Add parallel Print Page Options

Esaus ättlingar

36 Här följer en förteckning över Esaus ättlingar, han som också kallas Edom:

2-3 Esau gifte sig med tre flickor från Kanaan: Ada var dotter till hetiten Elon, Oholibama dotter till Ana och sondotter till hiveen Sibeon och Basemat, en kusin till honom, var dotter till Ismael och syster till Nebajot.

Med Ada fick Esau en son som hette Elifas. Med Basemat fick han en son som hette Reguel.

Med Oholibama fick han sönerna Jeus, Jaelam och Kora. Alla dessa föddes åt Esau i Kanaans land.

6-8 Sedan tog Esau sina hustrur, barn, familjetjänare, sin boskap och sina hjordar, all rikedom som han hade fått i Kanaans land, och flyttade bort från sin bror Jakob till berget Seir. Det fanns nämligen inte rum för dem båda på grund av all den boskap de hade.

Här följer namnen på Esaus ättlingar, edomeerna, som föddes åt honom i bergslandet Seir:

10-12 Elifas, som var född av Ada, fick barnen Teman, Omar, Sefo, Gaetam och Kenas. Med sin bihustru Timna fick han dessutom Amalek.

13-14 Reguel, som var född av Basemat, fick barnen Nahat, Sera, Samma och Missa. Med sin tredje hustru, Oholibama, dotter till Ana och sondotter till Sibeon, fick han sönerna Jeus, Jaelam och Kora.

15-16 Från Esau kom alltså följande ledare, vars namn också användes för att beteckna deras stam: Teman, Omar, Sefo, Kenas, Kora, Gaetam och Amalek, som med sina efterkommande var ättlingar till Esaus och Adas äldste son Elifas.

17 Vidare Nahat, Sera, Samma och Missa, som tillsammans med sina efterkommande var ättlingar till Reguel, Esaus son med Basemat.

18-19 Slutligen Jeus, Jaelam och Kora. De och deras efterkommande var ättlingar till Esau med hans hustru Oholibama, dotter till Ana. Alla dessa härstammade från Esau, som också kallades Edom.

20-21 Här följer namnen på horeen Seirs söner. Seir var en av de infödda familjerna i landet: Lotan, Sobal, Sibeon, Ana, Dison, Eser och Disan.

22 Lotans barn hette Hori och Hemam. Lotan hade en syster som hette Timna.

23 Sobals barn hette Alvan, Manahat, Ebal, Sefo och Onam.

24 Sibeons barn hette Aja och Ana. Detta var den Ana som upptäckte de heta källorna i ökenlandet medan han gick och vaktade sin fars åsnor.

25 Anas barn hette Dison och Oholibama.

26 Disons barn hette Hemdan, Esban, Jitran och Keran.

27 Esers barn hette Bilhan, Saavan och Akan.

28 Disans barn hette Us och Aran.

29-30 Stamledare i horeen Seirs familj var alltså Lotan, Sobal, Sibeon, Ana, Dison, Eser och Disan.

31-39 Detta är namnen på de kungar som regerade i Edom innan Israel fick sin förste kung): Bela, Beors son, från Din-haba i Edom. Han efterträddes av Jobab, Seras son, från staden Bosra. Jobab efterträddes av Husam, från temaniternas land. Husam efterträddes av Hadad, son till Bedad. Det var Hadad som hade anfört de trupper som besegrade Midjans armé, när den invaderade Moab. Hans stad hette Avit. Hadad efterträddes av Samla, från Masareka. Samla efterträddes av Saul, från Rehobot vid floden. Saul efterträddes av Baal-Hanan, Akbors son. Baal-Hanan efterträddes av Hadar från staden Pagu. Hans hustru hette Mehetabel, dotter till Matred och dotterdotter till Me-Sahab.

40-43 Detta är alltså namnen på ledare och stammar, som alla härstammade från Esau och som bodde på områden namngivna efter dem själva: Timna, Alva, Jetet, Oholibama, Ela, Pinon, Kenas, Teman, Mibsar, Magdiel och Iram. Alla dessa kallades edomiter, eftersom Edom var ett annat namn på Esau. Deras namn gavs också till det område de bebodde.

Josef säljs som slav

37 Jakob bosatte sig alltså på nytt i Kanaans land, där hans far hade bott.

Jakobs son Josef hade nu blivit sjutton år. Han arbetade tillsammans med sina halvbröder, Jakobs söner med Bilha och Silpa, med att vakta hjordarna, men inför sin far talade han illa om sina bröder.

Jakob älskade Josef mer än sina andra barn, eftersom Josef föddes på hans ålderdom. En dag gav Jakob honom en gåva, en mantel i granna färger.

