Jakobsbrevet 1-5
Svenska 1917
1 Jakob, Guds och Herrens, Jesu Kristi, tjänare, hälsar de tolv stammar som bo kringspridda bland folken.
2 Mina bröder, hållen det för idel glädje, när I kommen i allahanda frestelser,
3 och veten, att om eder tro håller provet, så verkar detta ståndaktighet.
4 Och låten ståndaktigheten hava med sig fullkomlighet i gärning, så att I ären fullkomliga, utan fel och utan brist i något stycke.
5 Men om någon av eder brister i vishet, så må han utbedja sig sådan från Gud, som giver åt alla villigt och utan hårda ord, och den skall bliva honom given.
6 Men han bedje i tro, utan att tvivla; ty den som tvivlar är lik havets våg, som drives omkring av vinden och kastas hit och dit.
7 En sådan människa må icke tänka att hon skall få något från Herren --
8 en människa med delad håg, en som går ostadigt fram på alla sina vägar.
9 Den broder som lever i ringhet berömme sig av sin höghet.
10 Den åter som är rik berömme sig av sin ringhet, ty såsom gräsets blomster skall han förgås.
11 Solen går upp med sin brännande hetta och förtorkar gräset, och dess blomster faller av, och dess fägring förgår; så skall ock den rike förvissna mitt i sin ävlan.
12 Salig är den man som är ståndaktig i frestelsen; ty när han har bestått sitt prov, skall han få livets krona, vilken Gud har lovat åt dem som älska honom.
13 Ingen säge, när han bliver frestad, att det är från Gud som hans frestelse kommer; ty såsom Gud icke kan frestas av något ont, så frestar han icke heller någon.
14 Nej, närhelst någon frestas, så är det av sin egen begärelse som han drages och lockas.
15 Sedan, när begärelsen har blivit havande, föder hon synd, och när synden har blivit fullmogen, framföder hon död.
16 Faren icke vilse, mina älskade bröder.
17 Idel goda gåvor och idel fullkomliga skänker komma ned ovanifrån, från himlaljusens Fader, hos vilken ingen förändring äger rum och ingen växling av ljus och mörker.
18 Efter sitt eget beslut födde han oss till liv genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstling av de varelser han har skapat.
19 Det veten I, mina älskade bröder. Men var människa vare snar till att höra och sen till att tala och sen till vrede.
20 Ty en mans vrede kommer icke åstad vad rätt är inför Gud.
21 Skaffen därför bort all orenhet och all ondska som finnes kvar, och mottagen med saktmod det ord som är plantat i eder, och som kan frälsa edra själar.
22 Men varen ordets görare, och icke allenast dess hörare, eljest bedragen I eder själva.
23 Ty om någon är ordets hörare, men icke dess görare, så är han lik en man som betraktar sitt ansikte i en spegel:
24 när han har betraktat sig däri, går han sin väg och förgäter strax hurudan han var.
25 Men den som skådar in i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och förbliver därvid och icke är en glömsk hörare, utan en verklig görare, han varder salig i sin gärning.
26 Om någon menar sig tjäna Gud och icke tyglar sin tunga, utan bedrager sitt hjärta, så är hans gudstjänst intet värd.
27 En gudstjänst, som är ren och obesmittad inför Gud och Fadern, är det att vårda sig om fader- och moderlösa barn och änkor i deras bedrövelse, och att hålla sig obefläckad av världen.
2 Mina bröder, menen icke att tron på vår Herre Jesus Kristus, den förhärligade, kan stå tillsammans med att hava anseende till personen.
2 Om till exempel i eder församling inträder en man med guldring på fingret och i präktiga kläder, och jämte honom inträder en fattig man i smutsiga kläder,
3 och I då vänden edra blickar till den som bär de präktiga kläderna och sägen till honom: »Sitt du här på denna goda plats», men däremot sägen till den fattige: »Stå du där», eller: »Sätt dig därnere vid min fotapall» --
4 haven I icke då kommit i strid med eder själva och blivit domare som döma efter orätta grunder?
