Añadir traducción en paralelo Imprimir Opciones de la página

Jesus botar Petrus svärmor och många andra

14 När Jesus sedan kom hem till Petrus låg Petrus svärmor till sängs med hög feber.

15 Men så snart Jesus rörde vid hennes hand försvann febern, och hon steg upp och började laga mat till dem.

16 Samma kväll förde man flera andebesatta människor till Jesus. Och han drev ut de onda andarna med ett enda ord, och alla de sjuka blev botade.

17 Så uppfylldes Jesajas profetia: Han tog våra sjukdomar och han bar våra lidanden.

Att följa Jesus har sitt pris

18 När Jesus såg att det samlades mer och mer folk bad han lärjungarna att göra sig beredda att fara över till andra sidan sjön.

19 Då sa en av de judiska religiösa ledarna till honom: Mästare, jag vill följa dig vart du än går!

20 Jesus svarade: Rävarna har lyor och fåglarna har bon, men Människosonen har ingen plats där han kan vila ut.

21 En annan av hans efterföljare sa: Herre, jag vill gärna följa dig, men låt mig först gå hem och begrava min far.

22 Jesus svarade honom: Följ mig och låt dem som lever utan Gud begrava sina döda.

Jesus visar att han är herre över vinden

23 Sedan steg han i en båt och for över sjön tillsammans med lärjungarna.

24 Plötsligt blåste en fruktansvärd storm upp med vågor högre än båten. Men Jesus sov.

25 Då gick lärjungarna fram till honom och väckte honom och började ropa: Herre, hjälp oss! Vi sjunker.

26 Men Jesus svarade: Varför är ni så rädda? Och varför har ni så svårt att tro? Sedan reste han sig upp och tillrättavisade vinden och vågorna, och stormen avtog och allt blev lugnt.

27 Lärjungarna blev alldeles häpna. Vem är han, sa de till varandra, eftersom till och med vindarna och sjön lyder honom?

Jesus skickar onda andar in i en svinhjord

28 När Jesus och hans lärjungar hade kommit över till andra sidan sjön, till gadarenernas område, kom två män som var besatta av onda andar emot dem. De bodde på gravplatsen och var så våldsamma att ingen vågade gå igenom hela det området.

29 De började ropa till Jesus: Vad vill du oss, Guds Son? Du har ingen rätt att plåga oss än.

30 En svinhjord gick och betade ett stycke därifrån,

31 och andarna tiggde och bad: Om du driver ut oss, så skicka då åtminstone in oss i den där svinhjorden.

32 Jesus sa till dem: Som ni vill, ge er iväg!Och de lämnade männen och for in i svinen, och hela hjorden rusade över klippkanten och drunknade i sjön.

33 Då flydde herdarna till närmaste stad och berättade där om vad som hänt.

34 Och hela befolkningen kom springande för att få se Jesus, och de bad honom gå därifrån och lämna dem ifred.

Read full chapter

Jesus botar Petrus svärmor och många andra

(Mark 1:29-34; Luk 4:38-41)

14 När Jesus sedan kom hem till Petrus fick han se att Petrus svärmor låg till sängs med hög feber. 15 Han tog henne i handen, och febern lämnade henne. Hon steg upp och började betjäna honom.

16 På kvällen förde man många besatta människor till Jesus, och han drev ut de onda andarna genom att bara tala till dem. Han botade också alla de sjuka. 17 Så gick det i uppfyllelse som förutsagts genom profeten Jesaja:

”Det var våra sjukdomar han bar,
    och våra smärtor tog han på sig.”[a]

Priset för att följa Jesus

(Luk 9:57-60)

18 När Jesus såg att det samlades mer och mer folk befallde han att de skulle åka över till andra sidan sjön. 19 Då kom en av de skriftlärda fram till honom och sa: ”Mästare, jag vill följa dig vart du än går.”

20 Jesus svarade: ”Rävarna har lyor och fåglarna har bon, men Människosonen[b] har ingen plats där han kan vila ut.”

21 En annan av hans lärjungar sa: ”Låt mig först gå hem och begrava min far.”[c]

22 Då svarade Jesus honom: ”Följ mig och låt de döda[d] begrava sina döda.”

Jesus stillar stormen

(Mark 4:36-41; Luk 8:22-25)

23 Sedan steg Jesus i en båt och åkte över sjön tillsammans med sina lärjungar. 24 Och plötsligt blåste en fruktansvärd storm upp med höga vågor som slog in över båten. Men Jesus sov.