Hans bröder lade naturligtvis märke till hur faderns favoriserade Josef och hatade därför denne. De sa inte ett vänligt ord till honom.

En natt hade Josef en dröm. När han berättade för sina bröder om alla detaljerna i den, gjorde detta bara att de hatade honom ännu mer.

Hör här, sa han stolt.

Vi var ute på åkern och band kärvar. Min kärve stod upp och era kärvar samlade sig runt omkring min och bugade sig djupt inför den!

Jaså, du vill regera över oss? hånade hans bröder honom. Deras hat till honom tilltog både för drömmens och för hans högfärdiga attityds skull.

Sedan hade han en annan dröm, som han också berättade för sina bröder. Lyssna till min senaste dröm, skröt han. Solen och månen och elva stjärnor bugade sig djupt för mig!

10 Den här gången berättade han inte bara drömmen för sina bröder utan också för sin far. Men fadern tillrättavisade honom: Skulle jag och din mor och dina bröder komma och buga oss inför dig?

11 Bröderna blev avundsjuka på Josef, men Jakob funderade mycket över det som hade hänt.

12 En dag tog Josefs bröder de hjordar som tillhörde Jakob och ledde dem till Sikem för att låta dem beta där.

13-14 Några dagar senare kallade fadern på Josef och sa till honom: Dina bröder är i Sikem för att låta hjordarna beta där. Gå och ta reda på hur de har det och hur det står till med djuren, och kom sedan tillbaka och rapportera för mig.Javisst, svarade Josef, det ska jag göra. Han gav sig alltså av till Sikem från hemmet i Hebrondalen.

15 En man lade märke till honom när han kommit fram och vandrade omkring på fälten.Vem letar du efter? frågade han.

16 Jag letar efter mina bröder och deras hjordar, svarade Josef. Har du sett dem?

17 Ja, sa mannen till honom. De är inte här längre. Jag hörde att dina bröder sa att de tänkte gå till Dotan. Då fortsatte Josef till Dotan och hittade dem där.

18 När de kände igen honom på avstånd och såg att han var på väg till dem, bestämde de sig för att döda honom.

19-20 Här kommer mästerdrömmaren, sa de till varandra. Kom, så dödar vi honom och kastar honom i brunnen och säger till far att ett rovdjur har ätit upp honom. Sedan får vi se vad det blir av hans drömmar!

21-22 Men Ruben ville skona Josefs liv. Vi dödar honom inte, sa han. Vi ska inte utgjuta blod. Vi kastar honom i stället levande i brunnen här. På så sätt kommer han att dö utan att vi rör vid honom. Ruben tänkte dra upp honom igen och låta honom återvända till fadern.

23 När Josef kom fram drog de av honom hans vackra mantel

24 och kastade honom i brunnen som var tom på vatten.

25 Sedan satte de sig ned för att äta kvällsmat. Plötsligt lade de märke till en rad kameler som kom mot dem på avstånd. Det var ismaelitiska köpmän, som hämtade gummi, kryddor och örter från Gilead till Egypten.

26-27 Titta, sa Juda till de andra. Här kommer några ismaeliter. Vi säljer Josef till dem. Varför ska vi döda honom och få dåligt samvete? Låt oss inte bli skyldiga till hans död, för han är ju ändå vår bror! Bröderna höll med om detta.

28 När köpmännen kom förbi drog bröderna därför upp Josef ur brunnen och sålde honom till dem för tjugo silverpengar. Köpmännen tog honom sedan med sig till Egypten.

29 Lite senare kom Ruben tillbaka. Han hade inte varit där hela tiden. När han såg att Josef var försvunnen, slet han sönder sina kläder i sorg och förtvivlan.

30 Pojken är borta. Vart ska jag nu ta vägen? grät han inför sina bröder.

31 Då dödade de en get och stänkte blodet på Josefs mantel

32 och tog den till sin far och bad honom se efter om han kände igen den.Vi hittade den här på åkern, sa de till honom. Visst är det väl Josefs mantel?

33 Fadern kände omedelbart igen den.Ja, snyftade han. Den tillhör min son. Ett rovdjur har ätit upp honom. Josef har säkert blivit sliten i stycken.

34 Jakob rev sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg och sörjde sin son i flera veckor.

35 Alla i familjen försökte trösta honom, men de hade ingen större framgång.Jag kommer att dö av sorg över min son, sa Jakob och bröt samman i gråt.

36 Framme i Egypten sålde köpmännen Josef till Potifar, en officer hos Farao, kungen i Egypten. Potifar var kapten över palatsvakten och riksbödel.

