A A A A A
Bible Book List

Jesaja 28-30 Svenska 1917 (SV1917)

28 Ve dig, du Efraims druckna mäns stolta krona, du hans strålande härlighets vissnande blomster på bergshjässan ovan de vinberusades bördiga dal!

Se, från Herren kommer en som är stark och väldig, lik en hagelskur, en förödande storm, lik en störtskur med väldiga, översvämmande vatten, som slår allt till jorden med mat.

Under fötterna bliver den då trampad, Efraims druckna mäns stolta krona.

Och det går med hans strålande härlighets vissnande blomma på bergshjässan ovan den bördiga dalen, såsom det går med ett fikon därnere, ett som har mognat före sommarskörden: så snart någon får syn därpå, slukar han det, medan han ännu har det i sin hand.

På den tiden skall HERREN Sebaot bliva en härlig krona och en strålande krans för kvarlevan av sitt folk;

och han skall bliva en rättens ande för den som skipar rätt, och en starkhetsmakt för dem som driva fienden på porten.

Men också här raglar man av vin, stapplar man av starka drycker; både präster och profeter ragla av starka drycker, de äro överlastade av vin, de stappla av starka drycker; de ragla, när de profetera, de vackla, när de skipa rätt.

Ja, alla bord äro fulla av vämjeliga spyor, ingen ren fläck finnes.

-- »Vem är det då han vill lära förstånd, och vem skall han få att giva akt på sin predikan? Äro vi då nyss avvanda från modersmjölken, nyss tagna från modersbröstet?

10 Det är ju gnat på gnat, gnat på gnat, prat på prat, prat på prat, litet här, litet där!»

11 -- Ja väl, genom stammande läppar och på ett främmande tungomål skall han tala till detta folk,

12 han som en gång sade till dem: »Här är vilostaden, låten den trötte få vila; här är vederkvickelsens ort.» Men sådant ville de icke höra.

13 Så skall då HERRENS ord bliva för dem »gnat på gnat, gnat på gnat, prat på prat, prat på prat, litet här, litet där». Och så skola de, bäst de gå där, falla baklänges och krossas, varda snärjda och fångade.

14 Hören därför HERRENS ord, I bespottare, I som råden över folket här i Jerusalem.

15 Eftersom I sägen: »Vi hava slutit ett förbund med döden, med dödsriket hava vi ingått ett fördrag; om ock gisslet far fram likt en översvämmande flod, skall det icke nå oss, ty vi hava gjort lögnen till vår tillflykt och falskheten till vårt beskärm»,

16 därför säger Herren, HERREN så: Se, jag har lagt i Sion en grundsten, en beprövad sten, en dyrbar hörnsten, fast grundad; den som tror på den behöver icke fly.

17 Och jag skall låta rätten vara mätsnöret och rättfärdigheten sänklodet. Och hagel skall slå ned eder lögntillflykt, och vatten skall skölja bort edert beskärm.

18 Och edert förbund med döden skall bliva utplånat, och edert fördrag med dödsriket skall icke bestå; när gisslet far fram likt en översvämmande flod, då solen I varda nedtrampade.

19 Så ofta det far fram, skall det träffa eder; ty morgon efter morgon skall det fara fram, ja, både dag och natt. Idel förskräckelse bliver det, när I måsten akta på den predikan.

20 Ty sängen bliver då för kort att sträcka ut sig på och täcket för knappt att svepa in sig i.

21 Ty HERREN skall stå upp likasom på Perasims berg, och han skall låta se sin vrede likasom i Gibeons dal. Han skall utföra sitt verk, ett sällsamt verk; han skall förrätta sitt arbete, ett förunderligt arbete.

22 Så hören nu upp med eder bespottelse, för att edra band ej må bliva än hårdare; ty om förstöring och oryggligt besluten straffdom över hela jorden har jag hört från Herren, HERREN Sebaot.

23 Lyssnen och hören min röst, akten härpå och hören mitt tal.

24 När åkermannen vill så, plöjer han då beständigt och hackar upp och harvar sin mark?

25 Nej, fastmer: sedan han har jämnat fältet, strör han ju där svartkummin och kastar dit kryddkummin och sår vete i rader och korn på dess särskilda plats och spält i kanten.

