Hosea 8-14
Svenska 1917
8 Sätt basunen för din mun! »Såsom en örn kommer fienden över HERRENS hus, eftersom de hava överträtt mitt förbund och avfallit från min lag.
2 De ropa till mig: »Min Gud! Vi känna dig, vi av Israel.»
3 Men eftersom Israel har förkastat vad gott är, skall fienden jaga honom.
4 Själva valde de sig konungar, som icke kommo från mig; de tillsatte furstar, utan att jag fick veta något därom av sitt silver och guld gjorde de sig avgudar, ty det skulle ju förstöras.
5 En styggelse är din kalv, Samarien! Min vrede är upptänd mot dessa människor; huru länge skola de kunna undgå straff?
6 Från Israel har ju kalven kommit; en konstarbetare har gjort honom, och en gud är han icke. Nej, Samariens kalv skall bliva krossad till smulor.
7 Ty vind så de, och storm skola de skörda. Säd skola de icke få, deras gröda skall icke giva någon föda, och giver den någon, skola främlingar uppsluka den.
8 Uppslukad varder Israel! Redan aktas de bland hedningarna såsom ett värdelöst ting.
9 Ty väl hava de dragit åstad upp till Assur, lika vildåsnor som gå sin egen väg, ja, väl vill Efraim köpslå om älskog;
10 men huru de än köpslå bland hedningarna, skall jag dock nu tränga dem tillhopa och låta dem begynna en tid av ringhet, under överkonungens förtryck.
11 Eftersom Efraim har gjort sig så många altaren till synd, skola ock hans altaren bliva honom till synd.
12 Om jag än skriver mina lagar för honom i tiotusental, så räknas de ju dock för en främlings lagar.
13 Såsom slaktoffergåvor åt mig offrar man kött som man sedan äter upp; HERREN har intet behag till sådana. Nu kommer han ihåg deras missgärning och hemsöker deras synder; till Egypten skola de få vända tillbaka.
14 Och eftersom Israel har förgätit sin skapare och byggt sig palatser, och eftersom Juda har uppfört så många befästa städer, skall jag sända en eld mot hans städer, och den skall förtära palatsen i dem.
9 Gläd dig icke, Israel, så att du jublar såsom andra folk, du som i trolös avfällighet har lupit bort ifrån din Gud, du som har haft ditt behag i skökolön på alla sädeslogar.
2 Logen och vinpressen skola icke föda dem, och vinet skall slå fel för dem.
3 De skola icke få bo i HERRENS land; Efraim måste vända tillbaka till Egypten, och i Assyrien skola de nödgas äta vad orent är.
4 De skola ej få offra vin till drickoffer åt HERREN och skola icke vinna hans välbehag. Deras slaktoffer skola vara för dem såsom sorgebröd; alla som äta därav skola bliva orena. Ty det bröd de få stillar allenast deras hunger, det kommer icke in i HERRENS hus.
5 Vad skolen I då göra, när en högtidsdag kommer, en HERRENS festdag?
6 Ty se, om de undgå förödelsen, bliver det Egypten som får församla dem, Mof som får begrava dem. Deras silver, som är dem så kärt, skola nässlor taga i besittning; törne skall växa i deras hyddor.
7 De komma, hemsökelsens dagar! De komma, vedergällningens dagar! Israel skall förnimma det. Såsom en dåre står då profeten, såsom en vanvetting andans man, för din stora missgärnings skull; ty stor har din hätskhet varit.
8 Ja, en lurande fiende är Efraim mot min Gud; för profeten sättas fällor på alla hans vägar och utläggas snaror i hans Guds hus.
9 I djupt fördärv äro de nedsjunkna, nu såsom i Gibeas dagar. Men han kommer ihåg deras missgärning, han hemsöker deras synder.
10 Såsom druvor i öknen fann jag Israel; jag såg edra fäder såsom förstlingsfrukter på ett fikonträd, då det begynner bära frukt. Men när de kommo till Baal-Peor, invigde de sig åt skändlighetsguden och blevo en styggelse lika honom som de älskade.
11 Efraims härlighet skall flyga sin kos såsom en fågel; ingen skall där föda barn eller gå havande, ingen bliva fruktsam.