Juda och Tamar

38 Vid den tiden lämnade Juda hemmet och flyttade till Adullam. Han bodde hos en man som hette Hira.

Där träffade han en kananeisk flicka, som han gifte sig med. Hon var Suas dotter.

3-5 De bosatte sig i Kesib och fick tre söner. Den förstfödde fick namnet Er. De andra gav modern namnen Onan och Sela.

När den äldste sonen Er vuxit upp, ordnade Juda en hustru åt honom som hette Tamar.

Men Er var en ogudaktig man, och därför dödade Herren honom.

Då sa Juda till Ers bror Onan: Du måste gifta dig med din svägerska Tamar som vår lag kräver när hennes man, din bror, har dött, så att hennes söner genom dig blir din brors arvingar.

Men Onan ville inte ha ett barn som inte kunde räknas som hans eget. Han gifte sig med henne men såg noga till att hans säd spilldes på marken varje gång han låg med henne, för att undvika att hon skulle få barn som skulle räknas som broderns.

10 I Herrens ögon var detta ett oförsvarligt handlande. Därför dödade Herren även honom.

11 Då rådde Juda sin svärdotter Tamar att inte gifta sig omedelbart igen utan i stället återvända till sitt barndomshem och sina föräldrar och förbli änka, tills Judas yngste son Sela blivit gammal nog att gifta sig. Men egentligen ville han inte att Sela skulle göra detta, av fruktan för att Gud skulle döda honom också, precis som han hade dödat de båda andra sönerna. Tamar gjorde som han sagt och flyttade hem till sina föräldrar.

12 Efter många år dog Judas hustru. När sorgetiden var över, gick Juda och hans vän adullamiten Hira till Timna för att övervaka fårklippningen där.

13 När någon berättade för Tamar att hennes svärfar hade gått för att klippa fåren i Timna, tog hon av sig sina änkekläder och fäste en slöja framför huvudet.

14 Hon hade vid det laget insett att hon inte skulle få tillåtelse att gifta sig med Sela fastän han nu var fullvuxen. Förklädd på detta sätt satte hon sig vid vägen nära infarten till byn Enaim, som ligger på vägen till Timna.

15 Juda lade märke till henne när han gick förbi och trodde att hon var en prostituerad, eftersom hennes ansikte var beslöjat.

16 Därför stannade han och föreslog att hon skulle ligga med honom, helt ovetande om att hon var hans egen svärdotter.Hur mycket tänker du betala mig? frågade hon.

17 Jag kan skicka dig en ung get från min hjord, föreslog Juda.Och vilken pant tänker du ge mig tills du har skickat geten? frågade hon.

18 Vad vill du ha? undrade han.Din signetring och vandringsstav, svarade hon. Han gav henne vad hon begärde. När han sedan låg med henne blev hon med barn.

19 Efter denna händelse klädde hon sig som vanligt i sina änkekläder igen.

20 Juda bad sin vän, adullamiten Hira, att ta den unga geten till henne och att hämta tillbaka den pant som han hade gett henne, men Hira kunde inte hitta henne!

21 Då frågade han männen i staden: Var bor den prostituerade kvinna, som brukar hålla till vid ingången till byn? Vi har aldrig haft någon yrkesprostituerad här, svarade de.

22 Då gick han tillbaka till Juda och berättade att han inte kunnat hitta henne någonstans och talade om vad männen på platsen hade sagt.

23 Låt henne få behålla sakerna! utropade Juda. Vi gjorde så gott vi kunde. Vi blir utskrattade i staden om vi går tillbaka igen.

24 Tre månader senare fick Juda reda på att hans svärdotter Tamar var med barn, tydligen som en följd av prostitution.För ut henne och bränn henne! ropade Juda.

25 Men då de förde ut henne för att döda henne, skickade hon detta budskap till sin svärfar: Mannen som äger denna signetring och vandringsstav är far till mitt barn. Känner du igen dem?

26 Juda erkände att de tillhörde honom och sa: Hon har mer rätt än jag, för jag vägrade hålla mitt löfte att ge henne min son Sela. Men Juda tog henne inte till hustru.

27 När det var dags för Tamar att föda, visade det sig att det var tvillingpojkar.

28 Barnmorskan band en scharlakansröd tråd runt handleden på den pojke som visade sig först,

29 men han drog tillbaka sin hand och den andre kom ut först. Var kom du ifrån! utropade hon. Därför fick han heta Peres, som betyder 'bryter fram'.

30 Strax efteråt föddes hans bror med den scharlakansröda tråden runt handleden, och han fick namnet Sera.