26 Ty hans Gud har undervisat honom och lärt honom det rätta sättet.

27 Man tröskar ju ej heller svartkummin med tröskvagn och låter ej vagnshjul gå över kryddkummin, utan klappar ut svartkummin med stav och kryddkummin med käpp.

28 Och brödsäden, tröskar man sönder den? Nej, man plägar icke oavlåtligt tröska den och driva sina vagnshjul och hästar däröver; man vill ju icke tröska sönder den.

29 Också detta kommer från HERREN Sebaot; han är underbar i råd och stor i vishet.

29 Ve dig, Ariel, Ariel, du stad, där David slog upp sitt läger! Läggen år till år och låten högtiderna fullborda sitt kretslopp,

så skall jag bringa Ariel i trångmål; jämmer skall följa på jämmer, och då bliver det för mig ett verkligt Ariel.

Jag skall slå läger runt omkring dig och omsluta dig med vallar och resa upp bålverk emot dig.

Då skall du tala djupt nedifrån jorden, och dina ord skola dämpade komma fram ur stoftet; din röst skall höras såsom en andes ur jorden, och ur stoftet skall du viska fram dina ord.

Men främlingshopen skall bliva såsom fint damm och våldsverkarhopen såsom bortflyende agnar; plötsligt och med hast skall detta ske.

Från HERREN Sebaot skall hemsökelsen komma, med tordön och jordbävning och stort dunder, med storm och oväder och med lågor av förtärande eld.

Och hela hopen av alla de folk som drogo i strid mot Ariel, de skola vara såsom en drömsyn om natten, alla som drogo i strid mot det och dess borg och bragte det i trångmål.

Såsom när den hungrige drömmer att han äter, men vaknar och känner sin buk vara tom, och såsom när den törstande drömmer att han dricker, men vaknar och känner sig törstig och försmäktande, så skall det gå med hela hopen av alla de folk som drogo i strid mot Sions berg.

Stån där med häpnad, ja, varen häpna; stirren eder blinda, ja, varen blinda, I som ären druckna, men icke av vin, I som raglen, men icke av starka drycker.

10 Ty HERREN har utgjutit över eder en tung sömns ande och har tillslutit edra ögon; han har höljt mörker över profeterna och över siarna, edra ledare.

11 Och så har profetsynen om allt detta blivit för eder lik orden i en förseglad bok: om man räcker en sådan åt någon som kan läsa och säger: »Läs detta», så svarar han: »Jag kan det icke, den är ju förseglad»,

12 och om man räcker den åt någon som icke kan läsa och säger: »Läs detta», så svarar han: »Jag kan icke läsa.»

13 Och HERREN har sagt: Eftersom detta folk nalkas mig med sin mun och ärar mig med sina läppar, men låter sitt hjärta vara långt ifrån mig, så att deras fruktan för mig består i inlärda människobud,

14 därför skall jag ännu en gång göra underbara ting mot detta folk, ja, underbara och förunderliga; de visas vishet skall förgås, och de förståndigas förstånd skall bliva förmörkat.

15 Ve eder, I som söken att dölja edra rådslag för HERREN i djupet, och som bedriven edra verk i mörkret, I som sägen: »Vem ser oss, och vem känner oss?»

16 Huru förvända ären I icke! Skall då leret aktas lika med krukmakaren? Skall verket säga om sin mästare: »Han har icke gjort mig»? Eller skall bilden säga om honom som har format den: »Han förstår intet»?

17 Se, ännu allenast en liten tid, och Libanon skall förvandlas till ett bördigt fält och det bördiga fältet räknas såsom vildmark.

18 De döva skola på den tiden höra vad som läses för de, och de blindas ögon skola se och vara fria ifrån dunkel och mörker;

19 och de ödmjuka skola då känna allt större glädje i HERREN; och de fattigaste bland människor skola fröjda sig i Israels Helige.

20 Ty våldsverkarna äro då icke mer till, bespottarna hava fått en ände, och de som stodo efter fördärv äro alla utrotade,

21 de som genom sitt tal gjorde att oskyldiga blevo fällda och snärjde den som skulle skipa rätt i porten och genom lögn vrängde rätten för den rättfärdige.