12 Och om de än få uppföda barn åt sig, skall jag taga dessa ifrån dem, så att ingen människa bliver kvar. Ja, ve dem själva, när jag viker ifrån dem!
13 Väl är Efraim nu vad jag har sett Tyrus vara, en plantering på ängen; men Efraim skall en gång få föra ut sina söner till bödeln.
14 Giv dem, HERRE, vad du bör giva dem. Giv dem ofruktsamma moderssköten och försinade bröst.
15 All deras ondska är samlad i Gilgal; ja, där fick jag hat till dem För deras onda väsendes skull vill jag driva dem ut ur mitt hus. Jag skall icke längre bevisa dem kärlek; alla deras styresmän äro ju upprorsmän.
16 Efraim skall bliva nedbruten; deras rot skall förtorkas, de skola ej bära någon frukt. Om de ock föda barn, skall jag döda deras livsfrukt, huru kär den än är dem.
17 Ja, min Gud skall förkasta dem, eftersom de icke ville höra honom; de skola bliva flyktingar bland hedningarna.
10 Israel var ett frodigt vinträd, som satte frukt. Men ju mer frukt han fick, dess flera altaren gjorde han åt sig; ju bättre det gick hans land, dess präktigare stoder reste han.
2 Deras hjärtan voro hala; nu skola de lida vad de hava förskyllt. Han skall själv bryta ned deras altaren, förstöra deras stoder.
3 Ja, nu skola de få säga: »Vi hava blivit utan konung, därför att vi icke fruktade HERREN. Dock, en konung, vad skulle nu han kunna göra för oss?»
4 De tala tomma ord, de svärja falska eder, de sluta förbund; men såsom en bitter planta skjuter domen upp ur markens fåror.
5 För kalvarna i Bet-Aven skola Samariens inbyggare få bekymmer; ja, för en sådan skall hans folk hava sorg, och hans präster skola skria för hans skull, när hans skatter föras bort från honom.
6 Också han själv skall bliva släpad till Assyrien såsom en skänk åt Jarebs-konungen. Skam skall Efraim uppbära, Israel skall komma på skam med sina rådslag.
7 Det är förbi med Samariens konung; såsom ett spån på vattnet far han hän.
8 Ödelagda bliva Avens offerhöjder, som Israel så har försyndat sig med; törne och tistel skall skjuta upp på deras altaren. Då skall man säga till bergen: »Skylen oss», och till höjderna: »Fallen över oss.»
9 Israels synd når tillbaka ända till Gibeas dagar; där hava de förblivit stående. Icke skulle hämndekriget mot de orättfärdiga kunna nå dem i deras Gibea?
10 Jo, när mig så lyster, tuktar jag dem; då skola folken församlas mot dem och oka dem ihop med deras båda missgärningsverk.
11 Efraim har varit en hemtam kalv, som fann behag i att gå på trösklogen; och jag har skonat hans frodiga hals. Nu skall jag spänna Efraim i oket, Juda skall gå för plogen, Jakob för harven.
12 Sån ut åt eder i rättfärdighet, skörden efter kärlekens bud, bryten eder ny mark; ty det är tid att söka HERREN, för att han skall komma och låta rättfärdighet regna över eder.
13 I haven plöjt ogudaktighet, orättfärdighet haven I skördat, I haven ätit lögnaktighets frukt, i förlitande på eder väg, på edra många hjältar.
14 Men ett stridslarm skall uppstå bland edra stammar, och alla edra fästen skola ödeläggas, såsom Bet-Arbel ödelades av Salman på stridens dag, då man krossade både mödrar och barn.
15 Sådant skall Betel tillskynda eder, för eder stora ondskas skull. När morgonrodnaden går upp, är det förbi, förbi med Israels konung!
11 När Israel var ung, fick jag honom kär, och ut ur Egypten kallade jag min son.
2 Men ju mer de hava blivit kallade, dess mer hava de dragit sig undan; de frambära offer åt Baalerna, och åt belätena tända de offereld.
3 Och likväl var det jag som lärde Efraim att gå, och som tog dem upp i mina armar. Men de förstodo icke att jag ville hela dem.
