Add parallel Print Page Options

Herren kallar Jesaja

Det år då kung Ussia dog, såg jag Herren sitta på en hög, upphöjd tron, och templet fylldes av hans mantelsläp. Serafer stod ovanför honom, var och en med sex vingar. Med två av vingarna täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de. De ropade till varandra:

”Helig, helig, helig är härskarornas Herre,
    hela jorden är full av hans härlighet.”

Ljudet av deras röster fick templets grund att skaka, och templet fylldes av rök.

Jag sa: ”Ve mig! Jag går under, för jag är en man med orena läppar och bor bland ett folk med orena läppar, och jag har sett kungen, härskarornas Herre.”

Då flög en av seraferna fram till mig, med ett glödande kol i handen som han hämtat från altaret med en tång. Han rörde med det vid mina läppar och sa:

”När detta nu har vidrört dina läppar har din skuld tagits bort och din synd försonats.”

Sedan hörde jag Herren fråga: ”Vem ska jag sända? Vem vill gå som vår budbärare?” Jag svarade: ”Jag vill! Sänd mig!”

Read full chapter