Jesus förhörs av Pilatus

(Matt 27:11-14; Mark 15:1-5; Joh 18:28-37)

23 Alla de församlade gick sedan iväg och förde Jesus till Pilatus.^{[a] 2} Där anklagade de honom och sa: ”Den här mannen leder vårt folk vilse. Han påstår att vi inte ska betala skatt till kejsaren och ger sig ut för att vara Messias, en kung.”

³ Då frågade Pilatus honom: ”Är du judarnas kung?” Men Jesus svarade: ”Det är du själv som säger det.”

⁴ Pilatus sa då till översteprästerna och folkmassan: ”Jag kan inte finna den här mannen skyldig till något brott.”

⁵ Men de envisades och sa: ”Han hetsar upp folket med sin undervisning överallt i hela Judeen, från Galileen och ända hit.”

Jesus inför Herodes

⁶ När Pilatus hörde detta, frågade han: ”Är mannen från Galileen?” ⁷ Och när han fick reda på att Jesus kom från Herodes område, skickade han honom till Herodes, som just då befann sig i Jerusalem.

⁸ Herodes blev mycket glad över att få träffa Jesus, för det hade han önskat länge, eftersom han hade hört mycket om honom och hoppades få se honom göra något tecken. ⁹ Han ställde därför fråga på fråga till Jesus, men Jesus svarade honom inte. ¹⁰ Under tiden stod översteprästerna och de skriftlärda där och fortsatte med sina våldsamma anklagelser. ¹¹ Till slut började Herodes och hans soldater att håna och förlöjliga Jesus. Sedan satte de på honom en praktfull mantel och skickade honom tillbaka till Pilatus. ¹² Från den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. De hade tidigare varit fiender.

Pilatus dömer Jesus till döden

(Matt 27:15-26; Mark 15:6-15; Joh 18:39—19:16)

¹³ Sedan kallade Pilatus samman översteprästerna, medlemmarna i rådet och folket, ¹⁴ och sa till dem: ”Ni har fört den här mannen till mig och anklagat honom för att hetsa upp folket. Jag har förhört honom i er närvaro, och finner honom inte skyldig till era anklagelser. ¹⁵ Herodes har kommit till samma slutsats och har därför sänt honom tillbaka hit. Ingenting som den här mannen har gjort förtjänar döden. ¹⁶ Därför tänker jag bara straffa honom och sedan släppa honom fri.”^[b]

¹⁸ Då började hela folkhopen skrika: ”Döda honom, och släpp Barabbas fri istället!” ¹⁹ (Barabbas satt fängslad för ett upplopp i staden och mord.) ²⁰ Än en gång försökte Pilatus att diskutera med dem, för han ville gärna släppa Jesus fri. ²¹ Men de ropade utan uppehåll: ”Korsfäst honom, korsfäst honom!”

²² För tredje gången frågade Pilatus: ”Vad har han gjort för ont? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Jag kommer bara att straffa honom och sedan låta honom gå.”

²³ Men folket skrek utan uppehåll att Jesus skulle korsfästas, och till slut gav deras rop effekt. ²⁴ Pilatus bestämde sig för att göra som de krävde. ²⁵ Han frigav mannen som satt i fängelse för upplopp och mord. Men Jesus överlämnade han åt dem så att de fick göra som de ville.

Jesus korsfästs

(Matt 27:32-44; Mark 15:21-32; Joh 19:17-24)

²⁶ När de förde bort honom grep de tag i en man från Kyrene^[c] som hette Simon. Han var på väg in från landsbygden, och de lade korset på honom och lät honom bära det efter Jesus.

²⁷ En stor folkmassa följde med Jesus, bland annat många sörjande och gråtande kvinnor. ²⁸ Men Jesus vände sig till dem och sa: ”Jerusalems döttrar! Gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn. ²⁹ Det kommer en tid, då man ska säga: Lyckliga är de ofruktsamma, de kvinnor som aldrig har fött barn eller ammat. ³⁰ Då

³¹ För om de gör så här mot det gröna trädet, vad kommer då inte att hända med det torra?”