4 Med lena band drog jag dem, med kärlekens tåg; jag lättade oket över deras halsar, jag sänkte mig ned till dem och gav dem föda.
5 Borde de då icke få vända tillbaka till Egyptens land eller få Assur till sin konung, eftersom de icke vilja omvända sig?
6 Ja, svärdet skall rasa i deras städer och förstöra deras bommar och frossa omkring sig, för deras anslags skull.
7 Ty mitt folks håg står till avfall från mig; och huru mycket man än kallar dem till den som är därovan, så höjer sig ändå ingen.
8 Men huru skall jag kunna giva dig till pris, Efraim, och låta dig fara, Israel? Icke kan jag giva dig till pris såsom Adma och låta det gå dig såsom Seboim? Mitt hjärta vänder sig i mig, all min barmhärtighet vaknar.
9 Jag vill icke låta dig känna min vredes glöd, jag skall icke vidare fördärva Efraim. Ty jag är Gud och icke en människa; helig är jag bland eder, och med vrede vill jag ej komma.
10 Efter HERREN skola de så draga åstad, och han skall ryta såsom ett lejon; ja, han skall upphäva ett rytande, och hans barn skola då med bävan samlas västerifrån;
11 såsom fåglar skola de med bävan komma från Egypten och såsom duvor från Assurs land. Och sedan skall jag låta dem bo kvar i sina hus, säger HERREN. Hosea, 12 Kapitlet Efraims trolöshet. Drag ur hans stamfaders historia.
12 Efraim har omvärvt mig med lögn och Israels hus med svek Juda är alltjämt trolös mot Gud, mot den Helige, den Trofaste.
12 Efraim jagar efter vind och far efter östanväder; beständigt går han framåt i lögn och våld. Med Assur sluter man förbund, och olja för man till Egypten.
2 Men HERREN skall gå till rätta med Juda och hemsöka Jakob, såsom hans vägar förtjäna; efter hans gärningar skall han vedergälla honom.
3 I moderlivet grep han sin broder i hälen, och i sin mandomskraft kämpade han med Gud.
4 Ja, han kämpade med ängeln och vann seger, han grät och bad honom om nåd. I Betel mötte han honom, och där talade han med oss.
5 Och HERREN, härskarornas Gud, »HERREN» är hans namn.
6 Så vänd nu om till din Gud; håll fast vid kärlek och rätt, och förbida din Gud beständigt.
7 Kanaans folk går med falsk våg i sin hand, det älskar orättrådig vinning;
8 så säger ock Efraim: »Jag har ju blivit rik, jag har förvärvat mig gods; vad jag än gör, skall det ej draga över mig skuld som kan räknas för synd.»
9 Men jag som är HERREN, din Gud, alltsedan du var i Egyptens land, jag skall återigen låta dig bo i tält, likasom vid eder högtid.
10 Jag har talat till profeterna, jag har låtit dem skåda mångahanda syner, och genom profeterna har jag talat i liknelser.
11 Är nu Gilead ett ogärningsnäste, där allenast falskhet råder, och offrar man tjurar i Gilgal, så skola ock deras altaren bliva lika stenrösen vid markens fåror.
12 Och Jakob flydde till Arams mark Israel tjänade för en kvinna, för en kvinnas skull vaktade han hjorden.
13 Men genom en profet förde HERREN Israel upp ur Egypten, och genom en profet blev folket bevarat.
14 Efraim har uppväckt bitter förtörnelse; hans Herre skall låta hans blodskulder drabba honom och låta hans smädelser falla tillbaka på honom själv.
13 Så ofta Efraim tog till orda, uppstod skräck; högt tronade han i Israel. Men han ådrog sig skuld genom Baal och måste så dö.
2 Och ännu fortgå de i sin synd; av sitt silver göra de sig gjutna beläten, avgudar efter sitt eget förstånd, alltsammans konstarbetares verk. Till sådana ställa de sina böner; under det att de slakta människor, giva de sin hyllningskyss åt kalvar.
3 Därför skola de bliva lika morgonskyn, lika daggen som tidigt försvinner, lika agnar som blåsa bort ifrån tröskplatsen och lika rök som flyr hän ur ett rökfång.
