Job 34-35
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
34 Elihu fortsatte:
2 Hör på mig, ni som är så visa,
lyssna på vad jag säger, ni lärda!
3 Örat prövar orden och tungan maten.
4 Låt oss därför urskilja det rätta,
tillsammans finna ut vad som är gott.
5 Job säger: ”Jag är oskyldig,
men Gud vägrar mig rättvisa.
6 Jag har rätt men betraktas som lögnare,
jag är oskyldig
men får av en pil ett oläkligt sår.”
7 Var finns en människa som Job,
en som dricker hån som vore det vatten,
8 som umgås med dem som gör orätt
och slår följe med de ogudaktiga?
9 Han säger: ”Det är meningslöst för en människa
att försöka behaga Gud.”
10 Hör på mig nu, ni förståndets män!
Fjärran från Gud är ondskans gärningar,
ogudaktiga handlingar från den Väldige.
11 Han vedergäller en människa för hennes gärningar
och ger henne vad hon förtjänar.
12 Det är otänkbart att Gud skulle göra något som är ont,
den Väldige förvränger inte rätten.
13 Vem utnämnde honom till jordens härskare,
vem satte honom över hela världen?
14 Om han ville dra tillbaka sin ande,
ta bort sin livsfläkt,
15 skulle hela mänskligheten förgås
och människan återvända till stoftet.
16 Lyssna nu om du har förstånd,
hör på när jag talar!
17 Kan en som avskyr rättvisan härska?
Tänker du döma den rättfärdige och mäktige,
18 den som säger till en kung: ”Du är värdelös”,
och till stormän: ”Ni är ogudaktiga”,
19 den som inte är partisk till förmån för furstar,
eller favoriserar rika framför fattiga?
Han har skapat dem allesammans.
20 De dör på ett ögonblick, mitt i natten,
folk bävar och förgås,
de starka rycks bort
utan att någon mänsklig hand drabbat dem.
21 Han vakar över människans vägar,
han ser varje steg hon tar.
22 I inget mörker, i ingen djup skugga
kan de som gör orätt gömma sig.
23 Gud behöver inte granska en människa vidare
för att ställa henne till svars.
24 Han krossar de mäktiga utan förhör
och sätter andra i deras ställe.
25 Han känner till deras gärningar,
och en natt förgör han dem
så att de krossas.
26 Han bestraffar dem för deras ogudaktighet
så att alla kan se det,
27 för de har vänt sig bort från honom
och inte brytt sig om hans vägar.
28 Det fick de fattiga att ropa till honom,
och han hör de nödställdas rop.
29 Men om han tiger, vem kan då döma honom?
Om han döljer sitt ansikte,
vem kan då se honom?
Där är både folk och enskilda individer lika.[a]
30 Han hindrar den ogudaktige från att regera
och lägga ut snaror för folket.
31 Har någon sagt till sin Gud:
”Jag har syndat och ska inte göra det mer?
32 Lär mig det jag inte ser, och om jag har gjort fel
så ska jag inte göra så igen.”
33 Ska Gud forma sin rättvisa efter din vilja,
trots att du förkastar honom?
Du får avgöra, inte jag!
Tala om vad du vet!
34 Förståndiga män säger,
kloka män som hör mig:
35 Job talar utan kunskap,
hans ord saknar insikt.
36 Måtte Job bli prövad till det yttersta
för att han svarar som en som gör orätt!
37 Till sina synder lägger han nu också uppror:
Föraktfullt klappar han i händerna åt oss
och yttrar sig ännu mer emot Gud.
35 Elihu fortsatte:
2 Menar du att detta är rätt?
Du säger: ”Gud kan rättfärdiga mig.”[b]
3 Du frågar: ”Till vad gagn är detta för dig,
vad vinner jag på att avhålla mig från synd?”
4 Jag ska svara dig
och dina vänner med dig.
5 Se upp mot himlen,
betrakta molnen högt över dig!
6 Om du syndar, vad rör det honom?
Om dina synder är många, vad gör det honom?
7 Eller om du är rättfärdig, vad ger det honom?
Vad får han av dig?
8 Din ondska kan bara beröra en annan människa,
liksom din rättfärdighet bara människobarn.
9 Man klagar över allt förtryck,
vädjar om befrielse från de starkas välde.
10 Men ingen frågar: ”Var finns Gud, min Skapare,
som låter sång ljuda i natten,[c]
11 han som lär oss mer än markens djur
och ger oss mer vishet än åt himlens fåglar?”[d]
12 De ropar, men han svarar inte
på grund av de ondas arrogans.
13 Nej, Gud hör inte deras tomma bön,
den Väldige noterar den inte.[e]
14 Du kan säga att du inte kan se honom,
men din sak ligger framför honom,
och du ska vänta på honom.
15 Nu när han aldrig straffar i sin vrede
och inte det minsta lägger märke till synden,
16 öppnar Job sin mun för tomt prat
och upprepar ord utan att ha kunskap.
