3 Moseboken 24-25
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Olja och bröd inför Herren
(2 Mos 27:20-21)
24 Herren talade till Mose: 2 ”Säg till Israels folk att skaffa fram ren olja av pressade oliver till lampstället så att lamporna ständigt kan brinna. 3 Utanför förhänget framför förbundstecknet i uppenbarelsetältet ska Aron sköta om dem varje kväll och morgon så att de brinner natten igenom inför Herren. Detta är en bestående stadga som ska gälla generation efter generation. 4 Lamporna i lampstället av rent guld ska ständigt brinna inför Herren.
5 Av siktat mjöl ska du baka tolv bröd och använda fyra liter mjöl till varje bröd. 6 Du ska stapla dem i två högar med sex bröd i var på bordet av rent guld inför Herren 7 och bredvid dem ska du lägga ren rökelse som i stället för bröd är ett påminnelseoffer, ett eldoffer inför Herren.
8 Sabbatsdag efter sabbatsdag ska man lägga ut bröden inför Herren som ett evigt förbund för israeliterna. 9 Aron och hans söner ska ha bröden som sin del och äta dem på en helig plats. De är högheliga och ska för alltid vara hans andel av eldoffret till Herren.”
Straffet för hädelse mot Gud
10 Ute i lägret började en man vars mor var israelit och hans far egypter att slåss med en israelitisk man. 11 Sonen till den israelitiska kvinnan smädade och förbannade Namnet[a] och fördes fram till Mose. Hans mor hette Shelomit, dotter till Divri av Dans stam. 12 Han hölls i förvar till dess Herrens vilja blev kungjord.
13 Herren talade till Mose: 14 ”För ut honom utanför lägret och be alla som hört vad han sagt att lägga sina händer på hans huvud. Sedan ska hela menigheten stena honom till döds. 15 Säg till israeliterna att den som hädar sin Gud måste stå för det. 16 Den som smädar Herrens namn måste dö. Hela församlingen ska stena honom. Såväl en utlänning som en israelit som hädar Herrens namn måste dö.
17 Den som dödar en annan människa måste straffas med döden. 18 Den som dödar ett djur måste ersätta det liv för liv. 19 När någon skadar sin nästa, ska man göra detsamma för honom, 20 bruten lem för bruten lem, öga för öga och tand för tand. Så som någon skadar en annan, ska han själv skadas.
21 Den som alltså dödar ett djur måste ersätta det och den som dödar en människa måste dö. 22 Ni ska ha samma lag för en utlänning och en israelit, för jag är Herren, er Gud.”
23 Så talade Mose till israeliterna. De förde då ut mannen som förbannat utanför lägret och stenade honom. Så som Herren hade befallt Mose, så gjorde israeliterna.
Sabbatsåret
25 Herren talade till Mose på Sinai berg: 2 ”Säg till israeliterna: ’När ni kommer in i landet som jag ska ge er, måste ni låta det få Herrens sabbat. 3 Under sex år ska du beså dina åkrar, beskära dina vingårdar och bärga dina skördar, 4 men under det sjunde året ska landet ha en Herrens sabbatsvila. Så inte ditt utsäde och beskär inte dina vingårdar. 5 Skörda inte ens det som växer upp av spillsäden och samla inte heller in de druvor som mognar i de obeskurna vinstockarna. Det är nämligen ett viloår för landet. 6 Det som landet under sabbatsåret ändå ger ska vara din mat liksom dina slavars och slavinnors, dina daglönares och deras som bor hos dig. 7 Också din boskap och de vilda djuren ska äta av vad landet då ger.
Friåret
8 Du ska räkna sju gånger sju sabbatsår, alltså fyrtionio år. 9 Låt sedan hornen ljuda högt i hela landet den tionde dagen i sjunde månaden på försoningsdagen. 10 Det femtionde året ska nämligen vara heligt. Då ska frihet förkunnas för alla invånarna i landet. Det ska vara ett friår för er och var och en få tillbaka sin egendom och komma tillbaka till sin släkt. 11 Det femtionde året ska alltså vara ett friår för er. Då ska ni inte så, bärga in spillsäd eller skörda druvor från de obeskurna stockarna. 12 Ni ska låta det vara ett heligt friår. Under det året ska ni äta av det som landet av sig självt ger.
