Markus 11
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Jesus rider in i Jerusalem på en åsna
(Matt 21:1-9; Luk 19:28-38; Joh 12:12-15)
11 När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage och Betania, som låg vid Olivberget, skickade Jesus iväg två av sina lärjungar 2 och sa till dem: ”Gå till byn som ligger framför er. Där inne kommer ni genast att hitta en ungåsna stå bunden, en som ingen har ridit på ännu. Ta den och led hit den. 3 Och om någon frågar vad ni håller på med så säg bara: ’Herren behöver den, men han kommer snart att lämna den tillbaka.’ ”
4 De gav sig då iväg och hittade en ungåsna som stod bunden vid en port på bygatan. Och medan de höll på att lösgöra den, 5 sa några som stod där: ”Vad gör ni? Tar ni åsnan?” 6 Men de svarade som Jesus hade sagt, och då lät man dem gå.
7 De ledde sedan åsnan till Jesus, lade sina mantlar på den, och Jesus satte sig på den. 8 Många bredde ut sina mantlar på vägen, och andra strödde ut gröna kvistar från träden runt omkring.[a] 9 Och både de som gick framför Jesus och de som gick efter ropade:
”Hosianna!
Välsignad är han som kommer i Herrens namn![b]
10 Välsignat är vår fader Davids kommande rike!
Hosianna i höjden!”
11 Så red han in i Jerusalem och gick till templet. Där såg han på allt, men eftersom det redan var sent gick han därifrån till Betania med de tolv.
Jesus rensar templet
(Matt 21:18-22)
12 Nästa morgon, när de var på väg från Betania, blev Jesus hungrig. 13 Då fick han se att det lite längre bort fanns ett fikonträd med gröna blad, och han gick dit för att se om det fanns någon frukt på det. Men när han kom dit fann han bara blad. Fikonens tid var nämligen inte inne.[c] 14 Då sa Jesus till trädet: ”Aldrig mer i evighet ska någon äta frukt från dig!” Och hans lärjungar hörde det.
Templet rensas
(Matt 21:12-16; Luk 19:45-47; Joh 2:13-16)
15 När de kom fram till Jerusalem gick han in i templet och drev ut köpmännen och deras kunder. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stånden för dem som sålde duvor, 16 och han stoppade alla som försökte bära varor över tempelplatsen.[d]
17 Sedan undervisade han dem och sa: ”Står det inte skrivet: ’Mitt hus ska kallas ett bönehus för alla folk?’ Men ni har gjort det till ett rövarnäste.”[e]
18 När översteprästerna och de skriftlärda fick höra detta, började de göra upp planer på hur de skulle bli av med honom. Men de var rädda för honom, eftersom alla människor var så imponerade av hans undervisning.
19 På kvällen lämnade sedan Jesus och hans lärjungar staden.
Jesus förklarar att hans lärjungar kan be om stora ting
(Matt 21:20-22; 6:14)
20 När de nästa morgon gick förbi fikonträdet igen, såg de att det hade vissnat ända från roten. 21 Då kom Petrus ihåg det och sa: ”Rabbi[f], har du sett? Fikonträdet som du förbannade har vissnat!”
22 Då sa Jesus till dem: ”Ni måste tro på Gud. 23 Sannerligen säger jag er: om någon säger till det här berget: ’Upp med dig och kasta dig i havet!’ och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det ska ske som han säger, då kommer det att bli så. 24 Jag säger er därför att vad ni än ber om i er bön i tron att ni får det, så ska ni få det. 25 Men när ni står och ber till Gud ska ni först förlåta dem ni har något emot. Då ska också er Fader i himlen förlåta er era överträdelser.[g]”
De judiska ledarna ifrågasätter Jesus fullmakt
(Matt 21:23-27; Luk 20:1-8)
27 Så kom de tillbaka till Jerusalem, och medan Jesus gick omkring i templet kom översteprästerna och de skriftlärda och folkets ledare fram till honom. 28 De frågade honom: ”Vad har du för fullmakt att göra detta? Vem har gett dig den fullmakten att göra det?”