4 Men jag är HERREN, din Gud, alltsedan du var i Egyptens land; utom mig vet du ej av någon Gud, och ingen annan frälsare finnes än jag.
5 Det var jag som lät mig vårda om dig i öknen, i den brännande torkans land.
6 Men ju bättre bete de fingo, dess mättare blevo de, och när de voro mätta till fyllest, blevo deras hjärtan högmodiga; och så glömde de mig.
7 Då blev jag mot dem såsom ett lejon; lik en panter lurar jag nu vid vägen.
8 Jag kommer över dem såsom en björninna från vilken man har tagit ungarna, jag river sönder deras hjärtans hölje; jag uppslukar dem på stället, lik en lejoninna, lik ett vilddjur som söndersliter dem.
9 Det har blivit ditt fördärv, o Israel, att du satte dig upp mot mig som var din hjälp.
10 Var är nu din konung, som skulle bereda dig frälsning i alla dina städer? Och var har du dina domare, du som sade: »Låt mig få konung och furstar»?
11 Ja, en konung skall jag giva dig i min vrede, och i min förgrymmelse skall jag åter taga honom bort.
12 Efraims missgärning är samlad såsom i en pung, och hans synd är i förvar.
13 En barnaföderskas vånda skall komma över honom. Han är ett oförnuftigt foster, som icke kommer fram i födseln. när tiden är inne.
14 Skulle jag förlossa sådana ur dödsrikets våld, köpa dem fria ifrån döden? -- Var har du dina hemsökelser, du död? Var har du din pest, du dödsrike? Ånger må vara fördold för mina ögon.
15 Bäst han står där frodig bland sina bröder skall en östanvind komma, ett HERRENS väder, som stiger upp från öknen; då skall hans brunn komma på skam och hans källa sina ut. Den vinden rycker bort de skatter han har samlat av alla slags dyrbara håvor. 14:1. den elektroniska utgåvan.
14 Samarien skall lida vad det har förskyllt genom sin gensträvighet mot sin Gud. Inbyggarna skola falla för svärd, deras späda barn skola bliva krossade och deras havande kvinnor skall man upprista. Hosea, 14 Kapitlet Förmaning till omvändelse. Löfte om nåd.
2 Vänd om, o Israel, till HERREN, din Gud; ty genom din missgärning har du kommit på fall.
3 Tagen med eder böneord, och vänden så åter till HERREN; sägen till honom: »Skaffa bort all missgärning, och tag fram goda håvor, så vilja vi hembära dig våra läppars offer, såsom man offrar tjurar.
4 Hos Assur skola vi ej mer söka vår frälsning, vi skola icke vidare stiga till häst. våra händers verk skola vi icke mer kalla för vår Gud. Ty hos dig är det som den faderlöse undfår barmhärtighet.»
5 Ja, deras avfällighet vill jag hela, jag vill bevisa dem kärlek av hjärtat, ty min vrede har vänt sig ifrån dem.
6 Jag skall bliva för Israel såsom dagg, han skall blomstra såsom en lilja, och såsom Libanons skog skall han skjuta rötter.
7 Telningar skola utgå från honom, han skall bliva lik ett olivträd i fägring och doft skall han sprida såsom Libanon.
8 De som bo i hans skugga skola åter få odla säd och skola grönska såsom vinträd; hans namn skall vara såsom Libanons vin.
9 Men vad har jag då mer att skaffa med avgudarna, du Efraim! Jag själv vill ju giva bönhörelse och se till honom. Ja, lik en grönskande cypress vill jag bliva; hos mig skall finnas frukt att hämta för dig.
10 Den som är vis, han akte härpå; den som är förståndig, han besinne detta. Ty HERRENS vägar äro rätta, och på dem vandra de rättfärdiga, men överträdarna komma där på fall.
Hosea 8-14
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Israel döms för sin avgudadyrkan
8 Sätt hornet till din mun!
Som en örn slår fienden ner
på Herrens hus,
därför att de har brutit mitt förbund
och trotsat min lag.
2 De ropar till mig:
’Min Gud! Vi i Israel känner dig.’
3 Israel har förkastat det goda,
och nu förföljer fienden det.
