1 Mosebok 4-6
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Kain mördar Abel
4 Sedan låg Adam med sin hustru Eva, och hon blev med barn och födde en son som fick namnet Kain, som betyder jag har skapat. Hon sa nämligen: Med Guds hjälp har jag skapat en människa!
2 Hennes nästa barn var Abel, Kains bror. Abel blev herde, medan Kain blev lantbrukare.
3 När skördetiden kom tog Kain en del av sin skörd och gav som gåva till Herren,
4 och Abel tog de feta köttstyckena från sina bästa lamm och gav dem till Herren. Herren tog emot Abels offer,
5 men inte Kains. Detta gjorde Kain både arg och besviken, och hans ansikte blev mörkt av vrede.
6 Varför är du så arg? frågade Herren. Varför är ditt ansikte så mörkt av vrede?
7 Det kan lysa av glädje, om du gör det du bör göra! Men om du vägrar att lyda, så var på din vakt! Synden väntar på att anfalla dig och vill förgöra dig, men du kan besegra den!
8 En dag föreslog Kain sin bror att de skulle gå ut på fälten tillsammans. Medan de var där, överföll Kain sin bror och dödade honom.
9 Strax därefter frågade Herren Kain: Var är din bror? Var är Abel? Hur ska jag kunna veta det? sa Kain. Ska jag hålla reda på honom?
10 Men Herren sa: Din brors blod ropar till mig från marken. Vad har du gjort?
11 Från och med nu är du bortvisad från denna mark, som du har befläckat med din brors blod.
12 Den kommer inte längre att ge dig några skördar, hur du än arbetar med den! Från och med nu ska du vara hemlös och fredlös och irra från plats till plats.
13 Kain svarade Herren: Mitt straff är större än jag kan bära,
14 för du har förvisat mig från min mark och från dig själv och gjort mig till en landsflyktig vandrare. Alla som ser mig kommer att försöka döda mig.
15 Då svarade Herren: De kommer inte att döda dig, för jag ska ge ett sju gånger värre straff åt den som gör det. Sedan satte Gud ett märke på Kain, som ett skydd så att ingen skulle döda honom.
16 Kain gick sedan bort ifrån Herren och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden.
Kains ättlingar
17 Därefter blev Kains hustru med barn, och hon gav honom en son som hette Enok. När Kain senare byggde en stad kallade han den Enok efter sin son.
18 Enok var Irads far. Irad var Mehujaels far, Mehujael var Metusaels far, Metusael var Lemeks far.
19 Lemek gifte sig med två kvinnor - Ada och Silla.
20 Ada födde ett barn som hette Jabal, och han blev stamfar för alla som bor i tält och lever av boskapsskötsel.
21 Hans bror hette Jubal och blev den förste musikern - han uppfann harpan och flöjten.
22 Lemeks andra fru, Silla, födde Tubal-Kain. Han var den förste att gjuta redskap av brons och järn.
23 En dag sa Lemek till sina båda hustrur, Ada och Silla: Hör på! Jag har dödat en ung man, som anföll och sårade mig.
24 Om någon dödar Kain, kommer han att straffas sju gånger, men om någon dödar mig, ska han straffas sjuttiosju gånger!
Adams ättlingar
25 Senare födde Eva ytterligare en son. Han fick namnet Set, som betyder ersättning, för Eva sa: Gud har gett mig en annan son i stället för honom som Kain dödade.
26 När Set växte upp fick han en son som han kallade Enos. Det var under hans livstid som människorna först började att tillbe Herrens namn.
5 Här följer en förteckning över några av Adams släktingar. Adam var lik Gud från den dag han skapades.
2 Gud skapade mannen och kvinnan och välsignade dem och kallade dem redan från början för människor.
3-5 Adam var 130 år gammal när hans son Set föddes, och denne var sin fars avbild på alla sätt. Sedan levde Adam ytterligare 800 år och fick söner och döttrar och dog 930 år gammal.
6-8 Set var 105 år gammal när hans son Enos föddes. Sedan levde han ytterligare 807 år och fick söner och döttrar och dog 912 år gammal.
9-11 Enos var 90 år gammal när hans son Kenan föddes. Sedan levde han ytterligare 815 år och fick söner och döttrar och dog 905 år gammal.
12-14 Kenan var 70 år gammal när hans son Mahalalel föddes. Sedan levde han ytterligare 840 år och fick söner och döttrar och dog 910 år gammal.
15-17 Mahalalel var 65 år gammal när hans son Jered föddes. Sedan levde han ytterligare 830 år och fick söner och döttrar och dog 895 år gammal.
18-20 Jered var 162 år gammal när hans son Enok föddes. Sedan levde han ytterligare 800 år och fick söner och döttrar och dog 962 år gammal.
21-24 Enok var 65 år gammal när hans son Metusela föddes. Sedan levde han ytterligare 300 år i gemenskap med Gud och fick söner och döttrar. När han var 365 år, och hade levat i ständig gemenskap med Gud, försvann han, för Gud tog bort honom!