29 Jesus sa: ”Jag vill också ställa en fråga till er. Om ni svarar på den ska jag tala om för er vad jag har för fullmakt att göra detta. 30 Var Johannes dop från himlen eller från människorna? Svara mig!”
31 De började genast diskutera med varandra och sa: ”Om vi säger att det var från himlen, så kommer han att fråga varför vi inte trodde på honom. 32 Men kan vi säga att det var från människor?” Det vågade de inte för folket, eftersom alla ansåg att Johannes faktiskt var en profet. 33 Därför svarade de till slut: ”Vi vet inte.”
Då sa Jesus till dem: ”I så fall säger inte jag heller vad jag har för fullmakt att göra detta.”
Footnotes
- 11:8 Åsnan var en symbol för att Jesus tillhörde kung Davids ätt, och genom att han red på en åsna gick det i uppfyllelse som förutsagts i Sak 9:9. Mantlarna var en kunglig hyllning.
- 11:9 Hosianna är ett hebreiskt hyllningsord som betyder Herre, fräls oss! Se vidare not till Matt 21:9.
- 11:13 Jfr Matt 21:19 med not.
- 11:16 Köpmännen sålde djur som skulle användas till offer i templet.
- 11:17 Se Jes 56:7 och Jer 7:11.
- 11:21 Se not till 9:5.
- 11:25 En del handskrifter har med en extra vers 26 Men om ni inte förlåter, kommer er Fader i himlen inte att förlåta er era överträdelser. Jfr Matt 6:15.
马可福音 11
Chinese Contemporary Bible (Simplified)
骑驴进耶路撒冷
11 耶稣和门徒将近耶路撒冷，快到橄榄山附近的伯法其和伯大尼两个村庄时，祂派了两个门徒， 2 对他们说：“你们去前面的村庄，一进村就会看见一头从来没有人骑过的驴驹拴在那里，你们把它解开牵来。 3 若有人问你们为什么这样做，就说，‘主要用它，很快会把它送回来。’” 4 他们进了村子，果然看见有一头驴驹拴在街道旁一户人家的门外，就上前解开它。 5 旁边站着的几个人就问他们：“你们为什么要解开这头驴驹？”
6 门徒依照耶稣的吩咐回答，那些人就让他们牵走了。 7 他们把驴驹牵到耶稣面前，将自己的外衣搭在驴背上，耶稣就骑了上去。 8 很多人把衣服铺在路上，有人将田间的树枝砍下来铺在路上。 9 大家前呼后拥，高声欢呼：
“和散那[a]！
奉主名来的当受称颂！
10 那将要来临的我祖大卫的国度当受称颂！
和散那归于至高之处的上帝！”
11 耶稣进了耶路撒冷，来到圣殿，巡视各处。那时天色已晚，耶稣便和十二门徒出城前往伯大尼。
咒诅无花果树
12 第二天，他们离开伯大尼后，耶稣饿了。 13 祂远远看见有一棵枝叶茂盛的无花果树，就走过去找果子吃。到了树下，却什么也找不到，只有满树的叶子，因为当时不是收无花果的季节。 14 祂对那棵树说：“愿无人再吃你的果子！”祂的门徒都听见了这句话。
洁净圣殿
15 他们来到耶路撒冷后，耶稣进入圣殿，赶走了里面做买卖的人，推翻了兑换钱币之人的桌子和卖鸽子之人的凳子， 16 不准人抬着货物穿过圣殿。 17 祂教导他们说：“圣经上不是记载‘我的殿必称为万民祷告的殿’吗？你们竟把它变成了贼窝。”
18 祭司长和律法教师听到这番话后，就策划如何杀害耶稣，只是有些怕祂，因为百姓都对祂的教导感到惊奇。 19 到了傍晚，耶稣和门徒去了城外。
无花果树的教训
20 早上，他们又经过那棵无花果树，看见它连根都枯了。 21 彼得想起昨天发生的事，就对耶稣说：“老师，你看！昨天你咒诅的无花果树已经枯了。”
22 耶稣说：“要对上帝有信心。 23 我实在告诉你们，不论何人，只要有信心，毫不疑惑，就是对这座山说，‘从这里挪开，投进大海里！’也必定为他成就。 24 所以我告诉你们，你们祷告时无论求什么，只要相信已经得到了，就必得到。 25 你们站着祷告的时候，若想起有人得罪了你们，就要饶恕他。这样，你们天上的父也会饶恕你们的过犯。 26 你们如果不饶恕别人，你们天上的父也不会饶恕你们的过犯。[b]”
质问耶稣的权柄
27 他们再次回到耶路撒冷。耶稣在圣殿里行走的时候，祭司长、律法教师和长老上前质问祂： 28 “你凭什么权柄做这些事？谁授权给你了？”
29 耶稣说：“我也要问你们一个问题，你们回答了，我就告诉你们我凭什么权柄做这些事。 30 约翰的洗礼是从天上来的还是从人来的？请回答我！”
