Johannes 7-8

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Jesus blir hånad av sina bröder

7 Efter detta vandrade Jesus omkring i Galileen. Han ville hålla sig borta från Judeen, eftersom judarna var ute efter att döda honom. ² Men snart var det dags för lövhyddefesten^[a], ³ och Jesus bröder sa till honom: ”Du borde gå härifrån till Judeen, så att också dina lärjungar får se vad du gör. ⁴ Ingen som vill bli känd håller sin verksamhet hemlig. När du nu gör allt detta, så visa dig för världen.” ⁵ Inte ens hans bröder trodde nämligen på honom.

⁶ Men Jesus svarade: ”Tiden har inte kommit för mig än, men för er är det rätt tid när som helst. ⁷ Världen kan inte hata er. Men mig hatar den, eftersom jag vittnar om att dess gärningar är onda. ⁸ Gå ni iväg till högtiden. Jag går ännu inte till den här högtiden, för min tid har inte helt och fullt kommit.” ⁹ Och så stannade han kvar i Galileen.

Jesus undervisar i templet

¹⁰ När bröderna hade gett sig iväg till högtiden gick Jesus sedan dit i hemlighet, inte offentligt. ¹¹ Judarna försökte få tag i honom under högtiden och frågade om någon visste var han var. ¹² Folket pratade mycket om honom i smyg. Några sa: ”Han är en god människa”, medan andra sa: ”Nej, han bedrar folket.” ¹³ Ingen hade mod nog att prata öppet om honom, för alla var rädda för judarna.

¹⁴ Men när halva högtiden redan var över, gick Jesus upp till templet och började undervisa, ¹⁵ och judarna blev förvånade när de hörde honom. De sa: ”Hur kan han veta så mycket om Skrifterna trots att han saknar utbildning?”

¹⁶ Då svarade Jesus dem: ”Min lära är inte min utan hans som har sänt mig. ¹⁷ Om någon vill göra hans vilja, så kommer han att förstå om min undervisning är från Gud eller om jag bara talar av mig själv. ¹⁸ Den som talar av sig själv söker sin egen ära, men den som söker hans ära som har sänt honom talar sanning. Hos honom finns ingen orättfärdighet. ¹⁹ Har inte Mose gett er lagen? Men ingen av er följer lagen. Varför försöker ni döda mig?”

²⁰ Folket svarade: ”Du är besatt av en ond ande! Det är väl ingen som försöker döda dig.”

²¹ Jesus svarade: ”Jag gjorde något som förvånade er mycket. ²² Mose har gett er omskärelsen, fastän den inte kommer från Mose utan från förfäderna, och ni utför omskärelse även på en sabbat. ²³ Om man nu omskär en människa på en sabbat för att inte bryta mot Moses lag, varför retar ni upp er för att jag gjorde någon helt och hållet frisk på sabbaten? ²⁴ Döm inte efter hur saker och ting ser ut, utan fäll en rättvis dom.”

Olika åsikter om vem Jesus är

²⁵ En del av dem som bodde i Jerusalem sa: ”Är det inte den här mannen som de vill döda? ²⁶ Här står han ju helt öppet och undervisar, och ingen säger något till honom. Har rådsmedlemmarna kanske blivit övertygade om att han är Messias? ²⁷ Ändå vet vi varifrån den här mannen är. När Messias kommer ska ingen veta varifrån han är.”

²⁸ Då ropade Jesus där han stod och undervisade i templet: ”Så ni känner mig och vet varifrån jag kommer! Ändå har jag inte kommit av mig själv, utan det finns en som har sänt mig, en som är trovärdig, en som ni inte känner. ²⁹ Men jag känner honom, för jag kommer från honom, och han har sänt mig.”

³⁰ De ville då gripa Jesus genast, men ingen rörde honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit. ³¹ Men många bland folket började tro på honom, och de sa: ”När Messias än kommer kan han väl inte göra fler tecken än denne man har gjort.”

³² När fariseerna fick veta att folket pratade om Jesus i smyg, skickade de och översteprästerna ut några män ur tempelvakten för att gripa honom. ³³ Jesus sa: ”Jag kommer bara att stanna hos er en kort tid till. Sedan ska jag återvända till honom som har sänt mig. ³⁴ Ni ska söka efter mig men inte hitta mig, för där jag är, dit kan ni inte komma.”

³⁵ Då sa judarna till varandra: ”Vart tänker han ta vägen, eftersom vi inte ska kunna hitta honom? Tänker han gå till dem som bor kringspridda bland greker? Ska han undervisa greker? ³⁶ Vad menar han när han säger: ’Ni ska söka efter mig, men inte hitta mig, för där jag är, dit kan ni inte komma’?”

