Hosea 9-11

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

En vandring utan mål

9 Gläd dig inte som andra folk, Israel, för du har övergett din Gud och tillber andra gudar på varje tröskplats. Dina män ligger med prostituerade så ofta de får tillfälle.

² Därför kommer dina skördar att slå fel. Säd och vin ska inte räcka till.

³ Du ska inte längre få stanna här i Guds land, utan du ska föras bort till Egypten och Assyrien och tvingas leva av oren mat, offrad till avgudar.

⁴ Där, långt hemifrån, ska du inte tillåtas att hälla ut vin som drickoffer åt Herren. Inget offer som frambärs där kan behaga Herren. Det är lika orent som brödet i ett hus där någon har dött. Alla som äter sådant blir orenade. De kan äta det för att överleva men får inte bära fram det som offer åt Gud.

⁵ Vad ska ni då göra på de heliga dagarna, på Herrens högtidsdagar,

⁶ när ni blivit bortförda till Assyrien som slavar? Vem ska ärva de tillhörigheter ni lämnat kvar? Jo, det ska Egypten göra! Dess folk ska samla ihop era döda, Memfis får begrava dem och tistlar och törnen ska växa upp bland ruinerna.

⁷ Tiden är inne för Israel att få sitt straff. Hämndens dag är snart inne, och Israel ska få känna av den. Profeterna är galna, de kloka har förlorat förståndet. Ja, så ska man säga, för hela nationen är nedtyngd av synd och visar hat mot dem som älskar Gud.

⁸ Jag utsåg profeterna till att leda mitt folk, men folket har hindrat dem och alltid öppet visat sitt hat och sin ovilja mot dem, till och med i Herrens tempel.

⁹ Det som mitt folk gör nu är lika fruktansvärt som när man tillbad guldkalven i Gibea. Men Herren glömmer inte. Han ska verkligen straffa dem.

¹⁰ Israel, jag minns så väl de första underbara dagarna när jag ledde dig genom öknen! Din kärlek var så äkta och ren! Den var frisk och härlig som de första fikonen. Men sedan övergav du mig för Baal-Peor och överlämnade dig åt andra gudar. Snart levde du i samma orenhet som alla andra.

¹¹ Israels härlighet flyger bort som en fågel. Dina barn ska dö vid födseln eller redan i livmodern. En del av dina kvinnor ska inte ens kunna bli med barn.

¹² Och om dina barn skulle växa upp, ska jag ta dem ifrån dig. Ja, ni är alla dömda, och det kommer att bli en sorgens dag när jag vänder mig bort ifrån er och lämnar er ensamma.

¹³ Jag hade tänkt mig att Israel skulle blomstra som Tyrus, planterad i en skön omgivning, men hennes barn ska inte överleva.

¹⁴ Herre, hur ska jag be för ditt folk? Jo, jag ska be att kvinnorna inte kan föda och att deras bröst inte kan ge mjölk.

¹⁵ All deras ondska började vid Gilgal, och det var där jag började hata dem. Nu ska jag fördriva dem från mitt land därför att de tillbett avgudar. Jag ska inte längre älska dem. Alla deras ledare är upproriska.

¹⁶ Israel har fått sin dom: hennes rötter är förtorkade och hon ska inte mer bära frukt. Om hon ändå föder barn ska jag döda dem, för hon ska inte få behålla sina älskade.

¹⁷ Min Gud ska utplåna Israels folk därför att de inte vill lyssna eller lyda, och de kommer att bli flyktingar, utspridda bland alla folk.

Hosea predikar straffdom

10 Israel blomstrade som en kraftig vinstock! Men ju mer frukt den bar, desto mer av den hamnade på hedningarnas offeraltaren. Ju bättre jag låter Israel få det, desto mer utsmyckar hon de avgudar hon tillber.

² Man bedrar Herren, sin Gud. Folket bär på skuld och måste straffas. Gud ska bryta ner deras avgudaaltaren och krossa deras avgudabilder.

³ Då ska de säga: Vi övergav Herren och han tog vår kung ifrån oss. Men vad gör det? Vad skulle han kunna uträtta!