31 他们彼此议论说：“如果我们说‘是从天上来的’，祂一定会问，‘那你们为什么不信他？’ 32 如果我们说‘是从人来的’，又怕触怒百姓，因为他们都相信约翰真的是先知。” 33 于是，他们回答说：“我们不知道。”耶稣说：“我也不告诉你们我凭什么权柄做这些事。”
Markus 11
Svenska 1917
11 När de nu nalkades Jerusalem och voro nära Betfage och Betania vid Oljeberget, sände han åstad två av sina lärjungar
2 och sade till dem: »Gån in i byn som ligger mitt framför eder, så skolen I, strax då I kommen ditin, finna en åsnefåle stå där bunden, som ännu ingen människa har suttit på; lösen den och fören den hit.
3 Och om någon frågar eder varför I gören detta, så skolen I svara: 'Herren behöver den, men han skall strax sända den tillbaka hit.»
4 Då gingo de åstad och funno en åsnefåle stå där bunden utanför en port vid vägen, och de löste den.
5 Och några som stodo där bredvid sade till dem: »Vad gören I? Varför lösen I fålen?»
6 Men de svarade dem såsom Jesus hade bjudit. Då lät man dem vara.
7 Och de förde fålen till Jesus och lade sina mantlar på den, och han satte sig upp på den.
8 Och många bredde ut sina mantlar på vägen, andra åter skuro av kvistar och löv på fälten och strödde på vägen.
9 Och de som gingo före och de som följde efter ropade: »Hosianna! Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn.
10 Välsignat vare vår fader Davids rike, som nu kommer. Hosianna i höjden!»
11 Så drog han in i Jerusalem och kom in i helgedomen; och när han hade sett sig omkring överallt och det redan var sent på dagen, gick han med de tolv ut till Betania.
12 När de dagen därefter voro på väg tillbaka från Betania, blev han hungrig.
13 Och då han på avstånd fick se ett fikonträd som hade löv, gick han dit för att se om han till äventyrs skulle finna något därpå; men när han kom fram till det, fann han intet annat än löv, det var icke då fikonens tid.
14 Då talade han och sade till trädet: »Aldrig någonsin mer äte någon frukt av dig.» Och hans lärjungar hörde detta.
15 När de sedan kommo fram till Jerusalem, gick han in i helgedomen och begynte driva ut dem som sålde och köpte i helgedomen. Och han stötte omkull växlarnas bord och duvomånglarnas säten;
16 han tillstadde icke heller att man bar någonting genom helgedomen.
17 Och han undervisade dem och sade: »Det är ju skrivet: 'Mitt hus skall kallas ett bönehus för alla folk.' Men I haven gjort det till en rövarkula.»
18 Då översteprästerna och de skriftlärde fingo höra härom, sökte de efter tillfälle att förgöra honom; ty de fruktade för honom, eftersom allt folket häpnade över hans undervisning.
