Jesaja 56-58
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Välsignelse till alla folk
56 Så säger Herren:
”Bevara det som är rätt
och gör det som är rättfärdigt,
för min räddning kommer snart,
och min rättfärdighet ska uppenbaras.
2 Lycklig är den som gör detta,
den som håller fast vid det,
den som håller sabbaten
och inte vanhelgar den,
den som håller sig ifrån att handla orätt.”
3 Främlingen som slutit sig till Herren
ska inte säga:
”Herren håller mig utanför sitt folk.”
Inte heller ska den kastrerade säga:
”Jag är bara ett förtorkat träd.”
4 För så säger Herren:
”De kastrerade som håller sabbaten,
de som gör vad som behagar mig
och håller fast vid mitt förbund,
5 dem ska jag i mitt hus och inom mina väggar
ge ett minnesmärke och ett namn
som är förmer än söner och döttrar.
Jag ska ge dem ett evigt, oförgängligt namn.
6 Främlingar som sluter sig till Herren
och tjänar honom och älskar Herrens namn
och vill vara hans tjänare,
de som håller sabbaten och inte vanhelgar den
och som håller fast vid mitt förbund,
7 dem ska jag föra till mitt heliga berg
och låta dem glädjas i mitt bönehus.
Jag ska ta emot deras brännoffer och slaktoffer på mitt altare,
för mitt hus ska kallas ett bönehus för alla folk.”
8 Herren, Herren, som samlar dem
som förskingrats från Israel, säger:
”Jag ska samla ännu fler
tillsammans med de redan samlade.”
De trolösa ledarna
9 Kom och ät, alla vilda djur,
kom, alla djur i skogen!
10 Israels vakter är blinda
och begriper ingenting.
De är hundar som inte kan skälla,
de ligger och drömmer och älskar att sova.
11 De är glupska hundar
och blir aldrig mätta.
De är herdar som inget fattar,
de går alla sin egen väg
och var och en tänker bara på sig och sitt
och är bara ute efter egen vinning.
12 ”Kom, jag ska hämta vin,
vi ställer till en dryckesfest!
I morgon blir det som idag,
eller till och med ännu bättre!”
57 Den rättfärdige går under,
men ingen bryr sig om det,
den fromme rycks bort,
och ingen förstår
att den rättfärdige tas bort
för att skonas undan ondskan
2 och få frid.
De som lever rättsinnigt ska få vila i frid.
3 ”Men kom hit, ni som är barn till häxor
och har avlats av horor och äktenskapsbrytare!
4 Vem är det ni gör er lustiga över?
Mot vem gapar ni
och räcker ut tungan?
Ni är barn till syndare
och lögnares avkomma.
5 Under ekarna, under varje grönt träd
brinner ni av lust,
och ni slaktar era barn i ravinerna,
djupt nere bland bergsklyftorna.
6 Bland ravinens stenar[a] hör du hemma,
där har du din plats.
Åt dem utgjuter du dryckesoffer
och bär fram matoffer.
Skulle jag acceptera detta?
7 Högt uppe på ett berg
har du bäddat åt dig,
och dit går du för att offra.
8 Bakom dörren och dörrposten
sätter du upp ditt tecken.
Du har övergett mig,
klätt av dig,
gjort i ordning din bädd
och tagit plats där.
Du har kommit överens med dessa
som du älskar att gå i säng med,
och sett deras nakenhet.
9 Du har gått till Melek[b] med olja
och rikligt med parfymer.
Du sänder dina budbärare långt bort,
ända ner till dödsriket.
10 Du har blivit trött av allt slit
men har inte sagt att det är hopplöst.
Nej, du har fattat nytt mod och fått ny styrka.
11 Vem är du rädd för, vem fruktar du,
eftersom du bedrar mig,
glömmer mig,
inte tänker på mig?
Är det för att jag tigit så länge,
som du inte fruktar mig?
12 Nu ska jag visa
att dina rättfärdiga gärningar inte hjälper dig.
13 När du ropar,
låt då alla dina avgudar hjälpa dig!
Vinden ska ta dem alla,
de blåser bort med en vindfläkt!
Men den som tar sin tillflykt till mig
ska få ärva landet
och ta mitt heliga berg i besittning.”
14 En order ska utgå:
”Bygg, bygg en väg!
Röj undan hindren som är i vägen för mitt folk.”
15 Så säger den höge och upphöjde,
han som tronar för evigt, och vars namn är heligt:
”Jag bor på en hög och helig plats,
men jag bor också hos dem som är modlösa och ödmjuka.
