Add parallel Print Page Options

Jeremia sätts i stocken

20 När prästen Pashur, Immers son, som var förste uppsyningsman i Herrens tempel, hörde vad Jeremia sa,

grep han honom, piskade honom och satte honom sedan i stocken vid Benjaminsporten, nära templet.

Där lät han honom sitta hela natten.När Pashur följande dag släppte Jeremia, sa denne: Pashur, Herren har gett dig ett nytt namn. Från och med nu kommer han att kalla dig 'Mannen som lever i skräck'.

Herren kommer nämligen att sända skräck över dig och dina vänner, och du kommer att få se dem dödas av fiendens svärd. Jag ska överlämna Juda till kungen i Babylon, säger Herren, och han ska ta detta folk som slavar dit och låta dem dö där.

Jag kommer att låta era fiender plundra Jerusalem. Alla ryktbara skatter i staden, de dyrbara juvelerna och allt guld och silver, ska föras bort till Babylon.

Och beträffande dig, Pashur, kommer du och din familj och alla i ditt hushåll att bli slavar i Babylon. Du och alla de som du har ljugit för när du profeterade att allt skulle bli bra kommer att dö där.

Sedan sa jag: Herre, du bedrog mig, när du lovade mig din hjälp. Jag måste ge dem dina budskap därför att du är starkare än jag. Men nu har jag blivit till åtlöje i hela staden, och alla hånar mig.

Inte en enda gång har du låtit mig få tala om välstånd och lycka till dem. Alltid handlar det om olycka, fara och förstörelse. Inte underligt att de alltid hånar mig och gör sig lustiga över mitt namn, så snart det nämns.

Men jag kan inte sluta! För om jag säger att jag aldrig mer ska nämna Herrens namn, aldrig mer tala i ditt namn, då blir dina ord som en brinnande eld som gör att jag inte kan tiga längre.

10 Ändå hör jag deras hotfulla viskningar överallt, och jag är rädd. Vi ska anmäla dig, säger de. Till och med de som var mina vänner bevakar mig och väntar på ett misstag. Han kommer att falla på eget grepp, och då ska vi få vår hämnd, säger de.

11 Men Herren står som en stark stridsman vid min sida. Inför honom, den mäktige och fruktansvärde, ska de bäva. De kan inte besegra mig. De kommer att skämmas och bli förödmjukade för all framtid.

12 Härskarornas Herre, du som vet vilka de rättfärdiga är och som prövar hjärta och sinne, låt mig få se din hämnd på dem! Jag har överlämnat min sak åt dig.

13 Sjung till Herrens ära och prisa hans namn! Han befriar den fattige och eländige från hans förtryckare!

14 Men förbannelse vilar ändå över den dag då jag föddes!

15 Det vilar en förbannelse över den man som meddelade min far nyheten att han fått en son.

16 Utplåna den budbäraren på samma sätt som Herren ödelade de gamla städerna utan förbarmande. Plåga honom ständigt med krig och svärd,

17 därför att han inte dödade mig vid min födelse! Om jag ändå hade fått dö i moderlivet och det hade fått bli min grav!

18 Varför blev jag någonsin född? Mitt liv har ju inte varit annat än olycka, sorg och skam.

Herren tillmötesgår inte kungen

1-2 Kung Sidkia sände Pashur, Malkias son, och prästen Sefanja, Maasejas son, till Jeremia och bad honom: Be Herren att hjälpa oss. Nebukadnessar, kungen i Babylon, har förklarat krig mot oss! Kanske vill Herren vara barmhärtig mot oss, göra ett under som i gamla tider och tvinga Nebukadnessar att dra tillbaka sina trupper.

3-4 Jeremia svarade dem med ord från Herren: Gå tillbaka till kung Sidkia och ge honom det här budskapet från Israels Gud: Jag ska göra alla era vapen odugliga mot kungen i Babylon och mot kaldeerna, som belägrar er. Jag tänker leda era fiender rakt in i hjärtat av staden,

och jag själv ska strida mot er, för jag är mycket vred.

Jag ska sända en fruktansvärd pest över denna stad, och både människor och djur ska dö.

Till slut tänker jag till och med överlämna kung Sidkia och alla som finns kvar i staden i den babyloniske kungen Nebukadnessars händer att förgöras utan nåd och förbarmande.