25 Då gick hans lärjungar fram till honom och väckte honom och sa: ”Herre, rädda oss! Vi förgås!” 26 Men Jesus svarade: ”Varför är ni rädda? Så lite tro ni har!” Sedan reste han sig upp och talade strängt till vinden och sjön, och det blev alldeles lugnt.

27 Männen blev alldeles häpna. ”Vad är detta för en sorts människa”, sa de till varandra, ”eftersom till och med vinden och sjön lyder honom?”

Jesus befriar två män som är besatta av onda andar

(Mark 5:1-17; Luk 8:26-37)

28 När Jesus hade kommit över till andra sidan sjön, till gadarenernas område[e], kom två män som var besatta av onda andar emot honom från gravplatsen och var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram den vägen. 29 Och de ropade till Jesus: ”Lämna oss ifred, du Guds Son! Har du kommit för att plåga oss i förtid?”

30 Samtidigt gick en stor svinhjord och betade inte långt därifrån, 31 och andarna tiggde och bad: ”Om du driver ut oss, så skicka oss åtminstone in i svinhjorden.”

32 Jesus sa: ”Som ni vill, ge er iväg!” Och genast lämnade de onda andarna männen och for in i svinen, och hela hjorden rusade utför bergssluttningen och drunknade i sjön.

33 Herdarna som vaktat svinen sprang till staden och berättade alltihop, även det som hänt med de besatta. 34 Alla i staden gick då ut för att träffa Jesus, och när de kom fram till honom bad de honom lämna deras område.

Read full chapter

Notas al pie

  1. 8:17 Se Jes 53:4.
  2. 8:20 Människosonen var en titel på Messias, som Jesus använde om sig själv, hämtad från Dan 7:13-14.
  3. 8:21 Mannens far var antagligen död och begraven, men seden var att efter ungefär ett år begrava benen på ett speciellt ställe i gravväggen. Om det var denna senare begravning han väntade på, bad han om en tid upp till ett år.
  4. 8:22 Andlig död, som här tycks åsyftas, är att vara skild från Gud.
  5. 8:28 Detta område låg vid den sydöstra delen av sjön, runt staden Gadara. I Mark 5:1 och Luk 8:26 talar man istället om området kring Gerasa, som var hela regionens huvudstad. Området var icke-judiskt.

Liknelsen om lantbrukaren som sådde säd

Återigen samlades en stor folkskara runt Jesus när han undervisade nere vid sjön. Han steg därför i en båt och satte sig ner och talade därifrån till människorna på stranden.

Han undervisade dem som vanligt och med hjälp av exempel förklarade han för människorna vad Gud ville säga dem:

Lyssna! En lantbrukare bestämde sig för att så. När han sådde

föll några av sädeskornen vid vägkanten, och fåglarna kom och åt upp dem.

5-6 Några korn föll där marken var stenig och där det fanns alltför lite jord. Säden växte snabbt upp, men snart vissnade den i den heta solen och dog. Rötterna fick nämligen inte någon näring i den grunda jorden.

Andra korn föll bland törnbuskarna som kvävde och hindrade säden från att växa upp och ge fullmogna ax.

Men några korn föll i god jord och gav igen trettio gånger så mycket som såtts, och en del sextio eller hundra gånger så mycket.

Hör noga på vad jag säger er!

Jesus förklarar liknelsen om sådden

10 När han senare var ensam med de tolv lärjungarna och med dem som följde honom frågade de: Vad betyder det som du berättade?

11-12 Han svarade: Ni har fått veta hemligheten om Guds rike, men för dem som lever utanför riket berättas den med hjälp av bilder. Det är som profeten Jesaja säger: 'Fastän de både ser och hör, förstår de ingenting och de vänder inte heller om till Gud och får sina synder förlåtna.'

