A A A A A
Bible Book List

Jesaja 43-44 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Bara Herren kan rädda sitt folk

43 Men nu säger Herren,
    han som har skapat dig, Jakob,
    han som har format dig, Israel:
”Var inte rädd,
    för jag har befriat dig.
Jag har kallat dig vid namn,
    och du är min.
När du måste gå genom vatten
    är jag med dig,
eller genom floder,
    ska de inte dränka dig.
När du måste gå genom eld,
    ska du inte bli bränd.
    Lågorna ska inte skada dig.
Jag är Herren, din Gud,
    Israels helige, din räddare.
Jag ger Egypten till lösen för dig,
    och Kush och Seba i utbyte.
Du är dyrbar för mig,
    och jag ärar och älskar dig.
Därför ger jag människor i utbyte mot dig,
    folk i stället för ditt liv.
Var inte rädd, för jag är med dig.
    Jag ska leda dina barn från öster
    och samla dig från väster.
Till norden säger jag: ’Släpp dem!’
    och till södern: ’Håll dem inte kvar!’
För hit mina söner från fjärran
    och mina döttrar från jordens ände,
alla som bekänner mitt namn
    och som jag har skapat till min ära,
    format och gjort.”

Led ut de blinda som ändå har ögon,
    och de döva som har öron.
Alla nationer samlas,
    folken kommer samman.
Vem bland dem har kunnat förutsäga detta,
    eller tala om för oss vad som förut har skett?
Låt dem föra fram sina vittnen, så att de får rätt,
    och de som hör kan säga att det är sant.
10 ”Men ni är mina vittnen, säger Herren,
    min tjänare som jag har utvalt,
för att ni ska känna och tro mig
    och förstå att jag är Gud.
Ingen annan Gud finns gestaltad före mig,
    och ingen kommer att finnas efter mig.
11 Jag är Herren,
    och det finns ingen annan räddare.
12 Det är jag som har uppenbarat, räddat och förkunnat,
ingen främmande gud bland er.
    Ni är mina vittnen,” säger Herren, ”och jag är Gud.
13 Ja, ända från första dagen.
    Ingen kan rycka något ur min hand.
När jag handlar,
    finns ingen som kan hindra det.”

Löfte om seger

14 Så säger Herren,
    er befriare[a], Israels Helige:
”För er skull har jag sänt bud till Babylon
    och ska bryta ner dem alla, som ingenting,
även kaldéerna, i de skepp de varit så stolta över.[b]
15 Jag är Herren, er Helige,
    Israels skapare, er kung.”

16 Så säger Herren,
    som gjorde en väg genom havet,
    en stig genom mäktiga vatten,
17 han som förde ut vagnar och hästar
    och en stark armé.
Där blev de liggande för att aldrig resa sig igen,
    utsläckta, som en släckt veke.
18 ”Glöm det som har varit,
    bli inte kvar i det förgångna.
19 Nu gör jag något nytt.
    Det spirar redan, ser ni det inte?
Jag ska göra en väg genom öknen
    och strömmar i ödemarken.
20 De vilda djuren, schakaler och berguvar, ska prisa mig,
    för av mig får öknen vatten
    så att mitt folk, mina utvalda, kan dricka.
21 Det folk som jag har skapat åt mig
    ska förkunna mitt lov.

22 Men du har inte kallat på mig, Jakob,
    inte tröttat ut dig för min skull, Israel.[c]
23 Du har inte gett mig får som brännoffer
    och inte ärat mig med slaktoffer.
Ändå har jag inte betungat dig med matoffer,
    inte tröttat ut dig med krav på rökelse.
24 Du har inte köpt kalmus åt mig
    eller slösat dina slaktoffers fett på mig.
Nej, du har betungat mig med dina synder,
    tröttat ut mig med dina överträdelser.

25 Jag är den som utplånar dina försyndelser,
    för min egen skull,
    och jag kommer inte mer ihåg dina synder.
26 Påminn mig,
    låt oss gå till rätta med varandra!
Lägg fram din sak,
    så att du kan få rätt.
27 Din stamfader syndade,
    dina talesmän gjorde uppror mot mig.
28 Därför har jag förnedrat dina heliga furstar,
    överlämnat Jakob åt förintelse
    och Israel åt att skymfas.

