Add parallel Print Page Options

Elifas vill att Job ska bekänna

Ropa om du vill, men vem ska svara dig? Vem kan du vända dig till?

Bitterhet tar kål på dåren och avund får den oförståndige på fall.

Jag har själv sett hur den som vänder sig bort från Gud kan tyckas ha framgång för stunden, men sedan kommer plötsligt fördärvet.

Hans barn blir lurade, och ingen försvarar dem.

Hans skördar blir stulna, och hans rikedom får släcka andras törst!

Olycka kommer inte utan anledning.

Ändå är människan lika förutbestämd till synd och olycka som eldslågan är bestämd att flamma uppåt, mot skyn.

Om det gällde mig själv skulle jag vädja till Gud och lägga fram min sak för honom.

Han kan göra under, fler än vi kan räkna och större än vi kan förstå.

10 Han sänder regnet över jorden för att vattna åkrarna

11 och ger rikedom till de fattiga och ödmjuka och trygghet till de lidande.

12 Han gör de klokas planer om intet.

13 De kloka går i sina egna fällor.

14 De famlar som blinda och går som i mörker mitt på ljusa dagen.

15 Gud räddar de lidande ur förtryckarnas grepp.

16 Så får till slut den fattige hopp, och orättfärdigheten måste tystna.

17 Den människa som Herren går till rätta med är avundsvärd! Förakta inte hans tillrättavisning!

18 Även om han sårar, så förbinder och botar han igen.

19 Han kommer att rädda dig gång på gång, så att inget ont ska skada dig.

20 Han ska rädda dig från svält i tider av hungersnöd och undan svärdet i krigstid.

21 Du kommer att vara skyddad från förtal och inte behöva oroa dig för framtiden.

22 Tankar på krig och hungersnöd ska inte beröra dig. Vilda djur ska lämna dig i fred.

23 Rovdjur ska inte anfalla dig.

24 Du behöver inte vara orolig för ditt hus, och ingenting ska bli stulet av din egendom.

25 Dina söner kommer att bli många. Dina ättlingar ska grönska som gräset.

26 Du ska få ett långt, lyckligt liv och skördas mogen och i rätt tid. Du ska inte bli skördad förrän tiden är inne.

27 Av erfarenhet har jag funnit att allt detta är sant. För ditt eget bästa, lyssna till mitt råd!

Job svarar Elifas

Då svarade Job:

Tänk om min sorg och bedrövelse kunde vägas!

Den är tyngre än havets sand, och det är därför jag talar så obetänksamt.

För Herren har träffat mig med sina pilar. Djupt in i mitt hjärta har han nått med deras gift. Förskräckelse från Gud har kommit över mig.

Inte skriker den vildåsna som har gräs att äta eller den oxe som har tillräckligt med foder.

Inte äter man smaklös mat utan krydda eller ett ägg utan salt.

Jag avstår hellre än att äta sådant som gör mig sjuk.

8-9 Tänk om Gud ville låta mig få göra det jag mest av allt längtar efter, att få dö under hans hand och bli befriad ur hans fruktansvärda grepp.

10 Det enda som ger mig tröst i all min plåga är att jag inte har förnekat den helige Gudens ord.

11 Varför har jag fortfarande kraft att uthärda? Hur kan jag ha ett sådant tålamod?

12 Är jag känslolös som en sten? Är min kropp gjord av koppar?

13 Finns det något att hoppas på, nu när framgången har tagit slut?

14 Du borde vara vänlig och barmhärtig mot en förtvivlad vän, även om han inte fruktar Herren.

15-18 Mina bröder, ni har visat er vara lika opålitliga som en bäck, som rinner fram när det är is och snö men försvinner när hettan kommer. Karavanerna viker av från vägen för att bli uppfriskade av dess vatten, men när de bara träffar på öken går de under.

19-21 När karavaner från Tema och köpmän från Saba stannar för att få vatten där, är det ute med deras hopp. På samma sätt har mitt hopp till dig gått förlorat. Du vänder dig bort från mig i skräck och vägrar att hjälpa mig.

22 Men varför? Har jag någonsin bett dig om den minsta tjänst? Har jag bett om några gåvor?

23 Har jag någonsin bett dig om hjälp?

24 Allt jag begär är att få ett förnuftigt svar, sedan ska jag vara tyst. Tala om för mig vad jag har gjort för fel!

25-26 Det är smärtsamt att höra sanningen, men din kritik är inte byggd på fakta. Tänker du döma mig bara för att jag helt plötsligt ropade ut min nöd i ren desperation?

27 Det vore som att kasta lott om ett hjälplöst, föräldralöst barn eller som att sälja en vän.

28 Titta på mig! Skulle jag kunna ljuga dig rakt i ansiktet?

29 Sluta med att utgå från att jag är skyldig, för jag är rättfärdig. Var inte så orättvis!

30 Skulle inte jag veta skillnaden mellan rätt och orätt? Skulle jag inte erkänna, om jag hade syndat?

Job frågar Gud

Tänk vad människan måste kämpa här på jorden. Hennes liv är ett enda långt och hårt slavarbete.

Vad hon längtar efter att dagen ska ta slut! Hon arbetar och ser fram mot lönen.

Så har jag genomlidit månader av elände och långa, sömnlösa nätter.

När jag går och lägger mig, tänker jag: 'Om det ändå vore morgon!' och sedan kastar jag mig oroligt av och an ända till gryningen.

Min hud är full av maskar och alldeles mörk. Huden spricker av variga sår.

Mitt liv drar förbi, den ena hopplösa dagen efter den andra.

Mitt liv är som en vindfläkt, och inget gott finns kvar.

Ni ser mig ännu, men inte länge till. Snart är jag död.

Som ett moln upplöses och försvinner, så ska de som dör försvinna för alltid,

10 och för alltid vara borta från hem och familj.

11 Jag måste få ge uttryck åt min ångest! Låt mig få ge utlopp för min bitterhet!

12 Gud, är jag ett monster, eftersom du aldrig kan låta mig vara i fred?

13-14 Till och med när jag försöker få vila i sömnen, plågar du mig med mardrömmar.

15 Jag skulle föredra att bli strypt och dö, hellre än att fortsätta så här.

16 Jag avskyr att leva. Lämna mig ifred, mitt liv är meningslöst!

17 Vad är då en människa, eftersom du går in så för att plåga henne?

18 Måste du syna henne varje morgon och pröva henne varje ögonblick av dagen?

19 Varför kan du inte lämna mig ensam ens för ett ögonblick?

20 Har min synd skadat dig, Gud, du mänsklighetens ordningsman? Varför har du valt mig till måltavla? Har jag blivit en sådan börda för dig?

21 Varför förlåter du inte min synd och låter allt vara glömt? Snart kommer jag att ligga i smutsen och dö, och när du letar efter mig, kommer jag att vara borta.