25-27 Metusela var 187 år gammal när hans son Lemek föddes. Sedan levde han ytterligare 782 år och fick söner och döttrar och dog 969 år gammal.
28-31 Lemek var 182 år gammal när hans son Noa föddes. Lemek kallade honom för Noa, för han sa: Han kommer att ge oss tröst under det hårda arbetet med den jord, som Gud har förbannat. Sedan levde Lemek 595 år och fick söner och döttrar och dog 777 år gammal.
32 Noa var 500 år gammal och hade tre söner, Sem, Ham och Jafet.
Den stora översvämningen
1-2 En befolkningsexplosion ägde nu rum på jorden. Det var vid den tid då varelser från andevärlden såg på de vackra kvinnorna på jorden och gifte sig med dem de ville ha.
3 Då sa Herren: Min Ande ska inte få vanäras i människan för alltid, eftersom hon är ond. Jag ska ge henne 120 år att rätta till sitt levnadssätt.
4 När de onda varelserna från andevärlden på den tiden, och också senare, låg med kvinnorna på jorden, blev deras barn de jättar, som det finns så många berättelser om.
5 Herren Gud insåg vidden av den mänskliga ondskan, och att människornas liv bara var inriktat på det onda.
6 Han sörjde över att han hade skapat dem, och var bedrövad i sitt hjärta.
7 Han sa: Hela mänskligheten, som jag har skapat, ska jag utplåna från jorden. Ja, jag ska också utplåna djuren och kräldjuren och fåglarna, för jag ångrar att jag skapade dem.
8 Men över Noa kunde Herren glädja sig, och här följer berättelsen om honom:
9-10 Noa var den enda verkligt rättfärdiga människan som bodde på jorden på den tiden, och han försökte i allt leva efter Guds vilja. Han hade tre söner: Sem, Ham och Jafet.
11 Brottsligheten bara ökade på jorden, och i Guds ögon blev världen mer och mer fördärvad inifrån.
12-13 Då Gud såg hur fruktansvärt allt var och såg att hela människosläktet var ont och fördärvat, sa han till Noa: Jag har beslutat mig för att förgöra hela människosläktet. Jorden är nämligen fylld av brottslighet på grund av människan. Ja, jag ska utplåna henne från jorden.
14 Bygg en båt av ett hartsrikt träslag och täta den med tjära och bygg däck och gör rum över hela skeppet.
15 Gör den 150 meter lång, tjugofem meter bred och femton meter hög.
16 Gör också takfönster runt hela skeppet, en halv meter under taket, och gör tre däck på båten, ett nedre däck, ett mellandäck och ett övre däck, och sätt en dörr på sidan.
17 En översvämning ska täcka jorden, och jag ska förgöra varje levande varelse, alla som det finns livsande i. Alla kommer att dö.
18 Men jag lovar dig att du ska vara trygg i båten tillsammans med din hustru, dina söner och deras hustrur.
19-20 Ta ett par av varje djurart, en hane och en hona, med dig i båten och håll dem vid liv under den tid översvämningen varar! Ta in ett par av varje art av fåglar, djur och kräldjur.
21 Samla också ihop all den mat i båten, som ni kommer att behöva.
22 Noa gjorde precis som Herren hade befallt.
1 Moseboken 4-6
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Kain och Abel
Kain mördar Abel
4 Adam låg med sin hustru Eva, och hon blev gravid och födde en son som fick namnet Kain[a], för hon sa: ”Med Herrens hjälp har jag fått en människa!” 2 Hennes nästa barn var Abel, Kains bror. Abel blev herde, medan Kain blev lantbrukare. 3 En gång kom Kain med en del av sin skörd av frukt som offergåva till Herren. 4 Också Abel kom med de feta köttstyckena från sina förstfödda lamm. Herren såg med välbehag på Abel och hans offer, 5 men inte på Kain och hans offer. Detta gjorde Kain vred, och han sänkte blicken.
6 ”Varför är du så vred?” frågade Herren. ”Varför sänker du huvudet? 7 Om du gör rätt är du ju accepterad, men om du inte gör rätt, lurar synden vid dörren. Synden åtrår dig, men du ska råda över den!”
8 Kain föreslog sin bror att de skulle gå ut på fälten tillsammans[b]. Medan de var där, överföll Kain sin bror och dödade honom.
9 Herren sa till Kain: ”Var är din bror Abel?” ”Det vet jag inte”, sa Kain. ”Ska jag hålla reda på min bror?”
10 Men Herren sa: ”Vad har du gjort? Din brors blod ropar till mig från marken. 11 Från och med nu är du förbannad och förvisad från den mark som öppnade sin mun för att ta emot din brors blod ur din hand. 12 Den kommer inte längre att ge dig någon skörd. Du ska vara hemlös och fredlös och irra omkring på jorden.”