5 Hören, mina älskade bröder: Har icke Gud utvald just dem som i världens ögon äro fattiga till att bliva rika i tro, och att få till arvedel det rike han har lovat åt dem som älska honom?
6 I åter haven visat förakt för den fattige. Är det då icke de rika som förtrycka eder, och är det icke just de, som draga eder inför domstolarna?
7 Är det icke de, som smäda det goda namn som är nämnt över eder?
8 Om I, såsom skriften bjuder, fullgören den konungsliga lagen: »Du skall älska din nästa såsom dig själv», då gören I visserligen väl.
9 Men om I haven anseende till personen, så begån I synd och bliven av lagen överbevisade om att vara överträdare.
10 Ty om någon håller hela lagen i övrigt, men felar i ett, så är han skyldig till allt.
11 Densamme som sade: »Du skall icke begå äktenskapsbrott», han sade ju ock: »Du skall icke dräpa.» Om du nu visserligen icke begår äktenskapsbrott, men dräper, så är du dock en lagöverträdare.
12 Talen och handlen så, som det höves människor vilka skola dömas genom frihetens lag.
13 Ty domen skall utan barmhärtighet drabba den som icke har visat barmhärtighet; barmhärtighet åter kan frimodigt träda fram inför domen.
14 Mina bröder, vartill gagnar det, om någon säger sig hava tro, men icke har gärningar? Icke kan väl tron frälsa honom?
15 Om någon, vare sig en broder eller en syster, saknade kläder och vore utan mat för dagen
16 och någon av eder då sade till denne: »Gå i frid, kläd dig varmt, och ät dig mätt» -- vartill gagnade detta, såframt han icke därjämte gåve honom vad hans kropp behövde?
17 Så är ock tron i sig själv död, om den icke har med sig gärningar.
18 Nu torde någon säga: »Du har ju tro?» -- »Ja, och jag har också gärningar; visa mig du din tro utan gärningar, så vill jag genom mina gärningar visa dig min tro.»
19 Du tror att Gud är en. Däri gör du rätt; också de onda andarna tro det och bäva.
20 Men vill du då förstå, du fåkunniga människa, att tron utan gärningar är till intet gagn!
21 Blev icke Abraham, vår fader, rättfärdig av gärningar, när han frambar sin son Isak på altaret?
22 Du ser alltså att tron samverkade med hans gärningar, och av gärningarna blev tron fullkomnad,
23 och så fullbordades det skriftens ord som säger: »Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet»; och han blev kallad »Guds vän».
24 I sen alltså att det är av gärningar som en människa bliver rättfärdig, och icke av tro allenast.
25 Och var det icke på samma sätt med skökan Rahab? Blev icke hon rättfärdig av gärningar, när hon tog emot sändebuden och sedan på en annan väg släppte ut dem?
26 Ja, såsom kroppen utan ande är död, så är ock tron utan gärningar död.
3 Mina bröder, icke många av eder må träda upp såsom lärare; I bören veta att vi skola få en dess strängare dom.
2 I många stycken fela vi ju alla; om någon icke felar i sitt tal, så är denne en fullkomlig man, som förmår tygla hela sin kropp.
3 När vi lägga betsel i hästarnas mun, för att de skola lyda oss, då kunna vi därmed styra också hela deras övriga kropp.
4 Ja, till och med skeppen, som äro så stora, och som drivas av starka vindar, styras av ett helt litet roder åt det håll dit styrmannen vill.
5 Så är ock tungan en liten lem och kan likväl berömma sig av stora ting. Betänken huru en liten eld kan antända en stor skog.
6 Också tungan är en eld; såsom en värld av orättfärdighet framstår den bland våra lemmar, tungan som befläckar hela kroppen och sätter »tillvarons hjul» i brand, likasom den själv är antänd av Gehenna.