Den ende Guden

44 Lyssna nu, min tjänare Jakob,
    Israel, som jag har utvalt:
Så säger Herren,
    som skapade dig
och formade dig i moderlivet,
    han som hjälper dig:
Var inte rädd, min tjänare Jakob,
    Jeshurun[d], som jag har utvalt.
Jag ska utgjuta vatten över törstande mark,
    floder över uttorkat land.
Jag ska utgjuta min Ande
    över dina barn
och mina välsignelser
    över dina ättlingar.
De ska växa upp bland gräset,
    som pilträd på en flodstrand.
En ska säga: ’Jag tillhör Herren’,
    en annan bära Jakobs namn,
en tredje ska skriva
    att han är Herrens
och hedras med namnet Israel.”

Så säger Herren, Israels kung och befriare,
    härskarornas Herre:
”Jag är den förste och jag är den siste.
    Det finns ingen annan Gud än jag.
Vem är som jag?
    Låt honom tala om det,
förklara, lägga fram för mig
    vad som hänt sedan jag formade mitt folk i urtiden,
och vad som ska komma.[e]
    Låt dem berätta vad som ska komma att ske.
Var inte förskräckta, var inte rädda!
    Har jag inte förkunnat
och förutsagt detta för länge sedan?
    Ni är mina vittnen.
Finns det någon annan Gud än jag?
    Nej, ingen annan klippa finns, jag vet ingen.”

Avgudarnas meningslöshet

De som bygger avgudar åt sig är ingenting.
    Deras älskade beläten har ingen hjälp att ge.
Deras vittnen ser inget och vet inget,
    de får stå där med skam.
10 Vem gör sig en gud, gjuter en gudabild
    som inte är till någon nytta för honom?
11 Alla hans anhängare ska stå med skam,
    för hantverkarna som gjort dem är själva bara människor.
Låt dem alla samlas och ställa sig där.
    Alla ska de stå där med skam och i skräck.

12 Smeden bearbetar järn vid sitt städ, i glöden,
    och formar det med hammare med all sin kraft.
Han blir hungrig och trött,
    dricker inget vatten och blir matt.[f]
13 Snickaren tar mått med band,
    sätter ut märken med krita
och hugger ut den med stämjärn.
    Han märker ut formen med passare,
formar den som en människa i all hennes glans,
    som sedan kan bo i ett tempel.
14 Man hugger ner cedrar åt sig,
    tar cypress och ek
och låter dem växa bland skogens träd,
    eller planterar ett cederträd som regnet får att växa.[g]
15 Av trädet får man sedan ved
    att värma sig med
    och för att tända en eld för att baka bröd.
Men man gör också en gud som man tillber
    och faller ner inför.
16 Hälften av träet använder man till en brasa
    där man lagar mat och steker kött att mätta sig med,
värmer sig och säger:
    ”Så, nu är jag varm, nu kan jag sitta och se på elden.”
17 Av resten gör man en gud, en avgud,
    som man faller ner för, dyrkar
och ber till och säger:
    ”Rädda mig! Du är min gud!”
18 Dessa vet ingenting, förstår ingenting,
    deras ögon är tillslutna så att de inte kan se,
    liksom deras sinnen så att de inte kan fatta.
19 Ingen tänker efter,
    ingen har vett och förstånd att säga:
”Jag har eldat upp hälften av det
    för att baka bröd på kolen, steka kött och äta.
Skulle jag då av resten göra en avskyvärd avgud?
    Skulle jag falla ner för ett stycke trä?”
20 Den som sätter sin lit till aska lurar sig själv.
    Han kan inte rädda sig själv
eller säga: ”Det som jag har här i min hand är en lögn.”

Guds skaparmakt

21 ”Tänk på detta, Jakob,
    Israel, för du är min tjänare!
Jag har format dig, du är min tjänare, Israel,
    och jag ska inte glömma bort dig.
22 Jag har utplånat dina synder som ett moln,
    dina brott som morgondimman.
Vänd om till mig,
    för jag har friköpt dig.”

23 Sjung av glädje, ni himlar,
    om vad Herren har gjort!
Ropa högt, jordens djup!
    Stäm upp en sång, ni berg,
du skog med alla dina träd,
    för Herren har friköpt Jakob
och visar sig härlig i Israel!

Jerusalem ska bli bebott

24 Så säger Herren, din befriare,
    han som formade dig i moderlivet:

”Jag är Herren
    som har skapat allt,
    som ensam spänt upp himlarna
    och ensam brett ut jorden.
25 Jag är den som tillintetgör de falska profeterna
    och gör spåmännen till dårar,
som förkastar de visas lärdom
    och gör den till dårskap.
26 Men jag verkställer mina tjänares ord
    och fullföljer vad mina sändebud sagt.

