Add parallel Print Page Options

Gläd dig icke, Israel, så att du jublar såsom andra folk, du som i trolös avfällighet har lupit bort ifrån din Gud, du som har haft ditt behag i skökolön på alla sädeslogar.

Logen och vinpressen skola icke föda dem, och vinet skall slå fel för dem.

De skola icke få bo i HERRENS land; Efraim måste vända tillbaka till Egypten, och i Assyrien skola de nödgas äta vad orent är.

De skola ej få offra vin till drickoffer åt HERREN och skola icke vinna hans välbehag. Deras slaktoffer skola vara för dem såsom sorgebröd; alla som äta därav skola bliva orena. Ty det bröd de få stillar allenast deras hunger, det kommer icke in i HERRENS hus.

Vad skolen I då göra, när en högtidsdag kommer, en HERRENS festdag?

Ty se, om de undgå förödelsen, bliver det Egypten som får församla dem, Mof som får begrava dem. Deras silver, som är dem så kärt, skola nässlor taga i besittning; törne skall växa i deras hyddor.

De komma, hemsökelsens dagar! De komma, vedergällningens dagar! Israel skall förnimma det. Såsom en dåre står då profeten, såsom en vanvetting andans man, för din stora missgärnings skull; ty stor har din hätskhet varit.

Ja, en lurande fiende är Efraim mot min Gud; för profeten sättas fällor på alla hans vägar och utläggas snaror i hans Guds hus.

I djupt fördärv äro de nedsjunkna, nu såsom i Gibeas dagar. Men han kommer ihåg deras missgärning, han hemsöker deras synder.

10 Såsom druvor i öknen fann jag Israel; jag såg edra fäder såsom förstlingsfrukter på ett fikonträd, då det begynner bära frukt. Men när de kommo till Baal-Peor, invigde de sig åt skändlighetsguden och blevo en styggelse lika honom som de älskade.

11 Efraims härlighet skall flyga sin kos såsom en fågel; ingen skall där föda barn eller gå havande, ingen bliva fruktsam.

12 Och om de än få uppföda barn åt sig, skall jag taga dessa ifrån dem, så att ingen människa bliver kvar. Ja, ve dem själva, när jag viker ifrån dem!

13 Väl är Efraim nu vad jag har sett Tyrus vara, en plantering på ängen; men Efraim skall en gång få föra ut sina söner till bödeln.

14 Giv dem, HERRE, vad du bör giva dem. Giv dem ofruktsamma moderssköten och försinade bröst.

15 All deras ondska är samlad i Gilgal; ja, där fick jag hat till dem För deras onda väsendes skull vill jag driva dem ut ur mitt hus. Jag skall icke längre bevisa dem kärlek; alla deras styresmän äro ju upprorsmän.

16 Efraim skall bliva nedbruten; deras rot skall förtorkas, de skola ej bära någon frukt. Om de ock föda barn, skall jag döda deras livsfrukt, huru kär den än är dem.

17 Ja, min Gud skall förkasta dem, eftersom de icke ville höra honom; de skola bliva flyktingar bland hedningarna.

10 Israel var ett frodigt vinträd, som satte frukt. Men ju mer frukt han fick, dess flera altaren gjorde han åt sig; ju bättre det gick hans land, dess präktigare stoder reste han.

Deras hjärtan voro hala; nu skola de lida vad de hava förskyllt. Han skall själv bryta ned deras altaren, förstöra deras stoder.

Ja, nu skola de få säga: »Vi hava blivit utan konung, därför att vi icke fruktade HERREN. Dock, en konung, vad skulle nu han kunna göra för oss?»

De tala tomma ord, de svärja falska eder, de sluta förbund; men såsom en bitter planta skjuter domen upp ur markens fåror.

För kalvarna i Bet-Aven skola Samariens inbyggare få bekymmer; ja, för en sådan skall hans folk hava sorg, och hans präster skola skria för hans skull, när hans skatter föras bort från honom.

Också han själv skall bliva släpad till Assyrien såsom en skänk åt Jarebs-konungen. Skam skall Efraim uppbära, Israel skall komma på skam med sina rådslag.