³⁷ På sista dagen, som var lövhyddefestens höjdpunkt, stod Jesus upp och ropade: ”Om någon är törstig så kom till mig och drick! ³⁸ Den som tror på mig, ur hans inre ska strömmar av levande vatten flyta fram såsom det står skrivet^[b].” ³⁹ Med detta menade han Anden, som de som trodde på honom skulle få. Men Anden hade inte kommit än, eftersom Jesus ännu inte hade förhärligats.

⁴⁰ När folket hörde honom säga detta, sa några av dem: ”Han måste vara profeten.^[c]” ⁴¹ Andra sa: ”Han är Messias.” Ytterligare några: ”Nej. Messias ska väl inte komma från Galileen! ⁴² Står det inte i Skriften att Messias ska vara av Davids släkt och komma från Betlehem, småstaden där David bodde?”^{[d] 43} Människorna hade alltså delade meningar om honom. ⁴⁴ Några ville också arrestera honom, men ingen rörde honom.

⁴⁵ Tempelvakterna, som hade skickats ut för att gripa honom, återvände nu till översteprästerna och fariseerna, som frågade dem: ”Varför tog ni inte med honom hit?”

⁴⁶ Men vakterna svarade: ”Aldrig har någon människa talat som han!”

⁴⁷ ”Har ni också blivit vilseledda?” frågade fariseerna. ⁴⁸ ”Finns det någon i rådet eller någon farisé som tror på honom? ⁴⁹ Men folkhopen här vet inget om lagen^[e], och de är förbannade.”

⁵⁰ Då sa Nikodemos, den medlem i rådet som tidigare hade sökt upp Jesus: ⁵¹ ”Är det förenligt med vår lag att förklara någon skyldig innan man har hållit rättegång och hört vad han gör?”

⁵² De svarade: ”Är du också från Galileen? Läs i Skriften så får du se att ingen profet kommer från Galileen.”

Kvinnan som varit otrogen

[⁵³ Sedan gick alla hem var och en till sitt. 8 ¹ Men Jesus gick ut till Olivberget. ² Tidigt nästa morgon var han tillbaka i templet, och snart samlades allt folket omkring honom. Han satte sig då ner för att undervisa dem. ³ Men då kom de skriftlärda och fariseerna med en kvinna som hade tagits på bar gärning när hon var otrogen mot sin man. De ställde henne framför honom, ⁴ och sa: ”Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon var otrogen mot sin man. ⁵ Moses lag säger att sådana ska stenas. Vad anser du?”

⁶ De sa så, då de egentligen var ute efter att få honom att säga något som de kunde anklaga honom för, men Jesus böjde sig bara ner och skrev^[f] på marken med fingret. ⁷ När de fortsatte att kräva ett svar, såg han till slut upp och sa: ”Den av er som är utan synd ska kasta den första stenen på henne.” ⁸ Sedan böjde han sig ner igen och fortsatte att skriva på marken. ⁹ När de hörde det gick de bort, en efter en, de äldsta först. Till sist var det bara kvinnan som stod kvar framför Jesus.

¹⁰ Då såg Jesus upp och sa till henne: ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?”

¹¹ ”Nej, Herre”, svarade hon. Då sa Jesus: ”Jag tänker inte heller döma dig. Gå nu, men synda inte mer.”]^[g]

Jesus är världens ljus

¹² Sedan talade Jesus till dem och sa: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig behöver inte vandra i mörkret utan har livets ljus.”

¹³ Fariseerna sa då: ”Nu vittnar du om dig själv. Ditt vittnesbörd är inte trovärdigt.”

¹⁴ Men Jesus svarade dem: ”Även om jag vittnar om mig själv, är mitt vittnesbörd trovärdigt, för jag vet varifrån jag kommer och vart jag är på väg. Men ni vet inte varifrån jag kommer och vart jag är på väg. ¹⁵ Ni dömer på människors vis, men jag dömer ingen. ¹⁶ Men om jag dömer, så är min dom rätt, eftersom jag inte är ensam. Han som har sänt mig är med mig. ¹⁷ I er egen lag står det ju att två personers vittnesbörd är trovärdigt. ¹⁸ Jag vittnar om mig själv, och också min Fader som har sänt mig vittnar om mig.”

¹⁹ ”Var är din fader?” frågade de då.

Jesus svarade: ”Ni känner varken mig eller min Fader. Om ni kände mig skulle ni känna honom också.”

²⁰ Detta sa Jesus, när han undervisade i templet. Det hände vid kammaren, där offerkistorna stod. Men ingen grep honom, eftersom hans stund ännu inte hade kommit.

Jesus varnar judarna

²¹ Sedan sa Jesus till dem: ”Jag går bort, och ni kommer att söka efter mig, men ni ska dö i er synd. Dit jag går, kan ni inte komma.”

²² Judarna sa då: ”Tänker han begå självmord, eftersom han säger: ’Dit jag går, kan ni inte komma’?”