Jag säger om Jerusalem:
    ’Det ska bli bebott,’
och om Juda städer:
    ’De ska bli uppbyggda.’
    Jag ska resa upp deras ruiner igen.
27 Jag säger till havsdjupet:
    ’Torka ut!’
    Och jag torkar ut dina floder.
28 Jag säger om Kyros: ’Han är min herde,
    han ska förverkliga allt jag vill.’
Han ska säga om Jerusalem:
    ’Det ska bli uppbyggt,’
och om templet:
    ’Dess grund ska läggas.’

Footnotes:

  1. 43:14 Se 4 Mos 35:12 med not.
  2. 43:14 Grundtexten är svårförståelig och översättningen osäker.
  3. 43:22 Eller: …du har tröttnat på mig, Israel. Här har översättningen hämtat hjälp från Septuaginta och Vulgata.
  4. 44:2 Namnets betydelse på hebreiska är rättrådig, Lagens väktare.
  5. 44:7 I versens mittdel är grundtextens innebörd oviss.
  6. 44:12 Grundtextens innebörd är osäker.
  7. 44:14 Vilka träd det är exakt som avses är osäkert.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Jesaja 43-44 Svenska 1917 (SV1917)

43 Men nu säger HERREN så, han som har skapat dig, Jakob, han som har danat dig, Israel: Frukta icke, ty jag har förlossat dig, jag har kallat dig vid ditt namn, du är min.

Om du ock måste gå genom vatten, så är jag med dig, eller genom strömmar, så skola de icke fördränka dig; måste du än gå genom eld, så skall du ej bliva svedd, och lågorna skola ej förtära dig.

Ty jag är HERREN, din Gud, Israels Helige, din frälsare; jag giver Egypten till lösepenning för dig, Etiopien och Seba i ditt ställe.

Eftersom du är så dyrbar i mina ögon, så högt aktad och så älskad av mig, därför giver jag människor till lösen för dig och folk till lösen för ditt liv.

Frukta då icke, ty jag är med dig. Jag skall låta dina barn komma från öster, och från väster skall jag samla dig tillhopa.

Jag skall säga till Norden: »Giv hit» och till södern: »Förhåll mig dem icke; för hit mina söner ifrån fjärran och mina döttrar ifrån jordens ända,

envar som är uppkallad efter mitt namn och som jag har skapat till min ära, envar som jag har danat och gjort.»

För hitut det blinda folket, som dock har ögon, och de döva, som dock hava öron.

Alla folk hava kommit tillsammans, folkslagen samla sig tillhopa. Vem bland dem finnes, som skulle kunna förutsäga sådant? Må de låta oss höra sina forna utsagor. Må de ställa fram sina vittnen och bevisa sin rätt, så att dessa, när de höra det, kunna säga: »Det är sant.»

10 Men I ären mina vittnen, säger HERREN, I ären min tjänare, den som jag har utvalt, på det att I mån veta och tro mig och förstå, att det är jag; före mig är ingen Gud danad, och efter mig skall ingen komma.

11 Jag, jag är HERREN, och förutom mig finnes ingen frälsare.

12 Jag har förkunnat det och skaffat frälsning, jag har kungjort det och ingen främmande gud bland eder. I ären mina vittnen, säger HERREN; och jag är Gud.

13 Ja, allt framgent är jag densamme, och ingen kan rädda från min hand. När jag vill göra något, vem kan då avvända det?

14 Så säger HERREN, eder förlossare, Israels Helige: För eder skull sänder jag mitt bud mot Babel, och jag skall driva dem allasammans på flykten, jag skall driva kaldéerna ned på skeppen som voro deras fröjd.

15 Jag är HERREN, eder Helige, Israels skapare, eder konung.

16 Så säger HERREN, han som gör en väg i havet, en stig i väldiga vatten,

17 han som för vagnar och hästar ditut, ja, härskara och och stridsmakt, sedan ligga de där tillhopa och kunna icke stå upp, de äro utsläckta, de hava slocknat såsom en veke:

18 Tänken icke på vad förr har varit, akten icke på vad fordom har skett.

19 Se, jag vill göra något nytt. Redan nu visar det sig; märken I det icke? Ja, jag skall göra en väg i öknen och strömmar i ödemarken,

20 så att markens djur skola ära mig, schakaler och strutsar, därför att jag låter vatten flyta i öknen, strömmar i ödemarken, så att mitt folk, min utkorade, kan få dricka.