13 Kain svarade Herren: ”Mitt straff är större än jag kan bära,[c] 14 för du har förvisat mig från min mark och från dig själv och gjort mig till en rastlös vandrare. Vem som helst som ser mig kan döda mig.” 15 Då svarade Herren: ”De kommer inte att döda dig, för jag ska ge ett sju gånger värre straff åt den som gör det.” Sedan satte Herren ett märke på Kain, för att ingen som mötte honom skulle döda honom. 16 Kain gick sedan bort från Herren och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden.
Kains ättlingar
17 Därefter låg Kain med sin hustru, och hon blev gravid och födde Henok. När Kain sedan byggde en stad, kallade han den Henok efter sin son.
18 Henok var Irads far. Irad var Mechujaels far, Mechujael var Metushaels far, Metushael var Lemeks far.
19 Lemek gifte sig med två kvinnor – Ada och Silla. 20 Ada födde ett barn som hette Javal, och han blev stamfar för alla som bor i tält och lever av boskapsskötsel. 21 Hans bror hette Juval, och han var den förste att spela lyra och flöjt. 22 Silla födde Tuval Kain. Han var den förste att gjuta redskap av koppar och järn. Tuval Kain hade en syster som hette Naama.
23 En dag sa Lemek till sina båda hustrur:
”Ada och Silla, hör på!
Lemeks hustrur, hör mina ord!
Jag har dödat en man för att han sårat mig,
en ung man för att han skadat mig. [d]
24 Kain ska hämnas sju gånger,
men Lemek sjuttiosju gånger!”
Adams släkttavla genom Set
25 Adam låg igen med sin hustru, och hon födde ytterligare en son. Han fick namnet Set[e], för Eva sa: ”Gud har gett mig en annan son i stället för honom som Kain dödade.” 26 Set fick en son som han kallade Enosh. Det var under dennes livstid som människorna började åkalla Herrens namn.
5 Här följer en förteckning över Adams släkt.
Människan var lik Gud när hon skapades. 2 Gud skapade dem till man och kvinna, och välsignade dem och kallade dem människor[f] när de skapades.
3 Adam var 130 år när hans son Set föddes. Denne liknade honom och var hans avbild.[g] 4 Sedan levde Adam ytterligare 800 år, fick söner och döttrar 5 och dog 930 år gammal.
6 Set var 105 år när hans son Enosh föddes. 7 Sedan levde han ytterligare 807 år och fick söner och döttrar 8 och dog 912 år gammal.
9 Enosh var 90 år när hans son Kenan föddes. 10 Sedan levde han ytterligare 815 år och fick söner och döttrar 11 och dog 905 år gammal.
12 Kenan var 70 år när hans son Mahalalel föddes. 13 Sedan levde han ytterligare 840 år och fick söner och döttrar 14 och dog 910 år gammal.
15 Mahalalel var 65 år när hans son Jered föddes. 16 Sedan levde han ytterligare 830 år och fick söner och döttrar 17 och dog 895 år gammal.
18 Jered var 162 år när hans son Henok föddes. 19 Sedan levde han ytterligare 800 år och fick söner 20 och döttrar och dog 962 år gammal.
21 Henok var 65 år när hans son Metushelach föddes. 22 Sedan levde han ytterligare 300 år i gemenskap med Gud[h] och fick söner och döttrar. 23 Han blev 365 år. 24 Henok vandrade i gemenskap med Gud och fanns sedan inte mer, för Gud tog bort honom.
25 Metushelach var 187 år när hans son Lemek föddes. 26 Sedan levde han ytterligare 782 år och fick söner och döttrar 27 och dog 969 år gammal.
Noa
28 Lemek var 182 år när han fick en son. 29 Lemek kallade honom för Noa[i], för han sa: ”Han kommer att ge oss tröst under det hårda arbetet med den jord som Herren har förbannat.” 30 Sedan levde Lemek 595 år och fick söner och döttrar 31 och dog 777 år gammal. 32 När Noa var 500 år fick han tre söner, Sem, Ham och Jafet.
Den stora floden
(6:1—8:22)
6 Befolkningen började föröka sig nu på jorden, och döttrar föddes åt människorna. 2 Då såg Guds söner[j] att människors döttrar var vackra och gifte sig med dem de ville ha. 3 Då sa Herren: ”Min Ande ska inte förbli hos människan för alltid, eftersom hon är kött. Hennes tid ska vara 120 år.”[k]
4 På den tiden, och även senare,[l] fanns det jättar[m] på jorden. När Guds söner låg med människornas döttrar, fick de barn. De var de gamla tidernas kända hjältar. 5 Herren Gud såg vidden av den mänskliga ondskan på jorden, och att människornas liv och tankar ständigt var alltigenom inriktade på det onda. 6 Herren sörjde[n] att han hade skapat dem, och han var bedrövad i sitt hjärta.
7 Herren sa: ”Människorna som jag har skapat ska jag utplåna från jorden, och tillsammans med dem alla fyrfotadjur och kräldjur och fåglar, för jag ångrar att jag skapade dem.”
