1 Moseboken 1-3

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Skapelsen

(1:1—2:25)

Hur allting började

1 I början skapade Gud himlarna och jorden.^{[a] 2} Jorden var öde och tom, mörker låg över djupet, och Guds Ande^[b] svävade över vattnen.

³ Gud sa: ”Ljus, bli till!” Då blev det ljust. ⁴ Gud såg att ljuset var gott och skilde det från mörkret. ⁵ Han kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen^[c].

⁶ Gud sa: ”Vattnet ska dela sig för att forma himlavalvet där uppe och haven där nere.” ⁷ Gud skapade på så sätt himlavalvet, och skilde vattnet ovanför från vattnet nedanför. Det blev så. ⁸ Gud kallade valvet himmel. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den andra dagen.

⁹ Sedan sa Gud: ”Vattnet under himlen ska samlas till en enda plats, så att torrt land kommer fram.” Det blev så, ¹⁰ och Gud kallade det torra jord, och vattnet kallade han hav. Gud såg att det var gott. ¹¹ Gud sa: ”Jorden ska producera grönska: det ska växa fram alla slags fröbärande växter och fruktträd med kärnor i frukten.” Det blev så. ¹² Jorden grönskade: det växte fram fröbärande växter och träd, allt efter sina respektive sorter^[d]. Gud såg att det var gott. ¹³ Det blev kväll och det blev morgon. Det var den tredje dagen.

¹⁴ Gud sa: ”Det ska bli ljus på himlen som ska skilja dagen från natten. De ska bestämma tiderna på jorden och utmärka dagarna och åren. ¹⁵ De ska vara ljus på himlen som lyser över jorden.” Det blev så. ¹⁶ Gud skapade två stora ljus^[e], det större ljuset för att härska över dagen och det mindre ljuset för att härska över natten. Han skapade också stjärnorna. ¹⁷ Gud placerade dem alla på himlen för att lysa upp jorden, ¹⁸ härska över dagen och natten och skilja ljuset från mörkret. Gud såg att det var gott. ¹⁹ Det blev kväll och det blev morgon. Det var den fjärde dagen.

²⁰ Gud sa: ”Vattnet ska vimla av levande varelser och fåglar flyga under himlavalvet över marken.” ²¹ Gud skapade de stora havsdjuren efter sina sorter, likaså alla levande varelser som vattnen vimlar av och fåglar av alla slag. Gud såg att det var gott. ²² Han välsignade dem och sa: ”Var fruktsamma och föröka er och fyll haven! Fåglarna ska också föröka sig och uppfylla jorden.” ²³ Det blev kväll och det blev morgon. Det var den femte dagen.

²⁴ Gud sa: ”Jorden ska bära fram djur av alla slag, boskap, kräldjur och vilda djur.” Det blev så. ²⁵ Gud skapade alla slags vilda djur och boskap och kräldjur, och Gud såg att det var gott.

²⁶ Sedan sa Gud: ”Vi ska göra människor till vår avbild, lika oss själva. De ska härska över fiskarna i havet och fåglarna i luften och boskapen, över hela jorden, och alla kräldjuren på jorden.”

²⁸ Gud välsignade dem och sa: ”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er! Härska över fiskarna, fåglarna och alla djur som rör sig på jorden!” ²⁹ Gud sa: ”Jag ger er de fröbärande växterna på hela jorden och alla fruktträden med frö i sin frukt. De ska vara er mat. ³⁰ Åt markens djur, himlens fåglar, alla kräldjur på marken, och åt allt som lever ger jag alla gröna växter som föda.” Det blev så. ³¹ Sedan såg Gud att allt som han hade skapat var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.

2 Så blev himlen och jorden fullständiga med hela sin härskara. ² Gud avslutade på den sjunde dagen det verk han hade fullbordat och han vilade på den sjunde dagen från allt det verk han hade skapat. ³ Gud välsignade denna sjunde dag och gjorde den helig, eftersom han denna dag vilade efter sitt skapelseverk.

Adam och Eva

⁴ Här följer berättelsen^[f] av händelserna då himlen och jorden skapades av Herren Gud.

⁵ Först fanns det inga buskar och ingen ört hade spirat på jorden, för Herren Gud hade inte sänt något regn. Inte heller fanns det någon som kunde bruka jorden, ⁶ men vatten bröt fram ur marken och vattnade jorden.

⁷ Då formade Herren en människa^[g] av markens jord och blåste in livsande genom hennes näsa^[h]. Så blev människan en levande varelse.

Edens trädgård

⁸ Herren Gud planterade en trädgård österut i Eden och satte där människan som han format.