13 Men om ni inte förstår den här berättelsen om sädeskornen, hur ska ni då kunna begripa allt annat jag tänker berätta?

14 Den som ger Guds ord vidare är som lantbrukaren som sådde sin säd.

15 Med den hårda vägkanten där några sädeskorn föll menas de hårdhjärtade människor som hör Guds ord, men där djävulen genast kommer och försöker få dem att glömma det.

16 Den steniga marken är exempel på människor som lätt blir entusiastiska och genast tar emot Guds ord.

17 Men de tillåter inte Ordet att tränga in i sina liv. När de för sin tros skull möter problem och svårigheter eller blir förföljda ger de upp.

18 Marken, som är täckt med törnbuskar, är lik människor som lyssnar till Guds budskap och tar emot det,

19 men som genast låter vardagliga bekymmer, nöjen och begär efter allt förkväva det, så att de inte bär någon frukt.

20 Men den goda jorden, den finns hos sådana människor som lyssnar till Guds ord och tar det till sig så att det bär frukt i deras liv, trettio, sextio och till och med hundra gånger mer än vad som såddes i deras hjärtan.

21 Sedan frågade han dem: När någon tänder en lampa, så ställer han väl inte en låda över den eller sätter den under sängen. Tvärtom! En lampa ställer man så att den kan lysa och vara till nytta.

22 Allt som nu är gömt kommer en dag att dras fram i ljuset, och det som fortfarande är hemligt ska var och en förstå.

23 Tänk noga över det jag säger er och

24 se till att de ord ni får höra leder till handling. Ju mer ni gör det, desto mer kommer ni att förstå vad jag säger till er.

25 För den som har han ska få ännu mer. Den som alltså förstår mycket av det jag säger, han ska en gång förstå allt, men den som förstår lite, han kommer till slut inte att förstå någonting av det jag säger.

Liknelsen om sådden som växer

26 Här följer en annan berättelse som förklarar Guds rike:En lantbrukare sådde säd på sin åker

27 och gick sedan därifrån. Allteftersom dagarna gick började säden gro, och den växte utan hans hjälp.

28 Jorden fick säden att gro, först trängde stråna fram, sedan formades axen och till slut mognade vetet.

29 Då kom lantbrukaren med sin lie och skördade det.

Liknelsen om senapsfröet

30 Sedan frågade Jesus: Hur ska jag beskriva Guds rike? Vilken bild ska jag använda för att visa er det?

31-32 Jo, det är som ett litet senapsfrö. Fastän senapsfröet är det minsta av alla frön, så växer det när det kommer i jorden och blir större än alla andra växter med långa grenar där fåglarna kan bygga bon och få skydd.

33 Jesus använde sig mycket ofta av bilder, så att folket bättre skulle förstå när han undervisade dem.

34 Det gjorde han alltid då han talade offentligt till dem, men när han senare var ensam med lärjungarna förklarade han innebörden i dessa bilder för dem.

Jesus visar att han är herre över vinden

35 När kvällen kom sa Jesus till lärjungarna: Kom, vi far över till andra sidan av sjön.

36 Då lämnade de folket och steg i båten där han redan satt. När de så lade ut följde några andra båtar med.

37 Men snart blåste en våldsam storm upp, och höga vågor slog in i båten så att den nästan blev full med vatten och började sjunka.

38 Jesus låg och sov i båtens akter med huvudet mot en kudde. De väckte honom och ropade förtvivlade: Märker du inte att vi håller på att drunkna?

39 Då reste han sig upp och befallde vinden och sjön att vara stilla. Då lade sig sjön, och det blev alldeles lugnt.

40 Sedan frågade han lärjungarna: Varför blev ni så rädda? Tror ni fortfarande inte på mig?

41 Förskräckta viskade de till varandra: Vem är han? Både vinden och sjön lyder honom.

Jesus skickar onda andar in i en svinhjord

1-2 När de kom fram till andra sidan sjön, till trakten av Gerasa, rusade en man fram just som Jesus steg ur båten. Han var besatt av en ond ande och levde bland de klipphålor som man använde som gravar.

3-4 Han var så vild så att det inte ens gick att sätta handbojor på honom. Varenda gång man gjorde det - och det var ofta - så slet han sönder kedjorna och gick därifrån. Ingen vågade komma i närheten av honom.