8 Men på Noa såg Herren med välvilja.
Noa och hans familj räddas från floden
9 Detta är berättelsen om Noas släkt:
Noa var en rättfärdig och oklanderlig man bland sina samtida. Han levde i gemenskap med Gud. 10 Han hade tre söner: Sem, Ham och Jafet.
11 I Guds ögon blev världen mer och mer fördärvad och full av våld. 12 Gud såg hur fördärvad jorden var: hela människosläktet[o] levde ett fördärvat liv. 13 Och Gud sa till Noa: ”Jag har beslutat mig för att utplåna hela människosläktet, för på grund av människan är jorden fylld av våld. Jag ska utplåna både henne och jorden. 14 Bygg en ark[p] av goferträ, gör olika rum i arken och täta den med jordbeck både invändigt och utvändigt. 15 Gör den 150 meter lång, 25 meter bred och 15 meter hög. 16 Gör också ett tak med en halv meters resning[q], sätt en dörr på sidan och gör ett nedre däck, ett mellandäck och ett övre däck.
17 Jag ska låta en översvämning täcka jorden och förgöra varje levande varelse, alla som det finns livsande i. Allting på jorden kommer att gå under.
18 Men med dig vill jag upprätta ett förbund. Du ska gå in i arken tillsammans med din hustru, dina söner och deras hustrur. 19 Ta ett par av varje djurart, en hane och en hona, med dig i arken för att hålla dem vid liv med dig. 20 Ett par av varje art av fåglar, fyrfotadjur och kräldjur ska komma till dig för att överleva. 21 Samla också ihop all slags mat som ni och dessa kan äta.”
22 Noa gjorde allt precis som Gud hade befallt.
Footnotes
- 4:1 Namnet Kain betyder ungefär jag har fått/producerat.
- 4:8 Översättningens formulering följer här mer den samaritanska texten, Vulgata, Septuaginta och syriska Peshitta; det rör sig dock bara om en nyansskillnad.
- 4:13 Eller, enligt Septuaginta: Mitt brott är för stort för att förlåtas,
- 4:23 Som tecken på det dåvarande världsläget som nu präglades av våld och på hans egen skrytsamhet, kan versen också tolkas: Jag skulle kunna döda en man för att han sårar mig, en ung man för att han skadar mig.
- 4:25 Namnet betyder ungefär skänkt, given.
- 5:2 På hebreiska adám.
- 5:3 Jfr v. 1 och 1:26
- 5:22 levde… i gemenskap med Gud. Ordagrant: vandrade med Gud.Detta uttryck används även på många andra ställen.
- 5:29 Namnet anspelar på både vila och tröst i hebreiskan.
- 6:2 Det hebreiska uttrycket bene elohim betyder ordagrant Guds/gudars söner och tolkas antingen som någon form av himmelska väsen (änglar) eller som människor i betydelsen Guds barn.
- 6:3 120 år syftar troligen på människans livslängd eller möjligen också på tiden fram till floden.
- 6:4 Se 4 Mos 13:34
- 6:4 Hebreiskans nefilim översätts med jättar i likhet med Septuaginta, men den bokstavliga betydelsen är de fallna.
- 6:6 Eller: ångrade.
- 6:12 Ordagrant: Allt kött
- 6:14 Arken var till sin konstruktion rektangulär, som en enorm stor låda.
- 6:16 Grundtexten är svårtolkad.
1 Mosebok 4-6
Svenska 1917
4 Och mannen kände sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain; då sade hon: »Jag har fött en man genom HERRENS hjälp.»
2 Och hon födde åter en son, Abel, den förres broder. Och Abel blev en fårherde, men Kain blev en åkerman.
3 Och efter någon tid hände sig att Kain av markens frukt bar fram en offergåva åt HERREN.
4 Också Abel bar fram sin gåva, av det förstfödda i hans hjord, av djurens fett. Och HERREN såg till Abel och hans offergåva;
5 men till Kain och hans offergåva såg han icke. Då blev Kain mycket vred, och hans blick blev mörk.
6 Och HERREN sade till Kain: »Varför är du vred, och varför är din blick så mörk?
7 Är det icke så: om du har gott i sinnet, då ser du frimodigt upp; men om du icke har gott i sinnet, då lurar synden vid dörren; till dig står hennes åtrå, men du bör råda över henne.»
8 Och Kain talade med sin broder Abel; och när de voro ute på marken, överföll Kain sin broder Abel och dräpte honom.
9 Då sade HERREN till Kain: »Var är din broder Abel?» Han svarade: »Jag vet icke; skall jag taga vara på min broder?»
10 Då sade han: »Vad har du gjort! Hör, din broders blod ropar till mig från jorden.
11 Så vare du nu förbannad och förvisad ifrån åkerjorden, som har öppnat sin mun för att mottaga din broders blod av din hand.
12 När du brukar jorden, skall den icke mer giva dig sin gröda. Ostadig och flyktig skall du bliva på jorden.»
13 Då sade Kain till HERREN: »Min missgärning är större än att jag kan bära den.
14 Se, du driver mig nu bort ifrån åkerjorden, och jag måste gömma mig undan för ditt ansikte. Ostadig och flyktig skall jag bliva på jorden, och så skall ske att vemhelst som möter mig, han dräper mig.»
