Hosea 8-14

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

⁷ De sår vind
    och skördar storm.
Deras säd är tomma strån utan ax.
    De kan inte ge mjöl,
och om de skulle ge något,
    slukas det av främlingar.
⁸ Israel är uppslukat,
    och bland nationerna ska det betraktas
som ett värdelöst kärl.
⁹     De gick till Assyrien,
likt en ensam vildåsna på vandring.
    Efraim har köpta älskare.
¹⁰ Men även om de köpslår bland folken
    ska jag samla ihop dem.
De ska börja tyna bort
    under storkungens börda.^[a]

¹¹ ”Eftersom Efraim har byggt många altaren för att synda,
    har dessa också blivit honom till synd.
¹² Jag har skrivit mycket i mina lagar för honom,
    men det har man betraktat som något främmande.
¹³ De offrar kött till mig
    och äter av köttet,^[b]
men Herren är inte nöjd med dem.
    Han minns nu deras skuld
och straffar deras synder.
    De måste återvända till Egypten.
¹⁴ Israel har glömt bort sin skapare
    och byggt palats.
Juda har byggt många befästa städer.
    Men jag ska sända en eld mot dess städer
och bränna upp dess fästningar.”

⁵ Vad ska ni göra på festdagen,
    på Herrens högtidsdag?
⁶ Om de kommer undan förödelsen
    ska Egypten samla dem
och Memfis begrava dem.
    Deras skatter av silver ska tistlar ta över,
och törnen ska växa i deras tält.^[c]
7     Tiden är inne för straffet,
tiden är inne för vedergällningen,
    det ska Israel veta.
Profeten är dum,
    andens man vansinnig
för din stora synd
    och ditt stora hat.
⁸ Tillsammans med min Gud
    är Efraims väktare profeten,
men snaror är lagda på alla hans vägar,
    och hat råder i hans Guds hus.
⁹ De har sjunkit i djupt fördärv,
    som en gång i tiden i Giva.
Han minns deras ondska
    och straffar deras synder.

¹⁰ Som druvor i öknen
    fann jag Israel,
era förfäder såg jag som säsongens allra första frukter
    på ett fikonträd.
Men när de kom till Baal-Pegor
    invigde de sig åt skamguden.
De blev lika vidriga
    som den de älskade.
¹¹ Efraims ära flyger bort som en fågel,
    inget barnafödande,
    ingen graviditet,
    ingen befruktning.
¹² Och även om de föder barn,
    ska jag ta varenda av dem ifrån dem.
Ve dem,
    när jag vänder mig bort ifrån dem!
¹³ Jag har sett Efraim, likt Tyros,
    planterad på en skön äng,^[d]
men Efraim ska få leda sina barn
    till den som slaktar dem.”

¹⁴ Ge dem, Herre, vad du ska ge dem!
    Ge dem ofruktsamma moderliv
och förtorkade bröst.

¹⁵ ”För all deras ondska vid Gilgal
    började jag hata dem där.
För deras onda gärningars skull
    ska jag driva ut dem ur mitt hus.
Jag kan inte längre älska dem.
    Alla deras ledare är upproriska.
¹⁶ Efraim är slagen,
    deras rot är förtorkad,
och de bär inte mer frukt.
    Även om de föder barn
ska jag döda deras dyrbara livsfrukt.”

¹⁷ Min Gud förkastar dem,
    därför att de inte har lyssnat till honom,
och de ska bli flyktingar bland folken.

³ Då ska de säga: ”Vi har ingen kung,
    för vi har inte fruktat Herren.
Men vad gör det?
    Vad skulle kungen kunna uträtta för oss?”
⁴ De talar och talar,
    de svär eder
    och sluter förbund.
Domen skjuter upp
    som giftigt ogräs i åkerns fåror.
⁵ Samariens invånare fruktar
    för kalven^[e] i Bet Aven.
Dess folk sörjer över den,
    dess avgudapräster klagar,
de som gladde sig över dess ära,
    för den har förts bort i exil.
⁶ Också den ska släpas bort till Assyrien
    som tribut till den store kungen.
Efraim ska komma på skam,
    Israel får skämmas för sin plan^[f].
⁷ Samarien med dess kung ska flyta bort
    som en pinne på vattnet.
⁸ Ondskans^[g] offerhöjder läggs öde
    – de var Israels synd.
Törne och tistel ska växa på deras altaren,
    och de ska säga till bergen: ”Dölj oss!”
och till höjderna: ”Fall över oss!”