13 Under det året ska var och en återvända hem till sitt eget.
14 Om du säljer mark till eller köper av din landsman ska ni inte göra varandra något orätt. 15 Du ska betala din landsman efter antalet år sedan friåret, efter antalet skördar han säljer till dig. 16 Ju fler år desto högre pris och ju färre år desto lägre pris, eftersom det han faktiskt säljer till dig är antalet skördar. 17 Utnyttja inte varandra utan frukta din Gud, för jag är Herren, er Gud.
18 Lyd mina bud och följ mina stadgar om ni önskar leva tryggt i landet. 19 Då kommer landet att ge sina skördar och ni kan äta er mätta i lugn och ro. 20 Men ni kommer att undra: ”Vad ska vi äta under det sjunde året, om vi varken får så eller skörda då?” 21 Jag ska välsigna er med så rikliga skördar under det sjätte året att de kommer att räcka för tre år. 22 När ni sår det åttonde året äter ni fortfarande av den gamla skörden ända fram tills det nionde årets skörd har bärgats.
23 Jorden får inte säljas för gott för landet är mitt. Ni är främlingar och gäster hos mig. 24 I hela landet som blir ert måste ni tillåta återköp.
25 Om någon blir fattig och säljer en del av sin egendom, ska hans återlösare, hans närmaste släkting, lösa tillbaka den. 26 Om det inte finns någon återlösare men han själv kan få ihop tillräckligt med pengar, 27 ska han alltid kunna köpa tillbaka den till ett pris ställt i förhållande till antalet år som gått efter försäljningen och betala köparen för de återstående. Så kan han få tillbaka sin egendom. 28 Men om den ursprunglige ägaren inte kan lösa in den, ska den tillhöra den nye ägaren fram till friåret. Men då måste den lämnas tillbaka och han får återkomma till sin egendom.
29 Om en man säljer ett hus i en stad med murar, har han full återköpsrätt under ett år. Då är återlösningen tidsbegränsad. 30 Men om han inte löser in det inom ett år ska huset i en stad med murar för alltid tillhöra den nye ägaren och hans ättlingar. Det behöver inte lämnas tillbaka vid friåret. 31 Med hus i en by utan omgivande mur är det som med åkermark. De kan köpas tillbaka och de ska alltid lämnas tillbaka vid friåret.
32 Men leviternas hus, de som ligger i deras städer, kan köpas tillbaka när som helst 33 och måste om de inte är återköpta återlämnas vid friåret, för leviterna ska inte äga mark som de andra israeliterna utan är hänvisade till att bo i städer och deras närhet[b]. 34 Den betesmark som omger deras städer får inte säljas för den är deras egendom för alltid.
35 Om din landsman blir fattig och inte kan försörja sig bland sitt folk ska du hjälpa honom precis som du skulle hjälpa en främling eller en tillfälligt bosatt så att han kan bo kvar bland er. 36 Utkräv ingen ränta av honom utan frukta din Gud så att din landsman kan bo kvar bland er. 37 Låna honom inte pengar mot ränta eller sälj mat till honom för att tjäna på det. 38 Jag är Herren, er Gud, som förde er ut ur Egypten för att ge er Kanaans land och vara er Gud.
39 Om din landsman blir fattig och säljer sig själv till dig, får du inte behandla honom som en slav 40 utan i stället som en anställd tjänare eller som en gäst. Han ska bara vara i tjänst hos dig fram till friåret. 41 Då kan han lämna dig och återvända med sina barn till sin egen släkt och till sina fäders egendom. 42 För israeliterna är mina tjänare och jag ledde dem ut ur Egypten. Därför ska de inte säljas som vanliga slavar. 43 Utsätt honom inte för hård behandling. Frukta din Gud! 44 Men du kan köpa slavar eller slavinnor från andra folk som bor i närheten 45 och likaså barn från de utlänningar som tillfälligt bor bland er samt deras familjemedlemmar som föds i landet. De förblir er egendom.
46 Dem kan ni lämna över till era barn som egendom och ha som slavar för alltid. Men ingen av era bröder bland israeliterna får behandlas hårt.