15 Men HERREN sade till honom: »Nej, ty Kain skall bliva hämnad sjufalt, vemhelst som dräper honom.» Och HERREN satte ett tecken till skydd för Kain, så att ingen som mötte honom skulle slå honom ihjäl.
16 Så gick Kain bort ifrån HERRENS ansikte och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden.
17 Och Kain kände sin hustru, och hon blev havande och födde Hanok. Och han byggde en stad och kallade den staden Hanok, efter sin sons namn.
18 Och åt Hanok föddes Irad, och Irad födde Mehujael, och Mehujael födde Metusael, och Metusael födde Lemek.
19 Men Lemek tog sig två hustrur; den ena hette Ada, den andra Silla.
20 Och Ada födde Jabal; han blev stamfader för dem som bo i tält och idka boskapsskötsel.
21 Och hans broder hette Jubal; han blev stamfader för alla dem som hantera harpa och pipa.
22 Men Silla födde ock en son, Tubal-Kain; han var smed och gjorde alla slags redskap av koppar och järn. Och Tubal-Kains syster var Naama.
23 Och Lemek sade till sina hustrur: »Ada och Silla, hören mina ord; I Lemeks hustrur, lyssnen till mitt tal: Se, en man dräper jag för vart sår jag får, och en yngling för var blånad jag får.
24 Ja, sjufalt hämnad bliver Kain, men Lemek sju- och sjuttiofalt.»
25 Och Adam kände åter sin hustru, och hon födde en son och gav honom namnet Set, i det hon sade: »Gud har beskärt mig en annan livsfrukt, till ersättning för Abel, eftersom Kain dräpte honom.»
26 Men åt Set föddes ock en son, och han gav honom namnet Enos. Vid denna tid begynte man åkalla HERRENS namn.
5 Detta är stycket om Adams släkt. När Gud skapade människor, gjorde han dem lika Gud.
2 Till man och kvinna skapade han dem; och han välsignade dem och gav dem namnet människa, när de blevo skapade.
3 När Adam var ett hundra trettio år gammal, födde han en son som var honom lik, hans avbild, och gav honom namnet Set.
4 Och sedan Adam hade fött Set, levde han åtta hundra år och födde söner och döttrar.
5 Alltså blev Adams hela levnadsålder nio hundra trettio år; därefter dog han.
6 När Set var ett hundra fem år gammal, födde han Enos.
7 Och sedan Set hade fött Enos, levde han åtta hundra sju år och födde söner och döttrar.
8 Alltså blev Sets hela ålder nio hundra tolv år; därefter dog han.
9 När Enos var nittio år gammal, födde han Kenan.
10 Och sedan Enos hade fött Kenan, levde han åtta hundra femton år och födde söner och döttrar.
11 Alltså blev Enos' hela ålder nio hundra fem år; därefter dog han.
12 När Kenan var sjuttio år gammal, födde han Mahalalel.
13 Och sedan Kenan fött Mahalalel, levde han åtta hundra fyrtio år och födde söner och döttrar.
14 Alltså blev Kenans hela ålder nio hundra tio år; därefter dog han.
15 När Mahalalel var sextiofem år gammal, födde han Jered.
16 Och sedan Mahalalel hade fött Jered, levde han åtta hundra trettio år och födde söner och döttrar.
17 Alltså blev Mahalalels hela ålder åtta hundra nittiofem år; därefter dog han.
18 När Jered var ett hundra sextiotvå år gammal, födde han Hanok.
19 Och sedan Jered hade fött Hanok, levde han åtta hundra år och födde söner och döttrar.
20 Alltså blev Jereds hela ålder nio hundra sextiotvå år; därefter dog han.
21 När Hanok var sextiofem år gammal, födde han Metusela.
22 Och Hanok vandrade i umgängelse med Gud i tre hundra år, sedan han hade fött Metusela, och han födde söner och döttrar.
23 Alltså blev Hanoks hela ålder tre hundra sextiofem år.
24 Sedan Hanok så hade vandrat i umgängelse med Gud, såg man honom icke mer, ty Gud tog honom bort.
25 När Metusela var ett hundra åttiosju år gammal, födde han Lemek.
26 Och sedan Metusela hade fött Lemek, levde han sju hundra åttiotvå år och födde söner och döttrar.
27 Alltså blev Metuselas hela ålder nio hundra sextionio år; därefter dog han.
28 När Lemek var ett hundra åttiotvå år gammal, födde han en son.
29 Och han gav honom namnet Noa, i det han sade: »Denne skall trösta oss vid vårt arbete och våra händers möda, när vi bruka jorden, som HERREN har förbannat.»