Det är förbi med Samariens konung; såsom ett spån på vattnet far han hän.

Ödelagda bliva Avens offerhöjder, som Israel så har försyndat sig med; törne och tistel skall skjuta upp på deras altaren. Då skall man säga till bergen: »Skylen oss», och till höjderna: »Fallen över oss.»

Israels synd når tillbaka ända till Gibeas dagar; där hava de förblivit stående. Icke skulle hämndekriget mot de orättfärdiga kunna nå dem i deras Gibea?

10 Jo, när mig så lyster, tuktar jag dem; då skola folken församlas mot dem och oka dem ihop med deras båda missgärningsverk.

11 Efraim har varit en hemtam kalv, som fann behag i att gå på trösklogen; och jag har skonat hans frodiga hals. Nu skall jag spänna Efraim i oket, Juda skall gå för plogen, Jakob för harven.

12 Sån ut åt eder i rättfärdighet, skörden efter kärlekens bud, bryten eder ny mark; ty det är tid att söka HERREN, för att han skall komma och låta rättfärdighet regna över eder.

13 I haven plöjt ogudaktighet, orättfärdighet haven I skördat, I haven ätit lögnaktighets frukt, i förlitande på eder väg, på edra många hjältar.

14 Men ett stridslarm skall uppstå bland edra stammar, och alla edra fästen skola ödeläggas, såsom Bet-Arbel ödelades av Salman på stridens dag, då man krossade både mödrar och barn.

15 Sådant skall Betel tillskynda eder, för eder stora ondskas skull. När morgonrodnaden går upp, är det förbi, förbi med Israels konung!

11 När Israel var ung, fick jag honom kär, och ut ur Egypten kallade jag min son.

Men ju mer de hava blivit kallade, dess mer hava de dragit sig undan; de frambära offer åt Baalerna, och åt belätena tända de offereld.

Och likväl var det jag som lärde Efraim att gå, och som tog dem upp i mina armar. Men de förstodo icke att jag ville hela dem.

Med lena band drog jag dem, med kärlekens tåg; jag lättade oket över deras halsar, jag sänkte mig ned till dem och gav dem föda.

Borde de då icke få vända tillbaka till Egyptens land eller få Assur till sin konung, eftersom de icke vilja omvända sig?

Ja, svärdet skall rasa i deras städer och förstöra deras bommar och frossa omkring sig, för deras anslags skull.

Ty mitt folks håg står till avfall från mig; och huru mycket man än kallar dem till den som är därovan, så höjer sig ändå ingen.

Men huru skall jag kunna giva dig till pris, Efraim, och låta dig fara, Israel? Icke kan jag giva dig till pris såsom Adma och låta det gå dig såsom Seboim? Mitt hjärta vänder sig i mig, all min barmhärtighet vaknar.

Jag vill icke låta dig känna min vredes glöd, jag skall icke vidare fördärva Efraim. Ty jag är Gud och icke en människa; helig är jag bland eder, och med vrede vill jag ej komma.

10 Efter HERREN skola de så draga åstad, och han skall ryta såsom ett lejon; ja, han skall upphäva ett rytande, och hans barn skola då med bävan samlas västerifrån;

11 såsom fåglar skola de med bävan komma från Egypten och såsom duvor från Assurs land. Och sedan skall jag låta dem bo kvar i sina hus, säger HERREN. Hosea, 12 Kapitlet Efraims trolöshet. Drag ur hans stamfaders historia.

12 Efraim har omvärvt mig med lögn och Israels hus med svek Juda är alltjämt trolös mot Gud, mot den Helige, den Trofaste.

Israels straff

Gläd dig inte, Israel,
    jubla inte som andra folk.
För du har varit otrogen din Gud
    och älskat en skökas lön
på varje tröskplats.
    Tröskplatsen och vinpressen kan inte livnära dem,
och vinet slår fel för dem.
    De får inte bo kvar i Herrens land,
utan Efraim ska föras tillbaka till Egypten
    och äta oren mat i Assyrien.
De ska inte få hälla ut vin
    som drickoffer åt Herren,
och deras slaktoffer kan inte behaga honom.
    Sådana ska vara för dem som sorgebröd.
Alla som äter av det blir orena.
    Deras bröd är bara för dem själva
och ska inte komma in i Herrens hus.

