Hosea 1-4

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

Hoseas familj

1 Hosea, Beeris son, som levde medan de judiska kungarna Ussia, Jotam, Ahas, Hiskia och den israelitiske kungen Jerobeam, Joas son, regerade, fick detta budskap från Herren:

² Gå och gift dig med en flicka som är otrogen, så att några av hennes barn som föds åt dig kommer från andra män, sa Herren när han först talade till Hosea. Gör detta för att visa på hur mitt folk har varit otroget mot mig och lämnat mig för att i stället tillbe andra gudar.

³ Hosea gifte sig då med Gomer, dotter till Diblaim, och hon blev med barn och födde honom en son.

^4-5 Barnet ska heta Jisreel, sa Herren, för snart ska jag ta hämnd på kung Jehus släkt för hans massaker i Jisreel. Jag ska göra slut på Israel som kungadöme och beröva hela landet dess krigsmakt i Jisreels dal.

⁶ Snart fick Gomer ännu ett barn, denna gång en dotter. Gud sa till Hosea: Ge henne namnet Lo-Ruhama, som betyder 'utan förbarmande

⁷ Men jag ska vara barmhärtig mot Juda rike och befria det från dess fiender, men inte genom att låta dem segra i strid. Jag själv ska rädda dem.

⁸ När Gomer hade slutat amma Lo-Ruhama, blev hon med barn igen och födde en son.

⁹ Kalla honom Lo-Ammi, vilket betyder 'inte mitt folk'! Israel är inte mitt folk och jag är inte längre dess Gud, sa Herren.

¹⁰ Men den tiden kommer när Israel ska få framgång och bli en stor nation, lika många som sandkornen på havsstranden som inte går att räkna! I stället för att säga till dem: 'Ni är inte mitt folk

¹¹ Då ska Juda och Israel förenas och ha en gemensam ledare. De ska tillsammans återvända från sin landsflykt. Vilken stor dag det ska bli, när Gud återplanterar sitt folk i det egna landets bördiga jord.

Bestraffad och upprättad

2 O Jisreel, ge nya namn åt dina syskon! Kalla din bror Ammi, 'mitt folk

² Tala din mor till rätta. Tillrättavisa henne för att hon har blivit en annans hustru. Jag är inte längre hennes man. Hon måste upphöra med att bjuda ut sig åt andra män.

³ Om hon inte lyder, ska jag ta hennes kläder ifrån henne och låta henne gå lika naken som hon var den dag hon föddes. Hon ska bli torr som en öken och öde som ett förbränt land i sin törst efter värme och gemenskap.

⁴ Jag ska inte ta hand om hennes barn, som om de var mina egna, för de är inte mina barn - de tillhör andra män.

⁵ Deras mor har varit otrogen och sagt: Jag ska följa efter mina älskare och sälja mig åt dem för att få mat och kläder.

⁶ Men jag ska stänga hennes väg med törnen, och jag ska blockera vägen för henne, så att hon går vilse.

⁷ Hon ska inte nå fram till sina älskare, hur mycket hon än anstränger sig. Hon ska leta efter dem utan att hitta dem. Då kanske hon kommer på andra tankar och säger för sig själv: Jag ska vända tillbaka till min man, för där hade jag det i alla fall bättre än vad jag har det nu.

⁸ Hon förstår inte att allt hon har kommer från mig. Det var jag som gav henne utsäde, vin, olja, silver och guld, det som hon offrade av till sina avgudar.

⁹ Men nu ska jag ta tillbaka vinet och säden som jag försåg henne med, och kläderna jag gav henne att skyla sin nakenhet med.

¹⁰ Nu ska hon få ligga där, naken och avslöjad inför alla sina älskare, och ingen ska rädda henne undan min hand.

¹¹ Jag ska se till att hon upphör med sina fester och glada tillställningar.

¹² Jag ska förstöra de vingårdar och fikonträd som hon påstår att hennes älskare gett henne och göra platsen de växte på till en vildmark, där bara djuren ska kunna äta deras frukt.

¹³ Jag ska straffa henne för all den rökelse hon tänt åt sin avgud Baal och för alla de gånger hon sminkat sig och gjort sig till för sina älskare i stället för att följa mig, säger Herren.

¹⁴ Men jag ska försöka att vinna henne tillbaka. Jag ska leda henne ut i öknen. Där ska jag tala kärleksfullt till henne.

¹⁵ Där ska jag ge henne tillbaka vingårdarna och förvandla prövningarnas dal till en hoppets port. Då ska hon älska mig med samma glädje som hon gjorde i sin ungdom, när jag befriade henne från fångenskapen i Egypten.

¹⁶ När den dagen kommer, säger Herren, ska hon kalla mig min man i stället för att säga min herre.

¹⁷ O Israel, jag ska få dig att glömma dina avgudar, och du ska aldrig mer nämna deras namn!