21 Det folk, som jag har danat åt mig, skall förtälja mitt lov.

22 Men icke har du, Jakob, kallat mig hit, i det du har gjort dig möda för min skull, du Israel.

23 Icke har du framburit åt mig dina brännoffersfår eller ärat mig med dina slaktoffer; icke har jag vållat dig arbete med spisoffer, ej heller möda med rökelse.

24 Icke har du köpt kalmus åt mig för dina penningar eller mättat mig med dina slaktoffers fett. Nej, du har vållat mig arbete genom dina synder och möda genom dina missgärningar.

25 Jag, jag är den som utplånar dina överträdelser för min egen skull, och dina synder kommer jag icke mer ihåg.

26 Låt mig höra, vad du har att säga, och låt oss gå till rätta med varandra; tala du, för att du må finnas rättfärdig.

27 Men se, redan din stamfader syndade, och de som förde din talan begingo överträdelser mot mig.

28 Därför har jag måst låta helgedomens furstar utstå vanära och har överlämnat Jakob åt tillspillogivning, Israel åt försmädelse.

44 Men hör nu, du Jakob, min tjänare, du Israel, som jag har utvalt.

Så säger HERREN, han som har skapat dig, han som danade dig redan i moderlivet och som hjälper dig: Frukta icke, du min tjänare Jakob, du Jesurun, som jag har utvalt.

Ty jag skall utgjuta vatten över de törstiga och strömmar över det torra; jag skall utgjuta min Ande över din barn och min välsignelse över dina telningar,

så att de växa upp mitt ibland gräset såsom pilträd vid vattenbäckar.

Då skall den ene säga: »HERREN tillhör jag», och den andre skall åberopa Jakobs namn, och en tredje skall skriva på sin hand: »HERRENS egen» och skall bruka Israel såsom ett ärenamn.

Så säger HERREN, Israels konung, och hans förlossare, HERREN Sebaot: Jag är den förste, och jag är den siste, och förutom mig finnes ingen Gud.

Och vem talar, såsom jag har gjort, alltsedan jag lät urtidsfolket framträda? Må han förkunna det och lägga det fram för mig. Ja, må de förkunna det tillkommande, vad som skall ske.

Frukten icke och varen icke förskräckta. Har jag icke för länge sedan låtit dig höra om detta och förkunnat det? I ären ju mina vittnen. Finnes väl någon Gud förutom mig? Nej, ingen annan klippa finnes, jag vet av ingen.

Avgudamakarna äro allasammans idel tomhet, och deras kära gudar kunna icke hjälpa. Deras bekännare se själva intet och förstå intet; därför måste de ock komma på skam.

10 Om någon formar en gud och gjuter ett beläte, så är det honom till intet gagn.

11 Se, hela dess följe skall komma på skam; konstnärerna själva äro ju allenast människor. Må de församlas, så många de äro, och träda fram; de skola då alla tillhopa med förskräckelse komma på skam.

12 Smeden tager sitt verktyg och bearbetar sitt smide i glöden, han formar det med hammare, han bearbetar det med kraftig arm; till äventyrs får han därvid svälta, så att han bliver vanmäktig, och försaka att dricka, så att han bliver matt.

13 Träsnidaren spänner ut sitt mätsnöre och gör märken på trästycket med sitt ritstift, han arbetar därpå med sina eggjärn och märker ut det med passaren; och han gör så därav en mansbild, en prydlig människogestalt, som får bo i ett hus.

14 Man fäller åt sig cedrar; man tager plantor av stenek och vanlig ek och uppdrager dem åt sig bland skogens träd; man planterar åt sig lärkträd, och regnet giver dem växt.

15 Detta hava människorna till bränsle; och man tager därav och värmer sig därmed, man tänder på det och bakar bröd därvid. Men därjämte förfärdigar man en gud därav och tillbeder den, man gör därav ett beläte och faller ned för det.

16 En del av träet bränner man alltså upp i eld, över en annan del därav tillagar man kött till att äta, steker sin stek och äter sig mätt; när man så har värmt sig, säger man: »Gott, nu är jag varm, nu njuter jag av brasan.»