7 Ty väl är det så, att alla varelsers natur, både fyrfotadjurs och fåglars och kräldjurs och vattendjurs, låter tämja sig, och verkligen har blivit tamd, genom människors natur.
8 Men tungan kan ingen människa tämja; ett oroligt och ont ting är den, och full av dödande gift.
9 Med den välsigna vi Herren och Fadern, och med den förbanna vi människorna, som äro skapade till att vara Gud lika.
10 Ja, från en och samma mun utgå välsignelse och förbannelse. Så bör det icke vara, mina bröder.
11 Icke giver väl en källa från en och samma åder både sött och bittert vatten?
12 Mina bröder, icke kan väl ett fikonträd bära oliver eller ett vinträd fikon? Lika litet kan en salt källa giva sött vatten.
13 Finnes bland eder någon vis och förståndig man, så må han, i visligt saktmod, genom sin goda vandel låta se de gärningar som hövas en sådan man.
14 Om I åter i edra hjärtan hysen bitter avund och ären genstridiga, då mån I icke förhäva eder och ljuga, i strid mot sanningen.
15 Sådan »vishet» kommer icke ned ovanifrån, utan är av jorden och tillhör de »själiska» människorna, ja, de onda andarna.
16 Ty där avund och genstridighet råda, där råder oordning och allt vad ont är.
17 Men den vishet som kommer ovanifrån är först och främst ren, vidare fridsam, foglig och mild, full av barmhärtighet och andra goda frukter, fri ifrån tvivel, fri ifrån skrymtan.
18 Och rättfärdighetens frukt kommer av en sådd i frid, dem till del som hålla frid.
4 Varav uppkomma strider, och varav tvister bland eder? Månne icke av de lustar som föra krig i eder lemmar?
2 I ären fulla av begärelser, men haven dock intet; I dräpen och hysen avund, men kunnen dock intet vinna; och så tvisten och striden I. I haven intet, därför att I icke bedjen.
3 Dock, I bedjen, men I fån intet, ty I bedjen illa, nämligen för att kunna i edra lustar förslösa vad I fån.
4 I trolösa avfällingar, veten I då icke att världens vänskap är Guds ovänskap? Den som vill vara världens vän, han bliver alltså Guds ovän.
5 Eller menen I att detta är ett tomt ord i skriften: »Med svartsjuk kärlek trängtar den Ande som han har låtit taga sin boning i oss»?
6 Men så mycket större är den nåd han giver; därför heter det: »Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka giver han nåd.»
7 Så varen nu Gud underdåniga, men stån emot djävulen, så skall han fly bort ifrån eder.
8 Nalkens Gud, så skall han nalkas eder. Renen edra händer, I syndare, och gören edra hjärtan rena, I människor med delad håg.
9 Kännen edert elände och sörjen och gråten. Edert löje vände sig i sorg och eder glädje i bedrövelse.
10 Ödmjuken eder inför Herren, så skall han upphöja eder.
11 Förtalen icke varandra, mina bröder. Den som förtalar en broder eller dömer sin broder, han förtalar lagen och dömer lagen. Men dömer du lagen, så är du icke en lagens görare, utan dess domare.
12 En är lagstiftaren och domaren, han som kan frälsa och kan förgöra. Vem är då du som dömer din nästa?
13 Hören nu, I som sägen: »I dag eller i morgon vilja vi begiva oss till den och den staden, och där vilja vi uppehålla oss ett år och driva handel och skaffa oss vinning» --
14 I veten ju icke vad som kan ske i morgon. Ty vad är edert liv? En rök ären I, som synes en liten stund, men sedan försvinner.