Vad ska ni göra på festdagen,
    Herrens högtidsdag?
Om de kommer undan förödelsen
    ska Egypten samla dem
och Memfis begrava dem.
    Deras skatter av silver ska tistlar ta över,
och törnen ska växa i deras tält.[a]
    Tiden är inne för straffet,
tiden är inne för vedergällningen,
    det ska Israel veta.
Profeten är dum,
    andens man vansinnig
för din stora synd
    och ditt stora hat.
Tillsammans med min Gud
    är Efraims väktare profeten,
men snaror är lagda på alla hans vägar,
    och hat råder i hans Guds hus.
De har sjunkit i djupt fördärv,
    som en gång i tiden i Giva.
Han minns deras ondska
    och straffar deras synder.

10 Som druvor i öknen
    fann jag Israel,
era förfäder såg jag som säsongens allra första frukter
    på ett fikonträd.
Men när de kom till Baal-Pegor
    invigde de sig åt skamguden.
De blev lika vidriga
    som den de älskade.
11 Efraims ära flyger bort som en fågel,
    inget barnafödande,
    ingen graviditet,
    ingen befruktning.
12 Och även om de föder barn,
    ska jag ta varenda av dem ifrån dem.
Ve dem,
    när jag vänder mig bort ifrån dem!
13 Jag har sett Efraim, likt Tyros,
    planterad på en skön äng,[b]
men Efraim ska få leda sina barn
    till den som slaktar dem.”

14 Ge dem, Herre, vad du ska ge dem!
    Ge dem ofruktsamma moderliv
och förtorkade bröst.

15 ”För all deras ondska vid Gilgal
    började jag hata dem där.
För deras onda gärningars skull
    ska jag driva ut dem ur mitt hus.
Jag kan inte längre älska dem.
    Alla deras ledare är upproriska.
16 Efraim är slagen,
    deras rot är förtorkad,
och de bär inte mer frukt.
    Även om de föder barn
ska jag döda deras dyrbara livsfrukt.”

17 Min Gud förkastar dem,
    därför att de inte har lyssnat till honom,
och de ska bli flyktingar bland folken.

Hosea predikar straffdom

10 Israel var en grönskande vinstock,
    som bar frukt.
Men ju mer frukt han bar,
    desto mer offeraltaren byggde han.
Ju rikare hans land blev,
    desto fler utsmyckade stoder reste han.
Deras hjärtan var bedrägliga,
    så nu får de bära sin skuld.
Herren ska bryta ner deras altaren
    och krossa deras stoder.

Då ska de säga: ”Vi har ingen kung,
    för vi har inte fruktat Herren.
Men vad gör det?
    Vad skulle kungen kunna uträtta för oss?”
De talar och talar,
    de svär eder
    och sluter förbund.
Domen skjuter upp
    som giftigt ogräs i åkerns fåror.
Samariens invånare fruktar
    för kalven[c] i Bet Aven.
Dess folk sörjer över den,
    dess avgudapräster klagar,
de som gladde sig över dess ära,
    för den har förts bort i exil.
Också den ska släpas bort till Assyrien
    som tribut till den store kungen.
Efraim ska komma på skam,
    Israel får skämmas för sin plan[d].
Samarien med dess kung ska flyta bort
    som en pinne på vattnet.
Ondskans[e] offerhöjder läggs öde
    – de var Israels synd.
Törne och tistel ska växa på deras altaren,
    och de ska säga till bergen: ”Dölj oss!”
och till höjderna: ”Fall över oss!”