30 Och sedan Lemek hade fött Noa, levde han fem hundra nittiofem år och födde söner och döttrar.
31 Alltså blev Lemeks hela ålder sju hundra sjuttiosju år; därefter dog han.
32 När Noa var fem hundra år gammal, födde han Sem, Ham och Jafet.
6 Då nu människorna begynte föröka sig på jorden och döttrar föddes åt dem
2 sågo Guds söner att människornas döttrar voro fagra, och de togo till hustrur dem som de funno mest behag i.
3 Då sade HERREN: »Min ande skall icke bliva kvar i människorna för beständigt, eftersom de dock äro kött; så vare nu deras tid bestämd till ett hundra tjugu år.»
4 Vid den tiden, likasom ock efteråt, levde jättarna på jorden, sedan Guds söner begynte gå in till människornas döttrar och dessa födde barn åt dem; detta var forntidens väldiga män, som voro så namnkunniga.
5 Men när HERREN såg att människornas ondska var stor på jorden, och att deras hjärtans alla uppsåt och tankar beständigt voro allenast onda,
6 då ångrade HERREN att han hade gjort människorna på jorden, och han blev bedrövad i sitt hjärta.
7 Och HERREN sade: »Människorna, som jag skapade, vill jag utplåna från jorden, ja, både människor och fyrfotadjur och kräldjur och himmelens fåglar; ty jag ångrar att jag har gjort dem.»
8 Men Noa hade funnit nåd för HERRENS ögon.
9 Detta är berättelsen om Noas släkt. Noa var en rättfärdig man och ostrafflig bland sitt släkte; i umgängelse med Gud vandrade Noa.
10 Och Noa födde tre söner: Sem, Ham och Jafet.
11 Men jorden blev alltmer fördärvad för Guds åsyn, och jorden uppfylldes av våld.
12 Och Gud såg att jorden var fördärvad, eftersom allt kött vandrade i fördärv på jorden.
13 Då sade Gud till Noa: »Jag har beslutit att göra ände på allt kött, ty jorden är uppfylld av våld som de öva; se, jag vill fördärva dem tillika med jorden.
14 Så gör dig nu en ark av goferträ, och inred arken med kamrar, och bestryk den med jordbeck innan och utan.
15 Och så skall du göra arken: Den skall vara tre hundra alnar lång, femtio alnar bred och trettio alnar hög;
16 en öppning för ljuset, en aln hög alltigenom, skall du göra ovantill på arken; och en dörr till arken skall du sätta på dess sida; och du skall inreda den så, att den får en undervåning, en mellanvåning och en övervåning.
17 Ty se, jag skall låta floden komma med vatten över jorden, till att fördärva allt kött som har i sig någon livsande, under himmelen; allt som finnes på jorden skall förgås.
18 Men med dig vill jag upprätta ett förbund: du skall gå in i arken med dina söner och din hustru och dina söners hustrur.
19 Och av allt levande, vad kött det vara må, skall du föra in i arken ett par av vart slag, för att behålla dem vid liv med dig; hankön och honkön skola de vara.
20 Av fåglarna, efter deras arter, av fyrfotadjuren, efter deras arter, av alla kräldjur på marken, efter deras arter, skall ett par av vart slag gå in till dig, för att du må behålla dem vid liv.
21 Och du skall taga till dig alla slags livsmedel, sådant som kan ätas, och samla det till dig, för att det må vara dig och dem till föda.
22 Och Noa gjorde så; han gjorde i alla stycken såsom Gud hade bjudit honom.
Matteus 2
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Österländska stjärntydare tillber Jesus
2 Jesus föddes i staden Betlehem i Judeen under kung Herodes regeringstid.Vid den tiden kom några österländska stjärntydare och frågade:
2 Var finns judarnas nyfödde kung? Vi har sett hans stjärna gå upp långt borta i öster och har kommit för att tillbe honom.
3 Kung Herodes blev skräckslagen av deras fråga, och hela Jerusalem började surra av rykten.
4 Han samlade judarnas religiösa ledare till ett möte och frågade dem: Har profeterna sagt något om var Messias ska födas?
5 Ja, i Betlehem, svarade de. Så här skrev nämligen profeten Mika:
6 'Hör Betlehem, du är långtifrån en obetydlig stad i Juda. Från dig ska en härskare komma, och han ska regera över mitt folk Israel.'
7 Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna. Vid detta möte meddelade de honom den exakta tidpunkten då de först hade sett stjärnan. Sedan sa han till dem:
8 Res till Betlehem och leta efter barnet. Och när ni har hittat det, så kom tillbaka och tala om det för mig, så att jag också kan fara dit och tillbe det.
9 Efter samtalet med kungen gav stjärntydarna sig iväg. Då visade sig stjärnan igen! Den gick före dem tills den stannade över Betlehem.
10 Och deras glädje visste inga gränser!
11 De gick in i huset, och när de såg barnet och hans mor Maria föll de på knä för honom och hyllade honom. Sedan tog de fram sina presenter av guld, rökelse och myrra och gav till honom.
