hjärtat att jag skulle församla ädlingarna, föreståndarna och folket för att upptecknas i släktregister. Då fann jag släktförteckningen över dem som först hade dragit upp, och jag fann däri så skrivet:
6 »Dessa voro de män från hövdingdömet, som drogo upp ur den landsflykt och fångenskap till vilken de hade blivit bortförda av Nebukadnessar, konungen i Babel, och som vände tillbaka till Jerusalem och till Juda, var och en till sin stad,
7 i det att de följde med Serubbabel, Jesua, Nehemja, Asarja, Raamja, Nahamani, Mordokai, Bilsan, Misperet, Bigvai, Nehum och Baana. Detta var antalet män av Israels meniga folk:
8 Pareos' barn: två tusen ett hundra sjuttiotvå;
9 Sefatjas barn: tre hundra sjuttiotvå;
10 Aras barn: sex hundra femtiotvå;
11 Pahat-Moabs barn, av Jesuas och Joabs barn: två tusen åtta hundra aderton;
12 Elams barn: ett tusen två hundra femtiofyra;
13 Sattus barn: åtta hundra fyrtiofem;
14 Sackais barn: sju hundra sextio;
15 Binnuis barn: sex hundra fyrtioåtta;
16 Bebais barn: sex hundra tjuguåtta;
17 Asgads barn: två tusen tre hundra tjugutvå;
18 Adonikams barn: sex hundra sextiosju;
19 Bigvais barn: två tusen sextiosju;
20 Adins barn: sex hundra femtiofem;
21 Aters barn av Hiskia: nittioåtta;
22 Hasums barn: tre hundra tjuguåtta;
23 Besais barn: tre hundra tjugufyra;
24 Harifs barn: ett hundra tolv;
25 Gibeons barn: nittiofem;
26 männen från Bet-Lehem och Netofa: ett hundra åttioåtta;
27 männen från Anatot: ett hundra tjuguåtta;
28 männen från Bet-Asmavet: fyrtiotvå;
29 männen från Kirjat-Jearim, Kefira och Beerot: sju hundra fyrtiotre;
30 männen från Rama och Geba: sex hundra tjuguen;
31 männen från Mikmas: ett hundra tjugutvå;
32 männen från Betel och Ai: ett hundra tjugutre;
33 männen från det andra Nebo: femtiotvå;
34 den andre Elams barn: ett tusen två hundra femtiofyra;
35 Harims barn: tre hundra tjugu;
36 Jerikos barn: tre hundra fyrtiofem;
37 Lods, Hadids och Onos barn: sju hundra tjuguen;
38 Senaas barn: tre tusen nio hundra trettio.
39 Av prästerna: Jedajas barn av Jesuas hus: nio hundra sjuttiotre;
40 Immers barn: ett tusen femtiotvå;
41 Pashurs barn: ett tusen två hundra fyrtiosju;
42 Harims barn: ett tusen sjutton.
43 Av leviterna: Jesuas barn av Kadmiel, av Hodevas barn: sjuttiofyra;
44 av sångarna: Asafs barn: ett hundra fyrtioåtta;
45 av dörrvaktarna: Sallums barn, Aters barn, Talmons barn, Ackubs barn, Hatitas barn, Sobais barn: ett hundra trettioåtta.