19 När det blev afton, begåvo de sig ut ur staden.
20 Men då de nu på morgonen åter gingo där fram, fingo de se fikonträdet vara förtorkat ända från roten.
21 Då kom Petrus ihåg vad som hade skett och sade till honom: »Rabbi, se, fikonträdet som du förbannade är förtorkat.»
22 Jesus svarade och sade till dem: »Haven tro på Gud.
23 Sannerligen säger jag eder: Om någon säger till detta berg: 'Häv dig upp, och kasta dig i havet' och därvid icke tvivlar i sitt hjärta, utan tror att det han säger skall ske, då skall det ske honom så.
24 Därför säger jag eder: Allt vad I bedjen om och begären, tron att det är eder givet; och det skall ske eder så.
25 Och när I stån och bedjen, så förlåten, om I haven något emot någon, för att också eder Fader, som är i himmelen, må förlåta eder edra försyndelser.»
26 27 Så kommo de åter till Jerusalem. Och medan han gick omkring i helgedomen, kommo översteprästerna och de skriftlärde och de äldste fram till honom;
28 och de sade till honom: »Med vad myndighet gör du detta? Och vem har givit dig myndighet att göra detta?»
29 Jesus svarade dem: »Jag vill ställa en fråga till eder; svaren mig på den, så skall ock jag säga eder med vad myndighet jag gör detta.
30 Johannes' döpelse, var den från himmelen eller från människor? Svaren mig härpå.»
31 Då överlade de med varandra och sade: »Om vi svara: 'Från himmelen', så frågar han: 'Varför trodden I honom då icke?'
32 Eller skola vi svara: 'Från människor'?» -- det vågade de icke av fruktan för folket, ty alla höllo före att Johannes verkligen var en profet.
33 De svarade alltså Jesus och sade: »Vi veta det icke.» Då sade Jesus till dem: »Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta.»
Johannes 12
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Maria i Betania smörjer Jesus fötter med dyrbar olja
(Matt 26:6-13; Mark 14:3-9; Luk 7:37-39)
12 Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. 2 Man ordnade där en festmåltid för honom. Marta serverade, och Lasaros var en av dem som åt tillsammans med Jesus vid bordet.
3 Då tog Maria en flaska[a] välluktande, dyrbar äkta nardusolja och smorde Jesus fötter och torkade dem med sitt hår. Och hela huset fylldes av doften från oljan.
4 Men Judas Iskariot, den av lärjungarna som senare skulle förråda honom, sa då: 5 ”Varför sålde man inte den här oljan för trehundra denarer och gav pengarna till de fattiga?”[b] 6 Detta sa han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han var en tjuv. Han skötte om kassan och brukade ta pengar därifrån.
7 Men Jesus svarade: ”Lämna henne ifred! Hon sparade den här oljan för min begravning. 8 De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, men mig har ni inte alltid.”
9 När en stor mängd judar fick höra att Jesus var där, kom de dit för att träffa honom och också för att se Lasaros, som han hade uppväckt från de döda. 10 Översteprästerna bestämde sig då för att döda Lasaros också, 11 eftersom fler och fler judar lämnade dem och istället började tro på Jesus.
Jesus rider in i Jerusalem på en åsna
(Matt 21:4-9; Mark 11:7-10; Luk 19:35-38)
12 Nästa dag fick en stor folkmassa som kommit till högtiden höra att Jesus var på väg till Jerusalem, 13 och de tog palmkvistar och gick ut för att möta honom. De ropade:
”Hosianna![c]”
”Välsignad är han som kommer i Herrens namn![d]”
”Israels kung!”
14 Jesus fick tag på en ung åsna och satte sig på den, som det står skrivet:
16 Lärjungarna förstod först inte detta. Men när Jesus hade förhärligats, kom de ihåg att så som det stod skrivet om honom, så hade det gjorts med honom.
17 Alla de som hade varit med när Jesus kallade ut Lasaros ur graven och uppväckte honom från de döda vittnade om detta. 18 Därför var det så många som gick ut för att möta honom, när de hörde att han hade gjort detta tecken.
19 Men fariseerna sa till varandra: ”Ni ser att ingenting hjälper! Hela världen följer ju efter honom!”
Jesus förklarar varför han måste dö
20 Bland dem som hade kommit till högtiden för att tillbe fanns det också några greker. 21 De kom till Filippos, han som var från Betsaida i Galileen, och sa: ”Herre, vi skulle vilja träffa Jesus.” 22 Filippos gick då och talade om detta för Andreas, och tillsammans gick de och berättade det för Jesus.
