Renhetslagar

(11:1—15:33)

Rena och orena djur

(5 Mos 14:3-21)

11 Sedan talade Herren till Mose och Aron:

² ”Säg till israeliterna att de får äta följande djur bland landdjuren: ³ de djur som har klövar som är delade i två delar och som idisslar får ni äta men inga andra. ⁴ Dock ska ni inte äta följande, trots att de idisslar eller har kluvna klövar: kamelen som visserligen idisslar men inte har några klövar den ska vara oren för er, ⁵ klippgrävlingen som idisslar men inte har några klövar, ⁶ haren som idisslar men inte har klövar den ska vara oren för er. ⁷ Svin är också orena, för även om de har klövar, så idisslar de inte. ⁸ Ni ska inte äta kött från dessa djur eller ens röra vid deras döda kroppar. De är orena för er.

⁹ Av det som lever i vatten får ni bara äta det som har fenor och fjäll, vare sig de lever i floderna eller i havet, ¹⁰ men allt annat i haven och i floderna som inte har fenor och fjäll, såväl smådjur som andra vattenlevande djur, ska ni avsky. ¹¹ De ska alltså vara avskyvärda för er. Ni får inte äta deras kött och ni ska avsky deras döda kroppar. ¹² Alltså: allt som lever i vatten och inte har fenor och fjäll ska ni avsky.

¹³ Bland fåglarna^[a] är det dessa ni ska avsky och inte äta utan avsky: örn, lammgam, grågam, ¹⁴ glada, falk av alla arter, ¹⁵ korp av alla arter, ¹⁶ berguv, jorduggla, hornuggla, hök av alla arter, ¹⁷ kattuggla, fiskuv, tornuggla ¹⁸ och minervauggla; vidare: pelikan, asgam, ¹⁹ häger, alla arter av pipare, härfågel och fladdermus.

²⁰ Alla flygande smådjur som går på sina ben^[b] ska vara avskyvärda för er. ²¹ Dock får ni äta de bevingade insekter som utöver de övriga benen har hoppben: ²² gräshoppor av alla slag får ni äta, både den vanliga gräshoppan och syrsan. ²³ Alla andra insekter med ben ska ni avsky.

²⁴ Av dessa blir ni orena. Den som rör vid deras döda kroppar ska vara oren till kvällen ²⁵ och den som tagit upp en sådan död kropp måste tvätta sina kläder. Han ska vara oren ända till kvällen.

²⁶ Alla djur som bara har delvis kluvna hovar eller djur som inte idisslar ska vara orena för er. Den som rör vid dem blir oren.

²⁷ Fyrfotadjur som går på tassar ska också vara orena för er. Den som rör vid ett sådant djurs döda kropp ska vara oren till kvällen, och ²⁸ den som bär bort den döda kroppen ska tvätta sina kläder och vara oren till kvällen, för de är orena för er.

²⁹ Av de smådjur^[c] som rör sig eller krälar på marken är dessa orena för er: vessla, råtta, alla sorters ödlor, ³⁰ den stora ödlan, geckoödla, den lilla ödlan, snigel och kameleont.

³¹ Av alla smådjur ska dessa vara orena för er. Den som rör deras döda kroppar ska vara oren ända till kvällen, ³² och om den döda kroppen faller ner på något, så ska det också vara orent, vare sig det är av trä eller tyg, skinn eller säck. Det som djuret kommer i beröring med måste läggas i vatten och är orent till kvällen, men sedan är det rent igen. ³³ Om djuret faller i ett lerkärl blir det som finns i kärlet orent, och kärlet måste slås sönder. ³⁴ Om någon mat, som annars kunde ha ätits, kommer i beröring med vattnet, så blir den oren. Drycker, som annars kunde ha druckits, blir också orena i orena kärl.

³⁵ Allt som en sådan död kropp faller på blir orent. Om det är en lerugn eller en härd, blir den orenad och måste slås sönder. Den är oren för er. ³⁶ En källa eller behållare, där det finns vatten förblir däremot ren, men den som tar upp den döda kroppen blir oren. ³⁷ Och om den döda kroppen kommer i beröring med utsäde som ska sås på åkern, blir inte detta orenat, ³⁸ men om säden är våt och den döda kroppen faller på den, blir säden oren för er.

³⁹ Om ett djur som man får äta dör, ska den som rör vid kroppen vara oren till kvällen. ⁴⁰ Den som äter dess kött eller bär bort den döda kroppen ska också tvätta sina kläder och vara oren till kvällen.

⁴¹ Djur som krälar på marken ska ni avsky och får inte ätas. ⁴² Detta gäller både dem som tar sig fram på buken och dem som har fyra eller fler ben. Inga sådana får ätas, för de är orena. ⁴³ Orena inte er själva genom dem, utan akta er för deras orenhet så att ni inte själva blir orena.

⁴⁴ Jag är Herren, er Gud. Avskilj er och håll er heliga, för jag är helig. Orena er inte genom något av de djur som rör sig på marken. ⁴⁵ Jag är Herren som ledde er ut ur Egyptens land för att vara er Gud. Håll er därför heliga, för jag är helig.