Säg till detta folk, säger Herren: Se, jag låter er nu välja mellan vägen som leder till liv och vägen som leder till död!

Stanna kvar här i Jerusalem och dö, slagna av era fiender eller dödade av svält och pest, eller gå ut och överlämna er åt kaldeernas armé och överlev!

10 Jag har vänt mitt ansikte mot den här staden. Jag kommer att vara dess fiende och inte dess vän, säger Herren. Jerusalem ska bli intaget av kungen i Babylon, och han ska förvandla staden till aska.

11 Till kungen i Juda säger Herren:

12 Jag är beredd att döma dig för alla dina onda gärningar. Skynda dig! Ge rättvisa åt dem du dömer. Börja att göra det rätta innan min eld kommer över dig med lågor som ingen kan släcka.

13 Jag ska strida mot Jerusalem, som skryter och säger: 'Vi är trygga. Ingen kan komma åt oss här!'

14 Jag ska själv utplåna er på grund av er synd, säger Herren. Jag ska tända en eld som ska bränna upp allt i sin väg.

20 När prästen Pashchur, Immers son, som var föreståndare i Herrens hus, hörde Jeremia profetera detta, lät han prygla profeten Jeremia och satte honom sedan i stocken vid Övre Benjaminsporten till Herrens hus. När Pashchur följande dag släppte loss Jeremia ur stocken, sa Jeremia till honom: ”Herren kallar dig inte Pashchur utan Magor Missaviv[a]. För så säger Herren: ’Jag ska göra dig till skräck för dig själv och för alla dina vänner. Du kommer att få se dem falla för sina fienders svärd. Jag ska överlämna hela Juda till kungen av Babylonien, och han ska föra dem bort till Babylonien och döda dem med svärd. Denna stads alla rikedomar, all egendom och alla dyrbarheter och Judas kungars alla skatter ska jag ge i deras fienders hand. De ska ta det som byte och föra bort det till Babylon. Och själv ska du, Pashchur, och alla som bor i ditt hus hamna i fångenskap. Du ska komma till Babylon, och där ska du dö och begravas, du och alla dina vänner som du har profeterat lögn för.’ ”

Jeremias klagan

Herre, du lurade mig,
    och jag lät mig luras.
Du var för stark för mig,
    du besegrade mig.
Jag har blivit till ständigt åtlöje,
    alla hånar mig.
För varje gång jag ska säga något måste jag ropa
    och skrika om våld och förstörelse.
Herrens ord har gjort att jag
    ständigt utsatts för spe och hån.
Men när jag tänker:
    ”Jag ska inte tänka på honom
och inte mer tala i hans namn,”
    då blir det som om det brann en eld inom mig,
instängd i mitt innersta.
    Jag försöker stå emot,
men jag kan inte.
10     Jag hör många viska:
”Skräck från alla håll, ange honom!
    Vi ska ange honom.”
Alla som stått mig nära
    väntar på att jag ska falla.
”Kanske kommer han att låta sig luras,
    så att vi får övertaget
och kan få vår hämnd på honom.”

11 Men Herren står vid min sida
    som en stark stridsman.
Därför ska mina förföljare komma på fall.
    De kan inte besegra mig.
De kommer att skämmas
    och bli utan framgång,
förödmjukade för all framtid
    så att det aldrig ska glömmas.
12 Härskarornas Herre, du som prövar den rättfärdige,
    du som ser hjärta och sinne,
låt mig få se dig ta hämnd på dem!
    Jag har överlämnat min sak åt dig.

13 Sjung till Herrens ära,
    prisa Herren!
Han räddar den fattige
    ur de ondas hand.

14 Förbannad den dag då jag föddes!
    Låt inte den dag bli välsignad då min mor födde mig!
15 Förbannad den man
    som meddelade min far nyheten
att han fått en son,
    och gjorde honom så glad.
16 Låt det gå den mannen på samma sätt
    som det gick de städer
som Herren ödelade utan förbarmande.
    Låt honom få höra klagan på morgonen
och stridsrop vid middagstid,
17     därför att han inte dödade mig i moderlivet,
så att min mor hade fått bli min grav
    och hennes livmoder havande för alltid.
18 Varför blev jag någonsin född,
    för att se elände och sorg
och sluta mina dagar i skam?