³² Två brottslingar fördes också ut för att avrättas tillsammans med Jesus. ³³ Och när man kom till den plats som kallas Skallen korsfäste de honom tillsammans med brottslingarna, en på var sida om honom. ³⁴ Jesus bad: ”Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.” De kastade sedan lott om hans kläder och delade dem mellan sig.^[e]

³⁵ Folkhopen stod och tittade på, och medlemmarna i rådet hånade honom: ”Han var bra på att rädda andra”, sa de. ”Nu får han rädda sig själv, om han är Guds Messias, den utvalde.”

³⁶ Även soldaterna hånade honom. De räckte honom surt vin ³⁷ och sa: ”Om du är judarnas kung, så rädda dig själv!” ³⁸ Man hade nämligen satt upp en skylt ovanför Jesus, där det stod: Detta är judarnas kung.

³⁹ En av de brottslingar som hängde där hånade honom också och sa: ”Är det inte du som är Messias? Rädda då dig själv och oss!”

⁴⁰ Men den andra brottslingen tillrättavisade honom och sa: ”Fruktar du inte ens Gud, du som fått samma dom? ⁴¹ Vi får det vi förtjänar, vi har dömts för våra brott, men den här mannen har inte gjort något ont.” ⁴² Sedan sa han: ”Jesus, kom ihåg mig den dag du kommer med ditt rike.”

⁴³ Jesus svarade: ”Sannerligen säger jag dig att du idag ska vara med mig i paradiset.”^[f]

Jesus dör på korset

(Matt 27:45-56; Mark 15:33-41; Joh 19:28-30)

⁴⁴ Klockan var nu runt tolv på dagen. Då blev det mörkt över hela jorden ända fram till klockan tre, ⁴⁵ för solen förmörkades helt. Och förhänget ^[g] i templet brast i två delar. ⁴⁶ Samtidigt ropade Jesus med hög röst: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande”^[h], och med de orden slutade han att andas.

⁴⁷ Den romerska officeren, som såg vad som hände, prisade då Gud och sa: ”Han måste verkligen ha varit en rättfärdig man.” ⁴⁸ När folket, som hade samlats för att se på, såg vad som hände, slog de sig mot bröstet och gick hem. ⁴⁹ Men alla hans vänner, däribland kvinnorna som hade följt med honom från Galileen, stod på avstånd och såg alltihop.

Jesus begravs

(Matt 27:57-61; Mark 15:42-47; Joh 19:38-42)

⁵⁰ Nu fanns det en man som hette Josef och var medlem i rådet, en god och rättfärdig man, ⁵¹ som inte var delaktig i de andras beslut och handlingar. Han var från staden Arimataia i Judeen och väntade på Guds rike. ⁵² Josef gick till Pilatus och bad att få Jesus kropp. ⁵³ Han tog sedan ner kroppen och lindade den i linnetyg och lade den i en grav som var uthuggen i en klippa och där ännu ingen hade blivit lagd. ⁵⁴ Detta var på förberedelsedagen, just innan sabbaten skulle börja.

⁵⁵ Kvinnorna som hade följt med Jesus från Galileen gick efter och såg hur hans kropp lades i graven. ⁵⁶ Sedan gick de hem och gjorde i ordning välluktande oljor. Men på sabbaten höll de sig stilla, i enlighet med budordet.

Jesus blir förrådd och arresterad

(Matt 26:47-56; Mark 14:43-50; Luk 22:47-53)

18 Sedan Jesus hade slutat be, gick han tillsammans med sina lärjungar ut till andra sidan av Kidrondalen. Där fanns det en trädgård som de gick in i. ² Men också Judas, han som förrådde honom kände till platsen eftersom Jesus ofta hade varit där med sina lärjungar.

³ Judas tog nu med sig en grupp romerska soldater och en del av översteprästernas och fariseernas män och med brinnande facklor, lyktor och vapen kom de dit.

⁴ Jesus visste vad som skulle hända med honom och därför gick han fram till dem och frågade: ”Vem söker ni?” ⁵ De svarade: ”Jesus från Nasaret.” Då sa Jesus: ”Det är jag.”^[a]

Också Judas, han som förrådde honom stod där tillsammans med dem. ⁶ Men när Jesus sa: ”Det är jag”, ryggade de tillbaka och föll till marken.