Jag upprättar de ödmjuka
och ger ny kraft åt de modlösa.
16 Jag ska inte för evigt anklaga
och inte alltid vredgas,
för då skulle livsanden förgås,
anden hos alla levande varelser som jag har skapat.
17 Jag blev vred över deras syndiga girighet,
jag straffade dem och dolde mig i vrede,
men de vände sig bort
och fortsatte att gå sina egna vägar.
18 Jag har sett vad de hållit på med,
men jag ska bota dem,
leda dem och ge dem tröst.
19 Jag ska skapa lovsång på deras läppar,
frid och åter frid åt dem både nära och fjärran, säger Herren.
Jag ska bota dem.
20 Men de gudlösa är som ett upprört hav,
de blir aldrig stilla,
och dess vågor rör upp dy och slam.
21 För de gudlösa finns ingen frid,” säger min Gud.
Rätt fasta och sabbat
58 ”Ropa ut det så högt du kan,
låt din röst ljuda som en trumpetstöt!
Förklara för mitt folk deras brott,
för Jakobs släkt deras synder.
2 Varje dag söker de mig
och vill få kunskap om mina vägar,
som om de vore ett folk som handlar rättfärdigt
och inte överger sin Guds beslut.
De ber mig om rättfärdiga domslut
och verkar angelägna om att leva nära Gud.
3 ’Varför har vi fastat,
när du inte ser det?
Varför förödmjukar vi oss,
när du inte lägger märke till det?’
På fastedagen gör ni det som behagar er,
och ni utnyttjar dem som arbetar för er.
4 Ni fastar under bråk och gräl,
ni slåss på ett skamligt sätt med knytnävar.
Så som ni fastar idag
blir inte er bön hörd i höjden.
5 Skulle det här vara en sådan fasta som jag vill ha,
en dag när man späker sig,
böjer huvudet som ett strå
och ligger i säck och aska?
Är det vad du kallar för fasta,
en dag som behagar Herren?
6 Nej, den fasta jag vill ha är
att du lossar orättvisa bojor,
löser okets band,
befriar de förtryckta,
bryter sönder alla ok.
7 Dela din mat med den hungrige,
erbjud den fattige och hemlöse husrum,
ser du någon som saknar kläder, så klä honom,
vänd inte ryggen åt dina egna!
8 Då ska ditt ljus bryta fram som gryningen,
och dina sår ska läkas.
Din rättfärdighet ska gå framför dig,
och Herrens härlighet som skydd bakom dig.
9 Då ska Herren svara när du ropar,
och när du ber om hjälp,
säger han:
’Ja, här är jag.’
Om du slutar upp med allt slags förtryck,
upphör med hån och förtal,
10 om du ger den hungrige mat
och mättar den nödlidande,
då ska ditt ljus gå upp i mörkret,
och din natt ska bli som den ljusaste dag.
11 Herren ska alltid leda dig,
mätta dig i ödemarken
och ge styrka åt benen i din kropp.
Du ska bli som en välvattnad trädgård,
som en källa där vattnet aldrig tar slut.
12 Dina ättlingar ska bygga upp uråldriga ruiner på nytt,
du ska återupprätta de gångna generationernas grunder,
och du ska kallas
den som murar igen sprickorna,
’den som gör det nedrivna beboeligt’.
13 Om du på sabbaten avstår från
att göra vad du har lust med på min heliga dag,
om du ser sabbaten som en glädje,
Herrens heliga dag, värd att ära,
om du ärar den och inte följer dina egna önskningar,
inte gör vad du har lust till och avstår från tanklöst prat,
14 då ska Herren själv bli din glädje.
Då ska jag föra dig fram över landets höjder,
så att du får leva av din förfader Jakobs egendom.” Herren har talat.
Jesaja 56-58
Svenska 1917
56 Så säger HERREN: Akten på vad rätt är och öven rättfärdighet, ty min frälsning kommer snart, och snart bliver min rättfärdighet uppenbarad.
2 Säll är den människa, som gör detta, den människoson, som står fast därvid, den som håller sabbaten, så att han icke ohelgar den, och den som avhåller sin hand från att göra något ont.
3 Främlingen, som har slutit sig till HERREN, må icke säga så: »Säkert skall HERREN avskilja mig från sitt folk.» Ej heller må den snöpte säga: »Se, jag är ett förtorkat träd.»