22 Därför säger HERREN så till Jakobs hus, han som förlossade Abraham: Nu skall Jakob icke mer behöva blygas, nu skall hans ansikte ej vidare blekna;

23 ty när han -- hans barn -- få se mina händer verk ibland sig, då skola de hålla mitt namn heligt, de skola hålla Jakobs Helige helig och förskräckas för Israels Gud.

24 De förvillade skola då få förstånd, och de knorrande skola taga emot lärdom.

30 Ve eder, I vanartiga barn, säger HERREN, I som gören upp rådslag som icke komma från mig, och sluten förbund, utan att min Ande är med, så att I därigenom hopen synd på synd,

I som dragen ned till Egypten, utan att hava rådfrågat min mun, för att söka eder ett värn hos Farao och en tillflykt under Egyptens skugga!

Se, Faraos värn skall bliva eder till skam, och tillflykten under Egyptens skugga skall bliva eder till blygd.

Ty om ock hans furstar äro i Soan, och om än hans sändebud komma ända till Hanes,

så skall dock var man få blygas över detta folk, som icke kan hjälpa dem, icke vara till bistånd och hjälp, utan allenast till skam och smälek.

Utsaga om Söderlandets odjur. Genom ett farornas och ångestens land, där lejoninnor och lejon hava sitt tillhåll, jämte huggormar och flygande drakar, där föra de på åsnors ryggar sina rikedomar och på kamelers pucklar sina skatter till ett folk som icke kan hjälpa dem.

Ty Egyptens bistånd är fåfänglighet och tomhet; därför kallar jag det landet »Rahab, som ingenting uträttar».

Så gå nu in och skriv detta på en tavla, som må förvaras bland dem, och teckna upp det i en bok, så att det bevaras för kommande dagar, alltid och evinnerligen.

Ty det är ett gensträvigt folk, trolösa barn, barn som icke vilja höra HERRENS lag,

10 utan säga till siarna: »Upphören med edra syner», och till profeterna: »Profeteren icke för oss vad sant är; talen till oss sådant som är oss välbehagligt, profeteren bedrägliga ting;

11 viken av ifrån vägen, gån åt sidan från stigen, skaffen bort ur vår åsyn Israel Helige.»

12 Därför säger Israels Helige så: »Eftersom I förakten detta ord och förtrösten på våld och vrånghet och stödjen eder på sådant,

13 därför skall denna missgärning bliva för eder såsom ett fallfärdigt stycke på en hög mur, vilket mer och mer giver sig ut, till dess att muren plötsligt och med hast störtar ned och krossas;

14 den krossa, såsom när man våldsamt slår en lerkruka i bitar, så våldsamt att man bland bitarna icke kan finna en skärva stor nog att därmed taga eld från eldstaden eller ösa upp vatten ur dammen.»

15 Ty så säger Herren, HERREN, Israels Helige: »Om i vänden om och ären stilla, skolen I bliva frälsta, genom stillhet och förtröstan varden I starka.» Men i viljen icke.

16 I sägen: »Nej, på hästar vilja vi jaga fram» -- därför skolen I också bliva jagade; »på snabba springare vilja vi rida åstad» -- därför skola ock edra förföljare vara snabba.

17 Tusen av eder skola fly för en enda mans hot eller för fem mäns hot, till dess att vad som är kvar av eder bliver såsom en ensam stång på bergets topp, såsom ett baner på höjden.

18 Ja, därför väntar HERREN, till dess att han kan vara eder nådig; därför tronar han i höghet, till dess att han kan förbarma sig över eder. Ty en domens Gud är HERREN; saliga äro alla de som vänta efter honom.

19 Ja, du folk som bor på Sion, i Jerusalem, ingalunda må du gråta. Han skall förvisso vara dig nådig, när du ropar; så snart han hör din röst, skall han svara dig.

20 Ty väl skall Herren giva eder nödens bröd och fångenskapens dryck, men sedan skola dina lärare icke mer sättas å sido, utan dina ögon skola se upp till dina lärare.

21 Och om du viker av, vare sig åt höger eller åt vänster, så skola dina öron höra detta ord ljuda bakom dig; »Här är vägen, vandren på en.»

22 Då skolen I akta för orent silvret varmed edra skurna beläten äro överdragna, och guldet varmed edra gjutna beläten äro belagda; du skall kasta ut det såsom orenlighet och säga till det: »Bort härifrån!»

