Synen med fikonen

24 Herren lät mig se den här synen: Två korgar med fikon stod framför Herrens tempel. Detta var efter att Nebukadnessar, kungen av Babylonien, hade tagit Jojakims son Jekonja, kungen av Juda, till fånga och fört bort honom, tillsammans med furstarna i Juda, hantverkarna och smederna, från Jerusalem till Babylonien. ² I den ena korgen fanns det mycket goda fikon från årets första skörd. I den andra fanns mycket dåliga fikon, alltför dåliga att äta.

³ Då frågade Herren: ”Vad ser du, Jeremia?” Jag svarade: ”Fikon. De goda fikonen är mycket goda, men de dåliga är mycket dåliga, alltför dåliga att äta.”

⁴ Då kom Herrens ord till mig: ⁵ ”Så säger Herren, Israels Gud: ’Så som jag ser på dessa goda fikon, ser jag med välvilja på dem som förts bort från Juda, dem som jag skickat härifrån till kaldéerna. ⁶ Jag ska välvilligt vaka över dem och leda dem tillbaka till detta land. Jag ska bygga upp dem, inte bryta ner dem, plantera dem och inte dra upp dem igen. ⁷ Jag ska ge dem en insikt om att jag är Herren. De ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud, för de ska helhjärtat återvända till mig.

⁸ Men som de dåliga fikonen som är alltför dåliga att äta, säger Herren, så ska jag behandla Sidkia, kungen i Juda, och hans furstar och de överlevande från Jerusalem, de som är kvar här i landet och de som bor i Egypten. ⁹ Jag ska göra dem till en skräckbild för alla riken på jorden, till en skam och ett ordspråk, till nidvisa och förbannelse på alla platser dit jag förvisar dem. ¹⁰ Jag ska låta dem drabbas av svärd, hungersnöd och sjukdomar, tills de är utrotade från landet som jag gav dem och deras förfäder.’ ”

Profetia om fångenskapen i Babylonien

25 Det här ordet om hela folket i Juda kom till Jeremia under Jojakims, Josias sons, fjärde regeringsår som var Nebukadnessars, den babyloniske kungens, första regeringsår.

² Detta talade profeten Jeremia till hela folket i Juda och till alla Jerusalems invånare: ³ Sedan Josias, Amons sons, trettonde regeringsår och fram till idag, under tjugotre år, har Herrens ord kommit till mig. Jag har gång på gång talat till er, men ni har inte lyssnat. ⁴ Gång på gång har Herren under årens lopp sänt er sina profeter, men ni har vägrat att lyssna till dem ⁵ när de sagt: ”Vänd om, var och en från sin onda väg och från allt ont ni gör. Då får ni bo kvar i landet, som Herren för alltid har gett er och era förfäder. ⁶ Följ inte andra gudar, tjäna och tillbe dem inte. Provocera inte min vrede med det ni själva har gjort! Då låter jag ingen olycka drabba er.”

⁷ ”Men ni har inte velat lyssna på mig, säger Herren. Ni har provocerat min vrede med det ni själva har gjort, till er egen olycka.”

⁸ Så säger därför härskarornas Herre: ”Därför att ni inte lyssnat till mig ⁹ ska jag samla alla stammar från norr, säger Herren, och min tjänare Nebukadnessar, kungen av Babylonien. Jag ska låta dem välla in över detta land och dess invånare och över alla de andra folken runt omkring. Och jag ska utsätta dem för förintelse, låta dem bli till åtlöje och krossas för alltid. ¹⁰ Jag ska göra slut på glada röster och jubelrop, rop för brudgum och brud, kvarnens ljud och lampans ljus. ¹¹ Hela detta land ska bli öde och övergivet. Dessa folk ska tjäna kungen av Babylonien i sjuttio år.

¹² När de sjuttio åren har gått, ska jag straffa kungen av Babylonien och hans folk för deras synd, säger Herren. Jag ska också göra kaldéernas land till en ödemark för alltid. ¹³ Jag ska låta allt jag talat mot detta land gå i uppfyllelse, allt som står skrivet i den här boken, som Jeremia har profeterat mot folken. ¹⁴ Också de ska få tjäna många folk och stora kungar, och jag ska vedergälla dem efter deras gärningar, för allt vad de gjort.”