4 De har valt kungar utan mitt samtycke
och furstar utan min vetskap.
Av sitt silver och guld
har de tillverkat åt sig avgudar,
till sitt eget fördärv.
5 Förkastlig är din tjurkalv, Samarien!
Min vrede brinner mot dem.
Hur länge ska de vara oförmögna till någon renhet?
6 Och kalven har kommit från Israel!
En hantverkare har gjort den,
någon gud är den inte.
Den ska krossas i bitar,
denna Samariens kalv.
7 De sår vind
och skördar storm.
Deras säd är tomma strån utan ax.
De kan inte ge mjöl,
och om de skulle ge något,
slukas det av främlingar.
8 Israel är uppslukat,
och bland nationerna ska det betraktas
som ett värdelöst kärl.
9 De gick till Assyrien,
likt en ensam vildåsna på vandring.
Efraim har köpta älskare.
10 Men även om de köpslår bland folken
ska jag samla ihop dem.
De ska börja tyna bort
under storkungens börda.[a]
11 ”Eftersom Efraim har byggt många altaren för att synda,
har dessa också blivit honom till synd.
12 Jag har skrivit mycket i mina lagar för honom,
men det har man betraktat som något främmande.
13 De offrar kött till mig
och äter av köttet,[b]
men Herren är inte nöjd med dem.
Han minns nu deras skuld
och straffar deras synder.
De måste återvända till Egypten.
14 Israel har glömt bort sin skapare
och byggt palats.
Juda har byggt många befästa städer.
Men jag ska sända en eld mot dess städer
och bränna upp dess fästningar.”
Israels straff
9 Gläd dig inte, Israel,
jubla inte som andra folk.
För du har varit otrogen din Gud
och älskat en skökas lön
på varje tröskplats.
2 Tröskplatsen och vinpressen kan inte livnära dem,
och vinet slår fel för dem.
3 De får inte bo kvar i Herrens land,
utan Efraim ska föras tillbaka till Egypten
och äta oren mat i Assyrien.
4 De ska inte få hälla ut vin
som drickoffer åt Herren,
och deras slaktoffer kan inte behaga honom.
Sådana ska vara för dem som sorgebröd.
Alla som äter av det blir orena.
Deras bröd är bara för dem själva
och ska inte komma in i Herrens hus.
5 Vad ska ni göra på festdagen,
på Herrens högtidsdag?
6 Om de kommer undan förödelsen
ska Egypten samla dem
och Memfis begrava dem.
Deras skatter av silver ska tistlar ta över,
och törnen ska växa i deras tält.[c]
7 Tiden är inne för straffet,
tiden är inne för vedergällningen,
det ska Israel veta.
Profeten är dum,
andens man vansinnig
för din stora synd
och ditt stora hat.
8 Tillsammans med min Gud
är Efraims väktare profeten,
men snaror är lagda på alla hans vägar,
och hat råder i hans Guds hus.
9 De har sjunkit i djupt fördärv,
som en gång i tiden i Giva.
Han minns deras ondska
och straffar deras synder.
10 Som druvor i öknen
fann jag Israel,
era förfäder såg jag som säsongens allra första frukter
på ett fikonträd.
Men när de kom till Baal-Pegor
invigde de sig åt skamguden.
De blev lika vidriga
som den de älskade.
11 Efraims ära flyger bort som en fågel,
inget barnafödande,
ingen graviditet,
ingen befruktning.
12 Och även om de föder barn,
ska jag ta varenda av dem ifrån dem.
Ve dem,
när jag vänder mig bort ifrån dem!
13 Jag har sett Efraim, likt Tyros,
planterad på en skön äng,[d]
men Efraim ska få leda sina barn
till den som slaktar dem.”
14 Ge dem, Herre, vad du ska ge dem!
Ge dem ofruktsamma moderliv
och förtorkade bröst.
15 ”För all deras ondska vid Gilgal
började jag hata dem där.
För deras onda gärningars skull
ska jag driva ut dem ur mitt hus.
Jag kan inte längre älska dem.
Alla deras ledare är upproriska.
16 Efraim är slagen,
deras rot är förtorkad,
och de bär inte mer frukt.