15 I borden fastmera säga: »Om Herren vill, och vi får leva, skola vi göra det, eller det.»
16 Men nu talen I stora ord i eder förmätenhet. All sådan stortalighet är ond.
17 Alltså, den som förstår att göra vad gott är, men icke gör det, för honom bliver detta till synd.
5 Hören nu, I rike: Gråten och jämren eder över det elände som skall komma över eder.
2 Eder rikedom multnar bort, och edra kläder frätas sönder av mal;
3 edert guld och silver förrostar, och rosten därpå skall vara eder till ett vittnesbörd och skall såsom en eld förtära edert kött. I haven samlat eder skatter i de yttersta dagarna.
4 Se, den lön I haven förhållit arbetarna som hava avbärgat edra åkrar, den ropar över eder, och skördemännens rop hava kommit fram till Herren Sebaots öron.
5 I haven levat i kräslighet på jorden och gjort eder goda dagar; I haven gött eder av hjärtans lust »på eder slaktedag».
6 I haven dömt den rättfärdige skyldig och haven dräpt honom; han står eder icke emot.
7 Så biden nu tåligt, mina bröder, intill Herrens tillkommelse. I sen huru åkermannen väntar på jordens dyrbara frukt och tåligt bidar efter den, till dess att den har fått höstregn och vårregn.
8 Ja, biden ock I tåligt, och styrken edra hjärtan; ty Herrens tillkommelse är nära.
9 Sucken icke mot varandra, mina bröder, på det att I icke mån bliva dömda. Se, domaren står för dörren.
10 Mina bröder, tagen profeterna, som talade i Herrens namn, till edert föredöme i att uthärda lidande och visa tålamod.
11 Vi prisa ju dem saliga, som hava varit ståndaktiga. Om Jobs ståndaktighet haven I hört, och I haven sett vilken utgång Herren beredde; ty Herren är nåderik och barmhärtig.
12 Men framför allt, mina bröder, svärjen icke, varken vid himmelen eller vid jorden, ej heller vid något annat, utan låten edert »ja» vara »ja», och edert »nej» vara »nej», så att I icke hemfallen under dom.
13 Får någon bland eder utstå lidande, så må han bedja.
14 Är någon glad, så må han sjunga lovsånger. Är någon bland eder sjuk, må han då kalla till sig församlingens äldste; och dessa må bedja över honom och i Herrens namn smörja honom med olja.
15 Och trons bön skall hjälpa den sjuke, och Herren skall låta honom stå upp igen; och om han har begått synder, skall detta bliva honom förlåtet.
16 Bekännen alltså edra synder för varandra, och bedjen för varandra, på det att I mån bliva botade. Mycket förmår en rättfärdig mans bön, när den bedes med kraft.
17 Elias var en människa, med samma natur som vi. Han bad en bön att det icke skulle regna, och det regnade icke på jorden under tre år och sex månader;
18 åter bad han, och då gav himmelen regn, och jorden bar sin frukt.
19 Mina bröder, om någon bland eder har farit vilse från sanningen, och någon omvänder honom,
20 så mån I veta att den som omvänder en syndare från hans villoväg, han frälsar hans själ från döden och överskyler en myckenhet av synder.
Jakob 1-5
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Hälsning
1 Från Jakob, som är tjänare åt Gud och Herren Jesus Kristus[a].
Till de tolv stammarna i förskingringen.
Hälsningar!
Tro och uthållighet
2 Var bara glada, mina syskon, när ni får gå igenom olika slags prövningar[b]. 3 Ni vet ju att om ni håller fast vid er tro i prövningarna, så blir ni uthålliga. 4 Och uthålligheten för med sig fullkomlighet i det ni gör, så att ni blir fullkomliga och utan brist.
5 Om någon av er saknar vishet ska han be till Gud, som ger åt alla, generöst och utan förebråelser, och han ska få vad han ber om. 6 Men han ska be i tro och inte tvivla, för den som tvivlar är som en våg på havet som drivs hit och dit av vinden. 7 En sådan ska inte tänka sig att få något av Herren, 8 kluven som han är och instabil i allt han gör.
