”Bevara det som är rätt
    och gör det som är rättfärdigt,
för min räddning kommer snart,
    och min rättfärdighet ska uppenbaras.
² Lycklig är den som gör detta,
    den som håller fast vid det,
den som håller sabbaten
    och inte vanhelgar den,
den som håller sig ifrån att handla orätt.”

³ Främlingen som slutit sig till Herren
    ska inte säga:
”Herren håller mig utanför sitt folk.”
    Inte heller ska den kastrerade säga:
”Jag är bara ett förtorkat träd.”

”De kastrerade som håller sabbaten,
    de som gör vad som behagar mig
och håller fast vid mitt förbund,
⁵     dem ska jag i mitt hus och inom mina väggar
ge ett minnesmärke och ett namn
    som är förmer än söner och döttrar.
Jag ska ge dem ett evigt, oförgängligt namn.
⁶     Främlingar som sluter sig till Herren
och tjänar honom och älskar Herrens namn
    och vill vara hans tjänare,
de som håller sabbaten och inte vanhelgar den
    och som håller fast vid mitt förbund,
⁷ dem ska jag föra till mitt heliga berg
    och låta dem glädjas i mitt bönehus.
Jag ska ta emot deras brännoffer och slaktoffer på mitt altare,
    för mitt hus ska kallas ett bönehus för alla folk.”
⁸ Herren, Herren, som samlar dem
    som förskingrats från Israel, säger:
”Jag ska samla ännu fler
    tillsammans med de redan samlade.”

57 Den rättfärdige går under,
    men ingen bryr sig om det,
den fromme rycks bort,
    och ingen förstår
att den rättfärdige tas bort
    för att skonas undan ondskan
² och få frid.
    De som lever rättsinnigt ska få vila i frid.

³ ”Men kom hit, ni som är barn till häxor
    och har avlats av horor och äktenskapsbrytare!
⁴ Vem är det ni gör er lustiga över?
    Mot vem gapar ni
och räcker ut tungan?
    Ni är barn till syndare
och lögnares avkomma.
⁵     Under ekarna, under varje grönt träd
brinner ni av lust,
    och ni slaktar era barn i ravinerna,
djupt nere bland bergsklyftorna.
⁶     Bland ravinens stenar^[a] hör du hemma,
där har du din plats.
    Åt dem utgjuter du dryckesoffer
och bär fram matoffer.
    Skulle jag acceptera detta?
⁷ Högt uppe på ett berg
    har du bäddat åt dig,
och dit går du för att offra.
⁸     Bakom dörren och dörrposten
sätter du upp ditt tecken.
    Du har övergett mig,
klätt av dig,
    gjort i ordning din bädd
och tagit plats där.
    Du har kommit överens med dessa
som du älskar att gå i säng med,
    och sett deras nakenhet.
⁹ Du har gått till Melek^[b] med olja
    och rikligt med parfymer.
Du sänder dina budbärare långt bort,
    ända ner till dödsriket.
¹⁰ Du har blivit trött av allt slit
    men har inte sagt att det är hopplöst.
Nej, du har fattat nytt mod och fått ny styrka.

¹¹ Vem är du rädd för, vem fruktar du,
    eftersom du bedrar mig,
glömmer mig,
    inte tänker på mig?
Är det för att jag tigit så länge,
    som du inte fruktar mig?
¹² Nu ska jag visa
    att dina rättfärdiga gärningar inte hjälper dig.
¹³ När du ropar,
    låt då alla dina avgudar hjälpa dig!
Vinden ska ta dem alla,
    de blåser bort med en vindfläkt!
Men den som tar sin tillflykt till mig
    ska få ärva landet
    och ta mitt heliga berg i besittning.”

”Bygg, bygg en väg!
    Röj undan hindren som är i vägen för mitt folk.”
¹⁵ Så säger den höge och upphöjde,
    han som tronar för evigt, och vars namn är heligt:
”Jag bor på en hög och helig plats,
    men jag bor också hos dem som är modlösa och ödmjuka.
Jag upprättar de ödmjuka
    och ger ny kraft åt de modlösa.
¹⁶ Jag ska inte för evigt anklaga
    och inte alltid vredgas,
för då skulle livsanden förgås,
    anden hos alla levande varelser som jag har skapat.
¹⁷ Jag blev vred över deras syndiga girighet,
    jag straffade dem och dolde mig i vrede,
men de vände sig bort
    och fortsatte att gå sina egna vägar.
¹⁸ Jag har sett vad de hållit på med,
    men jag ska bota dem,
    leda dem och ge dem tröst.
¹⁹ Jag ska skapa lovsång på deras läppar,
    frid och åter frid åt dem både nära och fjärran, säger Herren.
    Jag ska bota dem.
²⁰ Men de gudlösa är som ett upprört hav,
    de blir aldrig stilla,
    och dess vågor rör upp dy och slam.
²¹ För de gudlösa finns ingen frid,” säger min Gud.

På fastedagen gör ni det som behagar er,
    och ni utnyttjar dem som arbetar för er.
⁴ Ni fastar under bråk och gräl,
    ni slåss på ett skamligt sätt med knytnävar.
Så som ni fastar idag
    blir inte er bön hörd i höjden.
⁵ Skulle det här vara en sådan fasta som jag vill ha,
    en dag när man späker sig,
böjer huvudet som ett strå
    och ligger i säck och aska?
Är det vad du kallar för fasta,
    en dag som behagar Herren?

⁶ Nej, den fasta jag vill ha är
    att du lossar orättvisa bojor,
    löser okets band,
    befriar de förtryckta,
    bryter sönder alla ok.
⁷ Dela din mat med den hungrige,
    erbjud den fattige och hemlöse husrum,
    ser du någon som saknar kläder, så klä honom,
    vänd inte ryggen åt dina egna!
⁸ Då ska ditt ljus bryta fram som gryningen,
    och dina sår ska läkas.
Din rättfärdighet ska gå framför dig,
    och Herrens härlighet som skydd bakom dig.
⁹ Då ska Herren svara när du ropar,
    och när du ber om hjälp,
säger han:
    ’Ja, här är jag.’

Om du slutar upp med allt slags förtryck,
    upphör med hån och förtal,
¹⁰ om du ger den hungrige mat
    och mättar den nödlidande,
då ska ditt ljus gå upp i mörkret,
    och din natt ska bli som den ljusaste dag.
¹¹ Herren ska alltid leda dig,
    mätta dig i ödemarken
och ge styrka åt benen i din kropp.
    Du ska bli som en välvattnad trädgård,
som en källa där vattnet aldrig tar slut.
¹²     Dina ättlingar ska bygga upp uråldriga ruiner på nytt,
du ska återupprätta de gångna generationernas grunder,
    och du ska kallas
den som murar igen sprickorna,
    ’den som gör det nedrivna beboeligt’.

¹³ Om du på sabbaten avstår från
    att göra vad du har lust med på min heliga dag,
om du ser sabbaten som en glädje,
    Herrens heliga dag, värd att ära,
om du ärar den och inte följer dina egna önskningar,
    inte gör vad du har lust till och avstår från tanklöst prat,
¹⁴ då ska Herren själv bli din glädje.
    Då ska jag föra dig fram över landets höjder,
så att du får leva av din förfader Jakobs egendom.” Herren har talat.