”Sedan tiden i Giva
    har du, Israel, syndat.
Där har de blivit kvar.
    Men nådde inte kriget de onda i Giva?
10 När jag vill straffar jag dem.
    Folken ska samlas mot dem
för att binda dem
    för deras dubbla synd.[f]
11 Efraim är en kviga,
    van vid och villig att tröska,
så jag ska lägga ett ok
    på dess vackra nacke.
Jag ska driva Efraim,
    Juda ska plöja
    och Jakob ska harva.
12 Så åt er rättfärdighet,
    skörda efter nådens bud,
bryt er ny mark!
    Nu är det dags att söka Herren,
så att han kan komma
    och låta rättfärdighet regna över er.
13 Ni har plöjt ondska
    och skördat orättfärdighet,
    ni har ätit lögnens frukt.
För du har förlitat dig på din egen väg
    och på dina många soldater.
14 Därför ska ett stridslarm uppstå mot ditt folk,
    och alla dina fästningar
ska ödeläggas,
    så som när Shalman ödelade Bet Arbel,
när striden bröt ut
    och mödrar och barn krossades.
15 Så gör man mot er, Betel,
    på grund av er stora ondska.
När dagen gryr
    är det slut med Israels kung.

Som en fars kärlek

11 När Israel var ung
    älskade jag honom,
och ut ur Egypten
    kallade jag min son.
Men ju mer jag har kallat på dem,[g]
    desto längre bort har de gått från mig.
De offrar till baalsgudar
    och tänder rökelse till avgudar.
Ändå är det jag som lärde Efraim gå
    och bar dem i mina armar.
Men de insåg inte
    att jag helade dem.
Jag ledde dem med mänskliga band,
    med kärlekens band.
Jag var för dem
    som en som lyfter av oket över deras nackar,
och jag böjde mig ner för att ge dem mat.[h]

Ska de inte vända tillbaka till Egypten?
    Ska inte Assyrien härska över dem,
eftersom de vägrar att vända tillbaka till mig?
    Svärdet ska svingas över deras städer,
förgöra deras bommar[i]
    och göra slut på deras onda planer.
Mitt folk har bestämt sig
    för att vända sig bort från mig,
och även om de ropar till den Högste,
    är det ingen som upphöjer honom.[j]

Men hur skulle jag kunna lämna dig, Efraim,
    överge dig, Israel,
göra med dig som med Adma,
    låta det gå med dig som med Sevojim?
Mitt hjärta vänder sig inom mig,
    all min medkänsla väcks upp.
Jag vill inte ge utlopp för min brinnande vrede.
    Jag vill inte vända mig för att förgöra Efraim.
För jag är Gud och inte en människa,
    den Helige ibland er,
    och jag kommer inte med vrede[k].
10 De ska följa Herren,
    och han ska ryta som ett lejon.
När han ryter,
    kommer hans barn bävande västerifrån.
11 Likt fåglar kommer de
    bävande från Egypten,
ja, som duvor från Assyrien.
    Jag ska låta dem återvända hem igen,
        säger Herren.”

Efraims synd

12 Efraim har omgett mig med lögn,
    israeliterna med svek,
och Juda vacklar mot Gud,
    mot den trofaste, den Helige.[l]

Footnotes

  1. 9:6 Grundtexten är svårförståelig och dess innebörd osäker.
  2. 9:13 Grundtextens innebörd är osäker i versens första del.
  3. 10:5 Egentligen kvigor; här följer översättningen bl.a. Septuaginta.
  4. 10:6 Ordet kan också syfta på en avgud av trä.
  5. 10:8 Eller: Avens offerhöjder.
  6. 10:10 Grundtextens innebörd är osäker.
  7. 11:2 Mer ordagrant: Ju mer de har kallat på dem…eller ev. Ju mer de har blivit kallade…Fortsättningen visar dock att det är Herren som har kallat dem, och den tanken återfinns också i Septuaginta.
  8. 11:4 Grundtextens innebörd är osäker.
  9. 11:6 Ordet kan också syfta på tomt prat, ev. orakelpräster.
  10. 11:7 Grundtextens innebörd är oviss.
  11. 11:9 Eller: …kommer inte in i staden.Det är osäkert hur det sista ordet ska tolkas.
  12. 11:12 Grundtextens innebörd är osäker i versens senare hälft.