4 Ty så säger HERREN: De snöpta, som hålla mina sabbater och utvälja det mig behagar och stå fast vid mitt förbund,
5 åt dem skall jag i mitt hus och inom mina murar giva en åminnelse och ett namn, en välsignelse, som är förmer än söner och döttrar; jag skall giva dem ett evigt namn, som icke skall varda utrotat.
6 Och främlingarna, som hava slutit sig till HERREN för att tjäna honom och för att älska HERRENS namn och så vara hans tjänare, alla som hålla sabbaten, så att de icke ohelga den, och som stå fast vid mitt förbund,
7 dem skall jag låta komma till mitt heliga berg och giva dem glädje i mitt bönehus, och deras brännoffer och slaktoffer skola vara mig välbehagliga på mitt altare; ty mitt hus skall kallas ett bönehus för alla folk.
8 Så säger Herren, HERREN, han som församlar de fördrivna av Israel: Jag skall församla ännu flera till honom, utöver dem som redan äro församlade till honom.
9 I alla djur på marken, kommen och äten, ja, I alla skogens djur.
10 Väktarna här äro allasammans blinda, de hava intet förstånd; de äro allasammans stumma hundar, som icke kunna skälla; de ligga och drömma och vilja gärna slumra.
11 Men de hundarna äro ock glupska och kunna ej bliva mätta. Ja, sådana människor äro herdar, dessa som intet kunna förstå! De vilja allasammans vandra sin egen väg; var och en söker sin egen vinning, alla, så många de äro.
12 »Kommen, jag skall hämta vin, och så skola vi dricka oss druckna av starka drycker. Och morgondagen skall bliva denna dag lik, en övermåttan härlig dag!»
57 Den rättfärdige förgås, och ingen finnes, som tänker därpå; fromma människor ryckas bort, utan att någon lägger märke därtill. Ja, genom ondskans makt ryckes den rättfärdige bort
2 och går då in i friden; de som hava vandrat sin väg rätt fram få ro i sina vilorum.
3 Men träden fram hit, I söner av teckentyderskor, I barn av äktenskapsbrytare och skökor.
4 Över vem gören I eder lustiga? Mot vem spärren I upp munnen och räcken I ut tungan? Sannerligen, I ären överträdelsens barn, en lögnens avföda,
5 I som upptändens av brånad vid terebinterna, ja, under alla gröna träd, I som slakten edra barn i dalarna, i bergsklyftornas djup.
6 Stenarna i din dal har du till din del, de, just de äro din lott; också åt dem utgjuter du drickoffer och frambär du spisoffer. Skulle jag giva mig till freds vid sådant?
7 På höga och stora berg redde du dig läger; också upp på sådana begav du dig för att offra slaktoffer.
8 Och bakom dörren och dörrposten satte du ditt märke. Du övergav mig; du klädde av dig och besteg ditt läger och beredde plats där. Du gjorde upp med dem, gärna delade du läger med dem vid första vink du såg.
9 Du begav dig till Melek med olja och tog med dig dina många salvor; du sände dina budbärare till fjärran land, ja, ända ned till dödsriket.
10 Om du än blev trött av din långa färd, sade du dock icke: »Förgäves!» Så länge du kunde röra din hand, mattades du icke.
11 För vem räddes och fruktade du då, eftersom du var så trolös och eftersom du icke tänkte på mig och ej ville akta på? Är det icke så: eftersom jag har tegat, och det sedan länge, därför fruktar du mig icke?
12 Men jag skall visa, huru det är med din rättfärdighet och med dina verk, de skola icke hjälpa dig.
13 När du ropar, då må ditt avgudafölje rädda dig. Nej, en vind skall taga dem med sig allasammans och en fläkt föra dem bort. Men den som tager sin tillflykt till mig skall få landet till arvedel och få besitta mitt heliga berg.
14 Ja, det skall heta: »Banen väg, banen och bereden väg; skaffen bort stötestenarna från mitt folks väg.»
15 Ty så säger den höge och upphöjde, han som tronar till evig tid och heter »den Helige»: Jag bor i helighet uppe i höjden, men ock hos den som är förkrossad och har en ödmjuk ande; ty jag vill giva liv åt de ödmjukas ande och liv åt de förkrossades hjärtan.
16 Ja, jag vill icke evinnerligen gå till rätta och icke ständigt förtörnas; eljest skulle deras ande försmäkta inför mig, de själar, som jag själv har skapat.