⁷ En gång till frågade han dem: ”Vem söker ni?” Och de svarade: ”Jesus från Nasaret.” ⁸ Då sa Jesus: ”Jag har ju redan sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker så låt de andra gå.” ⁹ Så gick det i uppfyllelse som Jesus sagt: ”Jag har inte förlorat en enda av dem som du har gett mig.”^[b]

¹⁰ Men Simon Petrus drog det svärd han tagit med sig och högg av högra örat på översteprästens tjänare som hette Malkos. ¹¹ Då sa Jesus till Petrus: ”Stick svärdet i skidan! Skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har räckt mig?”

Jesus förhörs av översteprästen Hannas

(Matt 26:57; Mark 14:53-54; Luk 22:54)

¹² Officeren med sina soldater och de judiska tempelvakterna grep nu Jesus och band honom. ¹³ Först tog de med honom till Hannas^[c], svärfar till Kajafas, som var överstepräst det året. ¹⁴ Det var Kajafas som hade sagt till judarna att det var bäst om en enda människa dog för folket.

Petrus förnekar att han känner Jesus

(Matt 26:69-75; Mark 14:66-72; Luk 22:54-62)

¹⁵ Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen kände översteprästen och fick därför komma in med Jesus på översteprästens gård. ¹⁶ Petrus däremot stod kvar utanför porten. Men den lärjunge som kände översteprästen gick sedan ut och talade med tjänsteflickan som stod vakt vid porten så att Petrus kunde följa med honom in. ¹⁷ Flickan i porten frågade då Petrus: ”Är inte du också en lärjunge till den där mannen?” Men Petrus svarade: ”Nej, det är jag inte.”

¹⁸ Tjänstefolket och tempelvakterna stod runt en koleld som de hade gjort upp eftersom det var kallt. Petrus ställde sig också där tillsammans med dem och värmde sig.

¹⁹ Översteprästen ställde nu frågor till Jesus om hans lärjungar och hans undervisning. ²⁰ Jesus svarade: ”Jag har talat öppet till världen. Jag har hela tiden undervisat i synagogorna och i templet där alla judar samlas. Jag har inte sagt något i hemlighet. ²¹ Varför frågar du mig då? Fråga dem som har hört vad jag har talat! De vet vad jag har sagt.”

²² När Jesus sa detta, gav en man ur tempelvakten som stod där honom en örfil och sa: ”Ska du svara översteprästen på det sättet?” ²³ Men Jesus sa: ”Har jag sagt något fel, så säg vad det var för du slår väl inte en människa för att hon säger något som är rätt?”

²⁴ Hannas skickade sedan Jesus bunden till översteprästen Kajafas.

²⁵ Petrus stod fortfarande vid elden och värmde sig. Och där frågade man honom: ”Är inte du också en av hans lärjungar?” Men Petrus nekade: ”Nej, det är jag inte.”

²⁶ Då sa en av översteprästens tjänare, en släkting till den man som Petrus hade huggit örat av: ”Visst såg jag dig därute i trädgården tillsammans med Jesus?”

²⁷ Men Petrus nekade än en gång. Och i samma stund gol tuppen.

Jesus förhörs av Pilatus

(Matt 27:11-14; Mark 15:2-5; Luk 23:2-5)

²⁸ Tidigt på morgonen fördes Jesus från översteprästen Kajafas till den romerska landshövdingens residens. Men själva stannade de utanför för de ville inte bli orena^[d] utan kunna äta påskmåltiden. ²⁹ Pilatus gick därför ut till dem och frågade: ”Vad är det ni anklagar den här mannen för?”

³⁰ De svarade: ”Vi skulle inte ha överlämnat honom till dig om han inte hade varit en brottsling.”

³¹ Då sa Pilatus: ”Då kan ni döma honom efter er egen lag^[e].”