23 Och han skall giva regn åt säden som du har sått på din mark, och han skall av markens gröda giva dig bröd som är kraftigt och närande; och din boskap skall på den tiden gå i bet på vida ängar.

24 Och oxarna och åsnorna med vilka man brukar jorden, de skola äta saltad blandsäd om man har kastat med vanna och kastskovel.

25 Och på alla höga berg och alla stora höjder skola bäckar rinna upp med strömmande vatten -- när den stora slaktningens dag kommer, då torn skola falla.

26 Och månens ljus skall bliva såsom solens ljus, och solens ljus skall varda sju gånger klarare, såsom ett sjufaldigt dagsljus, när den tid kommer, då HERREN förbinder sitt folks skador och helar såren efter slagen som det har fått.

27 Se, HERRENS namn kommer fjärran ifrån, med brinnande vrede och med tunga rökmoln; hans läppar äro fulla av förgrymmelse, och hans tunga är såsom förtärande eld;

28 hans andedräkt är lik en ström som svämmar över, så att den når ändå upp till halsen. Ty han vill sålla folken i förintelsens såll och lägga i folkslagens mun ett betsel, till att leda dem vilse.

29 Då skolen I sjunga såsom i en natt då man firar helig högtid, och edra hjärtan skola glädja sig, såsom när man under flöjters ljud tågar upp på HERRENS berg, upp till Israels klippa.

30 Och HERREN skall låta höra sin röst i majestät och visa huru hans arm drabbar, i vredesförgrymmelse och med förtärande eldslåga, med storm och störtskurar och hagelstenar.

31 Ty för HERRENS röst skall Assur bliva förfärad, när han slår honom med sitt ris.

32 Och så ofta staven far fram och HERREN efter sitt rådslut låter den falla på honom skola pukor och harpor ljuda. Gång på gång skall han lyfta sin arm till att strida mot honom.

33 Ty en Tofetplats är längesedan tillredd, ja ock för konungen är den gjord redo, och djup och vid är den; dess rund är fylld av eld och av ved i myckenhet, och lik en svavelström skall HERRENS Ande sätta den i brand.

Jesaja 28-30 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Hiskia regerar i Juda

(28:1—39:8)

Profetia över Samaria

28 Ve över den stolta kronan av Efraims drinkare,
    den bleknande blomstringen av dess härliga prydnad
på bergskrönet ovanför de berusades grönskande dal!
    Se, Herren är mäktig och stark,
som en hagelskur, som en förödande stormvind,
    som skyfall, som översvämmande vatten.
    Med handen slår han den till marken,
med fötterna trampar han ner
    den stolta kronan av Efraims drinkare.
Den bleknande blomstringen av dess härliga prydnad
    på bergskrönet ovanför de berusades grönskande dal
ska det gå som ett tidigt mognat försommarfikon:
    vem det än är som ser det
    tar han det i sin hand och slukar i sig.

Den dagen ska härskarornas Herre bli en härlig krona,
    en ärekrans för dem som finns kvar av hans folk.
Han ger en rättens ande åt den som skipar rätt
    och styrka åt dem som driver bort fienden från porten.

Men nu raglar också dessa av vin
    och vinglar av öl.
Präster och profeter raglar av öl
    och är förvirrade av vin.
De raglar av öl,
    vinglande får de sina syner,
och vacklande skipar de rätt.
    Alla bord är täckta av spyor,
och det finns inte en enda ren fläck någonstans.

”Vem vill han lära förstånd?
    För vem vill han förklara budskapet?
För avvanda spädbarn
    som just tagits från bröstet?
10 Ljud på ljud, ljud på ljud,
    lite här, lite där!”[a]

11 Med en främmande mun
    och på ett okänt språk
ska Herren tala till detta folk,
12     han som sa till dem:
”Här är en viloplats,
    låt den trötte vila,
här finns ro.”
    Men de ville inte lyssna.
13 Herrens ord blir för dem
    ”ljud på ljud, ljud på ljud,
lite här, lite där.[b]
    Så ska de gå och falla baklänges,
göra sig illa,
    gå i fällan och bli fångade.”