Notas al pie
- 34:29 Innebörden i grundtexten är osäker, och delar av översättningen av verserna är högst osäkra, t.ex. sista satsen i v. 29.
- 35:2 ff. Grundtextens innebörd är osäker.
- 35:10 Eller: …som ger styrka i natten.
- 35:11 Eller: han som lär oss genom markens djur, ger oss vishet genom himlens fåglar.
- 35:13 Grundtextens innebörd är osäker.
Job 34-35
Svenska 1917
34 Och Elihu tog till orda och sade:
2 Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.
3 Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.
4 Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.
5 Se, Job har sagt: »Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.
6 Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit.»
7 Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,
8 han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.
9 Ty han säger: »Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud.»
10 Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!
11 Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.
12 Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.
13 Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?
14 Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,
15 då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.
16 Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.
17 Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?
18 Får man då säga till en konung: »Du ogärningsman», eller till en furste: »Du ogudaktige»?
19 Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.
20 I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.
21 Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.
22 Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.
23 Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.
24 Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.
25 Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.
26 Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,
27 eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.
28 De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.
29 Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,
30 när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?
31 Kan man väl säga till Gud: »Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.
32 Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer.»
33 Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.
34 Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:
35 »Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd.»
36 Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.
37 Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.
35 Och Elihu tog till orda och sade:
2 Menar du att sådant är riktigt? Kan du påstå att du har rätt mot Gud,
3 du som frågar vad rättfärdighet gagnar dig, vad den båtar dig mer än synd?
4 Svar härpå vill jag giva dig, jag ock dina vänner med dig.
5 Skåda upp mot himmelen och se, betrakta skyarna, som gå där högt över dig.
6 Om du syndar, vad gör du väl honom därmed? Och om dina överträdelser äro många, vad skadar du honom därmed?
7 Eller om du är rättfärdig, vad giver du honom, och vad undfår han av din hand?
8 Nej, för din like kunde din ogudaktighet något betyda och för en människoson din rättfärdighet.
9 Väl klagar man, när våldsgärningarna äro många, man ropar om hjälp mot de övermäktigas arm;
10 men ingen frågar: »Var är min Gud, min skapare, han som låter lovsånger ljuda mitt i natten,
11 han som giver oss insikt framför markens djur och vishet framför himmelens fåglar?»
12 Därför är det man får ropa utan svar om skydd mot de ondas övermod.
13 Se, på fåfängliga böner hör icke Gud, den Allsmäktige aktar icke på slikt;
14 allra minst, när du påstår att du icke får skåda honom, att du måste vänta på honom, fastän saken är uppenbar.
15 Och nu menar du att hans vrede ej håller någon räfst, och att han föga bekymrar sig om människors övermod?
16 Ja, till fåfängligt tal spärrar Job upp sin mun, utan insikt talar han stora ord.
Apostlagärningarna 15:1-21
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Möte med apostlarna i Jerusalem
15 Några kom då från Judeen och började lära bröderna att de inte kunde bli räddade om de inte lät omskära sig[a] som seden var enligt Mose. 2 Men Paulus och Barnabas gick emot dem vilket ledde till ständiga diskussioner och bråk. Till slut bestämde därför de troende att man skulle låta Paulus och Barnabas och några till resa upp till Jerusalem för att reda ut saken med apostlarna och församlingsledarna där. 3 Församlingen utrustade dem för resan och de gav sig iväg genom Fenikien och Samarien där de berättade om hedningar som hade vänt om, vilket gjorde de troende mycket glada.
4 När de kom fram till Jerusalem, blev de mottagna av församlingen och apostlarna och ledarna. Paulus och Barnabas berättade sedan om vad Gud hade gjort genom dem. 5 Men då reste sig några från fariseernas parti som blivit troende och förklarade att hedningarna måste omskäras och krävas följa Moses lag.
6 Apostlarna och församlingsledarna höll därför ett särskilt möte om den här frågan. 7 Efter en lång diskussion reste sig Petrus och sa: ”Bröder, ni vet att Gud för länge sedan utsåg mig bland er till att förkunna evangelium för hedningar, så att de också skulle kunna tro. 8 Och Gud som känner allas hjärtan har visat att han har tagit emot dem genom att ge dem den heliga Anden precis som till oss. 9 Gud har inte gjort någon skillnad mellan oss och dem utan renade deras hjärtan genom tron. 10 Varför vill ni då utmana Gud och lägga ett ok på lärjungarnas axlar som varken vi eller våra förfäder har kunnat bära? 11 Nej, vi tror att alla, både vi och de, blir räddade genom vår Herre Jesus nåd.”
12 Efter det blev det tyst på diskussionen och alla lyssnade till Barnabas och Paulus när de berättade om de tecken och under som Gud hade gjort genom dem bland andra folk.
