Johannes 5-6

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Jesus botar en förlamad man vid Betesda

5 Lite senare gick Jesus till Jerusalem under en av de judiska högtiderna. ² I Jerusalem, nära Fårporten, finns en damm som på hebreiska kallas Betesda^[a], och den har fem pelargångar. ³ Många sjuka, blinda, förlamade och andra handikappade låg i dessa pelargångar [och väntade på att vattnet skulle komma i rörelse. ⁴ En Herrens ängel steg nämligen ner då och då i dammen och rörde om vattnet, och den förste som steg ner i vattnet sedan det blivit omrört blev frisk, vilken sjukdom han än hade.]^[b]

⁵ En av dem som låg där var en man som hade varit förlamad i trettioåtta år. ⁶ När Jesus såg honom ligga där och fick veta att han hade varit sjuk så länge, frågade han honom: ”Vill du bli frisk?”

⁷ ”Herre”, svarade mannen, ”jag har ingen som hjälper mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse. Medan jag fortfarande är på väg, hinner någon annan dit före mig.”

⁸ Då sa Jesus till honom: ”Res dig upp, ta din bädd och gå!” ⁹ Genast blev mannen frisk, och han tog sin bädd och gick iväg.

Men detta hände på sabbaten^[c], ¹⁰ och judarna sa till mannen som hade blivit botad: ”Det är sabbat. Du får inte bära din bädd!”

¹¹ Men mannen svarade: ”Han som gjorde mig frisk sa till mig att ta min bädd och gå.”

¹² Då frågade de honom: ”Vem sa till dig att du skulle ta den och gå?”

¹³ Men mannen visste inte det, för Jesus hade försvunnit därifrån eftersom det var så mycket folk. ¹⁴ Senare fann Jesus mannen i templet och sa till honom: ”Nu är du frisk. Synda inte mer, så att det inte händer dig något värre.”

¹⁵ Då gick mannen och talade om för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk.

Jesus förklarar att han är Guds Son

¹⁶ Från och med nu började judarna förfölja Jesus, eftersom han hade gjort detta på sabbaten. ¹⁷ Men Jesus sa till dem: ”Min Fader är ständigt i arbete, och även jag arbetar.”

¹⁸ Då blev judarna ännu mer ivriga att döda honom, eftersom han inte bara bröt mot sabbatsbudet, utan dessutom talade om Gud som sin Fader och därmed jämställde sig själv med Gud.

¹⁹ Men Jesus svarade dem: ”Ja, sannerligen säger jag er: Sonen kan inte göra något av sig själv. Han gör bara det som han ser sin Fader göra. Det Fadern gör, det gör också Sonen. ²⁰ Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han gör. Och han ska visa honom ännu större ting, så att ni häpnar. ²¹ Så som Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt dem han vill. ²² Fadern dömer ingen utan har överlåtit all dom åt Sonen, ²³ för att alla ska ära Sonen på samma sätt som de ärar Fadern. Men den som inte ärar Sonen, ärar inte heller Fadern, som har sänt honom.

²⁴ Ja, sannerligen säger jag er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han kommer inte att dömas, utan har gått över från döden till livet. ²⁵ Ja, sannerligen säger jag er: det kommer en stund, ja, den är faktiskt redan här, då de döda ska höra Guds Sons röst. Och de som hör den ska få liv. ²⁶ Fadern har liv i sig själv, och han har också gett Sonen liv i sig själv. ²⁷ Han har gett honom makten att döma, eftersom han är Människosonen. ²⁸ Bli inte förvånade. Det kommer en stund då alla som ligger i sina gravar ska höra hans röst ²⁹ och komma ut ur dem. De som har gjort det goda ska uppstå till livet, och de som har gjort det onda ska uppstå till dom.

³⁰ Men jag kan inte göra något av mig själv. Jag dömer utifrån vad jag hör, och min dom är rättvis, eftersom jag inte söker min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.

Vittnesbörd om Jesus

³¹ Om jag vittnar om mig själv, är inte mitt vittnesbörd trovärdigt. ³² Men det finns en annan som vittnar om mig, och jag vet att det han vittnar om mig är trovärdigt. ³³ Ni har ju själva skickat några till Johannes, och han har vittnat för sanningen. ³⁴ Jag har inget behov av någon människas vittnesbörd om mig, men jag berättar detta för att ni ska bli räddade. ³⁵ Johannes var en brinnande lampa som lyste, och ni kunde glädjas åt hans ljus. ³⁶ Jag har ett starkare vittnesbörd än Johannes. För de verk min Fader har gett mig att slutföra och som jag gör, de vittnar om att han har sänt mig. ³⁷ Fadern själv, han som har sänt mig, har också vittnat om mig, men ni har inte hört hans röst eller sett hans gestalt, ³⁸ och hans ord blir inte heller kvar i er, för ni tror inte på honom som han har sänt.

³⁹ Ni forskar i Skrifterna, eftersom ni tror att de ger er evigt liv. Det är just de som vittnar om mig, ⁴⁰ men ni vill inte komma till mig för att få liv.