Och skriv till Sardes' församlings ängel: »Så säger han som har Guds sju andar och de sju stjärnorna: Jag känner dina gärningar; du har det namnet om dig, att du lever, men du är död.

Vakna upp och håll dig vaken, och styrk det som ännu är kvar, det som har varit nära att dö. Ty jag har icke funnit dina gärningar vara fullkomliga inför min Gud.

Tänk nu på huru du undfick ordet och hörde det, och tag vara på därpå och gör bättring. Om du icke håller dig vaken, så skall jag komma såsom en tjuv, och du skall förvisso icke veta vilken stund jag kommer över dig.

Dock kunna hos dig i Sardes nämnas några få som icke hava fläckat sina kläder; och dessa skola vandra med mig i vita kläder, ty de äro värdiga därtill.

Den som vinner seger, han skall så bliva klädd i vita kläder, och jag skall aldrig utplåna hans namn ur livets bok, utan kännas vid hans namn inför min Fader och inför hans änglar.

Den som har öra, han höre vad Anden säger till församlingarna.»

Och skriv till Filadelfias församlings ängel: »Så säger den Helige, den Sannfärdige, han som har 'Davids nyckel', han som 'upplåter, och ingen kan tillsluta', han som 'tillsluter, och ingen upplåter':

Jag känner dina gärningar. Se, jag har låtit dig finna en öppen dörr, som ingen kan tillsluta. Ty väl är din kraft ringa, men du har tagit vara på mitt ord och icke förnekat mitt namn.

Se, jag vill överlämna åt dig några från Satans synagoga, några av dem som säga sig vara judar, men icke äro det, utan ljuga; ja, jag vill göra så, att de komma ock falla ned för dina fötter, och de skola förstå, att jag har fått dig kär.

10 Eftersom du har tagit vara på mitt bud om ståndaktighet, skall ock jag taga vara på dig och frälsa dig ut ur den prövningens stund som skall komma över hela världen, för att sätta jordens inbyggare på prov.

11 Jag kommer snart; håll fast det du har, så att ingen tager din krona.

12 Den som vinner seger, honom skall jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han skall aldrig mer lämna det; och jag skall skriva på honom min Guds namn och namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem, som kommer ned från himmelen, från min Gud, så ock mitt eget nya namn.

13 Den som har öra, han höre vad Anden säger till församlingarna.

14 Och skriv till Laodiceas församlings ängel: »Så säger han som är Amen, den trovärdiga och sannfärdiga vittnet, begynnelsen till Guds skapelse:

15 Jag känner dina gärningar: du är varken kall eller varm. Jag skulle önska att du vore antingen kall eller varm.

16 Men nu, då du är ljum och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun.

17 Du säger ju: 'Jag är rik, ja, jag har vunnit rikedomar och behöver intet'; och du vet icke att du just är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken.

18 Så råder jag dig då att du köper av mig guld som är luttrat i eld, för att du skall bliva rik, och att du köper vita kläder till att kläda dig i, för att din nakenhets skam icke skall bliva uppenbar, och att du köper ögonsalva till att smörja dina ögon med, för att du skall kunna se.

19 'Alla som jag älskar, dem tuktar och agar jag.' Så gör nu bättring med all flit.

20 Se, jag står för dörren och klappar; om någon lyssnar till min röst och upplåter dörren, så skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.

21 Den som vinner seger, honom skall jag låta sitta med mig på min tron, likasom jag själv har vunnit seger och satt mig med min Fader på hans tron.

22 Den som har öra, han höre vad Anden säger till församlingarna. svenska översättningen återgives med den sannfärdige, i den hebreiska grundtexten är amen.

Brevet till församlingen i Sardes

Skriv till budbäraren[a] för församlingen i Sardes:

’Så säger han som har Guds sju andar och de sju stjärnorna[b]:

Jag känner dina gärningar. Du har ett rykte om dig att du lever, men du är död. Vakna upp och stärk det lilla som finns kvar och håller på att dö. Jag har funnit att dina gärningar inte är fullkomliga inför min Gud. Tänk på vad du har fått höra och ta emot. Ta vara på det och vänd om, för om du inte vaknar, ska jag komma som en tjuv, och du vet inte vilken stund jag kommer över dig.