⁹ Herren Gud lät vackra träd av alla slag växa i trädgården, och de gav den mest utsökta frukt. Mitt i trädgården planterade han livets träd och kunskapens träd, det som ger kunskap om gott och ont. ¹⁰ En flod rann upp i Eden. Den bevattnade trädgården och delade sig sedan i fyra floder. ¹¹ Den första heter Pishon, och den flyter runt hela Havilas land, där det finns guld. ¹² Det landets guld är gott och där finns också harts och onyxsten. ¹³ Den andra floden kallas Gichon och flyter omkring hela landet Kush. ¹⁴ Den tredje floden heter Tigris^[i] och flyter öster om Assyrien. Den fjärde floden är Eufrat.

¹⁵ Herren Gud satte mannen i Edens trädgård för att bruka och vårda den. ¹⁶ Och Herren Gud gav mannen denna befallning: ”Du får äta av vilket träd som helst i trädgården, ¹⁷ utom av trädet som ger kunskap om gott och ont. Den dag^[j] du äter av det kommer du sannerligen att dö.”

Eva skapas

¹⁸ Sedan sa Herren Gud: ”Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag vill göra en medhjälpare åt honom, en sådan som passar honom.” ¹⁹ Herren Gud hade format markens djur och alla slags fåglar av jord och förde dem nu till mannen för att se vad han skulle kalla de levande varelserna och det han kallade dem fick de heta. ²⁰ Så gav han alltså namn åt all boskap, alla himlens fåglar och alla vilda djur. Men fortfarande fanns det ingen lämplig hjälp för Adam^[k]. ²¹ Herren Gud lät då mannen falla i djup sömn och medan han sov, tog han ut ett av hans revben och slöt till stället där han hade tagit ut det med kött. ²² Och Herren Gud gjorde en kvinna av revbenet och förde fram henne till mannen.

²³ Adam sa:

²⁴ Det är därför en man lämnar sin far och mor och håller sig till sin hustru, så att de blir ett kött.

²⁵ Mannen och hans hustru var nakna, och de var inte blyga för varandra.

Adam och Eva syndar

3 Ormen var det listigaste av alla vilda djur som Herren Gud hade skapat. Ormen frågade kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av något träd i trädgården?” ² ”Vi får äta frukt av träden”, svarade kvinnan. ³ ”Det är bara av trädet mitt i trädgården som vi inte får äta. Gud har sagt att vi inte får äta eller ens röra dess frukt, för då kommer vi att dö.” ⁴ Ormen svarade: ”Ni kommer visst inte att dö! ⁵ Gud vet att den dag ni äter av frukten kommer era ögon att öppnas och ni blir som Gud^[m], med kunskap om gott och ont.”

⁶ Kvinnan såg att trädet var gott att äta av, och det var vackert och lockande, eftersom det gav vishet. Hon åt av frukten och gav också till sin man, som var med henne, och han åt. ⁷ Då öppnades deras ögon, och de insåg att de var nakna. Därför band de ihop fikonlöv runt höfterna för att skyla sig.

⁸ När de den kvällen, i den svala kvällsvinden, hörde Herren Gud vandra omkring i trädgården, gömde de sig för honom bland träden. ⁹ Herren Gud ropade till Adam: ”Adam, var är du?” ¹⁰ Adam svarade: ”Jag hörde dig i trädgården, och blev rädd eftersom jag är naken. Därför gömde jag mig.” ¹¹ ”Vem har talat om för dig att du är naken?” frågade Gud. ”Har du ätit av frukten från trädet som jag förbjöd dig att äta av?” ¹² Adam svarade: ”Kvinnan, som jag fick av dig, gav mig av trädet, och jag åt.”

¹³ Då sa Herren Gud till kvinnan: ”Vad har du gjort?” ”Ormen lurade mig, och jag åt”, svarade hon. ¹⁴ Herren Gud sa till ormen: ”Eftersom du gjorde detta,

¹⁶ Till kvinnan sa han:

¹⁷ Till Adam sa han: ”Eftersom du lyssnade till din hustru och åt av trädet, fast jag förbjudit dig och sagt att du inte fick,

²⁰ Mannen kallade sin hustru Eva^[p], för han sa: ”Hon ska bli mor till alla som lever.” ²¹ Och Herren Gud gjorde kläder av djurhudar åt Adam och hans hustru.

²² Herren Gud sa: ”Eftersom människan har blivit som en av oss, med kunskap om det goda och det onda, får hon inte ta och äta också av livets träd och så leva i evighet.” ²³ Därför visade Herren Gud ut dem ur Edens trädgård och skickade bort dem för att bruka den jord de hade skapats av. ²⁴ Herren drev ut människan och öster om Edens trädgård placerade han keruberna^[q] och ett flammande svärd för att skydda vägen till livets träd.