¹⁸ Jag ska också å dina vägnar sluta ett förbund mellan dig och alla vilda djur, fåglar och ormar, så att ni inte längre behöver vara rädda för varandra. Jag ska förstöra alla vapen, och alla krig ska ta slut.Då ska du få leva i fred och trygghet och inte längre behöva vara rädd.

¹⁹ Jag ska binda fast dig vid mig med rättfärdighetens, rättens, kärlekens och barmhärtighetens bojor.

²⁰ Vi ska förenas i trohet och kärlek, och du ska lära känna mig på ett nytt sätt.

^21-22 På den dagen, säger Herren, ska jag svara på himlens bön om moln för att vattna jorden, då den ropade efter regn. Då kan jorden svara på ropet från säden, druvorna och olivträden om fukt och dagg och alla ska sjunga tillsammans: Gud sår och planterar! Ja, Gud är den som ger allt!

²³ Då ska jag på nytt plantera Israel i mitt land! Jag ska vara barmhärtig mot den jag förut vände mig bort ifrån, och till dem som inte var mitt folk ska jag säga: Nu är ni mitt folk, och de ska svara: Du är vår Gud!

Hosea försonas med sin hustru

3 Herren sa till mig: Gå och hämta din fru. Ta henne tillbaka till dig och älska henne även om hon fortsätter att vara otrogen. Älska henne som Herren älskar Israels barn, trots att de har vänt sig till andra gudar och offrat till dem vad de har begärt.

² Därför friköpte jag min hustru ur hennes slaveri för en summa pengar och lite korn,

³ och jag sa till henne: Nu måste du leva ensam en tid. Du får inte vara tillsammans med andra män och inte prostituera dig. Jag ska vänta på dig.

⁴ På samma sätt ska Israel under en lång tid tvingas leva utan kung, utan furste, utan altare, utan tempel, utan präster och utan möjlighet att rådfråga sin Gud!

⁵ Men sedan ska Israels folk vända tillbaka till Herren, sin Gud, och till David, sin kung, och de ska komma bävande och ödmjuka till Herren och till det goda han vill ge under kommande dagar.

Herren anklagar Israel för synd

4 Hör Herrens ord, Israels folk! Herren har anklagelser att rikta mot er och säger: Det finns ingen sanning och trohet, ingen barmhärtighet och ingen kunskap om Gud i ert land.

² Ni svär och ljuger och stjäl och är otrogna i era äktenskap. Överallt möter man våld, och det ena mordet avlöser det andra.

³ Detta är anledningen till att ert land inte kan ge någon avkastning. Det råder ständig sorg, och allt levande blir sjukt och dör, både djur, fåglar och fiskarna i havet.

⁴ Försök inte skylla ifrån er genom att anklaga andra! Det är er präster som jag anklagar.

⁵ Till straff för era brott ska ni snava och falla både mitt på dagen och i nattens mörker, och på samma sätt ska det också gå med era så kallade profeter, för jag ska ödelägga ert land.

⁶ Mitt folk går under i brist på kunskap - de känner mig inte. Felet är ert, för ni vägrar själva att lära känna mig. Därför vägrar jag att erkänna er som mina präster, och därför att ni inte har brytt er om mina lagar, ska jag inte bry mig om era barn.

⁷ Ju fler ni präster blir, desto mer syndar hela folket mot mig. Ni har bytt ut Guds härlighet mot avgudars förnedring.

⁸ Prästerna drar fördel av folkets synder. De frossar i deras ondska.

⁹ Sådana präster, sådant folk. Jag ska straffa både präster och folk för alla deras ogudaktiga handlingar.

¹⁰ De ska äta utan att bli mätta, och de ska få leva i otrohet och prostitution men inte få några barn. De har övergett mig och vänt sig till andra gudar.

¹¹ Otrohet och dryckenskap har berövat mitt folk dess förstånd.

¹² De frågar en träbit om råd och ett trollspö om sanningen. En ande av prostitution leder dem vilse, och de är otrogna mot sin Gud.

¹³ De offrar till avgudar på bergstoppar och höjder och tänder rökelse i den behagliga skuggan av ekar, popplar och terebinter där deras döttrar bjuder ut sig och deras svärdöttrar är otrogna.

¹⁴ Men varför skulle jag straffa dem? Ni män begår ju samma brott genom att ligga med prostituerade och tempeltärnor. Dårar är vad ni är! Er dom har fallit därför att ni så fullständigt vägrar att förstå.

¹⁵ Men även om nu Israel lever i otrohet, så måste väl inte också du, Juda, förena dig med dem som låtsas tillbe mig i Gilgal och Bet-Aven! Deras gudstjänst är ett bedrägeri.

¹⁶ Var inte som Israel, en motspänstig kviga som vägrar att låta sig föras ut på grönbete!

¹⁷ Håll dig borta från Israel, för hon har gett sin själ åt avgudar.

¹⁸ Israels män bryter upp från sina omåttliga dryckesfester och går direkt till de prostituerade. De föredrar det skamlösa före det hedervärda.

¹⁹ Därför ska en stormvind sopa bort dem, och de ska dö i skam därför att de offrar till avgudar.