17 Men av det som är kvar gör man en gud, man gör sig ett beläte, och för det faller man ned och tillbeder, man bönfaller inför det och säger: »Rädda mig, ty du är min gud.» --

18 Ja, sådana veta intet och förstå intet, ty igentäppta äro deras ögon, så att de icke se, och deras hjärtan, så att de intet begripa.

19 Ingen har så mycken eftertanke, så mycket vett eller förstånd, att han säger: »En del därav har jag bränt upp i eld, och på kolen har jag bakat bröd och stekt kött och har så ätit; skulle jag då av återstoden göra en styggelse? Skulle jag falla ned för ett stycke trä?»

20 Den som så håller sig till vad som blott är aska, han är förledd av ett dårat hjärta, så att han icke förstår att rädda sin själ, icke att tänka: »Blott fåfänglighet är, vad jag håller i min högra hand.»

21 Tänk härpå, du Jakob, du Israel, ty du är min tjänare; jag har danat dig, ja, du är min tjänare. Israel, du varder icke förgäten av mig.

22 Jag utplånar dina överträdelser såsom ett moln och dina synder såsom en sky. Vänd om till mig, ty jag förlossar dig.

23 Jublen, I himlar, ty HERREN utför sitt verk; höjen glädjerop, I jordens djup, bristen ut i jubel, I berg, du skog med alla dina träd; ty HERREN förlossar Jakob, han bevisar sig härlig i Israel.

24 Så säger HERREN, din förlossare, han som danade dig redan i moderlivet: »Jag, HERREN, är den som för allt, den som ensam utspänner himmelen och utan någons hjälp breder ut jorden.

25 Jag är den som gör lögnprofeternas tecken om intet och gör spåmännen till dårar, den som låter de vise komma till korta och gör deras klokhet till dårskap,

26 men som låter sin tjänares ord bliva beståndande och fullbordar sina sändebuds rådslag. Jag är den som säger om Jerusalem: »Det skall bliva bebott» och om Juda städer: »De skola varda uppbyggda; jag skall upprätta ruinerna där.»

27 Jag är den som säger till havsdjupet: »Sina ut; dina strömmar vill jag låta uttorka.»

28 Jag är den som säger om Kores: »Han är min herde, han skall fullborda all min vilja, och han skall säga om Jerusalem: 'Det skall bliva uppbyggt' och till templet: 'Din grund skall åter varda lagd.'»

1 Thessalonikerbrevet 2 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Paulus minns sitt besök i Thessalonike

Syskon, ni vet själva att vårt besök hos er inte var förgäves. Vi hade tidigare, som ni vet, blivit misshandlade och förödmjukade i Filippi. Men Gud gav oss mod att förkunna evangeliet för er, trots hårt motstånd. Vår uppmaning att ta emot det är inte motiverad av något falskt, orent eller av bedrägliga avsikter. Nej, Gud har funnit oss värdiga att anförtros evangeliet, och därför talar vi som vi gör, inte för att tillfredsställa människor utan Gud, som prövar våra hjärtan. Vi har aldrig använt oss av smicker, det vet ni, och aldrig försökt utnyttja er under någon förevändning, det kan Gud intyga. Vi har inte strävat efter att bli ärade av människor, vare sig av er eller någon annan, även om vi som Kristus apostlar[a] hade kunnat utnyttja vår myndighet.[b] Nej, istället uppträdde vi lika kärleksfullt som en mor som sköter sina barn. Vi älskade er så mycket att vi inte bara gav er evangeliet från Gud utan också våra egna liv, så kära hade ni blivit för oss. Ni kommer säkert ihåg, syskon, hur vi arbetade och slet. Dag och natt arbetade vi, för att inte behöva vara någon börda för någon av er medan vi förkunnade Guds evangelium för er.

10 Både ni och Gud kan intyga hur heligt, rättfärdigt och oklanderligt vi uppförde oss hos er troende. 11 Ni vet också att vi förmanade och uppmuntrade var och en av er personligen, som en far sina barn. 12 Vi vädjade till er att leva ett liv värdigt Gud, han som kallar er till sitt rike och sin härlighet.

13 Därför tackar vi ständigt Gud för att ni tog emot Guds budskap som vi förkunnade, inte som mänskliga ord utan som ett budskap från Gud, vilket det ju verkligen är, och som verkar i er som tror. 14 Ni har ju, syskon, följt exemplet från Guds församlingar i Judeen som lever i Kristus Jesus. Ni har fått utstå samma lidanden från era egna landsmän som de från judarna. 15 De dödade Herren Jesus, liksom de dödade profeterna. De förföljer oss också oss. De frågar inte efter Guds vilja utan är fiender till alla människor, 16 eftersom de försöker hindra oss från att tala till andra folk så att de kan bli räddade. Så blir deras synders mått rågat, och de ska till slut nås av Guds vrede.