13 När de hade slutat, reste sig Jakob[b] och sa: ”Bröder, lyssna på mig! 14 Simon[c] har berättat hur Gud för första gången såg till att han fick ett eget folk bland hedningarna. 15 Det stämmer väl överens med det budskap som står skrivet hos profeterna:
16 ’Sedan ska jag vända tillbaka
och bygga upp Davids fallna hydda.[d]
Jag ska resa upp det som ligger i ruiner,
17 så att alla andra människor kan söka Herren,
alla de folk över vilka mitt namn har utropats.[e]
Så säger Herren, som gjorde allt detta
18 känt för länge sedan.’[f]
19 Jag anser därför att vi inte ska ställa så många krav på hedningar som vänder sig till Gud. 20 Det räcker med att vi skriver till dem att de ska låta bli att äta sådant som orenats genom avgudadyrkan, att de ska avhålla sig från sexuell omoral och från att äta kött från kvävda djur samt blod.[g] 21 För Mose har man förkunnat överallt i alla städer under alla tider och han läses i synagogorna varje sabbat.”
Read full chapterNotas al pie
- 15:1 Jfr 1 Mos 17:9-14.
- 15:13 Se not till 12:17.
- 15:14 Petrus hette från början Simon, men Jesus gav honom namnet Petrus, som betyder klippa.
- 15:16 Eller: fallna tält.
- 15:17 Att utropa ens namn över någon var ett sätt att uttrycka äganderätt
- 15:18 Se Am 9:11-12 och Jes 45:21.
- 15:20 Dessa regler skulle underlätta gemenskapen mellan troende judar och icke-judar. Reglerna gällde alla folk eftersom Gud redan hade gett dem till Noa. Moses lag kom många hundra år senare. Jfr 1 Mos 9:1-7.
Apostlagärningarna 15:1-21
Svenska 1917
15 Men från Judeen kommo några män ditned och lärde bröderna så: »Om I icke låten omskära eder, såsom Moses har stadgat, så kunnen I icke bliva frälsta.»
2 Då uppstod söndring, och Paulus och Barnabas kommo i ett ganska skarpt ordskifte med dem. Det bestämdes därför, att Paulus och Barnabas och några andra av dem skulle, för denna tvistefrågas skull, fara upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem.
3 Och församlingen utrustade dem för resan, och de foro genom Fenicien och Samarien och förtäljde utförligt om hedningarnas omvändelse och gjorde därmed alla bröderna stor glädje.
4 När de sedan kommo fram till Jerusalem, mottogos de av församlingen och av apostlarna och de äldste och omtalade huru stora ting Gud hade gjort med dem.
5 Men några ifrån fariséernas parti, vilka hade kommit till tro, stodo upp och sade att man borde omskära dem och bjuda dem att hålla Moses' lag.
6 Då trädde apostlarna och de äldste tillsammans för att överlägga om denna sak.
7 Och sedan man länge hade förhandlat därom, stod Petrus upp och sade till dem: »Mina bröder, I veten själva att Gud, för lång tid sedan, bland eder utvalde mig att vara den genom vilkens mun hedningarna skulle få höra evangelii ord och komma till tro.
8 Och Gud, som känner allas hjärtan, gav dem sitt vittnesbörd, därigenom att han lät dem, likaväl som oss, undfå den helige Ande.
9 Och han gjorde ingen åtskillnad mellan oss och dem, i det att han genom tron renade deras hjärtan.
10 Varför fresten I då nu Gud, genom att på lärjungarnas hals vilja lägga ett ok som varken våra fäder eller vi hava förmått bära?
11 Vi tro ju fastmer att det är genom Herren Jesu nåd som vi bliva frälsta, vi likaväl som de.»
12 Då teg hela menigheten, och man hörde på Barnabas och Paulus, som förtäljde om huru stora tecken och under Gud genom dem hade gjort bland hedningarna.
13 När de hade slutat att tala, tog Jakob till orda och sade: »Mina bröder, hören mig.
14 Simeon har förtäljt huru Gud först så skickade, att han bland hedningarna fick ett folk som kunde kallas efter hans namn.
15 Därmed stämmer ock överens vad profeterna hava talat; ty så är skrivet:
16 'Därefter skall jag komma tillbaka och åter bygga upp Davids förfallna hydda; ja, dess ruiner skall jag bygga upp och så upprätta den igen,
17 för att ock övriga människor skola söka Herren, alla hedningar som hava uppkallats efter mitt namn. Så säger Herren, han som skall göra detta,
18 såsom han ock har vetat det förut av evighet.'
19 Därför är min mening att man icke bör betunga sådana som hava varit hedningar, men omvänt sig till Gud,
20 utan allenast skriva till dem att de skola avhålla sig från avgudastyggelser och från otukt och från köttet av förkvävda djur och från blod.
21 Ty Moses har av ålder sina förkunnare i alla städer, då han ju var sabbat föreläses i synagogorna.»
Read full chapterSwedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.