Herrens vredesbägare

¹⁵ För så sa Herren, Israels Gud, till mig: ”Ta denna vinbägare med vredesvin ur min hand, och låt alla folk jag sänder dig till dricka ur den. ¹⁶ De ska dricka sig redlösa och galna på grund av det svärd som jag ska sända ibland dem.”

¹⁷ Jag tog då bägaren från Herrens hand och lät alla folk som Herren sänt mig till dricka ur den: ¹⁸ Jerusalem och städerna i Juda, dess kungar och furstar, för att ödelägga dem, göra dem till förskräckelse, hån och förbannelse, så som de är i dag, ¹⁹ farao, kungen av Egypten, hans tjänare, furstar och hela hans folk, ²⁰ alla främmande folk, alla kungarna i Us och alla kungarna i filistéernas land, i Ashkelon, Gaza, Ekron och vad som fanns kvar av Ashdod, ²¹ Edom, Moab, ammoniterna, ²² alla kungarna i Tyros, alla kungarna i Sidon och kungarna i kustländerna på andra sidan havet, ²³ Dedan, Tema, Bus och alla med kantklippt hår^[a], ²⁴ alla kungarna i Arabien, alla kungarna över de främmande folk som bor i öknen, ²⁵ alla kungarna i Simri, alla kungarna i Elam och alla kungarna i Medien, ²⁶ samt alla kungarna i norr, både nära och fjärran ifrån varandra, alla kungariken i världen, över hela jorden. Kungen Sheshak^[b] ska sedan dricka efter dem.

²⁷ ”Du ska säga till dem: ’Så säger härskarornas Herre, Israels Gud: Drick tills ni är druckna och spyr och faller omkull så att ni inte kan resa er mer på grund av det svärd jag sänder bland er.’ ²⁸ Och om de vägrar att ta emot bägaren ur din hand och dricka, ska du säga: Så säger härskarornas Herre: ’Ni måste dricka! ²⁹ Se, den stad som är uppkallad efter mitt namn ska jag låta vara den första att drabbas av olyckan. Skulle då ni få gå fria från straffet? Nej, ni ska inte komma undan straffet. Jag ska kalla fram ett svärd mot alla som bor på jorden, säger härskarornas Herre.’

³⁰ Du ska profetera allt det här mot dem och säga till dem:

³² Så säger härskarornas Herre:

³³ På den dagen ska de som Herren dödat fylla jorden från den ena ändan till den andra. Ingen ska sörja dem eller samla upp dem eller begrava dem, utan de ska bli till gödsel på marken.

Jeremia en hårsmån från döden

26 När Jojakim, Josias son, hade blivit kung över Juda kom detta ord från Herren: ² ”Så säger Herren: Ställ dig på förgården till Herrens hus och tala till alla från Juda städer, dem som kommit för att tillbe i Herrens hus. Tala till dem allt jag befaller dig att tala och utelämna inte ett ord. ³ Det kan hända att de lyssnar och vänder om var och en från sin onda väg. Då ska jag ångra det onda som jag tänkt sända över dem för deras onda gärningars skull. ⁴ Säg till dem: ’Så säger Herren: Om ni inte lyssnar till mig och lyder den lag som jag har gett er, ⁵ och om ni inte lyssnar till mina tjänare profeterna som jag gång på gång har sänt till er, fastän ni inte har lyssnat, ⁶ då ska jag göra med detta hus som med Shilo och göra denna stad till en förbannelse bland alla jordens folk.’ ”

⁷ Prästerna, profeterna och allt folket hörde Jeremia tala allt detta i Herrens hus. ⁸ När Jeremia hade avslutat sitt tal och sagt allt Herren hade befallt honom att säga till folket, grep prästerna, profeterna och allt folket honom och sa: ”Du ska dö! ⁹ Hur kan du profetera i Herrens namn att det ska gå för detta hus som det gick för Shilo och att denna stad ska bli ödelagd, så att ingen kan bo här?” Allt folket samlades kring Jeremia i Herrens hus.

¹⁰ När furstarna i Juda hörde vad som pågick, gick de från kungapalatset bort till Herrens hus och tog plats vid Herrens nya port. ¹¹ Prästerna och profeterna sa då till furstarna och till allt folket: ”Denne man ska dömas till döden! Ni har ju med era egna öron hört honom profetera mot den här staden.”