Paulus längtar efter att få träffa församlingen

17 Syskon, vi har nu under en tid varit skilda från er, fysiskt, inte i hjärtats avseende, och vi har därför längtat efter er och gjort allt för att kunna träffa er igen. 18 Vi har försökt resa till er, och jag, Paulus, har försökt mer än en gång, men Satan har hindrat oss. 19 Ni är ju vårt hopp och vår glädje, den segerkrans vi med stolthet kan visa upp då vår Herre Jesus kommer tillbaka. 20 Ja, ni är vår ära och vår glädje.

Footnotes:

  1. 2:7 Eller sändebud.
  2. 2:7 Eller: kunnat komma med anspråk.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

1 Thessalonikerbrevet 2 Svenska 1917 (SV1917)

I veten ju själva, käre bröder, att det icke var utan kraft vi begynte vårt arbete hos eder.

Nej, fastän vi, såsom i veten, i Filippi förut hade fått utstå lidande och misshandling, hade vi dock frimodighet i vår Gud till att förkunna för eder Guds evangelium, under mycken kamp.

Ty vad vi tala till tröst och förmaning, det har icke sin grund i villfarelse eller i orent uppsåt, ej heller sker det med svek;

utan därför att vi av Gud hava prövats värdiga att få evangelium oss betrott, tala vi i enlighet därmed, icke för att vara människor till behag, utan för att vara Gud till behag, honom som prövar våra hjärtan.

Aldrig någonsin hava vi uppträtt med smickrets ord, det veten I, ej heller så, att vi skulle få en förevändning att bereda oss vinning -- Gud är vårt vittne.

Ej heller hava vi sökt pris av människor, vare sig av eder eller av andra,

fastän vi såsom Kristi apostlar väl hade kunnat uppträda med myndighet. Tvärtom hava vi visat oss milda bland eder, såsom när en moder omhuldar sina späda barn.

I sådan ömhet om eder ville vi gärna icke allenast göra också eder delaktiga av Guds evangelium, utan till och med offra våra liv för eder, ty I haden blivit oss kära.

I kommen ju ihåg, käre bröder, vårt arbete och vår möda, huru vi, under det att vi predikade för eder Guds evangelium, strävade natt och dag, för att icke bliva någon av eder till tunga.

10 I själva ären våra vittnen, och Gud är vårt vittne, I veten, och han vet huru heligt och rättfärdigt och ostraffligt vi förhöllo oss mot eder, I som tron.

11 Likaledes veten I huru vi förmanade och uppmuntrade var och en av eder, såsom en fader sina barn,

12 och huru vi uppfordrade eder att föra en vandel som vore värdig Gud, honom som kallar eder till sitt rike och sin härlighet.

13 Därför tacka vi ock oavlåtligen Gud för att I, när I undfingen det Guds ord som vi predikade, icke mottogen det såsom människoord, utan såsom Guds ord, vilket det förvisso är, ett ord som ock är verksamt i eder som tron.

14 I, käre bröder, haven ju blivit efterföljare till de Guds församlingar i Kristus Jesus som äro i Judeen. Ty I haven av edra egna landsmän fått lida detsamma som de hava lidit av judarna --

15 av dem som dödade både Herren Jesus och profeterna och förjagade oss, och som äro misshagliga för Gud och fiender till alla människor,

16 i det att de söka hindra oss att tala till hedningarna, så att dessa kunna bliva frälsta. Så uppfylla de alltjämt sina synders mått. Dock, vredesdomen har kommit över dem i all sin stränghet.

17 Men då vi nu hava måst vara skilda från eder, käre bröder -- visserligen allenast för en kort tid och i utvärtes måtto, icke till hjärtat -- hava vi blivit så mycket mer angelägna att få se edra ansikten och känt stor åstundan därefter.

18 Ty vi hava varit redo att komma till eder -- jag, Paulus, för min del både en och två gånger -- men Satan har hindrat oss.

19 Ty vem är vårt hopp och vår glädje och vår berömmelses krona inför vår Herre Jesus vid hans tillkommelse, vem, om icke just I?

20 Ja, I ären vår ära och vår glädje.

Viewing of
Cross references
Footnotes