⁴ De ger löften som de inte tänker hålla. Därför kommer deras straff att skjuta upp som giftigt ogräs i en åker.

⁵ Folket i Samarien oroar sig för kalvguden i Bet-Aven. Både präster och folk sörjer över att de förstörda gudarna förlorat sin ära.

⁶ Deras avgudar ska släpas bort tillsammans med dem själva som byte till den store kungen, när de förs till Assyrien som slavar. Man kommer att håna Israel som litat på en sådan avgud och göra dem till åtlöje.

⁷ Samariens kung ska försvinna som när ett torrt löv flyter bort på vattnet,

⁸ och Avens avgudaaltaren vid Betel, där Israel syndade, ska ödeläggas. Tistlar och törnen ska växa på deras altaren, och man ska ropa till bergen och höjderna att falla över dem och krossa dem.

⁹ Ja, Israel, ända sedan den fruktansvärda natten i Gibea har det bara förekommit synd och åter synd! Ännu har det inte blivit någon bättring. Var det inte rätt att männen i Gibea blev utplånade?

¹⁰ Jag ska komma emot dig för din olydnads skull och samla många nationer mot dig för att straffa dig för dina upprepade synder.

¹¹ Israels folk är vana att tröska säd, ett arbete de trivs med. Aldrig tidigare har jag lagt ett tungt ok på dem, utan jag har sparat deras känsliga nackar. Men nu ska jag sätta ett ok på dem. Juda ska plöja och Israel ska harva, för de ljusa dagarna är förbi.

¹² Så rättfärdighetens goda säd, och ni ska skörda min kärlek! Plöj upp era hårda hjärtan! Nu är det dags att söka Herren, så att han kan låta sin rättfärdighet regna över er.

¹³ Men ni har odlat ondska och skördat synd. Ni har förtjänat er lön genom att tro på en lögn - att en stor armé med många soldater kan ge ett land trygghet!

¹⁴ Därför ska jag låta er få uppleva krigets fasor. Alla era befästningsverk ska falla, precis som Bet-Arbel när Salman ödelade det. Där blev till och med kvinnor och barn krossade till döds.

¹⁵ Detta kommer också att bli ert öde, ni Israels folk, på grund av er stora ondska. Plötsligt en dag ska det vara slut med Israels kung.

Som en fars kärlek

11 När Israel var ett barn älskade jag honom som en son och förde honom ut ur Egypten.

² Men ju mer jag kallade på honom, desto mer gjorde han uppror mot mig, offrade till Baal och frambar rökelse till avgudar.

³ Jag undervisade honom i hans barndom, jag lärde honom att gå och jag bar honom i mina armar. Men han förstår inte att det var jag som räddade honom till livet.

⁴ Som en man leder sin bästa oxe ledde jag Israel framåt med kärlek och omtanke. Jag lyfte av honom oket och såg själv till att han fick mat att äta.

⁵ Men mitt folk ska vända tillbaka till fångenskap. Assyrien ska härska över dem därför att de inte vill vända tillbaka till mig.

⁶ Krig ska svepa fram över deras städer. Deras fiender ska storma in genom portarna och ta dem till fånga i deras fästningar.

⁷ Mitt folk har beslutat att överge mig, och därför har jag dömt dem till slaveri. De ska inte komma undan även om de ropar till mig!

⁸ Men hur ska jag kunna överge dig, Israel? Hur kan jag låta dig gå? Hur ska jag kunna behandla dig som jag behandlade Adma och Seboim? Mitt hjärta ropar högt av smärta. Jag längtar så efter att få hjälpa dig!

⁹ Nej, jag ska inte straffa dig så mycket som min vrede kräver. Jag kan inte låta dig gå under, för jag är Gud och inte en människa. Jag är den Helige, som bor ibland er, och har inte kommit för att förgöra er.

¹⁰ Ni ska till slut följa mig. När jag ryter som ett lejon ska mitt folk med fruktan återvända från sin fångenskap.

¹¹ Som flyttfåglar ska de komma från Egypten, som duvor ska de komma flygande från Assyrien, och jag ska föra dem hem igen. Detta är ett löfte från Herren.

¹² Israel överöser mig med lögner och svek, och Juda vacklar trots att jag är trofast.