Dag och natt höll han till bland gravhålorna eller irrade omkring uppe bland bergen och skrek och skar sönder sig själv med vassa stenar.

Medan Jesus ännu var långt ute på sjön, hade mannen sett honom. Nu kom han rusande och kastade sig ner på marken framför Jesus.

Låt mig vara ifred! skrek han så högt han kunde. Du är ju son till den högste Guden. För Guds skull pina mig inte!

Jesus hade nämligen befallt den onde anden att lämna mannen.

Vad heter du? frågade Jesus, och den onde anden svarade: Legion, för vi är många i den här mannen.

10 Och gång på gång bad de onda andarna: Kör inte bort oss härifrån, utan låt oss stanna här på platsen.

11 Just då gick en stor svinhjord och bökade på berget ovanför sjön.

12 Skicka iväg oss, tiggde då de onda andarna, så att vi kan fara in i de där svinen.

13 Och Jesus lät dem få som de ville. Då lämnade de onda andarna mannen och for in i svinen, och hela hjorden störtade utför bergssluttningen ner i sjön och drunknade.

14 Då flydde de som vaktade svinen och sprang till städerna och byarna i närheten och berättade vad som hade hänt. Människor kom då rusande till platsen för att själva få se det med egna ögon,

15 och en stor folkskara samlades. Men när de såg mannen sitta där, klädd och vid sina sinnens fulla bruk, blev de rädda.

16 De som sett hur mannen hade blivit helad och vad som hände med svinen berättade det för alla,

17 och folket bad sedan Jesus att gå därifrån och lämna dem ifred.

18 Då gick han tillbaka till båten. Mannen, som varit besatt av andarna, frågade då Jesus om han fick följa med.

19 Men Jesus vägrade att ta med honom.Gå hem till dina vänner, sa han, och berätta för dem vilket stort under Gud har gjort med dig, och hur barmhärtig han har varit mot dig.

20 Mannen gick därefter runt i Tiostadsområdet och berättade för alla om det stora under Jesus gjort med honom. Och man häpnade över hans berättelse.

Jesus botar en kvinna med blödningar och uppväcker en död flicka

21 När Jesus hade farit över med båten till andra sidan sjön, samlades en stor folkskara omkring honom på stranden.

22 Då kom en man, som hette Jairos och som var föreståndare för synagogan på platsen, och föll förtvivlad ner vid hans fötter

23 och bad honom bota hans lilla dotter.Hon håller på att dö, sa han. Jag ber dig, kom och lägg dina händer på henne så att hon blir frisk igen.

24 Jesus gick med honom följd av en väldig folkmassa som trängde på.

25 I folksamlingen fanns en kvinna, som i tolv år lidit av inre blödningar.

26 Hon hade plågats mycket under åren och behandlats av många läkare. Hon hade använt alla sina pengar för att bli frisk, men hade inte blivit bättre utan snarare sämre.

27 Nu hade hon hört om alla de märkliga under Jesus hade gjort. Därför trängde hon sig fram bakom honom i folksamlingen och rörde försiktigt vid hans kläder.

28 Hon tänkte nämligen: Om jag bara kan röra vid hans kläder kommer jag att bli frisk.

29 Och så snart hon hade rört vid honom, stannade blödningen av och hon visste att hon var frisk.

30 Jesus kände genast att helande kraft hade gått ut från honom, och han vände sig om och frågade: Vem rörde vid mina kläder?

31 Hans lärjungar sa till honom: Här tränger folk på från alla håll och så frågar du vem som rörde vid dig!

32 Men han såg sig omkring för att få veta vem det var som hade gjort det.

33 Kvinnan blev förskräckt, och när hon förstod vad som hänt henne kom hon darrande fram och föll ner vid hans fötter och talade om vad hon hade gjort.

34 Då sa Jesus till henne: Dotter, din tro har botat dig. Gå i frid. Du är fri från din sjukdom.

35 Medan han fortfarande talade med henne kom några med bud från Jairos hem att det var för sent - hans dotter hade dött, och det var ingen idé längre att Jesus kom.

36 Men Jesus som hörde vad de sa, sa till Jairos: Var inte rädd! Tro bara på mig.

37 Så bad Jesus folkskaran bli kvar på platsen och tillät inte någon att följa med honom till Jairos hem utom Petrus och Jakob och Johannes.

