Jeremia 38-41

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Jeremia befrias

38 Shefatja, Mattans son, Gedalja, Pashchurs son, Jukal, Shelemjas son, och Pashchur, Malkias son, hörde Jeremia säga till allt folket: ² ”Så säger Herren: ’Den som blir kvar i denna stad ska dö genom svärd, hunger eller pest, men den som överlämnar sig till kaldéerna får behålla sitt liv som byte, han får leva.’ ³ Så säger Herren: ’Denna stad ska överlämnas åt den babyloniske kungen, och han ska inta den.’ ”

⁴ Då sa furstarna till kungen: ”Den mannen måste dö. Han gör ju soldaterna som finns kvar i denna stad och allt folket missmodiga, när han talar så till dem. Denne man söker inte folkets väl utan dess fördärv.”

⁵ Kung Sidkia svarade: ”Gör vad ni vill med honom. Kungen kan inte hindra er.”^{[a] 6} De tog då Jeremia och kastade honom i kungasonen Malkias brunn på vaktgården. De sänkte ner Jeremia med rep. Det fanns inget vatten i brunnen, bara gyttja, som Jeremia sjönk ner i.

⁷ Nubiern Eved-Melek, en hovman som befann sig i kungapalatset, hörde att Jeremia kastats ner i brunnen. Kungen satt då i Benjaminporten. ⁸ Eved-Melek gick ut från kungapalatset och sa till kungen: ⁹ ”Min herre och kung, dessa män har gjort illa i allt som de gjort mot profeten Jeremia, som de sänkt ner i brunnen. Där kommer han att svälta ihjäl, för det finns inte längre något bröd i staden.”

¹⁰ Kungen befallde då nubiern Eved-Melek att ta med sig trettio^[b] män och dra upp Jeremia så att han inte skulle dö. ¹¹ Eved-Melek tog med sig männen till ett förråd under kungapalatsets skattkammare, tog därifrån trasor och utslitna kläder och sänkte ner dem med rep till Jeremia i brunnen. ¹² Nubiern Eved-Melek sa till Jeremia: ”Lägg trasorna och de utslitna kläderna under armarna, mellan dem och repet.” Jeremia gjorde så, ¹³ och de drog upp honom med repen ur brunnen. Jeremia fick sedan stanna på vaktgården.

Jeremia och Sidkia

¹⁴ Kung Sidkia skickade efter profeten Jeremia och lät hämta honom till sig vid tredje ingången till Herrens hus. Kungen sa till Jeremia: ”Det är något jag vill fråga dig om. Dölj inget för mig.” ¹⁵ Jeremia svarade Sidkia: ”Om jag säger dig något, kommer du då inte att döda mig? Och om jag ger dig ett råd kommer du inte att lyssna på mig.” ¹⁶ Kung Sidkia svor då i hemlighet en ed till Jeremia och sa: ”Så sant Herren lever, han som gett oss livet, jag ska inte döda dig eller överlämna dig åt dem som är ute efter ditt liv.”

¹⁷ Då sa Jeremia till Sidkia: ”Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: ’Om du överlämnar dig åt den babyloniske kungens furstar ska du få leva, och denna stad ska inte brännas ner, utan du och din familj ska få leva. ¹⁸ Men om du inte överlämnar dig åt den babyloniske kungens furstar, ska denna stad ges i kaldéernas händer, och de ska bränna ner den, och du själv ska inte kunna komma undan dem.’ ”

¹⁹ Kung Sidkia sa till Jeremia: ”Jag är rädd för dem från Juda som gått över till kaldéerna, att man ska överlämna mig åt dem och de ska misshandla mig.” ²⁰ Jeremia svarade: ”De kommer inte att överlämna dig. Lyssna nu bara till Herren, till det jag säger dig. Då ska det gå dig väl och ditt liv kommer att skonas. ²¹ Men om du vägrar kapitulera, är detta vad Herren har uppenbarat för mig: ²² Alla kvinnor som finns kvar i Juda kungs palats ska föras ut till den babyloniske kungens furstar. Dessa kvinnor ska säga:

²³ Alla dina hustrur och barn ska föras ut till kaldéerna, och du ska inte komma undan dem. Du kommer att bli tillfångatagen av kungen av Babylonien, och denna stad kommer att brännas ner.”

²⁴ Då sa Sidkia till Jeremia: ”Låt inte någon få veta om detta samtal, så att du inte riskerar att dö. ²⁵ Om furstarna får höra att jag har talat med dig, kommer de till dig och säger: ’Tala om för oss vad du sa till kungen! Dölj ingenting för oss, annars dödar vi dig. Berätta också vad kungen sa till dig!’ ²⁶ Då ska du bara säga till dem: ’Jag vädjade till kungen att inte sända mig tillbaka till Jonatans hus, för att dö där.’ ”

²⁷ Så kom alla furstarna till Jeremia och frågade ut honom. Han svarade precis som kungen hade befallt honom, och sedan sa de inget mer. Ingen hade ju hört samtalet. ²⁸ Jeremia blev kvar på vaktgården, till den dag då Jerusalem intogs.