Herrens ord till kung Sidkia

21 Detta är det ord som kom till Jeremia från Herren, när kung Sidkia sände Pashchur, Malkias son, och prästen Sefanja, Maasejas son, till honom för att säga: ”Fråga Herren för vår räkning, för Nebukadnessar, kungen av Babylonien, har förklarat krig mot oss! Kanske vill Herren göra under för oss, som han gjorde i gångna tider, så att kungen drar sig tillbaka.”

Jeremia svarade dem: ”Säg till Sidkia: ’Så säger Herren, Israels Gud: Jag ska göra alla era vapen odugliga i er strid mot kungen av Babylon och mot kaldéerna, som belägrar er. Jag ska samla dem inne i denna stad, och jag ska själv strida mot er med utsträckt hand och stark arm, i vrede, raseri och stor förbittring. Jag ska slå invånarna i denna stad, och både människor och djur ska dö i en svår pest. Därefter, säger Herren, ska jag överlämna Sidkia, Judas kung, och alla hans tjänare och allt folk som finns kvar i denna stad och som överlevt pesten, svärdet och hungersnöden, åt den babyloniske kungen Nebukadnessar och åt deras fiender som är ute efter deras liv. Han ska slå ner dem med svärd, utan att skona dem, utan medlidande, utan förbarmande.’

Säg till detta folk: ’Så säger Herren: Nu låter jag er välja mellan vägen till livet och vägen till döden. Den som stannar kvar här i denna stad ska dö genom svärd, svält och pest. Men den som går ut och överlämnar sig åt kaldéerna som belägrar er får överleva med sitt liv som byte. 10 Jag har vänt mitt ansikte mot den här staden, till olycka, inte lycka, säger Herren. Den ska överlämnas åt kungen av Babylonien, och han ska bränna ner den.’

Herrens ord till Juda kungar

11 Till kungahuset i Juda:

Hör Herrens ord, 12 Davids ätt! Så säger Herren:

’Handla i rättvisa varje morgon,
    rädda den plundrade ur förtryckarens våld.
Annars bryter min vrede ut som en eld som ingen kan släcka,
    för era onda gärningars skull.
13 Jag är emot dig, som bor i dalen,
    du klippa på slätten, säger Herren,
ni som säger: ”Vem kan komma mot oss?
    Vem kan tränga in i våra boningar?”
14 Jag ska straffa er
    så som era gärningar förtjänar,
säger Herren.
    Jag ska tända en eld i skogen
som ska sprida sig och bränna upp allt.’ ”

Footnotes

  1. 20:3 Namnet betyder skräck från alla håll.

Därför uppmanar jag dig med största allvar inför Gud och inför Jesus Kristus, som en dag ska döma levande och döda, när han kommer för att upprätta sitt rike:

Var alltid ivrig att predika Guds ord så fort du får en möjlighet, både när det passar sig och när det inte passar sig. Tillrättavisa och bestraffa människor när det behövs, och uppmuntra dem att göra det som är rätt. Och undervisa dem alltid med stort tålamod i Guds ord.

Det kommer nämligen en tid när människor inte kommer att lyssna till sanningen. I stället kommer de att gå runt och leta efter lärare som bara förkunnar sådant som de själva vill höra.

De kommer inte att vilja lyssna till vad Guds ord säger och utan att ens reflektera följer de de mest fantastiska idéer.

Du måste hålla dig vaken och se upp för alla dessa faror. Var inte rädd för att lida för Herren. Led andra till Kristus! Lämna inget ogjort av det du är satt att göra.

För egen del kommer jag inte att finnas här till din hjälp så länge till. Min tid är på väg att rinna ut och min dödsstund närmar sig.

Länge och intensivt har jag kämpat den goda kampen för min Herre, och i allt har jag varit trogen mot honom. Men nu är den kampen snart över, jag har sprungit mitt lopp och får vila.

En segerkrans väntar på mig i himlen. Herren, den rättfärdige domaren, ska på den stora dag då han kommer tillbaka ge mig den som ett tecken på att jag har nått målet och för alltid tillhör honom. Detta gäller inte bara mig, utan alla som med iver ser fram emot hans återkomst.