38 När de kom fram såg Jesus att det rådde stor förvirring i hemmet. Alla grät och klagade utan att kunna behärska sig.

39 Då gick han in till dem och sa: Varför gråter ni och är så upprörda? Flickan är inte död, hon sover bara!

40 Då hånskrattade de åt honom, men han bad dem alla att lämna huset. Sedan tog han med sig flickans mor och far och sina tre lärjungar och gick in i rummet där hon låg.

41-42 Han tog henne vid handen och sa till henne: Res dig upp, min lilla flicka! Och flickan som var tolv år gammal reste sig upp och började gå omkring i rummet. Hennes föräldrar blev utom sig av förvåning,

43 men Jesus förbjöd dem att berätta vad som hänt. Sedan sa han åt dem att ge henne något att äta.

Liknelsen om lantbrukaren som sådde säd

(Matt 13:1-9; Luk 8:4-8)

Sedan började Jesus undervisa nere vid sjön igen. Och folkmassan som samlades omkring honom var så stor att han fick stiga i en båt och sitta i den, medan folket stod på stranden. Han undervisade dem genom många liknelser. I sin undervisning sa han:

”Lyssna! En lantbrukare gick ut för att så. När han sådde föll en del av sädeskornen på vägen bredvid, och fåglarna kom och åt upp dem. En del korn föll där marken var stenig och jordlagret tunt. De växte snabbt upp i den tunna myllan, men när solen steg vissnade de bort, eftersom de saknade rot. Andra föll bland tistlarna, och när tistlarna växte upp kvävdes de, så att de inte gav någon skörd. Men en del korn föll i bördig jord och växte upp och gav skörd, trettio, sextio och till och med hundra gånger så mycket säd som hade såtts.” Sedan sa han: ”Lyssna, hör, den som har öron!”

Jesus förklarar liknelsen om sådden

(Matt 13:10-23; Luk 8:9-15)

10 När han senare var ensam med de tolv och de andra som följde honom, frågade de honom om liknelsen.

11 Han svarade: ”Ni har fått gåvan att förstå Guds rikes hemlighet, men de andra utanför får allting bara i liknelser, 12 för att

’de ska se men ändå inte fatta,
    höra men ändå inte förstå,
och därför inte vända om och få förlåtelse.’[a]

13 Men om ni inte förstår ens den här liknelsen, hur ska ni då kunna begripa några andra liknelser?

14 Det lantbrukaren sår är ordet. 15 Sådden bredvid vägen är de hos vilka ordet blir sått, men som knappt har hört det förrän Satan kommer och tar bort ordet som såtts i dem. 16 Sådden på den steniga marken är de som hör ordet och tar emot det med glädje, 17 men som saknar rot inom sig och bara består en kort tid. När sedan lidanden eller förföljelser kommer på grund av ordet, faller de genast bort.

18 Sådden bland tistlar är de som hör ordet 19 men låter världsliga bekymmer, rikedomens lockelser och begär efter andra saker få komma in och kväva ordet, så att det blir fruktlöst.

20 Men sådden i den bördiga jorden är de som lyssnar till ordet och tar det till sig och bär frukt, trettio, sextio eller till och med hundra gånger så mycket som den sådd som såddes.”

Liknelsen om lampan

(Luk 8:16-18)

21 Sedan sa Jesus till dem: ”Man tar inte fram en lampa och ställer ett sädesmått över den eller sätter den under en säng. En lampa ställer man i ett lampställ. 22 Allt som nu är gömt ska en dag föras fram, och allt som är dolt ska dras upp i ljuset. 23 Lyssna, hör, du som har öron!” 24 Han sa till dem: ”Hör upp! Med det mått ni mäter ska det mätas upp åt er och även mer kommer ni att få. 25 Den som har ska nämligen få. Men den som inget har, ska bli av med även det.”

Liknelsen om säden som växer

26 Han sa också: ”Guds rike är som när en man sår säd på marken. 27 Mannen sover och vaknar, och allteftersom dagarna går börjar säden gro och växa utan att han vet hur. 28 Det är jorden som får säden att gro, först strå, sedan ax, och till slut är vetet moget. 29 När grödan mognar kommer han med sin lie och skördar den, eftersom det är dags att skörda.”

