Jesaja 62-64

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Jesaja ber för Jerusalem

62 Jag älskar Sion och mitt hjärta längtar efter Jerusalem! Därför ska jag inte sluta att be för staden eller ropa till Gud för dess skull, förrän den strålar av rättfärdighet och har upplevt sin frälsning.

² Folken ska se din rättfärdighet. Kungar ska bländas av din skönhet, och Gud ska ge dig ett nytt namn.

³ Du ska vara en dyrbar juvel i hans hand, och alla ska se dig. Du ska vara en strålande krona för kungars kung.

⁴ Du ska aldrig mer kallas 'Den övergivna' eller 'Landet Gud glömde'. Ditt nya namn ska bli 'Landet Gud har behag till' och 'Bruden

⁵ Dina barn ska ta hand om dig, Jerusalem, med samma glädje som en ung man känner när han gifter sig med sin älskade. Gud ska glädja sig över dig som en brudgum över sin brud.

^6-7 Jerusalem, jag har satt förebedjare som väktare på dina murar, och de ska ropa till Gud dag och natt att hans löften ska infrias. Unna er ingen vila, ni alla som ber! Ge inte Gud någon vila, förrän han upprättar Jerusalem och gör det respekterat och beundrat över hela jorden.

⁸ Herren har inför Jerusalem avlagt ett högtidligt löfte: Jag ska aldrig mer överlämna dig åt dina fiender. Aldrig mer ska främmande trupper komma och föra bort din säd och ditt vin.

⁹ Du har odlat det, och du ska behålla det och tacka Gud! På templets gård ska du dricka ditt eget vin vid högtiderna.

¹⁰ Dra ut! Gör i ordning en väg för mitt folk så att det kan vända tillbaka. Bygg vägar, röj undan alla stenar och hissa ditt banér.

¹¹ Herren har skickat sina budbärare till varje land med en vädjan till sitt folk: Jag, Herren, din Gud, kommer för att frälsa dig och ska ge dig många gåvor.

¹² Du ska kallas 'Det heliga folket' och 'Herrens befriade

Herrens dom och Herrens nåd

63 Vem är det som kommer från Edom, från Bosra i blodstänkta kläder? Vem är han som i sin kungliga mantel går fram med en sådan kraft? Det är jag, Herren, som förkunnar din frälsning, Herren, den ende som har makt att frälsa!

² Varför är dina kläder så röda, som om du hade trampat en vinpress?

³ Jag har ensam trampat vinpressen. Ingen var där och hjälpte mig. I min vrede trampade jag ner mina fiender som druvor. Så gjorde jag slut på mina motståndare. Det är deras blod du ser på mina kläder.

⁴ Nu är tiden inne för mig att hämnas mitt folk och befria det från dess förtryckare.

⁵ Jag sökte efter någon som ville hjälpa dem, men fann ingen. Detta förvånade mig mycket. Därför fick jag utföra hämnden själv, utan att någon hjälpte mig.

⁶ Jag krossade hednafolken i min vrede och fick dem att falla till marken.

⁷ Jag vill berätta om vad Gud har gjort i sin nåd och barmhärtighet. Jag ska prisa honom för allt han har gjort. Jag gläder mig över hans godhet mot Israel, över allt han gjort i sin nåd och kärlek.

⁸ Han sa: De är mina egna. De kommer aldrig mer att svika mig. Så blev han deras frälsare.

⁹ Han delade deras nöd, och han räddade dem. I sin kärlek och omsorg befriade han dem, lyfte upp dem, och han har burit dem under alla dessa år.

¹⁰ Men de gjorde ändå uppror mot honom och bedrövade hans helige Ande. Det var därför han blev deras fiende och själv stred mot dem.

¹¹ Då kom de ihåg hur det var när Mose, Guds tjänare, ledde hans folk ut ur Egypten och man ropade: Var finns han som ledde Israel genom havet, med Mose i täten? Var finns den Gud som sände sin helige Ande bland sitt folk?

¹² Var finns han, vars väldiga makt delade havet när Mose lyfte sin hand och därmed för alltid gjorde sig ett namn?

¹³ Vem ledde dem fram genom havet? Som hästar på ett öppet fält färdades de fram utan att stappla eller falla.

¹⁴ Herrens Ande förde dem till vila som boskap förs till grönt bete i dalarna. Allt detta gav Herren ett namn bland folken.

¹⁵ Herre, se ner från din himmel och se på oss från ditt heliga hus! Var finns den kärlek som du tidigare visade oss, din makt, din nåd och ditt medlidande? Var finns allt detta nu?

¹⁶ Du är ju fortfarande vår far! Även om Abraham och Jakob inte skulle vilja kännas vid oss, så är du ändå vår far, vår befriare sedan lång tid.

¹⁷ Herre, varför har du förhärdat våra hjärtan och fått oss att synda och vända oss mot dig? Kom tillbaka Herre, och hjälp oss, för vi som tillhör dig behöver dig.

¹⁸ Det var ju bara under en kort tid vi fick behålla Jerusalem! Nu har våra fiender intagit staden.

¹⁹ Gud, varför behandlar du oss som om vi inte var ditt folk? Varför behandlar du oss som hedningar, som aldrig kallat dig 'Herre'?

Leran i krukmakarens hand

64 Tänk om du bara ville öppna himlen och komma ner till oss! Bergen skulle darra i din närvaro!

² Din härlighets förtärande eld skulle bränna ner skogar och få haven att torka ut. Nationer skulle bäva inför dig. Dina fiender skulle förstå varför vi talar så mycket om dig.

³ Så var det förr när du kom ner. Du gjorde det oväntade, och bergen darrade.

⁴ Sedan världens skapelse har ingen sett eller hört talas om en sådan Gud som du, som handlar så mot dem som väntar på honom.

⁵ Du välkomnar dem som med glädje gör det som är gott, de som vandrar rätta vägar.Men vi är inte goda. Vi är syndare och har varit så hela vårt liv. Därför vilar din vrede tung över oss. Hur ska vi kunna bli frälsta?

⁶ Vi är alla orena av synd. I oss själva finns inget som duger. Vi vissnar som höstlöv, torkar bort och faller av. Våra synder sopar undan oss, som vinden gör med torra löv.

⁷ Ändå är det ingen som åkallar ditt namn eller ber till dig om nåd. Därför har du vänt dig bort från oss och överlämnat oss åt oss själva och våra synder.

⁸ Och ändå, Herre, är du vår far! Vi är leran, och du är krukmakaren. Vi har alla formats av din hand.

⁹ Var inte så ond på oss, Herre, och tänk inte för alltid på våra synder! Tänk i stället på att vi alla tillhör ditt folk!

¹⁰ Dina heliga städer har blivit ödelagda, och Jerusalem är en övergiven öken.

¹¹ Vårt heliga, vackra tempel, där våra förfäder prisade dig, är nerbränt, och allt det vackra är borta.

¹² Kan du efter allt detta fortfarande vägra att hjälpa oss, Herre? Ska du förbli tyst och fortsätta att plåga oss?