⁹ ”Sedan tiden i Giva
    har du, Israel, syndat.
Där har de blivit kvar.
    Men nådde inte kriget de onda i Giva?
¹⁰ När jag vill straffar jag dem.
    Folken ska samlas mot dem
för att binda dem
    för deras dubbla synd.^[h]
11 Efraim är en kviga,
    van vid och villig att tröska,
så jag ska lägga ett ok
    på dess vackra nacke.
Jag ska driva Efraim,
    Juda ska plöja
    och Jakob ska harva.
¹² Så åt er rättfärdighet,
    skörda efter nådens bud,
bryt er ny mark!
    Nu är det dags att söka Herren,
så att han kan komma
    och låta rättfärdighet regna över er.
¹³ Ni har plöjt ondska
    och skördat orättfärdighet,
    ni har ätit lögnens frukt.
För du har förlitat dig på din egen väg
    och på dina många soldater.
¹⁴ Därför ska ett stridslarm uppstå mot ditt folk,
    och alla dina fästningar
ska ödeläggas,
    så som när Shalman ödelade Bet Arbel,
när striden bröt ut
    och mödrar och barn krossades.
¹⁵ Så gör man mot er, Betel,
    på grund av er stora ondska.
När dagen gryr
    är det slut med Israels kung.

⁵ Ska de inte vända tillbaka till Egypten?
    Ska inte Assyrien härska över dem,
eftersom de vägrar att vända tillbaka till mig?
⁶     Svärdet ska svingas över deras städer,
förgöra deras bommar^[k]
    och göra slut på deras onda planer.
⁷ Mitt folk har bestämt sig
    för att vända sig bort från mig,
och även om de ropar till den Högste,
    är det ingen som upphöjer honom.^[l]

⁸ Men hur skulle jag kunna lämna dig, Efraim,
    överge dig, Israel,
göra med dig som med Adma,
    låta det gå med dig som med Sevojim?
Mitt hjärta vänder sig inom mig,
    all min medkänsla väcks upp.
⁹ Jag vill inte ge utlopp för min brinnande vrede.
    Jag vill inte vända mig för att förgöra Efraim.
För jag är Gud och inte en människa,
    den Helige ibland er,
    och jag kommer inte med vrede^[m].
¹⁰ De ska följa Herren,
    och han ska ryta som ett lejon.
När han ryter,
    kommer hans barn bävande västerifrån.
¹¹ Likt fåglar kommer de
    bävande från Egypten,
ja, som duvor från Assyrien.
    Jag ska låta dem återvända hem igen,
        säger Herren.”

12 Efraim jagar efter vind,
    strävar efter östanvind dagen lång
och ökar lögn och våld.
    De sluter förbund med Assyrien
och sänder olja till Egypten.
²     Men Herren ska gå till rätta med Juda,
straffa Jakob för hans levnadssätt
    och vedergälla honom för vad han gjort.
³ I moderlivet grep han tag i sin brors häl,^[o]
    och som vuxen man kämpade han med Gud.
⁴ Han kämpade med ängeln och vann seger.
    Han grät och bad honom om nåd.
I Betel mötte han Gud,
    där talade han med honom^[p].
⁵ Herren, härskarornas Gud,
    Herren är hans namn.
⁶ Men du måste återvända till din Gud,
    bevara nåd och rätt
    och alltid hoppas på din Gud.