46 Av tempelträlarna: Sihas barn, Hasufas barn, Tabbaots barn,
47 Keros' barn, Sias barn, Padons barn,
48 Lebanas barn, Hagabas barn, Salmais barn,
49 Hanans barn, Giddels barn, Gahars barn,
50 Reajas barn, Resins barn, Nekodas barn,
51 Gassams barn, Ussas barn, Paseas barn,
52 Besais barn, Meunims barn, Nefusesims barn,
53 Bakbuks barn, Hakufas barn, Harhurs barn,
54 Basluts barn, Mehidas barn, Harsas barn,
55 Barkos' barn, Siseras barn, Temas barn,
56 Nesias barn, Hatifas barn.
57 Av Salomos tjänares barn: Sotais barn, Soferets barn, Peridas barn,
58 Jaalas barn, Darkons barn, Giddels barn,
59 Sefatjas barn, Hattils barn, Pokeret-Hassebaims barn, Amons barn.
60 Tempelträlarna och Salomos tjänares barn utgjorde tillsammans tre hundra nittiotvå.
61 Och dessa voro de som drogo åstad från Tel-Mela, Tel-Harsa, Kerub, Addon och Immer, men som icke kunde uppgiva sina familjer och sin släkt, och huruvida de voro av Israel:
62 Delajas barn, Tobias barn, Nekodas barn, sex hundra fyrtiotvå.
63 Och av prästerna: Habajas barn, Hackos' barn, Barsillais barn, hans som tog en av gileaditen Barsillais döttrar till hustru och blev uppkallad efter deras namn.
64 Dessa sökte efter sina släktregister, men man kunde icke finna dem; därför blevo de såsom ovärdiga uteslutna från prästadömet.
65 Och ståthållaren tillsade dem att de icke skulle få äta av det högheliga, förrän en präst uppstode med urim och tummim.
66 Hela församlingen utgjorde sammanräknad fyrtiotvå tusen tre hundra sextio,
67 förutom deras tjänare och tjänarinnor, som voro sju tusen tre hundra trettiosju. Och till dem hörde två hundra fyrtiofem sångare och sångerskor.
68 69 Och de hade fyra hundra trettiofem kameler och sex tusen sju hundra tjugu åsnor.
70 Och somliga bland huvudmännen för familjerna gåvo skänker till arbetet. Ståthållaren gav till kassan i guld ett tusen dariker, därtill femtio skålar och fem hundra trettio prästerliga livklädnader.
71 Och somliga bland huvudmännen för familjerna gåvo till arbetskassan i guld tjugu tusen dariker och i silver två tusen två hundra minor.
72 Och det övriga folkets gåvor utgjorde i guld tjugu tusen dariker och i silver två tusen minor, så ock sextiosju prästerliga livklädnader.
73 Och prästerna, leviterna, dörrvaktarna, sångarna, en del av meniga folket samt tempelträlarna, korteligen hela Israel, bosatte sig i sina städer.»
Nehemja 6-7
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Fortsatt motstånd
6 När Sanvallat, Tobia, araben Geshem och våra övriga fiender fick höra att jag hade byggt upp muren, och att det inte någonstans fanns en spricka kvar, även om jag ännu inte satt in dörrar i portarna, 2 sände Sanvallat och Geshem bud till mig: ”Kom, låt oss mötas i Kefirim[a] i Onodalen.” Men de hade onda avsikter mot mig. 3 Jag skickade bud till dem med ett svar: ”Jag har ett stort arbete att utföra och kan inte komma. Varför skulle jag låta arbetet avbrytas för att komma och träffa er?”
4 Fyra gånger sände de samma bud till mig, och varje gång gav jag dem samma svar. 5 Femte gången skickade Sanvallat sin tjänare till mig med samma budskap, nu i ett brev som han hade i handen och som inte var förseglat. 6 I brevet stod det:
”Det berättas bland de andra folken, och Geshem[b] säger det också till mig, att du och judarna tänker göra uppror och att det är därför ni bygger upp muren. Det påstås också att du tänker bli deras kung, 7 och att du har tillsatt profeter som ska ropa ut om dig i Jerusalem: Det finns nu en kung i Juda! Dessa uppgifter kommer att nå kungen, så låt oss komma och rådgöra med varandra.”
8 Jag skickade honom ett svar: ”Ingenting av det du säger har skett. Du har själv hittat på alltihop.”
9 De försökte allesammans att skrämma oss, för de tänkte: ”De kommer att bli för svaga för arbetet, och det kommer aldrig att bli utfört.” ”Men styrk du nu mina händer!”[c]
10 Jag gick sedan till Shemaja, Delajas son och Mehetavels sonson, som inte kunde lämna sitt hus[d], och han sa: ”Låt oss mötas inne i Guds hus och stänga igen templets dörrar, för de kommer för att döda dig, i natt kommer de för att döda dig.”