Men det finns trots allt några hos dig i Sardes som inte har fläckat sina kläder. De ska vandra med mig i vita kläder[c], för de har förtjänat det.

Den som segrar ska få vita kläder, och jag ska inte stryka hans namn ur livets bok[d] utan ska kännas vid hans namn inför min Fader och inför hans änglar. Den som har öron ska höra vad Anden säger till församlingarna.’

Brevet till församlingen i Filadelfia

Skriv till budbäraren[e] för församlingen i Filadelfia:

’Så säger han som är helig och sann och har Davids nyckel[f], han som öppnar, så att ingen kan stänga och stänger så att ingen kan öppna[g]:

Jag känner dina gärningar. Se, nu har jag öppnat en dörr för dig, som ingen kan stänga. Din kraft är inte stor, men du har hållit mitt ord och inte förnekat mitt namn. Se! Jag ska låta några komma från Satans synagoga, några som påstår att de är judar men inte är det utan ljuger. De ska tvingas falla ner inför dina fötter och inse att jag älskar dig. 10 Du har bevarat ordet om min uthållighet, och därför ska jag bevara dig från den stund av prövning som ska komma över världen för att sätta jordens invånare på prov.

11 Jag kommer snart. Håll fast vid det du har, så att ingen tar ifrån dig segerkransen.

12 Den som segrar ska jag göra till en pelare i min Guds tempel, och han behöver aldrig mer lämna det. Jag ska skriva på honom min Guds namn, namnet på min Guds stad, det nya Jerusalem som kommer ner från himlen från min Gud, och mitt nya namn. 13 Den som har öron ska höra vad Anden säger till församlingarna.’

Brevet till församlingen i Laodikeia

14 Skriv till budbäraren[h] för församlingen i Laodikeia:

’Så säger han som är Amen[i], det trovärdiga, sanna vittnet, ursprunget till Guds skapelse:

15 Jag känner dina gärningar. Du är varken kall eller varm! Jag önskar att du var det ena eller det andra.[j] 16 Men eftersom du är ljum och varken kall eller varm, så ska jag spy ut dig ur min mun. 17 Du säger: ’Jag är rik, jag har blivit förmögen, och har inte behov av något mer!’ Du inser inte att du är eländig och bedrövlig och fattig och blind och naken. 18 Därför vill jag ge dig rådet att köpa guld av mig som har renats i eld, så att du blir rik, och vita kläder så att du kan dölja din skamliga nakenhet, och salva, så att du kan smörja dina ögon och se.[k]

19 Jag tillrättavisar och fostrar alla som jag älskar. Skynda dig därför och vänd om! 20 Se, jag står vid dörren och knackar. Om någon hör min röst och öppnar dörren, ska jag komma in till honom, och vi ska äta tillsammans.

21 Den som segrar ska få sitta bredvid mig på min tron, på samma sätt som jag sitter bredvid min Fader på hans tron. 22 Den som har öron ska höra vad Anden säger till församlingarna.’ ”

Footnotes

  1. 3:1 Se not till 2:1.
  2. 3:1 Se not till 1:4.
  3. 3:4 Vita kläder är en bild på att vara rättfärdig inför Gud.
  4. 3:5 Ett register över alla som får evigt liv. Jfr 2 Mos 32:32 och Ps 69:29.
  5. 3:7 Se not till 2:1.
  6. 3:7 Jesus har fått kung Davids makt och myndighet.
  7. 3:7 Jfr Jes 22:22.
  8. 3:14 Se not till 2:1.
  9. 3:14 Amen betyder sannerligen
  10. 3:15 I närheten av staden fanns källor dels med hett vatten med helande effekt, dels med kallt, uppfriskande vatten, men när vattnet nådde staden var det ljummet, en bild som Jesus använde för att belysa församlingens verkningslösa tillstånd.
  11. 3:18 Laodikeia var provinsens rikaste stad, berömt för sina banker, sin textiltillverkning och sina mediciner.