9 En troende med låg status ska vara stolt över sin låga ställning, 10 och en rik över sin anspråkslöshet. Den rike vissnar ju bort som en blomma på ängen. 11 När solen går upp med sin hetta bränner den gräset, och blommorna vissnar och förlorar sin skönhet.[c] På samma sätt ska den rike vissna bort mitt i all sin strävan.
12 Lycklig är den som håller ut då han prövas! Om han består provet ska han få livets segerkrans, som Gud har lovat dem som älskar honom. 13 Men om någon frestas[d], ska han inte säga att det är Gud som frestar honom. Gud kan ju inte frestas av det onda, och han skulle själv aldrig fresta någon. 14 När någon frestas, är det hans eget begär som lockar och drar honom. 15 När begäret blir befruktat, föder det synd. Synden blir sedan fullvuxen och föder död. 16 Låt er inte luras, syskon! 17 Allt gott vi får och alla fullkomliga gåvor kommer från ljusens Fader. Hos honom finns ingen förändring och ingen växling mellan ljus och mörker. 18 Han födde oss efter sin vilja till ett nytt liv genom sanningens ord, så att vi blev en första skörd bland dem som han har skapat.
Omsätt budskapet i praktisk handling
19 Detta vet ni, mina kära syskon: var och en bör vara snabb till att lyssna, men sen till att tala och sen till vrede. 20 En människas vrede för ju inte med sig det som är rättfärdigt inför Gud. 21 Gör er därför av med all omoral och all ondska. Ta i ödmjukhet emot det budskap som har såtts i er och som har kraft att rädda ert liv.
22 Omsätt budskapet i praktisk handling och var inte bara dess åhörare. Annars bedrar ni er själva. 23 Den som hör budskapet men inte följer det, han liknar en man som får syn på sitt ansikte i en spegel. 24 Han ser på sig själv, men går sedan därifrån och glömmer hur han såg ut. 25 Men den som speglar sig själv i den fullkomliga lagen, frihetens lag, och håller sig till den och inte glömmer bort vad han hört, han ska bli lycklig i det han gör.
26 Den som menar sig vara troende men inte kan kontrollera sin tunga, han bedrar sitt hjärta. Hans tro är värdelös. 27 Men att visa omsorg om föräldralösa barn och änkor som har det svårt och att inte låta sig påverkas av den här världen är uttryck för en tro som är ren och fläckfri inför Gud, vår Fader.
Behandla alla människor lika
2 Mina syskon, ni tror ju på vår förhärligade Herre Jesus Kristus, så favorisera ingen människa.
2 Tänk er att ni är samlade till gudstjänst, och in kommer en man med en guldring på fingret och klädd i fina kläder, likaså en fattig man i smutsiga kläder. 3 Om ni då genast fäster er blick på den finklädde och erbjuder honom den bästa platsen, medan någon säger till den fattige: ”Du kan stå där borta”, eller ”Sätt dig här på golvet bredvid mig”, 4 pågår det då inte en diskriminering bland er, och fäller ni inte orätta domar?
5 Lyssna på mig, mina kära syskon! Har inte Gud utvalt dem som är fattiga i världens ögon till att vara rika i tron och ärva det rike som han har lovat dem som älskar honom? 6 Ändå föraktar ni de fattiga. Är det inte de rika som förtrycker er och drar er inför domstol? 7 Är det inte de som hånar hans härliga namn, hans som kallade er?
8 Om ni följer den kungliga lagen,[e] den som enligt Skriften lyder: ”Du ska älska din medmänniska som dig själv”[f], då gör ni rätt. 9 Om ni favoriserar människor, så syndar ni och är enligt lagen skyldiga till att ha brutit mot den. 10 Den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud har brutit mot allt. 11 Han som sa: ”Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap” har ju också sagt: ”Du ska inte mörda.”[g] Så om du mördar någon har du brutit mot lagen, även om du inte har varit otrogen i ditt äktenskap.