11 ”Skulle en man som jag fly?” frågade jag. ”Och skulle en man som jag kunna gå in i templet och få behålla livet. Nej, jag går inte dit.”
12 Då förstod jag att han inte var sänd av Gud, utan han uttalade denna profetia mot mig därför att Tobia och Sanvallat hade lejt honom. 13 Han var lejd för att jag skulle bli rädd och göra som han ville och därmed begå en synd. Det skulle skada mitt rykte så att de kunde sprida förtal om mig.
14 ”Min Gud, tänk på allt ont som Tobia, Sanvallat, profetissan Noadja och alla de andra profeterna gjort i sina försök att skrämma mig!”
Muren uppbyggd
15 Den tjugofemte Elul blev muren färdig, efter femtiotvå dagar.
16 När våra fiender hörde det och de angränsande folken såg det, blev de vanmäktiga, eftersom de förstod att det var Gud som hjälpt oss i arbetet. 17 Under denna tid sände de förnäma männen i Juda många brev till Tobia och Tobia till dem. 18 Det var nämligen många i Juda som var bundna till honom med en ed, därför att han var svärson till Shekanja, Aras son, och hans son Jochanan hade gift sig med en dotter till Meshullam, Berekjas son. 19 De berättade för mig om hans goda gärningar, och sedan berättade de för honom vad jag sagt. Tobia skickade också brev för att skrämma mig.
7 När muren var färdig och jag hade satt in dörrarna, utsågs dörrvaktare, sångare och leviter. 2 Jag överlämnade ansvaret för ledningen av Jerusalem till min bror Hanani tillsammans med Hananja, befälhavaren i borgen, en pålitlig man, som var gudfruktigare än de flesta. 3 Jag gav dem denna order: ”Öppna inte Jerusalems portar förrän solen står högt och stäng och lås dem innan vakterna går[e]. Utse också vakter bland Jerusalems invånare, och ställ var och en på sin post och var och en framför sitt eget hus.”
Återuppbyggnad av samhället
(7:4—13:31)
Förteckning över dem som återvände
(Esra 2:1-70)
4 Staden var nämligen stor och vidsträckt, men där fanns lite folk och husen var inte uppbyggda. 5 Min Gud ingav mig att sammankalla de förnäma männen, styresmännen och folket för att föra in dem i släktregistret. Jag fann släktregistret över dem som först kommit tillbaka, och så här stod det skrivet:
6 Dessa är de från provinsen som återvände från deportation och fångenskap. De hade förts bort av den babyloniske kungen Nebukadnessar till Babylonien och återvände nu till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad.
7 De kom tillsammans med Serubbabel, Jeshua, Nehemja, Asarja, Raamja, Nachamani, Mordokaj, Bilshan, Misperet, Bigvaj, Nechum och Baana.
Detta var antalet israelitiska män:
8 Paroshs släkt: 2 172
9 Shefatjas släkt: 372
10 Arachs släkt: 652
11 Pachat Moabs släkt, ättlingar till Jeshua och Joav: 2 818
12 Elams släkt: 1 254
13 Sattus släkt: 845
14 Sackajs släkt: 760
15 Binnujs släkt: 648
16 Bevajs släkt: 628
17 Asgads släkt: 2 322
18 Adonikams släkt: 667
19 Bigvajs släkt: 2 067
20 Adins släkt: 655
21 Aters, dvs. Hiskias släkt: 98
22 Hashums släkt: 328
23 Besajs släkt: 324
24 Harifs släkt: 112
25 Givons släkt: 95
26 Männen från Betlehem och Netofa: 188
27 Männen från Anatot: 128
28 Männen från Bet-Asmavet: 42
29 Männen från Kirjat-Jearim, Kefira och Beerot: 743
30 Männen från Rama och Geva: 621
31 Männen från Mikmas: 122
32 Männen från Betel och Aj: 123
33 Männen från det andra Nebo: 52
34 den andre Elams släkt: 1 254
35 Harims släkt: 320
36 Jerikos släkt: 345
37 Lods, Hadids och Onos släkt: 721
38 Senaas släkt: 3 930.
39 Präster:
Jedajas släkt, Jeshuas familj: 973
40 Immers släkt: 1 052
41 Pashchurs släkt: 1 247
42 Harims släkt: 1 017.
43 Leviter:
Jeshuas och Kadmiels släkt, dvs. Hodavjas släkt: 74.