²³ Men Jesus sa till dem: ”Ni kommer nerifrån, och jag kommer uppifrån. Ni tillhör den här världen, men jag tillhör den inte. ²⁴ Det var därför jag sa att ni ska dö i era synder, för om ni inte tror att jag är den jag är,^[h] då dör ni i era synder.”

²⁵ ”Vem är du då?”, frågade de.

Han svarade: ”Jag är den som jag från början har sagt. ²⁶ Jag har mycket att säga om er och mycket att döma er för. Han som har sänt mig är trovärdig, och vad jag har hört av honom talar jag till världen.” ²⁷ Men de förstod fortfarande inte att han talade med dem om sin Fader.

²⁸ Då sa Jesus: ”När ni har lyft upp^[i] Människosonen, kommer ni att förstå att jag är den jag är^[j] och att jag aldrig gör något av mig själv utan bara talar det som min Fader har lärt mig. ²⁹ Och han som har sänt mig är med mig. Han lämnar mig inte ensam, för jag gör alltid det som han vill.” ³⁰ När Jesus sa detta, var det många som började tro på honom.

Abrahams barn eller djävulens?

³¹ Jesus sa då till de judar som trodde på honom: ”Om ni håller er till mina ord, är ni verkligen mina lärjungar. ³² Ni ska lära känna sanningen och sanningen ska göra er fria.”

³³ Men de sa: ”Vi härstammar från Abraham och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du då säga att vi ska bli fria?”

³⁴ Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag er: var och en som syndar är slav under synden. ³⁵ En slav stannar inte i huset för alltid, men en son stannar för alltid. ³⁶ Så om Sonen gör er fria, då blir ni verkligen fria. ³⁷ Jag vet att ni härstammar från Abraham. Men ändå försöker ni döda mig, eftersom mitt ord inte har nått in i er. ³⁸ Jag berättar för er vad jag har sett hos min Fader, och ni gör vad ni har hört från er far.”

³⁹ ”Vi har Abraham till far”, svarade de då.

Jesus sa: ”Om ni var Abrahams barn skulle ni göra vad Abraham gjorde.^{[k] 40} Men nu försöker ni istället döda mig, mannen som har talat till er sanningen som jag har hört från Gud. Så gjorde inte Abraham. ⁴¹ Ni gör vad er far gjorde.”

De svarade: ”Vi är inte födda utom äktenskapet. Vår far är Gud själv.”

⁴² Men Jesus sa till dem: ”Om Gud var er far, skulle ni älska mig, för jag har utgått och kommit från Gud. Jag har inte kommit av mig själv, utan han har sänt mig. ⁴³ Varför förstår ni inte vad jag säger? Jo, därför att ni inte kan lyssna till mitt ord. ⁴⁴ Ni är barn till djävulen, och ni vill göra det som er far vill. Han var en mördare från början och har aldrig hållit sig till något som är sant, för i honom finns inget sant. När han ljuger talar han sitt eget språk, för han är en lögnare och far till alla lögner. ⁴⁵ Men jag talar sanning, och därför tror ni inte på mig. ⁴⁶ Finns det någon av er som kan bevisa att jag har syndat? Varför tror ni inte på mig, trots att jag talar sanning? ⁴⁷ Men den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud.”

Jesus och Abraham

⁴⁸ Judarna svarade: ”Du är inget annat än en samarier^[l] som är besatt av en ond ande!”

⁴⁹ Men Jesus svarade: ”Nej, jag är inte besatt. Jag ärar min Fader, men ni hånar mig. ⁵⁰ Jag söker inte min egen ära, men det finns en som söker, och det är han som dömer. ⁵¹ Ja, sannerligen säger jag er: den som håller mitt ord ska aldrig i evighet dö.”

⁵² Då sa judarna: ”Nu vet vi att du är besatt av en ond ande. Abraham dog, så också profeterna. Och så säger du att den som håller ditt ord aldrig i evighet ska dö! ⁵³ Du menar alltså att du är större än vår förfader Abraham? Han dog, så också profeterna. Vem tror du att du är?” ⁵⁴ Då svarade Jesus: ”Om jag förhärligar mig själv, så betyder min härlighet ingenting. Men det är min Fader som förhärligar mig, han som ni påstår är er Gud. ⁵⁵ Ändå känner ni honom inte, men jag känner honom. Om jag sa att jag inte känner honom, skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och håller hans ord. ⁵⁶ Er far Abraham gladde sig åt att få se min dag. Och han fick se den och blev glad.”

⁵⁷ Judarna sa: ”Du är inte ens femtio år, hur skulle du ha kunnat se Abraham?”

⁵⁸ Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag er: jag är^[m] – redan innan Abraham ens var född.”

⁵⁹ Då tog de upp stenar för att kasta på honom, men Jesus försvann därifrån och lämnade templet.