12 Tala och handla som de som ska dömas efter frihetens lag. 13 Domen blir obarmhärtig för den som inte har visat barmhärtighet, medan barmhärtigheten triumferar över domen.
Tro utan handlingar är bara tomma ord
14 Mina syskon, vad är det för nytta med att säga att man tror om man inte omsätter sin tro i praktisk handling? Kan en sådan tro rädda någon? 15 Om en troende bror eller syster har varken mat eller kläder, 16 räcker det då med att säga till dem: ”Var lugna. Klä er varmt och ät ordentligt”, om ni inte ger dem vad de behöver?
17 Så är det alltså med tron. Om den inte omsätts i praktisk handling är den i sig själv död.
18 Nu kanske någon invänder: ”Har du tro, så har jag gärningar.” Visa[h] mig din tro utan gärningar, så kan jag utifrån mina gärningar visa dig min tro. 19 Du tror att det finns en Gud. Det är bra. Det tror till och med de onda andarna och darrar. 20 Inser du inte, du tanklösa människa, att tron är meningslös om den inte omsätts i praktisk handling?
21 Var inte vår förfader Abraham rättfärdig därför att han var villig att offra sin son Isak på altaret?[i] 22 Du ser att hans tro samverkade med hans gärningar, och hans tro fullkomnades i och med att den omsattes i praktisk handling. 23 Genom detta uppfylldes det som står i Skriften: ”Abraham trodde Gud, och därför räknades han som rättfärdig”[j] och kallades Guds vän[k]. 24 Ni ser alltså att människan blir rättfärdig på grund av sina handlingar och inte bara genom tro.
25 Så var det ju också med Rachav, den prostituerade kvinnan: hon blev rättfärdig genom sina handlingar när hon tog emot budbärarna i sitt hus och släppte ut dem en annan väg. 26 Liksom en kropp utan livsande är död, så är en tro som inte omsätts i praktisk handling död.
Var noga med era ord
3 Mina syskon, inte många av er ska bli lärare[l], för ni vet ju att vi ska granskas strängare. 2 Alla gör vi fel på många sätt. Om någon lyckas med att inte fela i sitt tal, är han fullkomlig och har också kontroll över sin kropp. 3 Genom att lägga ett betsel i munnen på en häst kan vi få den att lyda oss och styr då hela djuret. 4 Och tänk på fartyg: med ett litet roder kan styrmannen få ett stort fartyg att åka precis dit han vill, även om vindarna är starka. 5 På samma sätt är det med tungan. Den är en liten del av kroppen, men den kan skryta över stora ting. En liten gnista kan sätta eld på en hel skog. 6 Så är också tungan en eld, en ondskans värld bland våra kroppsdelar. Den orenar hela kroppen, sätter livshjulet i brand och självtänds från Gehenna[m].
7 Människan har makt att kontrollera, och har också tagit kontroll över alla slags fyrfotadjur, fåglar, kräldjur och havsdjur. 8 Men sin egen tunga kan ingen människa få kontroll över. Den är orolig, ond och full av dödligt gift. 9 Med den hyllar vi vår Herre och Fader, och med den förbannar vi människorna, som Gud har skapat till att vara lika honom.[n] 10 Ur samma mun kommer både välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara. 11 Samma källa kan väl inte ge både sötvatten och bittert vatten? 12 Mina syskon: Skulle oliver växa på fikonträd eller fikon på vinrankor, eller en saltkälla ge sötvatten?
Tecken på sann vishet
13 Om någon bland er är vis och insiktsfull, ska han gå före med gott exempel och visa detta i praktisk handling, i vishet, utan att framhäva sig själv. 14 Men om ni bär bitter avundsjuka och själviskhet i era hjärtan, ska ni inte skryta och tala osanning. 15 En sådan vishet kommer inte från ovan, utan är jordisk, oandlig och demonisk. 16 Där det finns avundsjuka och själviska ambitioner, där finns oordning och all slags ondska.