Upplysningar och förmaningar

Försök att komma hit så snart du kan,

10 för Demas har lämnat mig. Han älskade detta livets goda och for till Thessalonike. Crescens har rest till Galatien och Titus till Dalmatien.

11 Det är bara Lukas som är kvar hos mig. Ta med dig Markus när du kommer, för jag behöver honom.

12 Tychikos är inte heller här, för jag har skickat honom till Efesos.

13 Se till att du tar med dig min rock som jag lämnade i Troas hos broder Karpos. Ta också med dig böckerna och framför allt pergamentrullarna när du kommer.

14 Kopparsmeden Alexandros har gjort mig mycket ont. Herren kommer att straffa honom.

15 Håll ögonen på honom, för han har kämpat emot allt vad vi har sagt.

16 Första gången jag ställdes inför domstolen var det ingen här som hjälpte mig. Alla drog sig undan. Jag hoppas att de inte ska bli straffade för det.

17 Men Herren stod vid min sida och gav mig mod att tala en hel predikan så att människor från hela världen fick höra det glada budskapet. Och han räddade mig från dödens käftar.

18 Ja, Herren ska fortsätta att bevara mig från allt ont, tills han för mig in i sitt himmelska rike. Äran tillhör Gud i evigheternas evigheter. Amen.

19 Hälsa Prisca och Aquila och de som bor hos Onesiforos.

20 Erastos stannade i Korinth, och jag var tvungen att lämna Trofimos i Miletos, för han blev sjuk.

21 Försök att komma hit före vintern. Euboulos hälsar, liksom Pudens, Linos, Claudia och alla de andra.

22 Herren Jesus Kristus är med din ande. Nåd till er alla.FarvälPaulus

Jag befaller dig inför Gud och Kristus Jesus, som ska döma levande och döda, och inför hans uppenbarelse och hans rike: förkunna budskapet. Träd fram i tid och otid, bestraffa, tillrättavisa och uppmuntra, med stort tålamod och vägledning.

Det kommer en tid då människor inte längre ska acceptera den sunda läran. I stället ska de samla människor omkring sig som bara undervisar sådant de vill höra och som kliar dem i öronen. De ska vägra att lyssna till sanningen och vända sig till myter.

Men var lugn och sansad i alla lägen, var beredd att lida, sprid evangeliet. Gör allt det som du har fått i uppdrag att göra.

Själv håller jag redan på att offras som ett drickoffer för Gud, det är dags för mig att bryta upp. Jag har kämpat min kamp väl, jag har sprungit klart mitt lopp, och jag har bevarat tron. Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans, som Herren, den rättvise domaren, ska ge mig på den dagen, och inte bara mig utan alla som längtar efter att han ska komma tillbaka.

Personliga anvisningar

Försök att komma hit så snart du kan. 10 Demas har av kärlek till den här världen övergett mig och rest till Thessalonike. Crescens har rest till Galatien och Titus till Dalmatien. 11 Det är bara Lukas som är kvar hos mig. Ta med dig Markus, för han är till stor hjälp i mitt arbete. 12 Tychikos har jag skickat till Efesos. 13 När du kommer, ta med dig manteln som jag lämnade hos Karpos i Troas. Ta också med dig böckerna och framför allt pergamentrullarna.

14 Smeden Alexandros har orsakat mig mycket ont, men Herren ska straffa honom för vad han har gjort. 15 Akta dig för honom, för han har gått till hård attack mot vårt budskap. 16 När jag försvarade mig för första gången, var det ingen som kom till min hjälp, utan alla övergav mig. Jag hoppas att de inte ska bli straffade för det. 17 Men Herren var med mig och gav mig kraft, för att evangeliet genom mig skulle nå till alla folk. Och jag räddades ur lejonets gap. 18 Herren ska rädda mig från allt ont och föra mig till sitt himmelska rike. Hans är äran i all evighet, amen.

Sluthälsning

19 Hälsa Prisca och Aquila och alla som tillhör Onesiforos hus. 20 Erastos stannade i Korinth, och Trofimos lämnade jag i Miletos, eftersom han var sjuk.

21 Försök att komma hit före vintern. Euboulos, Pudens, Linos, Claudia och alla de troende hälsar till dig.

22 Herren är med din ande.

Nåd åt er alla.