⁷ Köpmannen^[q] väger upp sina varor med falska vikter
    och älskar orätt vinning.
⁸ Efraim skryter:
    ”Jag är så rik, jag har skaffat mig en förmögenhet!
I all min rikedom kan man inte finna
    någon orätt eller synd hos mig.”

⁹ ”Jag är Herren, din Gud,
    alltsedan Egypten.
Jag ska låta dig bo i tält igen,
    som vid högtiderna.
¹⁰ Jag talade till profeterna,
    jag gav dem många syner
och talade genom dem i liknelser.”

¹¹ Är Gilead fullt av orätt?
    De ska bli till intet.
Offrar de tjurar i Gilgal?
    Deras altaren ska bli som stenrösen
    på en plöjd åker.^[r]
12 Jakob flydde till Arams land,
    Israel tjänade som slav för en kvinnas skull,
    för en kvinnas skull vaktade han får.
¹³ Genom en profet förde Herren ut sitt folk ur Egypten,
    genom en profet tog han hand om dem.
¹⁴ Men Efraim har provocerat fram bitter vrede från Herren,
    som nu ska lägga på honom hans blodskuld
    och låta hans smädelser drabba honom själv.

⁴ ”Jag är Herren, din Gud,
    alltsedan Egypten.
Du ska inte veta av någon annan Gud,
    för det finns ingen annan som räddar utom jag.
⁵ Jag tog hand om dig i öknen,
    i den brännande hettans land.
⁶ När de betade blev de mätta,
    och när de blev mätta
blev de övermodiga
    och glömde bort mig.
⁷ Så har jag blivit för dem som ett lejon,
    som en leopard lurar jag längs vägen.
⁸ Jag anfaller dem som en björnhona
    som berövats sina ungar,
ja, som en lejonhona uppslukar jag dem,
    som ett vilddjur sliter jag dem i stycken.

⁹ Du förgörs, Israel,
    eftersom du är emot mig, din hjälpare.
¹⁰ Var är din kung,
    han som skulle rädda dig?
Var är dina domare i alla dina städer,
    de om vilka du sa:
’Ge mig en kung och furstar!’?
¹¹ I min vrede gav jag dig en kung,
    och i min förbittring tog jag bort honom.
¹² Efraims skuld har bevarats,
    hans synd är i förvar.
¹³ Födslovärkarna kommer över honom,
    men han är en son utan visdom;
när tiden är inne
    kommer han inte fram till öppningen.

¹⁴ Jag ska lösa dem ur dödsrikets grepp,
    rädda dem från döden.^[t]
Du död, var är dina plågor?
    Du dödsrike, var är din ödeläggelse?

Jag kommer inte att visa något medlidande.
¹⁵     Även om han blomstrar bland sina bröder,^[u]
ska östanvinden komma,
    Herrens vind blåsa från öknen.
Hans brunn ska torka upp,
    hans källa sina.
Ur hans förrådshus
    ska alla skatter plundras.

14 Samarien måste bära sin skuld
    för sitt uppror mot sin Gud.
De ska falla för svärd,
    deras nyfödda barn ska krossas
och havande kvinnor skäras upp.”

⁵ ”Jag ska bota deras avfällighet
    och älska dem av fri vilja,
    för min vrede har vänt sig från dem.
⁶ Jag ska bli som dagg för Israel,
    som ska blomstra som en lilja
    och vara djupt rotad som en ceder i Libanon,
⁷ med nya, växande skott.
    Hans prakt ska vara som ett olivträds
    och hans doft som Libanons.
⁸ De ska åter få bo i hans skugga.
    De ska grönska som säd
och blomstra som en vinstock.
    Man ska minnas honom som vin från Libanon.
⁹ O Efraim! Vad har jag
    med dina avgudar att göra?
Jag är den som svarar honom
    och tar hand om honom.
Jag är som en grönskande cypress,
    och hos mig finner du din frukt.”

¹⁰ Den som är vis förstår detta,
    den som är förståndig inser det.
Herrens vägar är rätta.
    De rättfärdiga vandrar på dem,
    men de upproriska kommer på fall.