47 Om en utlänning eller någon som tillfälligt bor bland er blir rik och din landsman blir fattig och säljer sig till utlänningen eller den tillfälligt bosatte eller dennes familj 48 kan han återlösas av en av sina bröder, 49 sin farbror, sin kusin eller någon annan nära släkting. Han kan också köpa sig själv fri om han senare får möjlighet. 50 Priset på hans frihet ska han och hans köpare låta stå i proportion till antalet år från det han sålde sig och som är kvar fram till friåret eller vad det skulle kosta att anställa en tjänare för så många år. 51 Om det är många år kvar, ska han betala nästan lika mycket som han fick när han sålde sig. 52 Om det bara är några få år kvar till friåret, ska han betala en summa beräknad efter antalet år. 53 Han ska behandlas som en anställd tjänare år för år. Se till att han inte behandlas hårt.
54 Om han ännu inte har blivit återlöst när friåret är inne, ska han och hans barn friges då 55 för israeliterna tillhör mig och är mina tjänare. Jag ledde dem ut ur Egypten. Jag är Herren, er Gud.
3 Mosebok 24-25
Svenska 1917
24 Och HERREN talade till Mose och sade:
2 Bjud Israels barn att bära till dig ren olja, av stötta oliver, till ljusstaken, så att lamporna dagligen kunna sättas upp.
3 Utanför den förlåt som hänger framför vittnesbördet, i uppenbarelsetältet, skall Aron beständigt sköta den, från aftonen till morgonen, inför HERRENS ansikte. Detta skall vara en evärdlig stadga för eder från släkte till släkte.
4 Lamporna på den gyllene ljusstaken skall han beständigt sköta inför HERRENS ansikte.
5 Och du skall taga fint mjöl och därav baka tolv kakor; var kaka skall innehålla två tiondedels efa.
6 Och du skall lägga upp dem i två rader, sex i var rad, på det gyllene bordet inför HERRENS ansikte.
7 Och på vardera raden skall du lägga ren rökelse, för att denna må utgöra själva altaroffret av bröden, ett eldsoffer åt HERREN.
8 Sabbatsdag efter sabbatsdag skall man beständigt lägga upp dem inför HERRENS ansikte: en gärd av Israels barn, till ett evigt förbund.
9 De skola tillhöra Aron och hans söner och skola ätas av dem på en helig plats, ty de äro högheliga och äro hans evärdliga rätt av HERRENS eldsoffer.
10 Och en man som var son till en israelitisk kvinna, men till fader hade en egyptisk man, gick ut bland Israels barn; och den israelitiska kvinnans son och en israelitisk man kommo i träta med varandra i lägret.
11 Och den israelitiska kvinnans son smädade Namnet och hädade. Då förde de honom fram till Mose. Och hans moder hette Selomit, dotter till Dibri, av Dans stam.
12 Och de satte honom i förvar, för att de skulle få hans dom bestämd efter HERRENS befallning.
13 Och HERREN talade till Mose och sade:
14 För ut hädaren utanför lägret; sedan må alla som hörde det lägga sina händer på hans huvud, och må så hela menigheten stena honom.
15 Och till Israels barn skall du tala och säga: Om någon hädar sin Gud, kommer han att bära på synd.
16 Och den som smädar HERRENS namn skall straffas med döden; hela menigheten skall stena honom. Evad det är en främling eller en inföding som smädar Namnet, skall han dödas.
17 Om någon slår ihjäl någon människa, skall han straffas med döden;
18 och den som slår ihjäl ett boskapsdjur skall ersätta det: liv för liv.
19 Och om någon vållar att hans nästa får ett lyte, så skall man göra mot honom såsom han själv har gjort:
20 bruten lem för bruten lem, öga för öga, tand för tand; samma lyte han har vållat att en annan fick skall han själv få.
21 Den som slår ihjäl ett boskapsdjur skall ersätta det, och den som slår ihjäl en människa skall dödas.
22 En och samma lag skall gälla för eder, den skall gälla lika väl för främlingen som för infödingen; ty jag är HERREN, eder Gud.
23 Och Mose talade detta till Israels barn; och de förde ut hädaren utanför lägret och stenade honom. Alltså gjorde Israels barn såsom HERREN hade bjudit Mose.