12 Men när de återvände till sitt eget land reste de inte genom Jerusalem för att rapportera till kung Herodes. Gud hade nämligen i en dröm varnat dem för att göra det, och därför tog de en annan väg.
Flykten till Egypten
13 När de hade rest visade sig en Herrens ängel för Josef i en dröm. Ängeln sa: Stig upp och fly till Egypten med barnet och hans mor och stanna där tills jag säger till, för kung Herodes kommer att försöka döda barnet.
14 Medan det fortfarande var natt for Josef till Egypten tillsammans med Maria och barnet,
15 och de stannade där tills kung Herodes dog. På detta sätt uppfylldes det som profeten Hosea förutsagt: Jag har kallat min son från Egypten.
16 Herodes blev rasande när han förstod att stjärntydarna hade lurat honom. Han skickade soldater till Betlehem och gav dem order om att döda alla pojkar som var två år eller yngre, både i staden och på landsbygden runtomkring, eftersom stjärntydarna hade sagt att stjärnan hade visat sig för dem två år tidigare.
17 Genom Herodes brutala mördande uppfylldes profeten Jeremias ord:
18 Jämmerrop hörs från Rama, en ständig klagan. Rakel gråter över sina barn och låter sig inte tröstas, för de har alla dött.
Återkomsten till Nasaret
19 När Herodes hade dött visade sig en Herrens ängel för Josef i en dröm i Egypten och sa till honom:
20 Gör dig klar, och ta med dig barnet och hans mor och res tillbaka för de som försökte döda barnet är nu döda.
21 Josef återvände då genast till Israels land med Maria och barnet.
22 Men på vägen tillbaka blev han rädd, eftersom han fick veta att Herodes son Archelaos nu hade blivit kung. I en annan dröm blev han varnad att inte resa till Judeen. De fortsatte då i stället till Galileen
23 och bosatte sig i Nasaret. Därmed uppfylldes det som profeterna förutsagt om Jesus: Han ska kallas nasaré.
Matteus 2
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Österländska stjärntydare hyllar Jesus
2 Jesus föddes i Betlehem i Judeen under kung Herodes regeringstid. Då kom några österländska stjärntydare till Jerusalem 2 och frågade: ”Var finns judarnas nyfödda kung? Vi har sett hans stjärna gå upp i vårt eget land och har kommit för att hylla[a] honom.”
3 Kung Herodes blev skräckslagen, och hela Jerusalem med honom. 4 Han kallade därför samman folkets överstepräster och skriftlärda[b] och frågade dem om de visste var Messias skulle födas.
5 ”I Betlehem i Judeen”, svarade de, ”för så här skrev profeten:
6 ’Du Betlehem i Judas land,
du är inte den mest oansenlige bland Judas furstar,
för en härskare ska komma från dig,
en som blir en herde för mitt folk Israel.[c]’ ”
7 Då kallade Herodes i hemlighet till sig stjärntydarna igen för att få reda på den exakta tidpunkten då de först hade sett stjärnan. 8 ”Res till Betlehem och leta efter barnet”, sa han till dem. ”Och när ni har hittat det, kom då tillbaka och tala om det för mig, så att jag också kan resa dit och hylla[d] det.”
9 Efter samtalet med kungen gav stjärntydarna sig iväg, och då visade sig den stjärna igen som de hade sett gå upp i deras eget land. Den gick före dem tills den stannade över det ställe där barnet fanns.
10 Stjärntydarna blev mycket glada då de fick se stjärnan, 11 och de gick in i huset och fann barnet och hans mor, Maria. Där föll de ner för honom och hyllade[e] honom. Sedan tog de fram sina kistor och gav barnet gåvor. Det var guld, rökelse och myrra[f]. 12 Men när de skulle återvända till sitt eget land, reste de aldrig tillbaka till kung Herodes, för de hade varnats för det genom en dröm, och därför tog de en annan väg.
Flykten till Egypten
13 När stjärntydarna hade rest sin väg visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef. Ängeln sa: ”Stig upp och fly till Egypten med barnet och hans mor och stanna där tills jag säger till, för kung Herodes kommer att leta efter barnet och försöka döda det.”
14 Då gav sig Josef iväg till Egypten tillsammans med barnet och hans mor 15 och stannade där tills Herodes hade dött. Genom detta gick det i uppfyllelse som Herren hade förutsagt genom profeten: ”Ut ur Egypten kallade jag min Son.”[g]
16 Herodes blev rasande när han förstod att stjärntydarna hade lurat honom. Han gav order om att döda alla pojkar som var två år eller yngre, både i Betlehem och dess omgivning, med den tidsangivelse som utgångspunkt som han fått reda på av stjärntydarna. 17 Då gick det i uppfyllelse som profeten Jeremia förutsagt:
18 ”Ett rop hörs i Rama,
klagan och bitter gråt.
Rakel gråter över sina barn
och låter sig inte tröstas,
för de finns inte mer.”[h]
Hemkomsten till Israel
19 När Herodes hade dött visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten 20 och sa till honom: ”Gör dig klar, ta med dig barnet och hans mor och res tillbaka till Israels land, för de som försökte döda barnet är döda.”