17 Den vishet som kommer från ovan är för det första ren, men också fridsam, mild, hänsynsfull, full av barmhärtighet och godhet, opartisk och uppriktig. 18 Rättfärdighetens skörd sås i frid och ges åt dem som verkar för frid.
Lev nära Gud
4 Vad är det som orsakar gräl och strider ibland er? Är det inte de själviska begär som vill ta makten över er kropp? 2 Ni vill ha, men ni får ingenting. Ni dödar och är avundsjuka, men får inte vad ni vill ha. Ni grälar och strider men blir ändå inte tillfredsställda, eftersom ni inte ber. 3 Och när ni ber, får ni ändå inget, eftersom ni har felaktiga motiv. Ni är bara ute efter att tillfredsställa era egna begär.
4 Ni trolösa, förstår ni inte att vänskap med världen innebär fiendskap med Gud? Den som vill vara vän med världen blir fiende till Gud. 5 Tror ni att det är utan grund som det står i Skriften: ”Svartsjukt vakar han över anden som han har låtit bo i oss?”[o] 6 Men han ger oss en större nåd. Därför heter det:
”Gud står emot de stolta,
men de ödmjuka visar han nåd.”[p]
7 Underordna er alltså Gud. Stå emot djävulen, så ska han fly ifrån er. 8 Håll er nära Gud, så ska han hålla sig nära er. Rengör era händer, ni syndare. Rena era hjärtan, ni kluvna. 9 Klaga, sörj och gråt. Vänd ert skratt i tårar och er glädje i sorg. 10 Ödmjuka er inför Herren, så ska han upphöja er.
Varning för att döma andra
11 Tala inte illa om varandra, syskon, för den som talar illa om andra och dömer dem, han talar illa om lagen och dömer ut den.[q] Men om du dömer lagen håller du den inte utan gör dig till domare över den. 12 Det finns bara en lagstiftare och domare, han som ensam har makt att rädda eller förinta. Men vilken rätt har du att döma andra?
Varning för falsk säkerhet
13 Ni som säger: ”Idag eller i morgon ska vi åka till den eller den staden, stanna där ett år och göra goda affärer”, 14 ni kan ju inte veta vad som ska hända i morgon, eller hur ert liv ska bli. Ni är en dimma som i ena stunden syns och nästa stund är borta.[r] 15 Ni borde i stället säga: ”Om Herren vill och vi får leva, ska vi göra det eller det.” 16 Men nu skryter ni med era egna planer, och allt sådant skryt är ont.
17 Den som vet om det goda han borde göra men inte gör det, han syndar.
Varning till rika människor
5 Ni som är rika, gråt och jämra er över den olycka som ska drabba er. 2 Er rikedom ska ruttna bort och era kläder ätas av mal. 3 Ert guld och silver ska förstöras av rost. Rosten ska vittna mot er och er kropp brännas upp som av eld. Ni har samlat på er rikedomar för den sista tiden. 4 Ni har undanhållit lönen för skördearbetarna på era åkrar. Nu ropar de, och skördearbetarnas rop har nått härskarornas[s] Herres öron.[t] 5 Ni har levt i lyx och överflöd här på jorden. Ni har ätit era hjärtan feta inför slakten.[u] 6 Ni har dömt och dödat den rättfärdige, han gjorde inte motstånd mot er.
Herren Jesus kommer snart tillbaka
7 Syskon, vänta tåligt på att Herren ska komma tillbaka. Se hur jordbrukaren tåligt väntar på skörden och ser fram emot höstregn och vårregn. 8 Visa tålamod och styrk era hjärtan, ni också, för Herren kommer snart.
