Add parallel Print Page Options

13 Ropa av glädje, ni himlar,
    och gläd dig, du jord!
Stäm upp en sång, ni berg!
    För Herren tröstar sitt folk
och förbarmar sig över sina lidande.

14 Sion säger:
    Herren har övergett mig,
han har glömt bort mig.”

15 ”Kan en mor glömma bort sitt lilla barn,
    så att hon inte förbarmar sig över det barn hon själv fött?
Även om hon skulle glömma,
    ska jag i alla fall inte glömma dig.
16 Jag har skrivit ditt namn i min hand,
    och dina murar är alltid inför mig.

Read full chapter

13 Jublen, I himlar, och fröjda dig, du jord, och bristen ut i jubel, I berg; ty HERREN tröstar sitt folk och förbarmar sig över sina betryckta.

14 Men Sion säger: »HERREN har övergivit mig, Herren har förgätit mig.»

15 Kan då en moder förgäta sitt barn, så att hon icke har förbarmande med sin livsfrukt? Och om hon än kunde förgäta sitt barn, så skulle dock jag icke förgäta dig.

16 Se, på mina händer har jag upptecknat dig; dina murar stå alltid inför mina ögon.

Read full chapter