Nebukadnessar intar Jerusalem

(2 Kung 25:1-12; Jer 52:4-16)

39 Det var i den tionde månaden under kung Sidkias nionde regeringsår, som kung Nebukadnessar och hela hans armé drog mot Jerusalem och belägrade det. ² I Sidkias elfte regeringsår, på den nionde dagen i fjärde månaden, stormades stadsmuren. ³ Den babyloniske kungens furstar kom in och satte sig i Mittporten: Nergalsareser, Samgar, Nebusarsekim, överste hovmannen, Nergalsareser, överste magern, och alla den babyloniske kungens furstar.^[c]

⁴ När judakungen Sidkia och hans soldater såg dem, flydde de och lämnade staden under natten, genom den kungliga trädgården och porten mellan de två murarna. Man tog vägen mot Jordandalen. ⁵ Men den kaldeiska armén förföljde dem och tog Sidkia till fånga på Jerikoslätten. De grep honom och förde honom till Nebukadnessar, kungen av Babylonien, som var i Rivla i Hamat, där denne dömde honom. ⁶ Den babyloniske kungen lät avrätta Sidkias söner i Rivla inför hans ögon, likaså lät den babyloniske kungen avrätta alla de förnäma männen i Juda. ⁷ Sedan lät han sticka ut ögonen på Sidkia och band honom med kopparkedjor och förde bort honom till Babylon.

⁸ Kaldéerna brände ner kungapalatset och folkets hus och rev ner Jerusalems murar. ⁹ Resten av folket som var kvar i staden och de deserterade fördes bort till Babylonien av Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, likaså återstoden av befolkningen.^{[d] 10} Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, lämnade kvar i Juda land bara några av de allra fattigaste, som ingenting hade, och gav dem nu vingårdar och åkrar.

¹¹ Nebukadnessar, kungen av Babylonien, gav Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, följande befallning angående Jeremia: ¹² ”Ta väl vara på honom, vaka över honom och gör honom inget ont. Ge honom vad han vill ha.” ¹³ Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, och Nebushasban, överste hovmannen, Nergalsareser, överste magern^[e], och den babyloniske kungens alla övriga ämbetsmän ¹⁴ skickade då efter Jeremia och lät hämta honom från vaktgården. De överlämnade honom till Gedalja, son till Achikam och sonson till Shafan, för att denne skulle föra hem honom^[f]. Han fick bo bland folket.

¹⁵ Herrens ord kom till Jeremia medan han ännu var kvar som fånge på vaktgården: ¹⁶ ”Gå och säg till nubiern Eved-Melek: ’Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: Jag ska låta det gå i uppfyllelse som jag talat mot denna stad, till dess olycka, inte lycka, och det ska ske inför dina ögon på den dagen. ¹⁷ Men dig ska jag rädda den dagen, säger Herren. Du ska inte överlämnas åt dem du är rädd för. ¹⁸ Jag ska låta dig komma undan, du ska inte falla för svärd utan får behålla livet, därför att du förtröstade på mig, säger Herren.’ ”

Efter Jerusalems fall

(40:1—45:5)

Jeremia får stanna i hemlandet

40 Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren efter att Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, hade släppt honom fri i Rama. Denne hade låtit hämta Jeremia, som var bunden med kedjor bland fångarna från Jerusalem och Juda som skulle föras bort till Babylonien.

² När befälhavaren för livgardet hämtade Jeremia sa han till honom: ”Herren, din Gud, har talat om olycka över denna plats, ³ och Herren har låtit den komma och gjort som han hade förutsagt. Ni har syndat mot Herren och inte lyssnat till honom. Det är därför detta har hänt er. ⁴ Idag befriar jag dig från dina handbojor. Om du vill följa med mig till Babylonien, så gör det. Jag ska vaka över dig. Men om du inte vill följa med mig till Babylonien, så behöver du det inte. Hela landet ligger öppet för dig, och du kan gå varthelst du finner rätt och gott att gå.” ⁵ Men när Jeremia inte vände sig för att gå, sa han: ”Vänd tillbaka till Gedalja, Achikams son och Shafans sonson, som kungen i Babylonien har satt över Juda städer, och stanna där hos honom och folket, eller gå dit du finner rätt att gå.” Befälhavaren för livgardet gav honom färdkost och gåvor och lät honom gå.^{[g] 6} Jeremia kom så till Gedalja, Achikams son, i Mispa och bodde hos honom och dem som lämnats kvar i landet.

Gedalja mördas

(2 Kung 25:22-26)

⁷ Befälhavarna för armén på landsbygden och deras män fick höra att kungen av Babylonien hade satt Gedalja, Achikams son, över landet och gett honom ansvaret för män, kvinnor och barn, de fattiga i landet som inte hade förts bort till Babylonien. ⁸ De kom då till Gedalja i Mispa: Ismael, Netanjas son, Jochanan och Jonatan, Kareachs söner, Seraja, Tanchumets son, netofatiten Ofajs söner och Jesanja, maakatitens son, och deras män. ⁹ Gedalja, Achikams son och Shafans sonson, gav dem och deras män sin ed och sa: ”Var inte rädda för att tjäna kaldéerna. Stanna här i landet och tjäna kungen av Babylonien, så ska det gå väl för er. ¹⁰ Jag kommer själv att stanna kvar i Mispa för de kaldéers skull som kommer till oss. Skörda vin, sommarfrukt och oliver och lägg upp förråd. Stanna i de städer ni tagit i besittning.”