23 Men Jesus svarade dem: ”Den stund har nu kommit då Människosonen ska förhärligas. 24 Ja, sannerligen säger jag er: om ett vetekorn inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn, men om det dör ger det en stor skörd. 25 Den som älskar sitt liv ska förlora det, men den som hatar sitt liv här i världen, han ska bevara det och få evigt liv.
26 Om någon vill tjäna mig, ska han följa mig, och där jag är, där ska också min tjänare vara. Om någon tjänar mig, ska han bli ärad av min Fader. 27 Just nu är jag fylld av ångest. Ska jag be: ’Fader, rädda mig från denna stund’? Ändå är det för den stunden jag har kommit. 28 Fader, förhärliga ditt namn!”
Då hördes en röst från himlen: ”Jag har redan förhärligat det och ska förhärliga det igen.” 29 När folket som stod där hörde det sa de att det var åskan, medan andra sa att en ängel hade talat till honom.
30 Men Jesus sa: ”Rösten hördes för er skull, inte för min. 31 Domen faller nu över den här världen, nu ska den här världens härskare kastas ut. 32 Och när jag har lyfts upp[g] från jorden ska jag dra alla till mig.” 33 Detta sa han för att göra klart för dem hur han skulle dö.
34 Då sa folket till honom: ”Vi har fått lära oss i lagen[h] att Messias ska stanna för evigt. Hur kan du nu säga att Messias ska lyftas upp? Vem är Människosonen?”
35 Jesus svarade: ”Ljuset ska finnas hos er bara en kort tid till. Vandra medan ni har ljuset, så att inte mörkret får makt över er. Den som vandrar i mörker vet inte vart han går. 36 Tro på ljuset, medan ni fortfarande har ljuset, så ska ni bli ljusets barn.” Sedan Jesus hade sagt detta gick han bort och gömde sig för dem.
Folket vill inte tro på Jesus
37 Trots alla tecken Jesus hade gjort inför dem, trodde de inte på honom. 38 Så gick det i uppfyllelse som profeten Jesaja sagt:
”Herre, vem trodde på vårt budskap,
och för vem har Herren uppenbarat sin makt?”[i]
39 De kunde helt enkelt inte tro, för Jesaja säger också:
40 ”Han har förblindat deras ögon
och gjort deras hjärtan hårda,
så att de inte kan se med sina ögon
och förstå i sitt hjärta och inte vända om
och bli botade av mig.”[j]
41 Detta sa Jesaja eftersom han såg hans härlighet[k], och det var om honom han talade.
42 Ändå fanns det många, till och med i det judiska rådet, som trodde på Jesus, men med tanke på fariseerna vågade de inte erkänna det öppet, för att inte bli uteslutna ur synagogan. 43 De ville hellre bli ärade av människor än av Gud.
44 Jesus ropade: ”Den som tror på mig, tror inte på mig utan på honom som har sänt mig, 45 och den som ser mig, ser honom som har sänt mig. 46 Jag har kommit som ett ljus hit till världen, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörker. 47 Om någon hör mina ord men inte håller dem, så dömer inte jag honom, för jag har inte kommit för att döma världen, utan för att rädda den. 48 Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare: han ska på den sista dagen dömas av det ord jag har talat. 49 Jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag ska säga och tala. 50 Jag vet att hans befallning ger evigt liv. Därför talar jag som Fadern har sagt mig.”
Footnotes
- 12:3 Ett romerskt pund, dvs. 375,45 gr. eller cirka 0,5 liter.
- 12:5 En denar motsvarade en dagslön.
- 12:13 Hosianna är ett hebreiskt hyllningsord som betyder Herre, fräls! Se även not till Matt 21:9.
- 12:13 Se Ps 118:25-26.
- 12:15 dotter Sion , Jerusalems invånare.
- 12:15 Se Sak 9:9.