⁴¹ Jag strävar inte efter att bli ärad av människor, ⁴² men jag vet att ni inte har Guds kärlek inom er. ⁴³ Jag har kommit i min Faders namn, och ni vägrar att ta emot mig. Men om någon kommer i sitt eget namn, då tar ni emot honom. ⁴⁴ Hur skulle ni kunna tro, ni som vill bli ärade av varandra, ni som inte söker ära av honom som ensam är Gud? ⁴⁵ Tänk inte att jag ska anklaga er inför min Fader. Nej, er anklagare är Mose, som ni sätter ert hopp till. ⁴⁶ Om ni trodde på Mose, skulle ni tro på mig, för det är mig han har skrivit om. ⁴⁷ Men eftersom ni inte tror på det han har skrivit, så tror ni väl inte heller på det jag säger?”

Jesus ger mat åt mer än 5 000 personer

(Matt 14:13-21; Mark 6:32-44; Luk 9:10-17)

6 Sedan for Jesus över till andra sidan av Galileiska sjön, som också kallas Tiberiassjön. ² En stor folkmassa följde efter honom, för de hade sett de tecken han gjorde i och med att han botade de sjuka. ³ Jesus gick upp på ett berg och satte sig där med sina lärjungar. ⁴ Det var dagarna före påsk, judarnas stora högtid.

⁵ När Jesus såg sig omkring och märkte att så mycket folk kom till honom, sa han till Filippos: ”Var kan vi köpa bröd så att alla dessa människor får något att äta?” ⁶ Detta sa han för att testa Filippos, för själv visste han vad han skulle göra.

⁷ Filippos svarade: ”Det skulle kosta tvåhundra denarer^[d] för att var och en skulle få åtminstone lite!”

⁸ En annan av hans lärjungar, Andreas, bror till Simon Petrus, sa då: ⁹ ”Det finns en pojke här som har fem kornbröd och två fiskar. Men det räcker ju inte åt så många människor.”

¹⁰ Då sa Jesus: ”Säg åt alla att sätta sig ner.” Det växte mycket gräs där, och de slog sig ner. Antalet män var omkring 5 000. ¹¹ Sedan tog Jesus bröden och tackade Gud och delade ut dem till folket som låg där, och han gav dem av fiskarna så mycket som de ville ha.

¹² När alla hade ätit sig mätta, sa han till sina lärjungar: ”Samla nu ihop det som har blivit över, så att inget förstörs.” ¹³ Det fanns fem kornbröd från början, men när de samlade ihop alla bitar som var över efter måltiden, blev det tolv fulla korgar.

¹⁴ Då det gick upp för folket vilket stort tecken som han hade gjort sa de: ”Han måste vara profeten^[e] som skulle komma till världen!” ¹⁵ Men när Jesus förstod att de tänkte tvinga honom att följa med, så att de kunde göra honom till kung, drog han sig undan i ensamhet högre upp bland bergen.

Jesus går på vattnet

(Matt 14:22-33; Mark 6:45-51)

¹⁶ På kvällen gick hans lärjungar ner till sjön. ¹⁷ De steg i en båt för att åka över till Kafarnaum på andra sidan sjön. Det var nu helt mörkt och Jesus hade fortfarande inte kommit tillbaka. ¹⁸ Det började blåsa kraftigt, och vågorna blev allt högre. ¹⁹ När de hade rott ungefär en halvmil^[f], fick de plötsligt se Jesus komma gående på vattnet och närma sig båten. De blev fruktansvärt rädda, ²⁰ men Jesus sa till dem: ”Det är jag.^[g] Var inte rädda.” ²¹ Då lät de honom komma upp i båten, och strax var båten framme vid den plats dit de var på väg.

Jesus är brödet som ger evigt liv

²² Nästa dag upptäckte folket, som var kvar på andra sidan sjön, att det bara hade funnits en enda båt och att Jesus inte hade följt med sina lärjungar när de for därifrån; de hade åkt iväg ensamma. ²³ Men snart kom flera småbåtar från Tiberias och lade till i närheten av den plats där Herren hade tackat Gud för brödet och alla hade ätit. ²⁴ Och eftersom folket såg att varken Jesus eller hans lärjungar var där, steg de i båtarna och for över sjön till Kafarnaum för att leta efter honom.

²⁵ När de hittade honom på andra sidan sjön, frågade de: ”Rabbi, när kom du hit?”

²⁶ Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag er: ni söker inte efter mig därför att ni har fått se tecken, utan därför att ni fick bröd så att ni kunde äta er mätta. ²⁷ Men arbeta inte för den mat som förgås, utan för den som kan ge er evigt liv, den som Människosonen ska ge er. För Gud Fadern har satt sitt sigill på honom.”

²⁸ Då frågade de: ”Vad ska vi då göra för att det ska vara Guds verk?”

²⁹ Jesus svarade dem: ”Det är Guds verk att ni tror på honom som han har sänt.”