Även om de föder barn
ska jag döda deras dyrbara livsfrukt.”
17 Min Gud förkastar dem,
därför att de inte har lyssnat till honom,
och de ska bli flyktingar bland folken.
Hosea predikar straffdom
10 Israel var en grönskande vinstock,
som bar frukt.
Men ju mer frukt han bar,
desto mer offeraltaren byggde han.
Ju rikare hans land blev,
desto fler utsmyckade stoder reste han.
2 Deras hjärtan var bedrägliga,
så nu får de bära sin skuld.
Herren ska bryta ner deras altaren
och krossa deras stoder.
3 Då ska de säga: ”Vi har ingen kung,
för vi har inte fruktat Herren.
Men vad gör det?
Vad skulle kungen kunna uträtta för oss?”
4 De talar och talar,
de svär eder
och sluter förbund.
Domen skjuter upp
som giftigt ogräs i åkerns fåror.
5 Samariens invånare fruktar
för kalven[e] i Bet Aven.
Dess folk sörjer över den,
dess avgudapräster klagar,
de som gladde sig över dess ära,
för den har förts bort i exil.
6 Också den ska släpas bort till Assyrien
som tribut till den store kungen.
Efraim ska komma på skam,
Israel får skämmas för sin plan[f].
7 Samarien med dess kung ska flyta bort
som en pinne på vattnet.
8 Ondskans[g] offerhöjder läggs öde
– de var Israels synd.
Törne och tistel ska växa på deras altaren,
och de ska säga till bergen: ”Dölj oss!”
och till höjderna: ”Fall över oss!”
9 ”Sedan tiden i Giva
har du, Israel, syndat.
Där har de blivit kvar.
Men nådde inte kriget de onda i Giva?
10 När jag vill straffar jag dem.
Folken ska samlas mot dem
för att binda dem
för deras dubbla synd.[h]
11 Efraim är en kviga,
van vid och villig att tröska,
så jag ska lägga ett ok
på dess vackra nacke.
Jag ska driva Efraim,
Juda ska plöja
och Jakob ska harva.
12 Så åt er rättfärdighet,
skörda efter nådens bud,
bryt er ny mark!
Nu är det dags att söka Herren,
så att han kan komma
och låta rättfärdighet regna över er.
13 Ni har plöjt ondska
och skördat orättfärdighet,
ni har ätit lögnens frukt.
För du har förlitat dig på din egen väg
och på dina många soldater.
14 Därför ska ett stridslarm uppstå mot ditt folk,
och alla dina fästningar
ska ödeläggas,
så som när Shalman ödelade Bet Arbel,
när striden bröt ut
och mödrar och barn krossades.
15 Så gör man mot er, Betel,
på grund av er stora ondska.
När dagen gryr
är det slut med Israels kung.
Som en fars kärlek
11 När Israel var ung
älskade jag honom,
och ut ur Egypten
kallade jag min son.
2 Men ju mer jag har kallat på dem,[i]
desto längre bort har de gått från mig.
De offrar till baalsgudar
och tänder rökelse till avgudar.
3 Ändå är det jag som lärde Efraim gå
och bar dem i mina armar.
Men de insåg inte
att jag helade dem.
4 Jag ledde dem med mänskliga band,
med kärlekens band.
Jag var för dem
som en som lyfter av oket över deras nackar,
och jag böjde mig ner för att ge dem mat.[j]
5 Ska de inte vända tillbaka till Egypten?
Ska inte Assyrien härska över dem,
eftersom de vägrar att vända tillbaka till mig?
6 Svärdet ska svingas över deras städer,
förgöra deras bommar[k]
och göra slut på deras onda planer.
7 Mitt folk har bestämt sig
för att vända sig bort från mig,
och även om de ropar till den Högste,
är det ingen som upphöjer honom.[l]
8 Men hur skulle jag kunna lämna dig, Efraim,
överge dig, Israel,
göra med dig som med Adma,
låta det gå med dig som med Sevojim?
Mitt hjärta vänder sig inom mig,
all min medkänsla väcks upp.
9 Jag vill inte ge utlopp för min brinnande vrede.
Jag vill inte vända mig för att förgöra Efraim.