- 12:32 Uttrycket syftar både på att Jesus skulle hängas upp på ett kors och på att han skulle lyftas upp till himlen.
- 12:34 Med lagen menas här hela Skriften, dvs. Gamla testamentet.
- 12:38 Ordagrant: sin arm.Se Jes 53:1.
- 12:40 Se Jes 6:9-10.
- 12:41 Se Jes 6:1-5.
约翰福音 12
Chinese Contemporary Bible (Simplified)
香膏抹脚
12 逾越节前六天，耶稣来到伯大尼，就是祂叫拉撒路从死里复活的村子。 2 村里有人为耶稣预备了晚饭，拉撒路也与耶稣同席，玛大在旁边伺候。 3 玛丽亚拿出一瓶[a]珍贵的纯哪哒香膏来抹耶稣的脚，又用自己的头发去擦，屋里顿时充满了香气。
4 有一个门徒，就是将要出卖耶稣的加略人犹大说： 5 “为什么不把香膏卖三百个银币[b]去周济穷人呢？” 6 他这样说不是因为他真的关心穷人，其实他是个贼，常常借管钱的机会中饱私囊。
7 耶稣说：“由她吧！她这是为我安葬作预备。 8 因为你们身边总会有穷人，可是你们身边不会总有我。”
9 有许多犹太人知道耶稣在那里，就来看祂，不单是为了看耶稣，也想看看从死里复活的拉撒路。 10 于是，祭司长计划连拉撒路也杀掉， 11 因为有许多犹太人因为拉撒路的缘故离开他们，去信了耶稣。
光荣进圣城
12 第二天，很多上来过节的人听见耶稣快到耶路撒冷了， 13 就拿着棕树枝出去迎接祂，并且高声欢呼：
“和散那[c]！
奉主名来的以色列王当受称颂！”
14 那时，耶稣找到一头驴驹，就骑上它，正如圣经记载：
15 “锡安的居民啊，不要害怕！
你的君王骑着驴驹来了。”
16 起初门徒不明白这些事，后来耶稣得了荣耀，他们才想起圣经上这些有关耶稣的记载果然在祂身上应验了。 17 那些亲眼看见耶稣叫拉撒路复活、走出坟墓的人不断传扬这件事。 18 许多听过耶稣行这神迹的人都去迎接祂。 19 法利赛人彼此议论说：“我们真是枉费心思！你看，整个世界都跟着祂跑了。”
耶稣预言自己的死
20 有几个希腊人也上耶路撒冷过节。 21 他们找到了加利利的伯赛大人腓力，请求说：“先生，我们想见见耶稣。” 22 腓力把这件事告诉安得烈，二人去转告耶稣。
23 耶稣说：“人子得荣耀的时候到了。 24 我实实在在地告诉你们，一粒麦子如果不落在地里死了，仍是一粒，如果死了，就会结出许多麦粒来。 25 爱惜自己生命的，必会失掉生命；憎恶自己今世生命的，才能保住生命，直到永生。 26 谁要事奉我，就要跟从我。我在哪里，事奉我的人也要在哪里。我父必尊重事奉我的人。
27 “我现在心里忧伤，说什么才好呢？求父救我离开这个时刻吗？然而，我原是为这个时刻来的。 28 父啊！愿你使自己的名得荣耀！”
当时天上有声音说：“我已使自己的名得了荣耀，并且还要得荣耀。”
29 站在那里的人群中有人听见就说：“打雷了！”也有人说：“是天使在跟祂说话。”
30 耶稣说：“这声音不是为我发出的，是为你们发出的。 31 现在是这世界受审判的时候，世界的王[d]要被赶出去了。 32 至于我，当我从地上被举起来时，必吸引万人归向我。” 33 耶稣这句话指的是祂会怎样死。
34 众人问：“我们从律法书上知道，基督是永远长存的，你怎么说‘人子要被举起来’呢？这人子是谁呢？”
35 耶稣对他们说：“光在你们中间照耀的时候不多了，你们要趁着有光的时候走路，免得黑暗来临后，走在黑暗里的人不知道要往哪里去。 36 所以你们当趁着有光的时候信从光，好成为光明的儿女。”
耶稣说完后，便离开他们，隐藏起来。
犹太人不信祂
37 耶稣虽然在他们面前行了许多神迹，他们还是不信祂。 38 这是要应验以赛亚先知的话：
“主啊，谁相信我们所传的呢？主的能力[e]向谁显现呢？”
39 接着，以赛亚又说出他们不能信的缘故：
40 “主使他们眼瞎、心硬，
免得他们眼睛看见，
心里明白，回心转意，
就得到我的医治。”
41 以赛亚看见了祂的荣耀，所以才这样说。 42 虽然这样，仍有很多犹太的官员信了耶稣，只是在法利赛人面前不敢公开承认，因为害怕会被赶出会堂。 43 因为他们爱从世人而来的荣耀，胜过爱从上帝而来的荣耀。
耶稣的道要审判人
44 耶稣高声说：“信我的，其实不只是信我，而是信差我来的那位。 45 人看见了我，就是看见了差我来的那位。 46 我来是要作世界的光，好叫信我的人脱离黑暗。 47 听了我的话却不遵守的人，我不审判他，因为我来不是要审判世人，而是要拯救世人。 48 弃绝我、不接受我话的人将受到审判，我讲过的道在末日要审判他， 49 因为我不是凭自己讲的，我说什么、讲什么都是差我来的父吩咐的。 50 我知道祂的命令能带来永生。所以祂怎么告诉我，我就怎么说。”
Johannes 12
Svenska 1917
12 Sex dagar före påsk kom nu Jesus till Betania, där Lasarus bodde, han som av Jesus hade blivit uppväckt från de döda.