17 För hans girighetssynd förtörnades jag; jag slog honom, och i min förtörnelse höll jag mig dold. Men i sin avfällighet fortfor han att vandra på sitt hjärtas väg.
18 Hans vägar har jag sett, men nu vill jag hela honom och leda honom och giva honom och hans sörjande tröst.
19 Jag skall skapa frukt ifrån hans läppar. Frid över dem som äro fjärran och frid över dem som äro nära! säger HERREN; jag skall hela honom.
20 Men de ogudaktiga äro såsom ett upprört hav, ett som icke kan vara stilla, ett hav, vars vågor röra upp dy och orenlighet.
21 De ogudaktiga hava ingen frid, säger min Gud.
58 Ropa med full hals utan återhåll, häv upp din röst såsom en basun och förkunna för mitt folk deras överträdelse, för Jakobs hus deras synder.
2 Väl söka de mig dag ut och dag in och vilja hava kunskap om mina vägar. Såsom vore de ett folk, som övade rättfärdighet och icke övergåve sin Guds rätt, så fråga de mig om rättfärdighetens rätter och vilja, att Gud skall komma till dem:
3 »Vartill gagnar det, att vi fasta, när du icke ser det, vartill, att vi späka oss, när du icke märker det?» Men se, på edra fastedagar sköten I edra sysslor, och alla edra arbetare driven I blott på.
4 Och se, I hållen eder fasta med kiv och split, med hugg och slag av gudlösa nävar. I hållen icke mer fasta på sådant sätt, att I kunnen göra eder röst hörd i höjden.
5 Skulle detta vara en fasta, sådan som jag vill hava? Skulle detta vara en rätt späkningsdag? Att man hänger med huvudet såsom ett sävstrå och sätter sig i säck och aska, vill du kalla sådant att hålla fasta, att fira en dag till HERRENS behag?
6 Nej, detta är den fasta, som jag vill hava: att I lossen orättfärdiga bojor och lösen okets band, att I given de förtryckta fria och krossen sönder alla ok,
7 ja, att du bryter ditt bröd åt den hungrige och skaffar de fattiga och husvilla härbärge att du kläder den nakne, var du ser honom, och ej drager dig undan för den som är ditt kött och blod.
8 Då skall ljus bryta fram för dig såsom en morgonrodnad, och dina sår skola läkas med hast, och din rätt skall då gå framför dig och HERRENS härlighet följa dina spår.
9 Då skall HERREN svara, när du åkallar honom; när du ropar, skall han säga: »Se, här är jag.» Om hos dig icke får finnas någon som pålägger ok och pekar finger och talar, vad fördärvligt är,
10 om du delar med dig av din nödtorft åt den hungrige och mättar den som är i betryck, då skall ljus gå upp för dig i mörkret, och din natt skall bliva lik middagens sken.
11 Och HERREN skall leda dig beständigt; han skall mätta dig mitt i ödemarken och giva styrka åt benen i din kropp. Och du skall vara lik en vattenrik trädgård och likna ett källsprång, vars vatten aldrig tryter.
12 Och dina avkomlingar skola bygga upp de gamla ruinerna, du skall åter upprätta grundvalar ifrån forna släkten; och du skall kallas »han som murar igen revor», »han som återställer stigar, så att man kan bo i landet.»
13 Om du är varsam med din fot på sabbaten, så att du icke på min heliga dag utför dina sysslor; om du kallar sabbaten din lust och HERRENS helgdag en äredag, ja, om du ärar den, så att du icke går dina egna vägar eller sköter dina sysslor eller talar tomma ord,
14 då skall du finna din lust i HERREN, och jag skall föra dig fram över landets höjder och giva dig till näring din fader Jakobs arvedel. Ja, så har HERRENS mun talat.
2 Thessalonikerbrevet 2
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Händelser innan Jesus kommer tillbaka
2 När det gäller vår Herre Jesus Kristus återkomst och att vi ska samlas hos honom, ber vi er, syskon, 2 att inte utan vidare tappa fattningen och låta er skrämmas, vare sig av någon ande eller något vi skulle ha sagt eller skrivit och som hävdar att Herrens dag redan är här. 3 Låt er inte luras, vad de än säger. Först måste nämligen ett avfall komma och en laglöshetens människa[a] träda fram, undergångens son. 4 Han är motståndaren, som ska trotsa allt som kallas gud och är heligt. Han ska ta plats i Guds tempel och påstå att han själv är Gud.