För jag är Gud och inte en människa,
den Helige ibland er,
och jag kommer inte med vrede[m].
10 De ska följa Herren,
och han ska ryta som ett lejon.
När han ryter,
kommer hans barn bävande västerifrån.
11 Likt fåglar kommer de
bävande från Egypten,
ja, som duvor från Assyrien.
Jag ska låta dem återvända hem igen,
säger Herren.”
Efraims synd
12 Efraim har omgett mig med lögn,
israeliterna med svek,
och Juda vacklar mot Gud,
mot den trofaste, den Helige.[n]
12 Efraim jagar efter vind,
strävar efter östanvind dagen lång
och ökar lögn och våld.
De sluter förbund med Assyrien
och sänder olja till Egypten.
2 Men Herren ska gå till rätta med Juda,
straffa Jakob för hans levnadssätt
och vedergälla honom för vad han gjort.
3 I moderlivet grep han tag i sin brors häl,[o]
och som vuxen man kämpade han med Gud.
4 Han kämpade med ängeln och vann seger.
Han grät och bad honom om nåd.
I Betel mötte han Gud,
där talade han med honom[p].
5 Herren, härskarornas Gud,
Herren är hans namn.
6 Men du måste återvända till din Gud,
bevara nåd och rätt
och alltid hoppas på din Gud.
7 Köpmannen[q] väger upp sina varor med falska vikter
och älskar orätt vinning.
8 Efraim skryter:
”Jag är så rik, jag har skaffat mig en förmögenhet!
I all min rikedom kan man inte finna
någon orätt eller synd hos mig.”
9 ”Jag är Herren, din Gud,
alltsedan Egypten.
Jag ska låta dig bo i tält igen,
som vid högtiderna.
10 Jag talade till profeterna,
jag gav dem många syner
och talade genom dem i liknelser.”
11 Är Gilead fullt av orätt?
De ska bli till intet.
Offrar de tjurar i Gilgal?
Deras altaren ska bli som stenrösen
på en plöjd åker.[r]
12 Jakob flydde till Arams land,
Israel tjänade som slav för en kvinnas skull,
för en kvinnas skull vaktade han får.
13 Genom en profet förde Herren ut sitt folk ur Egypten,
genom en profet tog han hand om dem.
14 Men Efraim har provocerat fram bitter vrede från Herren,
som nu ska lägga på honom hans blodskuld
och låta hans smädelser drabba honom själv.
Herrens vrede mot Israel
13 När Efraim talade bävade man,
för han var upphöjd i Israel.
Men han gjorde sig skyldig till baalsdyrkan och dog.
2 Nu syndar de mer och mer
och gjuter åt sig gudabilder av sitt silver,
skickligt formade avgudar,
hantverkares verk alltsammans.
Man säger till dem som offrar
att de ska kyssa kalvar.[s]
3 Därför ska de bli som morgondimman,
dagg som snabbt dunstar bort,
agnar som blåser bort från tröskplatsen,
rök ur en fönsteröppning.
4 ”Jag är Herren, din Gud,
alltsedan Egypten.
Du ska inte veta av någon annan Gud,
för det finns ingen annan som räddar utom jag.
5 Jag tog hand om dig i öknen,
i den brännande hettans land.
6 När de betade blev de mätta,
och när de blev mätta
blev de övermodiga
och glömde bort mig.
7 Så har jag blivit för dem som ett lejon,
som en leopard lurar jag längs vägen.
8 Jag anfaller dem som en björnhona
som berövats sina ungar,
ja, som en lejonhona uppslukar jag dem,
som ett vilddjur sliter jag dem i stycken.
9 Du förgörs, Israel,
eftersom du är emot mig, din hjälpare.
10 Var är din kung,
han som skulle rädda dig?
Var är dina domare i alla dina städer,
de om vilka du sa:
’Ge mig en kung och furstar!’?
11 I min vrede gav jag dig en kung,
och i min förbittring tog jag bort honom.
12 Efraims skuld har bevarats,
hans synd är i förvar.
13 Födslovärkarna kommer över honom,
men han är en son utan visdom;
när tiden är inne
kommer han inte fram till öppningen.
14 Jag ska lösa dem ur dödsrikets grepp,
rädda dem från döden.[t]
Du död, var är dina plågor?