25 Och HERREN talade till Mose på Sinai berg och sade:
2 Tala till Israels barn och säg till dem: När I kommen in i det land som jag vill giva eder, skall landet hålla sabbat åt HERREN.
3 I sex år skall du beså din åker, och i sex år skära din vingård och inbärga avkastningen av landet,
4 men under det sjunde året skall landet hava vilosabbat, en HERRENS sabbat; då skall du icke beså din åker och icke skära din vingård.
5 Vad som växer upp av spillsäden efter din skörd skall du icke skörda, och de druvor som växa på dina oskurna vinträd skall du icke avbärga. Det skall vara ett sabbatsvilans år för landet.
6 Och vad landets sabbat ändå giver skolen I hava till föda: du själv, din tjänare och din tjänarinna, din daglönare och din inhysesman, de som bo hos dig.
7 Din boskap och de vilda djuren i ditt land skola ock hava sin föda av all dess avkastning.
8 Och du skall räkna sju årsveckor, det är sju gånger sju år, så att tiden för de sju årsveckorna bliver fyrtionio år.
9 Då skall du i sjunde månaden, på tionde dagen i månaden, låta blåsa i larmbasun; på försoningsdagen skolen I blåsa i basun över hela edert land.
10 Och I skolen helga det femtionde året och utropa frihet i landet för alla dess inbyggare. Det skall vara ett jubelår för eder; var och en av eder skall då återfå sin arvsbesittning, var och en av eder skall återfå sin släktegendom.
11 Ett jubelår skall detta femtionde år vara för eder; då skolen I icke så något, och vad som då växer upp av spillsäden skolen I icke skörda, och I skolen då icke avbärga edra oskurna vinträd.
12 Ty det är ett jubelår; heligt skall det vara för eder. Från själva marken skolen I hämta eder föda, av dess avkastning.
13 Under ett sådant jubelår skall var och en av eder återfå sin arvsbesittning.
14 Om I alltså säljer något åt eder nästa eller köpen något av eder nästa, skolen I icke göra varandra orätt:
15 efter antalet år från jubelåret skall du betala din nästa, efter antalet årsgrödor skall han få betalning av dig.
16 Alltefter som åren äro flera skall du betala högre pris, och alltefter som åren äro färre skall du betala lägre pris; ty ett visst antal grödor är det han säljer till dig.
17 I skolen icke göra varandra orätt du skall frukta din Gud; ty jag är HERREN, eder Gud.
18 Och I skolen göra efter mina stadgar, och mina rätter skolen I hålla och skolen göra efter dem; då skolen I bo trygga i landet.
19 Och landet skall giva sin frukt, så att I haven nog att äta, och I skolen bo trygga däri.
20 Och om I frågen: »Vad skola vi äta under det sjunde året, om vi icke få så och icke få inbärga vår gröda?»,
21 så mån I veta att jag skall bjuda min välsignelse komma över eder under det sjätte året, så att det giver gröda för de tre åren.
22 Och ännu när I under det åttonde året sån, skolen I hava av den gamla grödan att äta; ända till dess att grödan på det nionde året har kommit in, skolen I hava gammalt att äta.
23 När I säljen jord, skolen I icke sälja den för evärdlig tid, ty landet är mitt; I ären ju främlingar och gäster hos mig.
24 I hela det land I fån till besittning skolen I medgiva rätt att återbörda jordegendom.
25 Om din broder råkar i armod och säljer något av sin arvsbesittning, så må hans närmaste bördeman komma till honom och återbörda det brodern har sålt.
26 Och om någon icke har någon bördeman, men han själv kommer i tillfälle att anskaffa vad som behöves för att återbörda,
27 så skall han räkna efter, huru många år som hava förflutit ifrån försäljningen, och betala lösen för de återstående åren åt den man till vilken han sålde, och han skall så återfå sin besittning.
28 Men om han icke förmår anskaffa vad som behöves till att betala honom, så skall det han har sålt förbliva i köparens hand intill jubelåret. Men på jubelåret skall det frånträdas, och han skall då återfå sin besittning.
29 Om någon säljer ett boningshus i en stad som är omgiven med murar, så skall han hava rätt att återbörda det innan ett år har förflutit, sedan han sålde det; hans rätt att återbörda det är då inskränkt till viss tid.