14 Så lyssna nu till Herrens ord,
    alla ni hånfulla
som härskar över detta folk i Jerusalem.
15     Ni säger:
”Vi har slutit ett förbund med döden
    och gjort en överenskommelse med dödsriket.
Stormfloden som kommer kan inte nå oss,
    för vi har gjort lögnen till vår tillflykt
och falskheten till vårt gömställe.”

16 Därför säger Herren, Herren:

”Se! Jag lägger en grundsten i Sion,
    en beprövad sten,
en utvald hörnsten som är en säker grund.
    Den som tror behöver inte ängslas[c].
17 Jag ska göra rätten till mätsnöre
    och rättfärdigheten till sänklod.
Hagel ska sudda ut lögnens försvar
    och vatten skölja bort gömstället.
18 Ert förbund med döden ska upphävas,
    er överenskommelse med dödsriket kan inte bestå.
När stormfloden kommer
    ska den slå er till marken.
19 Gång på gång kommer den
    och för er med sig.
Morgon efter morgon drar den fram,
    ja, dag och natt.”

Fasa uppstår när man förstår budskapet.
20     Sängen blir för kort för att sträcka ut sig på,
och täcket för smalt att svepa in sig i.
21     Herren ska resa sig som på berget Perasim,
stå upp som i Givons dal,
    för att utföra sitt verk,
sitt underliga verk,
    sin märkliga gärning.
22 Sluta därför upp med era hånleenden,
    för att era kedjor inte ska stramas åt ännu mer.
För jag har hört om en förödelse
    som Herren, härskarornas Herre, har förutbestämt för hela jorden.

23 Hör på mig nu, lyssna noga,
    hör vad jag säger!
24 Inte är det väl så att en bonde
    bara bearbetar jorden
och ständigt bara plöjer och harvar?
25     Sår han inte när han fått marken jämn?
Han sår svartkummin och spiskummin,
    vete och hirs i rader och korn på sin plats,
och emmer på sin.[d]
26     Hans Gud lär honom det rätta sättet
och instruerar honom.

27 Man tröskar ju inte svartkummin med släde
    eller spiskummin med tröskhjul.
Man klappar ut svartkummin med en käpp
    och spiskummin med en stav.
28 Brödsäden mals och tröskas inte i det oändliga,
    man driver inte ständigt vagnshjulen och hästarna över den.
29 Också detta kommer från härskarornas Herre,
    underbar i råd och stor i vishet.

Profetia över Ariel (Jerusalem)

29 Ve över Ariel, Ariel,
    staden där David slog sig ner.
Lägg år till år,
    låt högtidscykeln fullbordas.
Jag ska anfalla Ariel,
    och då blir det sorg och klagan.
    Ariel blir då min altarhärd[e].
Jag ska slå läger
    och omringa dig med belägringstorn
    och bygga upp vallar mot dig.
Du ska förnedras
    och få tala krälande i gruset,
mumlande ur stoftet.
    Som en spöklik röst från jorden
ska du stöna fram dina ord.

Men dina många fiender ska då bli som damm,
    de våldsammas hop som agnar för vinden.
Oväntat och plötsligt ska det ske.
    Härskarornas Herre ska själv gripa in,
med åska och dån och larm,
    med storm och jordbävning
och flammor av förtärande eld.
    Som en dröm, som en nattlig syn,
blir då hopen av alla folk
    som stred mot Ariel,
anföll det, dess befästning
    och belägrade det.
Som när en hungrig drömmer om att han äter
    men fortfarande är hungrig när han vaknar,
och som när en törstig drömmer om att han dricker
    men ändå försmäktar av törst när han slår upp ögonen,
så blir det med hela den hop av folk och länder
    som dragit ut i strid mot berget Sion.

Häpna och förundras!
    Stirra er blinda, så att ni inget ser!
Var berusade, men inte av vin,
    ragla, fast inte av öl!
10 Herren har låtit en sömnens ande drabba er.
    Han har tillslutit era ögon
– profeternas –
    och han har täckt över era huvuden
– siarnas.

11 För hela denna syn har för er blivit som en förseglad bokrulle. När man räcker den till någon läskunnig och ber honom läsa, svarar han: ”Jag kan inte. Den är förseglad.” 12 Om man räcker den till någon som inte kan läsa och ber honom läsa, så svarar denne: ”Jag kan inte läsa.”