2 Där gjorde man då för honom ett gästabud, och Marta betjänade dem, men Lasarus var en av dem som lågo till bords jämte honom.
3 Då tog Maria ett skålpund smörjelse av dyrbar äkta nardus och smorde därmed Jesu fötter; sedan torkade hon hans fötter med sitt hår. Och huset uppfylldes med vällukt av smörjelsen.
4 Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar, den som skulle förråda honom, sade då:
5 »Varför sålde man icke hellre denna smörjelse för tre hundra silverpenningar och gav dessa åt de fattiga?»
6 Detta sade han, icke därför, att han frågade efter de fattiga, utan därför, att han var en tjuv och plägade taga vad som lades i penningpungen, vilken han hade om hand.
7 Men Jesus sade: »Låt henne vara; må hon få fullgöra detta för min begravningsdag.
8 De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke alltid.»
9 Nu hade det blivit känt för den stora hopen av judarna att Jesus var där, och de kommo dit, icke allenast för hans skull, utan ock för att se Lasarus, som han hade uppväckt från de döda.
10 Då beslöto översteprästerna att döda också Lasarus.
11 Ty för hans skull gingo många judar bort och trodde på Jesus.
12 När dagen därefter det myckna folk som hade kommit till högtiden fick höra att Jesus var på väg till Jerusalem,
13 togo de palmkvistar och gingo ut för att möta honom och ropade: »Hosianna! Välsignad vare han som kommer, i Herrens namn, han som är Israels konung.»
14 Och Jesus fick sig en åsnefåle och satte sig upp på den, såsom det är skrivet:
15 »Frukta icke, du dotter Sion. Se, din konung kommer, sittande på en åsninnas fåle.»
16 Detta förstodo hans lärjungar icke då strax, men när Jesus hade blivit förhärligad, då kommo de ihåg att detta var skrivet om honom, och att man hade gjort detta med honom.
17 Så gav nu folket honom sitt vittnesbörd, de som hade varit med honom, när han kallade Lasarus ut ur graven och uppväckte honom från de döda.
18 Därför kom också det övriga folket emot honom, eftersom de hörde att han hade gjort det tecknet.
19 Då sade fariséerna till varandra: »I sen att I alls intet kunnen uträtta; hela världen löper ju efter honom.»
20 Nu voro där ock några greker, av dem som plägade fara upp för att tillbedja under högtiden.
21 Dessa kommo till Filippus, som var från Betsaida i Galileen, och bådo honom och sade: »Herre, vi skulle vilja se Jesus.»