5 Kommer ni inte ihåg att jag berättade det när jag var hos er? 6 Och ni vet vad det är som hindrar honom, så att han inte kan träda fram förrän det är dags för honom att komma. 7 Laglösheten verkar ju redan i hemlighet. Det enda som fattas är att han som är hindret röjs ur vägen. 8 Men sedan ska den Laglöse visa sig, han som Herren Jesus bara behöver andas på för att döda och förinta när han återvänder i sin härlighet. 9 Den Laglöses ankomst är ett Satans verk. Det ska ske med stor kraft och tecken och falska under, 10 och genom all slags orättfärdiga konster luras de som går förlorade. Dessa människor ville ju inte ta emot kärleken till sanningen som kunde ha räddat dem. 11 Därför låter Gud dem drabbas av en mäktig villfarelse, så att de tror på lögnen 12 och blir dömda, alla dessa, som inte trodde på sanningen, utan njöt av orättfärdigheten.
Håll fast vid sanningen
13 Men vi måste alltid tacka Gud för er, syskon som Herren Jesus älskar. Gud utvalde ju er redan från tidens början[b] till att bli räddade genom att Anden helgar er och genom tron på sanningen. 14 Det var detta Gud kallade er till genom evangeliet som vi förkunnar, så att ni skulle få dela härligheten med vår Herre Jesus Kristus.
15 Stå därför fasta, syskon, och följ den undervisning ni har fått av oss, muntligen eller i våra brev.
16 Må vår Herre Jesus Kristus själv, och Gud, vår Fader, som älskar oss och i sin nåd har gett oss evig tröst och ett säkert hopp, 17 uppmuntra era hjärtan och ge er kraft att alltid göra och säga det som är gott.
Notas al pie
- 2:3 Laglöshetens människa syftar på en motståndare till Kristus, på samma sätt som Antikrist, jfr 1 Joh 2:18,22.
- 2:13 Enligt en del handskrifter: Gud lät er bli de första som skulle räddas…
2 Thessalonikerbrevet 2
Svenska 1917
2 I fråga om vår Herres, Jesu Kristi, tillkommelse, och huru vi skola församlas till honom, bedja vi eder, käre bröder,
2 att I icke -- vare sig genom någon »andeingivelse» eller på grund av något ord eller något brev, som förmenas komma från oss -- så hastigt låten eder bringas ur fattningen och förloren besinningen, som om Herrens dag redan stode för dörren.
3 Låten ingen bedraga eder om vad sätt det vara må. Ty först måste avfallet hava skett och »Laglöshetens människa», fördärvets man, hava trätt fram,
4 vedersakaren, som upphäver sig över allt vad gud heter, och allt som kallas heligt, så att han tager sitt säte i Guds tempel och föregiver sig vara Gud.
5 Kommen I icke ihåg att jag sade eder detta, medan jag ännu var hos eder?
6 Och I veten vad det är som nu håller honom tillbaka, så att han först när hans tid är inne kan träda fram.
7 Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam; allenast måste den som ännu håller tillbaka först skaffas ur vägen.
8 Sedan skall »den Laglöse» träda fram, och honom skall då Herren Jesus döda med sin muns anda och tillintetgöra genom sin tillkommelses uppenbarelse --
9 honom som efter Satans tillskyndelse kommer med lögnens alla kraftgärningar och tecken och under
10 och med orättfärdighetens alla bedrägliga konster, för att bedraga dem som gå förlorade, till straff därför att de icke gåvo kärleken till sanningen rum, så att de kunde bliva frälsta.
11 Därför sänder ock Gud över dem villfarelsens makt, så att de sätta tro till lögnen,
12 för att de skola bliva dömda, alla dessa som icke hava satt tro till sanningen, utan funnit behag i orättfärdigheten.
13 Men vi för vår del äro pliktiga att alltid tacka Gud för eder käre bröder, I Herrens älskade, därför att Gud från begynnelsen har utvalt eder till frälsning, i helgelse i Anden och i tro på sanningen.
14 Härtill har han ock genom vårt evangelium kallat eder, för att I skolen bliva delaktiga av vår Herres, Jesu Kristi, härlighet.
15 Stån alltså fasta, käre bröder, och hållen eder vid de lärdomar som I haven mottagit av oss, vare sig muntligen eller genom brev.
16 Och vår Herre Jesus Kristus själv och Gud, vår Fader, som har älskat oss och i nåd berett oss en evig hugnad och givit oss ett gott hopp,
17 han hugne edra hjärtan, och styrke eder till allt vad gott är, både i gärning och i ord.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.