Men judarna sa: ”Vi har ingen rätt att avrätta någon.” ³² Genom detta gick det i uppfyllelse som Jesus sagt när han avslöjade på vilket sätt han skulle dö.^[f]

³³ Pilatus gick då tillbaka in i residenset och kallade till sig Jesus och frågade: ”Är du judarnas kung?”

³⁴ Jesus svarade: ”Är det du själv som vill veta eller har andra berättat för dig om mig?”

³⁵ Men Pilatus sa: ”Jag är väl ingen jude! Ditt eget folk och översteprästerna har fört dig hit. Vad har du gjort?”

³⁶ Då svarade Jesus: ”Mitt rike är inte av den här världen. Om det hade varit det, hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle tas till fånga av judarna. Men nu är inte mitt rike härifrån.”

³⁷ Pilatus frågade igen: ”Så du är alltså en kung?”

Jesus svarade: ”Det är du själv som kallar mig kung. Men jag har fötts och kommit hit till världen för att endast vittna om sanningen. Alla som är av sanningen lyssnar till vad jag säger.”

³⁸ Då sa Pilatus: ”Vad är sanning?” Sedan gick han ut till judarna igen och sa: ”Jag finner honom inte skyldig till något.

Jesus skymfas – Pilatus villrådighet

(Matt 27:15-31; Mark 15:6-20; Luk 23:13-25)

³⁹ Men det är sed att jag varje påsk friger en fånge åt er. Vill ni att jag ska släppa judarnas kung?”

⁴⁰ Men de ropade tillbaka: ”Nej! Inte honom, utan Barabbas!” Men Barabbas var en upprorsmakare^[g].

Pilatus dömer Jesus till döden

19 Pilatus gav då order om att Jesus skulle piskas. ² Soldaterna vred till en krona av törnen och satte den på hans huvud och klädde på honom en purpurröd^[h] mantel. ³ Sedan gick de fram till honom och sa: ”Leve judarnas kung!” och slog honom i ansiktet.

⁴ Efteråt gick Pilatus ut igen och sa till folket: ”Nu för jag ut honom till er, så att ni ska förstå att jag inte finner honom skyldig till något.” ⁵ Så kom Jesus ut med törnekronan och den purpurröda manteln på sig, och Pilatus sa: ”Här är mannen!”

⁶ Men när översteprästerna och deras tempelvakter fick se honom, började de ropa: ”Korsfäst honom!”

Då sa Pilatus: ”Ni får ta honom och korsfästa honom själva. Jag finner honom inte skyldig till något.” ⁷ Men judarna svarade: ”Enligt vår lag^[i] måste han dö, för han har gjort sig till Guds Son.”

⁸ När Pilatus hörde detta blev han ännu mer rädd. ⁹ Han gick in i residenset igen och frågade Jesus: ”Varifrån kommer du?” Men Jesus svarade honom inte.

¹⁰ ”Tänker du inte svara mig?” frågade Pilatus. ”Vet du inte att jag har makt både att ge dig fri och att låta dig korsfästas?”

¹¹ Men Jesus sa: ”Du skulle inte ha någon makt över mig alls om du inte hade fått den från ovan. Därför har den som överlämnade mig åt dig gjort sig skyldig till en större synd.”

¹² Då försökte Pilatus hitta ett sätt att kunna frige Jesus men judarna ropade: ”Om du friger honom är du inte kejsarens vän! Den som gör sig till kung sätter sig upp mot kejsaren.”

¹³ När Pilatus hörde vad de sa, förde han ut Jesus till dem igen och satte sig på domstolen på den plats som kallas Stengården (på hebreiska^[j] ”Gabbata”). ¹⁴ Det var nu mitt på dagen^[k], förberedelsedagen innan påskhögtiden. Pilatus sa till judarna: ”Här har ni er kung!”

¹⁵ Men de skrek: ”Bort med honom! Korsfäst honom!”

Då frågade Pilatus: ”Ska jag korsfästa er kung?”

Men översteprästerna svarade: ”Vi har ingen annan kung än kejsaren.”

¹⁶ Då gav Pilatus efter och överlämnade Jesus till att korsfästas.