22 Filippus gick och sade detta till Andreas; Andreas och Filippus gingo och sade det till Jesus.
23 Jesus svarade dem och sade: »Stunden är kommen att Människosonen skall förhärligas.
24 Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Om icke vetekornet faller i jorden och dör, så förbliver det ett ensamt korn; men om det dör, så bär det mycken frukt.
25 Den som älskar sitt liv, han mister det, men den som hatar sitt liv i denna världen, han skall behålla det och skall hava evigt liv.
26 Om någon vill tjäna mig, så följe han mig; och där jag är, där skall också min tjänare få vara. Om någon tjänar mig, så skall min Fader ära honom.
27 Nu är min själ i ångest; vad skall jag väl säga? Fader, fräls mig undan denna stund. Dock, just därför har jag kommit till denna stund.
28 Fader, förhärliga ditt namn.» Då kom en röst från himmelen: »Jag har redan förhärligat det, och jag skall ytterligare förhärliga det.»
29 Folket, som stod där och hörde detta, sade då: »Det var ett tordön.» Andra sade: »Det var en ängel som talade med honom.»
30 Då svarade Jesus och sade: »Denna röst kom icke för min skull, utan för eder skull.»
31 Nu går en dom över denna världen, nu skall denna världens furste utkastas.
32 Och när jag har blivit upphöjd från jorden, skall jag draga alla till mig.»
33 Med dessa ord gav han till känna på vad sätt han skulle dö.
34 Då svarade folket honom: »Vi hava hört av lagen att Messias skall stanna kvar för alltid. Huru kan du då säga att Människosonen måste bliva upphöjd? Vad är väl detta för en Människoson?»
35 Jesus sade till dem: »Ännu en liten tid är ljuset ibland eder. Vandren medan I haven ljuset, på det att mörkret icke må få makt med eder; den som vandrar i mörkret, han vet ju icke var han går.
36 Tron på ljuset, medan I haven ljuset, så att I bliven ljusets barn.» Detta talade Jesus och gick sedan bort och dolde sig för dem.
37 Men fastän han hade gjort så många tecken inför dem, trodde de icke på honom.
38 Ty det ordet skulle fullbordas, som profeten Esaias säger: »Herre, vem trodde, vad som predikades för oss, och för vem var Herrens arm uppenbar?»
39 Alltså kunde de icke tro; Esaias säger ju ytterligare:
40 »Han har förblindat deras ögon och förstockat deras hjärtan, så att de icke kunna se med sina ögon eller förstå med sina hjärtan och omvända sig och bliva helade av mig.»
41 Detta kunde Esaias säga, eftersom han hade sett hans härlighet, när han talade med honom. --
42 Dock funnos jämväl bland rådsherrarna många som trodde på honom; men för fariséernas skulle ville de icke bekänna det, för att de icke skulle bliva utstötta ur synagogan.
43 Ty de skattade högre att bliva ärade av människor än att bliva ärade av Gud.
44 Men Jesus sade med hög röst: »Den som tror på mig, han tror icke på mig, utan på honom som har sänt mig.
45 Och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig.
46 Såsom ett ljus har jag kommit i världen, för att ingen av dem som tro på mig skall förbliva i mörkret.
47 Om någon hör mina ord, men icke håller dem, så dömer icke jag honom; ty jag har icke kommit för att döma världen, utan för att frälsa världen.
48 Den som förkastar mig och icke tager emot mina ord, han har dock en domare över sig; det ord som jag har talat, det skall döma honom på den yttersta dagen.
49 Ty jag har icke talat av mig själv, utan Fadern, som har sänt mig, han har bjudit mig vad jag skall säga, och vad jag skall tala.
50 Och jag vet att hans bud är evigt liv; därför, vad jag talar, det talar jag såsom Fadern har sagt mig.»
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.
Chinese Contemporary Bible Copyright © 1979, 2005, 2007, 2011 by Biblica® Used by permission. All rights reserved worldwide.