13 Herren säger:

”Det här folket nalkas mig med sina ord
    och ärar mig med sin mun,
men deras hjärtan är långt ifrån mig,
    och deras gudsfruktan är bara inlärda människobud.
14 Därför ska jag än en gång
    göra stora under bland detta folk,
förunderliga ting.
    De visas vishet ska förgå
och de förståndigas förstånd komma bort.”
15     Ve dem som i djupen
försöker dölja sina planer för Herren
    och utför sina gärningar i mörkret
och säger:
    ”Vem skulle kunna se oss
eller veta något om oss?”
16     Ni vänder ju allting upp och ner![f]
Kan leran likställas med krukmakaren?
    Kan det som är gjort säga till den som gjorde det:
”Han har inte gjort mig?”
    Kan det som är format säga till den som formade det:
”Han kan ingenting!”

17 Snart, efter en liten tid,
    ska Libanon förvandlas till bördig åkermark
och åkermark räknas som skog.
18     På den dagen ska de döva kunna höra
orden ur en bok,
    och ur dunkel och mörker
ska de blinda kunna se.
19     De ödmjuka ska än en gång glädjas i Herren,
och de fattiga ska fröjdas i Israels Helige.
20     De grymma ska försvinna,
bespottarna förgås,
    alla ontsinta utplånas,
21 de som anklagade den oskyldige i rätten,
    låg på lur för domare i porten
och med falskt vittnesbörd
    berövade den rättfärdige sin rätt.

22 Därför säger Herren till Jakobs släkt, han som befriade Abraham:

”Jakob ska inte längre behöva blygas
    och inte mer blekna.
23 För när han ser sina barn,
    mina händers verk i sin mitt,
ska de hålla mitt namn heligt.
    Jakobs Helige ska de hålla helig,
bäva för Israels Gud.
24     De som i sin ande farit vilse ska få insikt,
och de missnöjda ska låta sig undervisas.”

Lita inte på Egypten

30 ”Ve er, ni upproriska barn,
    säger Herren.
Ni genomför planer som inte är mina,
    ni sluter förbund som inte är av min Ande,
    och så hopar ni synd på synd.
Utan att fråga mig
    har ni tagit er till Egypten
och sökt faraos beskydd,
    en tillflykt i Egyptens skugga.
Men faraos beskydd ska bli er skam,
    tillflykten i Egyptens skugga en förödmjukelse.
När hans furstar är i Soan,
    och hans sändebud kommer till Hanes,
kommer de alla att skämmas över ett folk
    som inte kan hjälpa,
inte vara till någon nytta,
    utan är bara till skam och vanära.”

Profetia om djuren i Negev.

Genom farans och ångestens land,
    genom ett tillhåll för lejon,
ormar och drakar,
    för de sina rikedomar på åsnors ryggar,
sina skatter på kamelers pucklar,
    till ett folk som inte kan hjälpa,
till Egypten, vars hjälp är tom och meningslös.
    Därför kallar jag det ”Rahav, som ingenting gör”.

Gå nu och skriv ner det på en tavla inför dem,
    anteckna det i en bokrulle,
för att bevaras för kommande tider,
    som vittnesbörd för alltid.
Ty det här är ett upproriskt folk,
    svekfulla barn,
som inte vill lyda Herrens lag.
10     De säger till siarna:
”Se inte mer!”
    och till profeterna:
”Säg oss inte sanningen,
    utan bara det som låter bra,
även om det är lögn.
11     Vik av från vägen,
bort från stigen!
    Låt oss få slippa Israels Helige!”

12 Därför säger Israels Helige:

”Därför att ni har förkastat detta budskap
    och tror mer på förtryck och bedrägeri,
13 ska denna missgärning bli för er
    som en spricka i en fallfärdig mur,
som spricker mer och mer
    tills hela muren plötsligt rasar samman.
14 Den krossas i bitar, som man krossar en lerkruka,
    så våldsamt att man inte kan finna
en skärva som kan användas
    för att bära glöd från eldstaden
eller skopa upp lite vatten från källan.”