⁴⁶ Detta är lagen beträffande landdjuren, fåglarna och allt som lever i vattnet eller krälar på jorden. ⁴⁷ Ni måste kunna skilja på orent och rent, vilka djur som kan ätas och vilka som inte får ätas.”

Rening efter en förlossning

12 Herren talade till Mose: ² ”Säg till israeliterna: ’När en kvinna som är med barn föder en pojke, ska hon vara oren i sju dagar på samma sätt som när hon har sin menstruation. ³ På den åttonde dagen ska sonen omskäras. ⁴ Sedan ska hon vänta 33 dagar för att renas från sin blödning och då får hon inte röra vid något som är heligt och inte heller gå in i helgedomen förrän hennes reningstid är över. ⁵ Om det är en flicka som föds, ska modern vara oren i två veckor så som under menstruationen. Sedan ska hennes rening från blödningen pågå ytterligare 66 dagar.

⁶ När hennes reningsdagar för en son eller en dotter är över, ska hon föra fram ett årsgammalt lamm som brännoffer och en ung duva eller en turturduva som syndoffer. Hon ska föra fram dem till prästen vid ingången till uppenbarelsetältet ⁷ och prästen ska offra dem inför Herren och skaffa försoning för henne. Sedan ska hon vara ren igen efter sina blödningar.

Detta är lagen vid barnafödande, både efter en pojkes och en flickas födelse.

⁸ Om hon inte har råd att föra fram ett lamm, ska hon ta två turturduvor eller två unga duvor. Den ena ska vara till brännoffret och den andra till syndoffret. Prästen ska skaffa försoning för henne med dessa, så att hon blir ren igen.’ ”

Planer på att döda Jesus

(Mark 14:1-2; Luk 22:1-2; Joh 11:45-53)

26 När Jesus hade avslutat hela detta tal sa han till sina lärjungar: ² ”Som ni vet börjar påskhögtiden^[a] om två dagar. Då ska Människosonen bli utlämnad och korsfäst.”

³ Under tiden samlades översteprästerna och folkets ledare i översteprästen Kajafas palats ⁴ för att diskutera hur man i hemlighet skulle kunna arrestera Jesus och döda honom. ⁵ ”Men”, sa de till varandra, ”inte under själva påskhögtiden, för det kan leda till upplopp.”

En kvinna smörjer Jesus med dyrbar olja

(Mark 14:3-9; Luk 7:37-38; Joh 12:1-8)

⁶ Jesus var en dag i Betania hos Simon, den spetälske. ⁷ Och medan de åt där tillsammans, kom en kvinna fram till Jesus med en alabasterflaska dyrbar olja, som hon hällde över hans huvud när han låg till bords.

⁸ Lärjungarna blev upprörda och sa: ”Vilket slöseri! ⁹ Oljan kunde man ju ha sålt och fått mycket pengar att ge till de fattiga.”

¹⁰ Men Jesus märkte det och sa: ”Varför kritiserar ni henne? Hon har gjort en god gärning mot mig. ¹¹ De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, men mig kommer ni inte alltid att ha hos er. ¹² Genom att hälla den här oljan över mig har hon förberett min begravning. ¹³ Sannerligen säger jag er: överallt i världen där man förkunnar detta evangelium ska man också berätta om det hon nyss gjorde och komma ihåg henne.”

Judas beslutar att förråda Jesus

(Mark 14:10-11; Luk 22:3-6)

¹⁴ Då gick Judas Iskariot, en av de tolv, till översteprästerna ¹⁵ och frågade: ”Hur mycket betalar ni mig om jag förråder honom?” De gav honom då trettio silvermynt, ¹⁶ och från den stunden sökte Judas efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.

Jesus lärjungar förbereder påskmåltiden

(Mark 14:12-16; Luk 22:7-13)

¹⁷ På första dagen av det osyrade brödets högtid^[b] kom lärjungarna till Jesus och frågade: ”Var vill du att vi ska ordna så att du kan äta påskmåltiden?”

¹⁸ Jesus svarade: ”Gå in i Jerusalem och sök upp en viss man och säg till honom: ’Vår Mästare säger: Min tid närmar sig. Nu vill jag äta påskmåltiden i ditt hus tillsammans med mina lärjungar.’ ” ¹⁹ Hans lärjungar gjorde då som han hade sagt, och de ordnade sedan med påskmåltiden.

Jesus och hans lärjungar äter den sista måltiden

(Mark 14:17-25; Luk 22:17-23; 1 Kor 11:23-25)

²⁰ När kvällen kom slog sig Jesus och de tolv ner vid bordet. ²¹ Och medan de åt sa han: ”Sannerligen säger jag er: en av er kommer att förråda mig.” ²² Då blev de mycket bedrövade, och en efter en frågade de: ”Det är väl inte jag, Herre?”

²³ Han svarade: ”Den som doppade sitt bröd i fatet tillsammans med mig, han är det.^{[c] 24} För Människosonen går bort, som det står skrivet om honom. Men ve den människa som förråder Människosonen! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född.”

²⁵ Då frågade Judas, han som skulle förråda honom: ”Rabbi^[d], det är väl inte mig du menar?” Jesus svarade: ”Du har självt sagt det.”