³⁰ De svarade: ”Vad kan du göra för tecken som vi kan se, så att vi kan tro på dig? Vad kan du göra för tecken? ³¹ Våra förfäder åt manna i öknen. Det står ju skrivet: ’Han gav dem bröd från himlen att äta.^[h]’ ”

³² Men Jesus svarade: ”Ja, sannerligen säger jag er: det var inte Mose som gav er brödet från himlen, utan min Fader ger er sant bröd från himlen. ³³ Brödet från Gud är det som kommer ner från himlen och ger världen liv.”

³⁴ ”Herre”, sa de, ”ge oss alltid det brödet!”

³⁵ Då svarade Jesus: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig mer bli hungrig. Och den som tror på mig ska aldrig mer bli törstig. ³⁶ Men som jag redan har sagt er, så tror ni inte trots att ni har sett mig. ³⁷ Alla de som min Fader ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig ska jag aldrig visa bort. ³⁸ Jag har ju inte kommit ner från himlen för att göra min egen vilja utan för att göra hans vilja som har sänt mig. ³⁹ Och detta är hans vilja som har sänt mig, att jag inte ska förlora en enda av dem som han har gett mig, utan att jag ska låta dem uppstå på den sista dagen. ⁴⁰ Detta är min Faders vilja, att alla som ser Sonen och tror på honom ska ha evigt liv. Och jag ska låta dem uppstå på den sista dagen.”

Folket retar sig på vad Jesus säger

⁴¹ Judarna retade sig på att Jesus hade sagt: ”Jag är brödet som har kommit ner från himlen.” ⁴² De sa: ”Det är ju bara Jesus, Josefs son. Vi känner hans föräldrar. Hur kan han då påstå att han har kommit ner från himlen?” ⁴³ Men Jesus svarade: ”Det är ingen idé att ni retar er på detta. ⁴⁴ Ingen kan komma till mig om inte min Fader som har sänt mig drar honom, och jag ska låta honom uppstå på den sista dagen. ⁴⁵ Det står skrivet hos profeterna: ’De ska alla bli undervisade av Gud.’^[i] Och den som lyssnar till min Fader och lär av honom, han kommer till mig. ⁴⁶ Men ingen har någonsin sett Fadern, förutom den som är av Gud; han har sett Fadern.

⁴⁷ Ja, sannerligen säger jag er: den som tror har evigt liv. ⁴⁸ Jag är livets bröd. ⁴⁹ Era förfäder åt manna i öknen, och de dog. ⁵⁰ Men brödet som kommer ner från himlen gör så att den som äter av det inte dör. ⁵¹ Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Om någon äter av det brödet kommer han att leva i evighet. Och brödet jag ska ge er är min kropp. Jag ger den för att världen ska få leva.”

⁵² Folket började då diskutera med varandra och säga: ”Hur ska han kunna ge oss sin kropp att äta?”

⁵³ Men Jesus sa till dem: ”Ja, sannerligen säger jag er: om ni inte äter av Människosonens kropp och dricker av hans blod, så kan ni inte äga liv. ⁵⁴ Den som äter av min kropp och dricker av mitt blod har evigt liv, och jag kommer att låta honom uppstå på den sista dagen. ⁵⁵ För min kropp är verklig mat, och mitt blod är verklig dryck. ⁵⁶ Den som äter av min kropp och dricker av mitt blod förblir i mig och jag i honom. ⁵⁷ Den levande Fadern har sänt mig, och jag lever genom honom. Så ska också den som äter av mig leva genom mig. ⁵⁸ Jag är brödet som har kommit ner från himlen. Det är inte likt det bröd som förfäderna åt och dog. Men den som äter av detta bröd ska leva i evighet.” ⁵⁹ Detta sa Jesus när han undervisade i synagogan i Kafarnaum.

Många av Jesus lärjungar lämnar honom

⁶⁰ Många av hans lärjungar som hörde honom, sa: ”Det här är ett hårt tal! Vem kan stå ut med att höra på honom?”

⁶¹ Men Jesus var väl medveten om att hans lärjungar retade sig på detta, och därför sa han till dem: ”Får det här er att ta anstöt? ⁶² Vad ska ni då tänka när ni får se Människosonen återvända dit upp där han var tidigare? ⁶³ Det är bara Anden som kan ge liv, det fysiska^[j] är inte till någon nytta. Vad jag har talat till er är Ande och liv. ⁶⁴ Men det är några av er som inte tror.” Jesus visste ju från början vilka som inte trodde och vem det var som skulle förråda honom.

⁶⁵ Han fortsatte: ”Det var därför jag sa att ingen kan komma till mig om inte min Fader ger honom det.”

⁶⁶ När han hade sagt detta, drog sig många lärjungar bort från honom och ville inte längre fortsätta med honom.

⁶⁷ Då frågade Jesus de tolv: ”Tänker ni också ge er iväg?”

⁶⁸ Men Simon Petrus svarade: ”Herre, till vem skulle vi gå? Du har det eviga livets ord, ⁶⁹ och vi tror och vet att du är Guds helige.”

⁷⁰ Då sa Jesus: ”Jag har väl själv valt ut er tolv, och ändå är en av er en djävul.” ⁷¹ Den han syftade på var Judas, Simon Iskariots son, en av de tolv, som senare skulle förråda honom.