15 För så säger Herren, Herren, Israels Helige:

”Vänd om och var stilla,
    så ska ni räddas.
I stillhet och förtröstan finns er styrka.
    Men ni ville inte.
16 ’Nej’, säger ni,
    ’på hästar tar vi till flykten.’
Därför ska ni också få fly.
    ’På snabba hästar ska vi rida.’
Därför ska också era förföljare vara snabba.
17     Tusen ska fly för en endas hot,
och för fem mäns hot ska ni alla fly,
    tills det som är kvar av er
liknar en flaggstång på en bergshöjd,
    ett banér på en kulle.”

18 Men ändå väntar Herren på att få visa er nåd,
    han reser sig för att förbarma sig över er.
För Herren är en rättvis Gud.
    Lyckliga är alla de som väntar på honom!

19 Sions folk, som bor i Jerusalem, gråt inte mer, för han ska vara nådig mot dig när du ropar. När han hör dig ska han svara dig. 20 Även om han ger dig nödens bröd och lidandets vatten, ska inte dina lärare längre hållas gömda, utan du ska få se dem. 21 Om du viker av åt något håll, kommer du att bakom dig få höra en röst som säger: ”Här är vägen, följ den!” 22 Du ska betrakta som orent allt silver och guld som dina snidade och gjutna avgudar varit belagda med, kasta bort det som ett orenat plagg och säg: ”Bort med detta!”

23 Då ska han ge dig regn över säden som du sår i din jord, och marken ska ge en god och riklig skörd. Då ska din boskap beta på vidsträckta ängar. 24 Oxar och åsnor, dina arbetsdjur, ska äta foder och kross av säd som rensats med vanna och kastskovel. 25 På alla berg och höjder ska vattenströmmar flöda fram på den stora slaktdagen, då tornen faller. 26 Månen ska lysa som solen, och solskenet ska vara sju gånger klarare, som sju dagars ljus, när dagen är inne då Herren förbinder sitt folks skador och läker deras sår efter slagen de fått.

27 Se, Herrens namn kommer långt bortifrån,
    flammande av vrede, omgiven av ett tjockt rökmoln.
Hans läppar darrar av upprördhet.
    Hans ord är som en uppslukande eld.
28 Hans andedräkt är som en flod
    som väller fram och når människorna till halsen.
Han skakar om folken i ofärdens såll
    och lägger ett betsel i deras mun och för bort dem.
29 Men ni ska få sjunga
    som man sjunger under en natt inför en helig högtid,
glädjas som när man till flöjttoner drar upp till Herrens berg, Israels klippa.
30     Och Herren ska låta höra sin majestätiska röst,
hans ska visa sin arm och slå med rasande vrede
    och med förtärande eld, storm, skyfall och hagel.
31 Herrens röst ska sätta skräck i assyrierna,
    när han slår dem med sin stav.
32 Vid varje slag av den straffande staven,
    som Herren lägger på dem,
ska pukor och harpor spelas.
    Med sin arm strider han mot dem.[g]
33 Tofet[h] har varit redo länge,
    det har förberetts för kungen.
Eldstaden har gjorts i ordning, den är djup och bred
    och där finns rikligt med eld och ved.
Herrens andedräkt ska antända den som en svavelström.

Footnotes:

  1. 28:10 Citatet (inkl. v. 9) är ett hån som riktas mot Jesaja, och ord-/stavelsekonstruktionen i v. 10 låter sig inte översättas; även dess innebörd är oviss. Det låter ungefär som tsaw la tsaw, tsaw la tsaw, kaw la kaw, kaw la kaw…, motsvarande en sorts ”abrakadabra”.
  2. 28:13 Se not till v. 10.
  3. 28:16 Mer ordagrant skynda sig/förhasta; grundtextens innebörd är något osäker.
  4. 28:25 Översättningen av flera av detaljerna (sädesslag, redskap, arbetssätt) i v. 25-28 är osäker.
  5. 29:2 På hebreiska Ariel. Ariel kan också översättas Guds lejon, eller: altarhärd; se Hes 43:15.
  6. 29:16 Grundtextens innebörd är osäker.
  7. 30:32 Grundtextens innebörd är oviss och översättningen högst osäker.
  8. 30:33 Betyder eldgrop/eldstad och var en avskrädesplats utanför Jerusalem där man bl.a. offrade åt guden Molok (vars namn kommer från ordet för ”kung”).
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

Viewing of
Cross references
Footnotes