44 Sångare:
Asafs släkt: 148.
45 Dörrvaktare:
Shallums släkt, Aters släkt, Talmons släkt,
Ackuvs släkt, Hatitas släkt och Shovajs släkt, sammanlagt 138.
46 Tempeltjänare:
Sichas släkt, Hasufas släkt, Tabbaots släkt,
47 Keros släkt, Sias släkt, Padons släkt,
48 Levanas släkt, Hagavas släkt, Shalmajs släkt,
49 Hanans släkt, Giddels släkt, Gachars släkt,
50 Reajas släkt, Resins släkt, Nekodas släkt,
51 Gassams släkt, Ussas släkt, Paseachs släkt,
52 Besajs släkt, Meunims släkt, Nefushesims släkt,
53 Bakbuks släkt, Hakufas släkt, Harchurs släkt,
54 Baslits släkt, Mechidas släkt, Harshas släkt,
55 Barkos släkt, Siseras släkt, Temachs släkt,
56 Nesiachs släkt och Hatifas släkt.
57 Ättlingar till Salomos tjänare:
Sotajs släkt, Soferets släkt, Peridas släkt,
58 Jalas släkt, Darkons släkt, Giddels släkt,
59 Shefatjas släkt, Hattils släkt,
Pokeret Hassevajims släkt och Amons släkt.
60 Tempeltjänarna och ättlingarna till Salomos tjänare utgjorde sammanlagt 392 personer.
61 Dessa var de som återvände från Tel Melach, Tel Harsha, Keruv, Addon och Immer, men som inte kunde uppge om deras familj och släkt härstammade från Israel:
62 Delajas, Tobias och Nekodas släkter: 642.
63 Av prästsläkter:
Hovajas, Hackos och Barsillajs släkt,
han som gifte sig med en av gileaditen Barsillajs döttrar och antog det namnet.
64 De letade i sina släktregister, men kunde inte finna dem. Därför uteslöts de från prästämbetet. 65 Guvernören förbjöd dem att äta av det högheliga tills en präst trädde fram med urim och tummim.
66 Hela församlingen utgjorde sammanlagt 42 360, 67 förutom deras slavar och slavinnor som var 7 337. De hade också 245 sångare, både män och kvinnor. 68 De hade 736 hästar, 245 mulor,[f] 69 435 kameler och 6 720 åsnor.
70 Några familjeöverhuvuden gav gåvor till tempelfonden. Guvernören gav 1 000 gulddareiker[g], 50 skålar och 530 prästdräkter. 71 Andra familjeöverhuvuden gav till tempelfonden 20 000 gulddareiker och 2 000 silverminor[h], 72 och det övriga folket bidrog med 20 000 gulddareiker, 2 000 silverminor[i] och 67 prästdräkter.
73 Prästerna, leviterna, dörrvakterna, sångarna, en del av folket och tempeltjänarna bosatte sig i likhet med de övriga israeliterna i sina städer. När den sjunde månaden var inne hade alla israeliterna bosatt sig i sina städer.
Footnotes
- 6:2 Kefirim kan också översättas byarna.
- 6:6 Eller Gashmu.
- 6:9 Men styrk du nu mina händer! är av allt att döma Nehemjas bön. En annan tolkning som sammanhanget ev. skulle kunna tillåta är att Nehemja konstaterade att han i stället fortsatte med arbetet med styrkta händer, dvs. med allt större kraft.
- 6:10 Grundtextens innebörd är osäker.
- 7:3 Grundtextens exakta innebörd är osäker.
- 7:68 Vers 68 saknas i de flesta hebreiska handskrifter, men finns i Esra 2:66.
- 7:70 Kan ha motsvarat ca 8,5 kilo guld.
- 7:71 Mängden guld kan ha motsvarat ca 170 kilo och silver ca 1 200 kilo.
- 7:72 För mängden jfr föregående not.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.