¹¹ Också alla de judar som fanns i Moab och bland ammoniterna, i Edom och i andra länder hörde att den babyloniske kungen hade låtit några av folket i Juda bli kvar och att han satt Gedalja, Achikams son och Shafans sonson, över dem. ¹² Alla dessa judar återvände då från de platser de hade skingrats till och kom till Juda land, till Gedalja i Mispa. De skördade en riklig skörd av vin och frukt.

¹³ Jochanan, Kareachs son, och befälhavarna för armén på landsbygden kom till Gedalja i Mispa ¹⁴ och sa till honom: ”Du vet väl att Baalis, ammoniternas kung, har sänt Ismael, Netanjas son, för att mörda dig?” Men Gedalja, Achikams son, trodde dem inte. ¹⁵ Då sa Jochanan, Kareachs son, i hemlighet till Gedalja: ”Låt mig gå och döda Ismael, Netanjas son. Ingen ska få veta det. Varför skulle han ta ditt liv och alla judar skingras som har samlats hos dig och det som är kvar av Juda utplånas?”

¹⁶ Men Gedalja, Achikams son, sa till Jochanan, Kareachs son: ”Nej, gör inte det, för du ljuger om Ismael.”

41 Men i sjunde månaden kom Ismael, Netanjas son och Elishamas sonson, som var av kunglig släkt och en av hovmännen, med tio män till Gedalja, Achikams son, i Mispa. Medan de åt tillsammans ² reste sig Ismael, Netanjas son, och hans tio män, drog sina svärd och dödade Gedalja, son till Achikam och sonson till Shafan, han som den babyloniske kungen satt över landet. ³ Sedan dödade Ismael också alla judar som var hos Gedalja i Mispa, samt de kaldeiska soldater som befann sig där.

⁴ Dagen efter mordet på Gedalja, innan någon ännu visste om det, ⁵ kom åttio män från Shekem, Shilo och Samaria. De hade rakat av sig skägget, rivit sönder sina kläder och ristat sig. De hade med sig matoffer och rökelse, som de skulle bära fram i Herrens hus. ⁶ Ismael, Netanjas son, gick ut från Mispa för att möta dem och grät medan han gick. När han mötte dem sa han: ”Kom med till Gedalja, Achikams son!”

⁷ När de hade kommit in i staden, dödade Ismael, Netanjas son, och hans män dem och kastade dem i en brunn. ⁸ Men bland dem var tio män som sa till Ismael: ”Döda oss inte, för ute på fältet har vi gömt undan vete, korn, olja och honung.” Då lät han bli att döda dem med de övriga. ⁹ Brunnen, som Ismael hade kastat de mäns kroppar i som han dödat förutom Gedalja, var den brunn som kung Asa hade låtit göra i försvar mot Basha, Israels kung. Den fyllde nu Ismael, Netanjas son, med de döda.

¹⁰ Ismael tog till fånga allt folk som var kvar i Mispa, kungadöttrarna och allt annat folk som var kvar där och som Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, hade anförtrott åt Gedalja, Achikams son. Ismael, Netanjas son, tillfångatog dem och drog bort för att gå över till ammoniterna.

¹¹ Men när Jochanan, Kareachs son, och de andra arméofficerarna som var med honom fick höra om allt det onda Ismael, Netanjas son, hade gjort, ¹² tog de alla sina män och gav sig iväg för att strida mot Ismael, Netanjas son. De fick tag i honom vid den stora dammen i Givon. ¹³ När allt folket Ismael hade med sig såg Jochanan, Kareachs son, och de andra arméofficerarna, blev de glada. ¹⁴ Allt folk som Ismael hade tagit till fånga från Mispa vände sig och gick över till Jochanan, Kareachs son. ¹⁵ Men Ismael, Netanjas son, flydde undan Jochanan med åtta av sina män och tog sig till ammoniterna.

Flykten till Egypten, som Jeremia varnar för

¹⁶ Jochanan, Kareachs son, och arméofficerarna som var med honom, tog med sig resten av folket, alla som Ismael, Netanjas son, hade fört bort från Mispa som fångar efter att ha mördat Gedalja, Achikams son: soldater, kvinnor, barn och hovmän som han hade hämtat tillbaka från Givon. ¹⁷ De gav sig av och stannade i Gerut^[h] Kimham i närheten av Betlehem, för att sedan fortsätta vidare till Egypten ¹⁸ undan kaldéerna. De var rädda för dem, eftersom Ismael, Netanjas son, hade dödat Gedalja, Achikams son, som kungen av Babylonien hade satt över landet.