Jeremia 18-19

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Man vill tysta Jeremia

18 Här följer ett annat budskap till Jeremia från Herren:

² Gå ner till krukmakarens verkstad, så ska jag tala till dig där!

³ Jag gjorde som han sa till mig och hittade krukmakaren i arbete vid sin drejskiva.

⁴ Men krukan som han höll på att forma blev inte som han hade tänkt sig. Därför gjorde han en klump av den och började om igen.

⁵ Då sa Herren:

⁶ Kan inte jag göra med Israel som krukmakaren har gjort med sin lera? Precis som leran han formar är ni i min hand.

⁷ När jag avgör om ett bestämt land eller ett särskilt rike ska förgöras

⁸ och folket då omvänder sig från sin ondska, ska jag inte förgöra det som jag planerat.

⁹ Om jag lovar att jag ska göra ett bestämt land starkt och mäktigt,

¹⁰ och folket då vänder sig bort från mig och vägrar att lyda, då ändrar jag mig och välsignar inte det landet som jag sagt att jag skulle.

¹¹ Gå därför och varna hela Juda och Jerusalem och säg: Hör Herrens ord. Jag planerar att låta er få uppleva olycka i stället för välsignelse. Vänd om, var och en av er, från era onda vägar och gör det som är rätt!

¹² Men de svarade: Du predikar i onödan. Vi tänker inte göra det Gud säger. Vi kommer att fortsätta att leva precis som vi vill, fria från tvång, i vår envishet och ondska!

¹³ Då sa Herren: Inte ens bland hedningarna har man hört något sådant! Mitt folk har gjort något som är så fruktansvärt att man inte kan förstå det.

¹⁴ Snön smälter aldrig högst uppe på bergen i Libanon. De kalla, friska strömmarna från klipporna på berget Hermon torkar aldrig ut.

¹⁵ Dem kan man lita på. Men se på mitt folk! De har övergett mig och vänt sig till döda avgudar som får dem att falla där de går fram på sina gamla och osäkra stigar.

¹⁶ Därför ska deras land bli ödelagt. Alla som passerar genom det ska gapa av förvåning och skaka på huvudet åt den förödelse som drabbat det.

¹⁷ Jag ska förskingra mitt folk framför fienden, som östanvinden blåser upp damm. Under alla deras olyckor ska jag vända dem ryggen och vägra att befatta mig med deras nöd.

¹⁸ Då sa folket: Kom, nu gör vi slut på Jeremia. Vi har våra egna präster, visa män och profeter och behöver inga råd från honom. Låt oss täppa till munnen på honom, så att han inte längre kan opponera sig mot oss eller besvära oss igen!

¹⁹ Herre, hjälp mig! Se vad de planerar att göra med mig!

²⁰ Ska de få löna gott med ont? De har lagt ut en fälla för att döda mig, fastän jag har talat väl om dem inför dig och försökt försvara dem mot din vrede.

²¹ Herre, låt deras barn svälta ihjäl och överlämna dem själva åt svärdet. Låt deras hustrur bli änkor och barnlösa! Låt deras män dö i epidemier och deras unga män i strid!

²² Låt mig få höra skriken från deras hem, när soldater plötsligt anfaller dem. De har grävt en grop som de räknar med att jag ska falla i, och de har lagt fällor där jag ska gå.

²³ Herre, du känner till hur de planerar att mörda mig. Förlåt dem inte och utplåna inte deras synd, utan låt dem förgås, och handla mot dem i din vrede.

Jerusalem ska krossas som en kruka

^1-2 Herren sa: Köp dig en lerkruka och gå till Hinnoms sons dal, till Lerskärvsporten. Ta med dig några av de äldste bland folket och några av de äldsta prästerna, och berätta för dem vad jag säger till dig.

³ Sedan talade Herren till dem och sa: Lyssna till Herrens ord, ni kungar i Juda och ni invånare i Jerusalem! Herren, härskarornas Gud, Israels Gud, säger: Jag ska låta en olycka komma över denna plats, så fruktansvärd att de som hör om den inte kommer att tro sina öron.

⁴ Israel har nämligen övergett mig och förvandlat den här dalen till en plats för ondska och ogudaktighet. Folket tänder rökelse till sina avgudar, avgudar som varken denna generation eller dess förfäder eller Juda kungar tidigare har tillbett, och de har fyllt den här platsen med oskyldiga barns blod.

⁵ De har byggt stora altaren till Baal, och där bränner de sina söner som brännoffer, något som jag aldrig befallt dem att göra eller ens haft i mina tankar!

⁶ Den dag ska komma, säger Herren, när den här dalen inte längre ska kallas Tofet eller Hinnoms sons dal utan Slaktdalen.

⁷ Jag ska göra Judas och Jerusalems planer om intet. Jag ska låta de anfallande trupperna döda er här och lämna era döda kroppar till mat åt gamar och vilda djur.

⁸ Jag ska sopa bort Jerusalem från jorden, så att alla som går förbi ska häpna över vad jag har gjort med staden.

⁹ Jag kommer att se till att era fiender belägrar staden till dess alla livsmedel är slut och de som är instängda börjar äta sina egna.

¹⁰ Jeremia, slå nu sönder lerkrukan du bär med dig, medan männen i ditt sällskap ser på.

¹¹ Säg till dem: Så här säger Herren, härskarornas Gud: På samma sätt ska jag slå sönder Jerusalem med alla dess invånare. De ska spridas ut som dessa skärvor, och liksom den här lerkrukan inte kan bli hel igen kan inte heller de bli det. Det ska inte finnas tillräckligt med utrymme för deras gravar, utan deras kroppar ska kastas i högar i dalen.

¹² Och som det blir här i dalen, kommer det att bli i Jerusalem. Jag ska nämligen också fylla Jerusalem med döda kroppar.

¹³ Varje hus där rökelse har tänts på taken till era stjärngudar och varje plats där dryckesoffer hällts ut åt dem, kommer jag att betrakta som oren.

¹⁴ När Jeremia kom tillbaka från Tofet, där han hade förmedlat detta budskap, stannade han framför Herrens tempel och sa till folket:

¹⁵ Härskarornas och Israels Gud säger: Jag ska låta all den olycka jag förutsagt komma över den här staden och dess omgivningar, därför att ni så envist vägrat att lyssna till mig.