Liknelsen om senapsfröet

(Matt 13:31-32; Luk 13:18-19)

30 Han sa: ”Hur ska vi beskriva Guds rike? Vilken liknelse ska vi använda? 31 Det är som ett senapsfrö som sås i jorden. Det är det minsta[b] av alla frön som sås i jorden, 32 men när det har såtts växer det upp och blir störst bland kryddväxterna och får så stora grenar att himlens fåglar kan bygga bo i dess skugga.”

33 Jesus förkunnade ordet för dem i många sådana liknelser, så mycket de nu kunde förstå. 34 Han talade aldrig till dem utan en liknelse, men när han blev ensam med sina lärjungar förklarade han allt för dem.

Jesus stillar stormen

(Matt 8:18; 18:23-27; Luk 8:22-25)

35 När det blev kväll sa Jesus till sina lärjungar: ”Kom, så åker vi över till andra sidan sjön.” 36 Då lämnade de folket och åkte över i den båt där Jesus redan satt. Flera andra båtar följde också med. 37 Men då blåste en våldsam storm upp, och höga vågor slog in i båten så att den fylldes nästan helt av vatten. 38 Jesus själv låg och sov i båtens akter med huvudet mot en kudde. Men hans lärjungar väckte honom och sa: ”Mästare, märker du inte att vi håller på att förgås?”

39 Då reste han sig upp och talade strängt till vinden och sjön och sa: ”Tig! Var tyst!” Och genast lade sig vinden, och det blev alldeles lugnt.

40 Sedan frågade han sina lärjungar: ”Varför är ni rädda? Har ni fortfarande svårt att tro?”

41 Förskräckta sa de till varandra: ”Vem är han, som till och med vinden och sjön lyder?”

Jesus befriar en man som är besatt av onda andar

(Matt 8:28-34; Luk 8:26-37)

Så kom de över till andra sidan sjön, till området kring Gerasa[c]. När Jesus steg ur båten kom en man emot honom från gravplatsen. Han var besatt av en oren ande och levde bland gravarna. Numera gick det inte att binda honom ens med kedjor. Man hade flera gånger försökt binda både hans händer och fötter, men varje gång hade han slitit sönder kedjorna och fotbojorna. Ingen kunde rå på honom. Dag och natt höll han till bland gravarna eller uppe bland bergen och skrek och skar sönder sig själv med stenar.

Mannen hade fått syn på Jesus redan då han var långt borta och kom nu rusande och föll ner för honom. ”Lämna mig ifred, Jesus, du den högste Gudens Son! Svär inför Gud att inte plåga mig!” skrek han, för Jesus hade just befallt: ”Far ut ur mannen, du orena ande.”

Jesus frågade nu: ”Vad heter du?” Han svarade: ”Jag heter legion[d], för vi är många.” 10 Och gång på gång bad han att Jesus inte skulle köra bort dem ifrån området.

11 Där gick en stor svinhjord och betade på berget. 12 Andarna tiggde därför och bad: ”Skicka iväg oss till svinen, så att vi kan fara in i dem”, 13 och Jesus lät dem få som de ville. Då lämnade de orena andarna mannen och for in i svinen, och hela hjorden på omkring 2 000 svin störtade utför bergssluttningen och drunknade i sjön.

14 Herdarna som vaktat svinen sprang till staden och till landsbygden och berättade alltihop, och folket gick då ut för att ta reda på vad som hade hänt. 15 När de kom fram till Jesus fick de se mannen som varit besatt av legionen sitta där, påklädd och fullständigt normal, och de blev förskräckta. 16 Ögonvittnena berättade vad som hade hänt med den besatta mannen och hur det hade gått för svinen. 17 Men då bad folket Jesus att lämna deras område.

18 När han steg i båten, bad mannen som varit besatt att han skulle få följa med Jesus. 19 Men Jesus ville inte ta med honom. ”Gå hem till de dina”, sa han, ”och berätta för dem vad Herren har gjort med dig, och hur han förbarmade sig över dig.”