Jesus korsfästs

(Matt 27:33-44; Mark 15:24-32; Luk 23:33-43)

Soldaterna tog honom alltså med sig ¹⁷ och Jesus bar själv sitt kors till den plats som kallas Skalleplatsen (på hebreiska Golgota).

¹⁸ Där korsfäste de honom och två andra män på var sitt kors med Jesus i mitten. ¹⁹ Pilatus hade låtit skriva en skylt som sattes upp på korset och där stod det: Jesus från Nasaret, judarnas kung. ²⁰ Texten var skriven på hebreiska, latin och grekiska och eftersom platsen där Jesus korsfästes låg nära staden var det många judar som läste den.

²¹ Judarnas överstepräster gick då till Pilatus och krävde: ”Ändra texten från ’Judarnas kung’ till vad han själv har sagt: ’Jag är judarnas kung.’ ”

²² Men Pilatus svarade: ”Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.”

²³ När soldaterna hade korsfäst Jesus, tog de hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en för var och en av dem. Men när de kom till skjortan som var vävd i ett enda stycke utan söm, ²⁴ sa de: ”Vi bör inte skära sönder den. Vi kastar lott om vem som ska få den.” Så gick det i uppfyllelse som står skrivet:

Det var vad soldaterna gjorde.

²⁵ Intill Jesus kors stod hans mor, hans moster, Klopas hustru Maria och Maria från Magdala. ²⁶ När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade,^[m] sa han till henne: ”Kvinna, låt honom vara din son!” ²⁷ Sedan sa han till sin lärjunge: ”Låt henne vara din mor!” Från den stunden lät lärjungen henne bo hemma hos sig.

Jesus dör på korset

(Matt 27:48-50; Mark 15:36-37; Luk 23:36)

²⁸ Jesus visste nu att allt var fullbordat och för att det som står skrivet skulle uppfyllas, sa han: ”Jag är törstig!”^{[n] 29} Någon doppade då en svamp i en kruka fylld med surt vin som stod där och fäste den på en isopstjälk^[o] och förde den till hans mun.^{[p] 30} Och när Jesus hade fått vinet, sa han: ”Det är fullbordat!” Sedan böjde han ner huvudet och gav upp andan.

³¹ Judarna ville inte att kropparna skulle hänga kvar på korsen till nästa dag som var en sabbat och dessutom en speciell sådan. De bad därför Pilatus ge order om att man skulle slå sönder benen på de korsfästa och ta ner kropparna.^{[q] 32} Soldaterna kom då och slog sönder benen på de båda män som hade korsfästs samtidigt som Jesus, först den ena mannens ben och sedan den andres. ³³ Men när de kom fram till Jesus, såg de att han redan var död och därför slog de inte sönder hans ben. ³⁴ En av soldaterna stack upp ett spjut i hans sida och då rann det ut blod och vatten. ³⁵ Det finns en som kan vittna om detta^[r] och hans vittnesbörd är sant. Han vet att det han säger är sant och han vittnar för att ni ska tro.

³⁶ Detta hände för att Skriften skulle gå i uppfyllelse: ”Inget av hans ben ska krossas.”^{[s] 37} På ett annat ställe står det: ”De ska se upp till honom som de har genomborrat”^[t].

Jesus begravs

(Matt 27:57-61; Mark 15:42-47; Luk 23:50-56)

³⁸ Josef från Arimataia som av rädsla för judarna var en hemlig lärjunge till Jesus, bad sedan Pilatus att få ta Jesus kropp. Pilatus lät honom få det och Josef gick då och tog kroppen. ³⁹ Nikodemos, mannen som först hade kommit till Jesus på natten var också med. Han hade med sig en blandning av myrra och aloe som vägde omkring trettio kilo. ⁴⁰ De båda männen lindade sedan in Jesus kropp i en svepning av linne tillsammans med de välluktande oljorna så som man brukade göra vid judiska begravningar. ⁴¹ Platsen där Jesus korsfästes låg nära en trädgård där det fanns en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. ⁴² Eftersom det var förberedelsedag^[u] och graven låg nära, lade man Jesus i den.