¹² Jeremia svarade då alla furstarna och allt folket: ”Det var Herren som sände mig för att profetera mot detta tempel och mot den här staden allt det ni har hört. ¹³ Ändra nu era levnadssätt och gärningar och lyssna till Herren, er Gud, så ska Herren ångra det onda som han uttalat mot er. ¹⁴ Vad mig beträffar så är jag i ert våld. Gör med mig vad ni anser vara gott och rätt. ¹⁵ Men det ska ni veta att om ni dödar mig drar ni oskyldigt blod över er, över denna stad och dem som bor här. För Herren har faktiskt sänt mig till er för att tala allt detta.”

¹⁶ Då sa furstarna och allt folket till prästerna och profeterna: ”Denne man förtjänar inte att dömas till döden, för han har talat till oss i Herrens, vår Guds, namn.”

¹⁷ Då trädde några av landets äldste fram och talade till hela det församlade folket:

¹⁸ ”Mika från Moreshet profeterade medan Hiskia var kung i Juda och sa då till folket: ’Så säger härskarornas Herre:

¹⁹ Men dödade kung Hiskia av Juda och Judas folk honom? Fruktade inte och vädjade inte Hiskia till Herren, så att Herren ångrade sig och inte gjorde det onda han hade uttalat mot dem? Och nu håller vi själva på med att dra något mycket ont över oss!”

Profeten Uria

²⁰ Där fanns också en annan man, Shemajas son Uria från Kirjat-Jearim, som profeterade i Herrens namn mot denna stad och detta land, precis som Jeremia gjorde. ²¹ Men när kung Jojakim och alla hans officerare och furstar hörde vad han sa, försökte kungen döda honom. Men Uria fick höra det och blev rädd och flydde till Egypten. ²² Då skickade kung Jojakim några män till Egypten: Akbors son Elnatan, tillsammans med några andra. ²³ De hämtade Uria från Egypten och förde honom till kung Jojakim, som lät döda honom med svärd och kasta hans kropp på den allmänna begravningsplatsen.

²⁴ Men Achikam, Shafans son, stod på Jeremias sida så att han inte utlämnades till folket för att dödas.

Regler för församlingens liv

2 Men du ska tala om vad den sunda läran förutsätter. ² De äldre männen ska uppträda nyktert, värdigt, visa självbehärskning och vara sunda i tro, kärlek och tålamod.

³ Också de äldre kvinnorna ska uppträda på ett värdigt sätt. De ska inte sprida skvaller och inte dricka för mycket vin, utan lära ut det som är gott. ⁴ De ska lära de yngre kvinnorna att älska sin man och sina barn, ⁵ att vara självbehärskade, rena, att sköta sitt hem, vara goda och underordna sig sin man, så att ingen hånar Guds ord.

⁶ På samma sätt ska du uppmana de unga männen att visa självbehärskning. ⁷ Var också själv ett föredöme för dem genom att göra gott. Din undervisning ska vara uppriktig och seriös. ⁸ Håll dig till sunt tal, så att du inte kan kritiseras för något. Då måste dina motståndare skämmas, eftersom de inte hittar något ont att säga om oss.

⁹ Uppmana slavarna att underordna sig sina herrar i allt, så att de lyder dem i allt utan att säga emot. ¹⁰ De får inte stjäla något utan ska alltid vara goda och pålitliga, så att de på alla sätt gör Guds, vår Frälsares, lära attraktiv.

¹¹ Guds nåd har uppenbarats till räddning för alla människor. ¹² Den lär oss att säga nej till ett gudlöst liv och till de begär som världen lockar med, och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den här tidsåldern, ¹³ medan vi ser fram emot det lyckliga hoppet, att vår stora Gud och Frälsare, Jesus Kristus, ska komma i sin härlighet. ¹⁴ Han offrade sig själv för oss för att köpa oss fria från all laglöshet och rena åt sig ett eget folk, ett folk som strävar efter att göra det som är gott.

¹⁵ På detta sätt ska du tala, uppmuntra och tillrättavisa med stor auktoritet. Låt ingen se ner på dig.