21 Josef återvände då genast till Israels land med barnet och hans mor. 22 Men på vägen tillbaka blev han rädd, eftersom han fick veta att Herodes son, Archelaos, nu hade blivit kung i Judeen. I en annan dröm blev han därför uppmanad att resa till Galileen 23 och bosatte sig i staden Nasaret. Genom detta gick det i uppfyllelse som profeterna förutsagt: Han ska kallas nasaré.[i]
Footnotes
- 2:2 Eller: för att tillbe.
- 2:4 Skriftlärda var både experter på lagen, Bibelns (Gamla testamentets) första del och kände väl till de heliga skrifterna över huvud taget. (Judarna delar upp Gamla testamentet i lagen, profeterna och skrifterna.)
- 2:6 Se Mika 5:2.
- 2:8 Eller: och tillbe.
- 2:11 Eller: och tillbad.
- 2:11 Rökelse och myrra var välluktande växtämnen som användes i templet och vid kungliga bröllop. Gåvorna var en symbol för att Jesus är Messias.
- 2:15 Se Hos 11:1.
- 2:18 Se Jer 31:15.
- 2:23 Detta hänvisar till vad profeterna har skrivit om Jesus i Gamla testamentet. Nasaré kan också syfta på neser (skottet från Jishajs stam, jfr Jes 11:1) eller på nasir (en person som lever avskild för Gud).
Matteus 2
Svenska 1917
2 När nu Jesus var född i Betlehem i Judeen, på konung Herodes' tid, då kommo vise män från österns länder till Jerusalem
2 och sade: »Var är den nyfödde judakonungen? Vi hava nämligen sett hans stjärna i östern och hava kommit för att giva honom vår hyllning.»
3 När konung Herodes hörde detta, blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom.
4 Och han församlade alla överstepräster och skriftlärde bland folket och frågade dem var Messias skulle födas.
5 De svarade honom: »I Betlehem i Judeen; ty så är skrivet genom profeten:
6 'Och du Betlehem, du judiska bygd, ingalunda är du minst bland Juda furstar, ty av dig skall utgå en furste som skall vara en herde för mitt folk Israel.'»
7 Då kallade Herodes hemligen till sig de vise männen och utfrågade dem noga om tiden då stjärnan hade visat sig.
8 Sedan lät han dem fara till Betlehem och sade: »Faren åstad och forsken noga efter barnet; och när I haven funnit det, så låten mig veta detta, för att också jag må komma och giva det min hyllning.»
9 När de hade hört konungens ord, foro de åstad; och se, stjärnan som de hade sett i östern gick framför dem, till dess att den kom över det ställe där barnet var. Där stannade den.
10 Och när de sågo stjärnan, uppfylldes de av mycket stor glädje.
11 Och de gingo in i huset och fingo se barnet med Maria, dess moder. Då föllo de ned och gåvo det sin hyllning; och de togo fram sina skatter och framburo åt det skänker: guld, rökelse och myrra.
12 Sedan fingo de, genom en uppenbarelse i drömmen, befallning att icke återvända till Herodes; och de drogo så en annan väg tillbaka till sitt land.
13 Men när de hade dragit åstad, se, då visade sig i drömmen en Herrens ängel för Josef och sade: »Stå upp och tag barnet och dess moder med dig, och fly till Egypten, och bliv kvar där, till dess jag säger dig till; ty Herodes tänker söka efter barnet för att förgöra det.»
14 Då stod han upp och tog barnet och dess moder med sig om natten, och drog bort till Egypten.
15 Där blev han kvar intill Herodes' död, för att det skulle fullbordas, som var sagt av Herren genom profeten som sade: »Ut ur Egypten kallade jag min son.»
16 När Herodes nu såg att han hade blivit gäckad av de vise männen, blev han mycket vred. Och han sände åstad och lät döda alla de gossebarn i Betlehem och hela området däromkring, som voro två år gamla och därunder, detta enligt den uppgift om tiden, som han hade fått genom att utfråga de vise männen.
17 Då fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, när han sade:
18 »Ett rop hördes i Rama, gråt och mycken jämmer; det var Rakel som begrät sina barn, och hon ville icke låta trösta sig, eftersom de icke mer voro till.»
19 Men när Herodes var död, se, då visade sig i drömmen en Herrens ängel for Josef, i Egypten,
20 och sade: »Stå upp och tag barnet och dess moder med dig, och begiv dig till Israels land; ty de som traktade efter barnets liv äro nu döda.»
21 Då stod han upp och tog barnet och dess moder med sig, och kom så till Israels land.
22 Men när han hörde att Arkelaus regerade över Judeen; efter sin fader Herodes, fruktade han att begiva sig dit; och på grund av en uppenbarelse i drömmen drog han bort till Galileens bygder.
23 Och när han hade kommit dit, bosatte han sig i en stad som hette Nasaret, för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeterna, att han skulle kallas nasaré.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.