20 Då gick mannen iväg och berättade i hela Tiostadsområdet[e] vad Jesus hade gjort med honom. Alla häpnade.

Jesus botar en kvinna med blödningar och uppväcker en död flicka

(Matt 9:18-26; Luk 8:41-56)

21 När Jesus hade åkt tillbaka till andra sidan sjön, samlades mycket folk omkring honom. Och medan han var där på stranden, 22 kom en synagogföreståndare som hette Jairos dit. Så fort han fick syn på Jesus, föll han ner framför honom 23 och vädjade: ”Min lilla dotter håller på att dö. Jag ber dig, kom och lägg händerna på henne så att hennes liv kan räddas.” 24 Jesus gick genast med honom, följd av mycket folk som trängde på från alla håll.

25 Där fanns också en kvinna, som under tolv års tid lidit av blödningar. 26 Hon hade plågats mycket och behandlats av många läkare, men trots att hon gjort slut på allt hon ägde, hade hon inte blivit bättre, utan snarare sämre. 27 Nu hade hon hört om Jesus och trängde sig fram bakom honom i folksamlingen och rörde vid hans mantel, 28 för hon sa: ”Om jag bara får röra vid hans kläder så kommer jag att bli frisk.” 29 Och så snart hon rört vid honom, stannade blödningen och hon kände att hon var befriad från sitt lidande.

30 Jesus märkte genast att det hade gått ut kraft från honom, och han vände sig om och frågade: ”Vem rörde vid mina kläder?”

31 Hans lärjungar sa till honom: ”Folk tränger ju på från alla håll, självklart måste någon ha rört vid dig!” 32 Men Jesus såg sig omkring för att få reda på vem som hade gjort det.

33 Kvinnan blev förskräckt,[f] eftersom hon visste vad som hade hänt med henne, men hon kom darrande fram och föll ner för Jesus och berättade hur allt hade gått till. 34 Då sa Jesus till henne: ”Min dotter, din tro har gjort dig frisk[g]. Gå i frid! Bli helad från ditt lidande!”

35 Medan Jesus fortfarande talade, kom det en budbärare från synagogföreståndarens hus och meddelade: ”Din dotter har dött. Det är ingen idé att du stör Mästaren längre.” 36 Men Jesus brydde sig inte om deras ord, utan sa till synagogföreståndaren: ”Var inte rädd! Tro bara.” 37 Sedan lät han bara Petrus, Jakob och Johannes, Jakobs bror, följa med.

38 När de kom fram till synagogföreståndarens hem, såg Jesus en upprörd skara som grät och klagade högljutt. 39 Och han gick in till dem och sa till dem: ”Varför gråter ni och är så upprörda? Flickan är inte död, hon sover.” 40 Då hånskrattade de åt honom, men han körde ut dem allihop och tog med sig flickans föräldrar och lärjungarna och gick in i rummet där flickan låg. 41 Så tog han flickan i handen och sa till henne: ”Talita koum![h]” (det betyder: Lilla flicka, jag säger dig, ställ dig upp!) 42 Och flickan, som var tolv år gammal, reste sig genast upp och började gå omkring. De blev mycket häpna, 43 men Jesus förbjöd dem att berätta för någon vad som hade hänt. Sedan sa han åt dem att ge flickan något att äta.

Notas al pie

  1. 4:12 Se Jes 6:9-10.
  2. 4:31 Senapsfröet var det minsta fröet man använde för odling.
  3. 5:1 Andra handskrifter: Gedara eller Gergesa. Jfr Matt 8:28. Området var icke-judiskt.
  4. 5:9 Legion var en romersk arméavdelning på 6 000 man.
  5. 5:20 Tiostadsområdet, eller Dekapolis som det hette på grekiska, var ett stadsförbund mellan tio städer, som alla utom en låg öster om floden Jordan.
  6. 5:33 Jfr Matt 9:22 med not.
  7. 5:34 Den grekiska verbformen kommer från samma ord som rädda, frälsa.
  8. 5:41 Talita koum är arameiska, ett av de språk som talades i Israel på den här tiden, och antagligen Jesus och lärjungarnas modersmål. Sannolikt kunde de flesta av dem dessutom hebreiska och grekiska och möjligen latin.