9 Klaga inte på varandra, syskon, så att ni inte blir dömda. Domaren står redan utanför dörren.
10 Syskon, ta profeterna som talat i Herrens namn till ert föredöme när det gäller att lida och visa tålamod. 11 Vi prisar ju dem lyckliga som har hållit ut. Ni har hört om Jobs uthållighet och sett hur Herren lät hans liv sluta. Herren är full av medlidande och barmhärtighet.[v]
12 Framför allt, mina syskon, svär inga eder, vare sig vid himlen eller vid jorden eller vid något annat. Säg bara ett enkelt ja eller nej, så att ni inte drabbas av domen.[w]
Bönens kraft
13 Om någon av er får lida, ska han be. Och om någon är glad, ska han sjunga glädjesånger. 14 Om någon är sjuk, ska han kalla på församlingens ledare, och de ska be för honom och smörja honom med olja i Herrens namn.[x] 15 Deras bön, som bes i tro, ska göra den sjuke frisk, och Herren ska resa upp honom. Och om den sjuke har syndat ska han bli förlåten. 16 Bekänn därför era synder för varandra och be för varandra, så att ni kan bli botade.[y] Den rättfärdiges bön har stor verkan.
17 Elia var en människa precis som vi. Men när han ivrigt bad att det inte skulle regna, då regnade det inte i landet på tre och ett halvt år. 18 När han sedan bad igen, då kom regnet från himlen, och jorden gav sin skörd.[z]
Rädda den som har kommit bort från Jesus
19 Mina syskon, om någon av er har kommit bort från sanningen och någon för honom tillbaka, 20 så ska ni veta att den som lyckas föra en syndare tillbaka från hans villoväg, han räddar den personen från döden och gör så att många synder blir förlåtna.
Footnotes
- 1:1 Se not till Matt 1:1.
- 1:2 Det grekiska ordet peirasmos kan också betyda frestelse beroende på sammanhanget. I vers 12-14 varierar därför översättningen; en frestelse är en mycket specifik prövning som Gud inte utsätter oss för.
- 1:11 Jfr Ps 103:15-16 och Jes 40:6-8.
- 1:13 Grekiskan har samma ord för fresta och pröva.
- 2:8 I Matt 7:12; 22:39-40 kallar Jesus detta bud för det viktigaste av alla.
- 2:8 Se 3 Mos 19:18.
- 2:11 Se 2 Mos 20:13-14 och 5 Mos 5:17-18.
- 2:18 Här är det Jakob som talar igen.
- 2:21 Jfr 1 Mos 22:1-19.
- 2:23 Ordagrant: och räknades det honom till rättfärdighet.Se 1 Mos 15:6.
- 2:23 Jfr Jes 41:8.
- 3:1 Lärare i andliga sanningar.
- 3:6 Se not till Matt 5:21.
- 3:9 Jfr 1 Mos 1:26-27.
- 4:5 Citatet är inte ordagrant. 5 Mos 4:24.
- 4:6 Se Ords 3:34.
- 4:11 Jfr 3 Mos 19:16.
- 4:14 Jfr Ps 144:4.
- 5:4 Det hebreiska ordet Sevaot , som kan översättas härskarorna, har i den grekiska texten inte översatts utan bara transkriberats Sabaot.
- 5:4 Jfr v. 2 samt 5 Mos 24:14-15. En sådan egoistisk livsstil förebådade i Gamla testamentet Guds kommande dom vid tidens slut.
- 5:5 Jfr Jer 25:34.
- 5:11 Jfr Job 42.
- 5:12 Jfr vad Jesus säger i Matt 5:33-37.
- 5:14 Olivolja var en välkänd medicin på den här tiden. Men här användes oljan antagligen som en symbol för att kraften från Herren Jesus skulle bota den sjuke.
- 5:16 Förutsättningen för att Gud ska bota en människa är att hon tror på honom och ber om förlåtelse för det onda hon har gjort. Det betyder inte att sjukdomen är ett straff från Gud. Jfr vad Jesus säger i Joh 9:2-3.
- 5:18 Jfr 1 Kung 17:1; 18:41-45.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.