30 Men om det icke har blivit återbördat, förrän hela året är ute, så skall huset, om det ligger i en stad som är omgiven med murar, förbliva köparens och hans efterkommandes egendom för evärdlig tid; det skall då icke frånträdas på jubelåret.
31 Men hus i sådana byar som icke hava murar omkring sig skola räknas till landets åkermark; de skola kunna återbördas, och på jubelåret skola de frånträdas.
32 Dock skola leviterna inom de städer som äro deras arvsbesittning hava evärdlig rätt att återbörda husen i städerna
33 Också om någon annan av leviterna inlöser det sålda huset i den stad där han har sin besittning, skall det dock frånträdas på jubelåret; ty husen i levitstäderna äro leviternas arvsbesittning bland Israels barn.
34 Och ett fält som är utmark omkring någon av deras städer får icke säljas, ty det är deras evärdliga besittning.
35 Om din broder råkar i armod och kommer på obestånd hos dig, så skall du taga dig an honom; såsom en främling eller en inhysesman skall han få leva hos dig.
36 Du skall icke ockra på honom eller taga ränta, ty du skall frukta din Gud, och du skall låta din broder leva hos dig.
37 Du skall icke lämna honom dina penningar på ocker eller lämna honom av dina livsmedel mot ränta.
38 Jag är HERREN, eder Gud, som har fört eder ut ur Egyptens land, för att giva eder Kanaans land och vara eder Gud.
39 Om din broder råkar i armod hos dig och säljer sig åt dig, skall du icke låta honom göra trälarbete;
40 såsom en daglönare och en inhysesman skall han vara hos dig; intill jubelåret skall han tjäna hos dig.
41 Då skall du giva honom fri, honom själv och hans barn med honom; och han skall återfå sin släktegendom, sin fädernebesittning skall han återfå.
42 Ty de äro mina tjänare, som jag har fört ut ur Egyptens land; de skola icke säljas såsom man säljer trälar.
43 Du skall icke med hårdhet bruka din makt över dem; du skall frukta din Gud.
44 Men om du vill skaffa dig en verklig träl eller trälinna, så skall du köpa en sådan träl eller trälinna från hedningarna som bo runt omkring eder.
45 I mån ock köpa sådana ibland barnen till inhysesmännen som bo hos eder och bland personer av deras släkt, som I haven hos eder, och som äro födda i edert land; sådana skola förbliva eder egendom.
46 Och dem mån I hava att lämna såsom arv åt edra barn efter eder, till egendom och besittning; dem kunnen I hava till trälar evärdligen. Men ibland edra bröder, Israels barn, skall ingen med hårdhet bruka sin makt över den andre.
47 Om en främling eller en inhysesman hos dig kommer till välstånd, och en din broder råkar i armod hos honom och säljer sig åt främlingen som bor inhyses hos dig, eller eljest åt någon som tillhör en främlingssläkt,
48 så skall han sedan, efter det att han har sålt sig, kunna lösas ut; någon av hans bröder må lösa honom;
49 eller ock må hans farbroder eller hans farbroders son lösa honom, eller må någon annan nära blodsförvant av hans släkt lösa honom; eller om han kommer i tillfälle därtill, må han själv lösa sig.
50 Därvid skall han, jämte den som har köpt honom, räkna efter, huru lång tid som har förflutit ifrån det år då han sålde sig åt honom till jubelåret; och det pris för vilket han såldes skall uppskattas efter årens antal; hans arbetstid hos honom skall beräknas till samma värde som en daglönares.
51 Om ännu många år äro kvar, skall han såsom lösen för sig betala en motsvarande del av det penningbelopp som han köptes för.
52 Om däremot allenast få år återstå till jubelåret, så skall han räkna efter detta, sig till godo, och betala lösen för sig efter antalet av sina år.
53 Såsom en daglönare som är lejd för år skall man behandla honom ingen må inför dina ögon med hårdhet bruka sin makt över honom.
54 Men om han icke bliver löst på något av de nämnda sätten, så skall han på jubelåret givas fri, han själv och hans barn med honom.
55 Ty Israels barn äro mina tjänare; de äro mina tjänare, som jag har fört ut ur Egyptens land. Jag är HERREN, eder Gud.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.