Du dödsrike, var är din ödeläggelse?
Jag kommer inte att visa något medlidande.
15 Även om han blomstrar bland sina bröder,[u]
ska östanvinden komma,
Herrens vind blåsa från öknen.
Hans brunn ska torka upp,
hans källa sina.
Ur hans förrådshus
ska alla skatter plundras.
14 Samarien måste bära sin skuld
för sitt uppror mot sin Gud.
De ska falla för svärd,
deras nyfödda barn ska krossas
och havande kvinnor skäras upp.”
Omvändelse leder till upprättelse
2 Återvänd, Israel, till Herren, din Gud.
Du har kommit på fall för din synd.
3 Ta till orda,
återvänd till Herren
och säg till honom:
”Förlåt oss all vår synd.
Ta emot oss med godhet,
så ska vi offra tackoffer med våra läppar.[v]
4 Assyrien kan inte rädda oss,
och själva ska vi inte stiga till häst.
Aldrig mer ska vi säga: ’Vår Gud’
till ting som vi gjort med våra egna händer,
för det är hos dig
som den faderlöse finner barmhärtighet.”
5 ”Jag ska bota deras avfällighet
och älska dem av fri vilja,
för min vrede har vänt sig från dem.
6 Jag ska bli som dagg för Israel,
som ska blomstra som en lilja
och vara djupt rotad som en ceder i Libanon,
7 med nya, växande skott.
Hans prakt ska vara som ett olivträds
och hans doft som Libanons.
8 De ska åter få bo i hans skugga.
De ska grönska som säd
och blomstra som en vinstock.
Man ska minnas honom som vin från Libanon.
9 O Efraim! Vad har jag
med dina avgudar att göra?
Jag är den som svarar honom
och tar hand om honom.
Jag är som en grönskande cypress,
och hos mig finner du din frukt.”
10 Den som är vis förstår detta,
den som är förståndig inser det.
Herrens vägar är rätta.
De rättfärdiga vandrar på dem,
men de upproriska kommer på fall.
Footnotes
- 8:10 I versens senare del är grundtextens innebörd osäker.
- 8:13 Satsens början är svårförståelig i grundtexten och översättningen därför osäker.
- 9:6 Grundtexten är svårförståelig och dess innebörd osäker.
- 9:13 Grundtextens innebörd är osäker i versens första del.
- 10:5 Egentligen kvigor; här följer översättningen bl.a. Septuaginta.
- 10:6 Ordet kan också syfta på en avgud av trä.
- 10:8 Eller: Avens offerhöjder.
- 10:10 Grundtextens innebörd är osäker.
- 11:2 Mer ordagrant: Ju mer de har kallat på dem…eller ev. Ju mer de har blivit kallade…Fortsättningen visar dock att det är Herren som har kallat dem, och den tanken återfinns också i Septuaginta.
- 11:4 Grundtextens innebörd är osäker.
- 11:6 Ordet kan också syfta på tomt prat, ev. orakelpräster.
- 11:7 Grundtextens innebörd är oviss.
- 11:9 Eller: …kommer inte in i staden.Det är osäkert hur det sista ordet ska tolkas.
- 11:12 Grundtextens innebörd är osäker i versens senare hälft.
- 12:3 Eller …bedrog han sin bror (gripa tag i någons häl var ett uttryck för bedrägeri/svek).
- 12:4 Enligt den masoretiska texten med oss. Här följer översättningen Septuaginta.
- 12:7 Grundtextens ord Kanaan kan också lämnas oöversatt och tolkas som ett namn som symboliserade det hedniska som israeliterna tagit över; kanaanéerna var dock kända för sin handel. Ordet kan ha använts i dubbel betydelse här.
- 12:11 Grundtextens innebörd är osäker.
- 13:2 Grundtextens innebörd är osäker i versens sista del.
- 13:14 Eller: Ska jag lösa dem ur dödsrikets grepp, rädda dem från döden?
- 13:15 Grundtextens innebörd är osäker.
- 14:3 Grundtextens innebörd är osäker. Mer ordagrant lyder slutet av versen: …offra våra läppars tjuroffer.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.