Öknen ska blomstra

35 Vildmarken och öknen ska glädjas under de dagarna, och öknen ska blomma.

² Som krokusen ska den spricka ut i blomning och ropa högt av glädje! Öknarna ska bli lika gröna som Libanons berg, sköna som ängarna vid berget Karmel och i Saron. Herren ska utbreda av sin härlighet där.

³ Sprid glädje till alla missmodiga och berätta om detta!

⁴ Ge nytt mod åt dem som är rädda! Säg till dem: Var starka, var inte rädda, för Herren, er Gud, kommer att förgöra era fiender. Han kommer för att rädda er.

⁵ När han kommer, ska han öppna de blindas ögon och de dövas öron.

⁶ Den som är lam ska hoppa som en hjort, och de stumma ska ropa och sjunga! Källor ska bryta fram i vildmarken och strömmar av vatten i öknen.

⁷ Förbränd mark ska förvandlas till dammar och källor, och där ökenschakalerna en gång höll till ska det växa vass och gräs!

⁸ Genom detta område, som en gång var öken, ska det gå en huvudled. Den ska kallas Den heliga vägen. Inga ogudaktiga ska få vandra på den.

^9-10 Inga lejon eller andra vilda djur ska ligga på lur, och bara de som Herren befriat ska vandra där. De ska vandra hem till Sion under sång och glädje. För dem har all sorg och klagan försvunnit för alltid, och de ska jubla av evig fröjd.

Assyrien hotar Juda

36 I kung Hiskias fjortonde regeringsår gick Sanherib, kungen i Assyrien, till anfall mot Judas befästa städer och intog dem.

² Han sände då sin befälhavare med en väldig armé från Lakis för att möta kung Hiskia i Jerusalem. Där slog han läger i närheten av övre dammens utlopp, nära den väg som går förbi det fält där man brukar tvätta kläder.

³ Eljakim, Hilkias son, som var chef för palatset, gick dit ut tillsammans med kungens sekreterare Sebna och kanslern Joa, Asafs son, för att träffa honom och förhandla.

⁴ Den assyriske befälhavaren bad dem att gå tillbaka till Hiskia med detta budskap:Den mäktige kungen i Assyrien frågar sig vad det är du sätter ditt hopp till.

⁵ Du säger att du har en plan och makt att föra krig, men det är ju bara tomma ord!

⁶ Egypten är en opålitlig bundsförvant. Det landet är som en avbruten käpp, som genomborrar din hand om du lutar dig mot den. Sådan är Farao mot alla som räknar med hans hjälp.

⁷ Men du kanske menar att ni förlitar er på Herren, er Gud? Var det inte honom din kung förolämpade genom att riva ner hans tempel och hans altaren på höjderna och uppmana folket att bara tillbe vid de altaren som finns i Jerusalem?

^8-9 Min herre, kungen i Assyrien, ger dig detta erbjudande! Han ställer upp med 2.000 hästar om du har kuskar till stridsvagnarna. Hur kan du ens tänka dig att strida mot den minsta enhet i min armé? Du kommer inte att få någon hjälp från Egypten.

¹⁰ Och du tror väl inte att jag har kommit hit utan att Herren gett mig i uppdrag att inta det här landet? Det var Herren som sa till mig: 'Gå och ödelägg det!'

¹¹ Då uppmanade Eljakim, Sebna och Joa honom: Tala arameiska till oss, för det kan vi förstå. Tala inte på hebreiska, för då kommer folket som står uppe på murarna att höra det.

¹² Men han svarade: Min kung vill att alla i hela Jerusalem ska höra vad jag säger, inte bara ni! Han vill att de alla ska förstå att om ni inte kapitulerar, kommer den här staden att vara belägrad tills alla här är så utsvultna och törstiga att de kommer att äta sin egen avföring och dricka sin egen urin.

¹³ Sedan ropade han på hebreiska så att alla som stod uppe på muren hörde honom: Hör här vad den assyriske kungen säger!

¹⁴ Låt inte Hiskia lura er, för han kan inte göra någonting för att rädda er.

¹⁵ Låt honom inte övertala er att lita på Herren genom att påstå att Herren inte skulle tillåta att ni blev slagna av kungen i Assyrien.

¹⁶ Hör inte på Hiskia, utan lyssna i stället till det erbjudande som kungen i Assyrien ger er. Öppna portarna och kom ut, så ska jag sedan låta var och en av er få en egen bit mark med vingård och fikonträd och en brunn med friskt vatten,

¹⁷ tills jag kan ordna så att ni kan flytta till ett land som är mycket likt det här landet, ett land som ger goda skördar av säd och vin, och där det finns överflöd av allt.

¹⁸ Låt inte Hiskia lura er på allt detta och få er att tro att Herren ska hjälpa er mot mina trupper! Har någonsin något annat lands gudar segrat över den assyriske kungen och hans här?

¹⁹ Kommer ni inte ihåg vad jag gjorde med Hamat och Arpad? Kunde deras gudar rädda dem? Och hur var det med Sefarvaim och Samaria? Var finns deras gudar nu?

²⁰ Vilken av alla gudar i de länderna har kunnat rädda sitt folk från min makt? Varför tror ni då att er Gud kan rädda Jerusalem undan mig?

²¹ Men folket stod tyst och svarade inte med ett ord, för Hiskia hade gett dem order om detta.

²² Eljakim, Hilkias son, Sebna, och Joa, Asafs son, återvände till Hiskia med sönderrivna kläder som ett tecken på sin sorg och talade om för honom allt som hade hänt.